installation

De vita blommorna i naturen har olika långa ståndare och pistiller, vilka
de nu sen är. Men den här luktar i alla fall annorlunda - inte så mycket som
jag trodde ändå.

Installation var ordet jag sökte efter idag.

Det kom ett papper till på jobbet, som skulle vara viktigt att ha för ögonen och jag satte opp det på min vägg - bland alla andra papper och papperslappar som finns där. Som förklaring är det en vägg som bara jag behöver se, så den behöver inte se särskilt snygg ut (typ Anslagstavlan).

Jag brukar kalla den installation. Det är en konstterm. Men då jag skulle förklara det idag (tyckte tydligen jag borde förklara varför väggen ser ut som den gör) så hittade jag inte ordet. Inte ens via google fick jag fram det.

Det kom jag att minnas då jag läste på fb om hur man ska plocka ögonbryn, linjer hit och dit och var ögonbrynen ska vara höga, breda och låga. (Jag tycker inte om dagens mode med ögonbrynen, alltså.) Men ska det verkligen vara så viktigt? Jag brukar nog ta bort om det är något strå som pekar helt åt fel håll och inte vill hålla sig i linjen (aha, jag har tydligen nog också en linje!), men....

En gammal bekant till mig brukade i stället tala om 'stallera in', men då gällde det elektricitet.

en doft av liv?

Kaprifolen blommar stort. Den borde då också dofta ganska mycket. Men jag känner inte speciellt  mycket doft av den.

I midsommar var vi på en villa där en väldigt stor bukett liljekonvaljer stod på bordet. Jag försökte sniffa på den, men inte särskilt mycket det heller. Dessutom fanns en stor bukett syrener i ett hörn, den störde inte heller med sin doft. Annars  brukar jag ta in en eller två syrenblommor i vårt hus och det blir passlig doft och inte för mycket.

Är det förkylningen som satt sig på luktsinnet och bara tillfälligt, eller...?

Vårförkylningar ska ju annars hålla i sig till midsommar. Jag har nog försökt säga åt min också att midsommaren har gått nu, så den kunde också försvinna, men nej, hostar fortfarande.

Och så det här med luktsinnet.

gammal - äldre - äldst

Tredje söndagen efter pingst börjar vara slut.

Eljen börjar också snart vara slut, träverket börjar gå sönder...

Texten handlar om Sackeus (Luk. 19:1-10).

Jag har alltid tänkt mig att han var ung, han klättrade ju opp i en sykomor, ett mullbärsfikonträd. Jag måste googla (klick).  Om trädet såg ut som på wikipediabilden, så var det ju ganska lätt att komma upp en bit från marken. För om han var så ung, så hur hade han hunnit bli så rik? Så kanske han inte var så ung heller...

Midsommaren har varit och farit och kallt var det. Vi kom oss på midsommarfirning till en villa. Det har vi aldrig varit tidigare midsomrar, om jag minns rätt. Trevligt nog, vackert ställe, vänliga mänskor. Tack för det!

Om än jag nog var trött - som vanligt. *Känner mig gammal.*

Men: "Människosonen har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda det."

rent

Dagens text: 

också arbetsvantar behöver tvättas ibland

För Elisabet var tiden inne att föda, och hon födde en son. Hennes grannar och släktingar fick höra vilken stor barmhärtighet Herren hade visat henne, och de gladde sig med henne. På åttonde dagen kom de för att omskära pojken, och de ville kalla honom Sakarias efter hans far. Men då sade hans mor: ”Nej, han skall heta Johannes.” De sade till henne: ”Det finns ingen i din släkt som bär det namnet.” Och de gjorde tecken åt fadern att låta dem veta vad barnet skulle kallas. Han bad om en skrivtavla och skrev: ”Johannes är hans namn”, och alla förvånade sig. Med en gång löstes hans läppar och hans tunga, och han talade och prisade Gud. Alla de kringboende greps av fruktan, och överallt i Judeens bergsbygd talade man om detta som hade hänt. Och alla som hörde det lade det på minnet och frågade sig: Vad skall det inte bli av detta barn? Ty Herrens hand var med honom. (Luk. 1:57-66)

Johannes är en märklig person, men hur många som lade undret på minnet då hans far började tala igen efter namngivningen, mindes det sen då Johannes som vuxen gick ut i öknen? Levde på gräshoppor och vildhonung - eller var det vanligt på den tiden? Det kan ju hända att det var ett vanligt yrke att vara profet, predika och döpa? Han fick i alla fall inget långt liv. Hade en viktig uppgift nog. 

Tog han någon paus i sitt arbete, vilade från sitt verk? De var ju åtminstone noga med sabbatsdagen då på den tiden, då kunde man inte göra vad som helst...

Johannes lär betyda Gud är nådig. Alla Johannesar gratuleras!

glad midsommar!

En liten rönn kan blomma stort.

Glad midsommar på Er!

Var välsignade med glädje och frid och tid till begrundan och stillhet.

lite krångligt för en ovan

utsikt från fruns hängmatta

En annan bok som jag nog har hållit på med ganska länge (det har blivit långa pauser emellan då jag läst andra böcker) är Grönköpings Veckoblad, vilken årgång det är frågan om minns jag inte nu. Boken kom oss tillstädes via något lopptorg - igen. Här (klick) finns lite smakprov på hur tongångarna går i detsamma veckobladet.

Ett problem som uppkom vid läsandet, då det ju förekommer i sängen just före insomnandet, var att där fanns tillstädes en massa förkortningar och sådana som jag inte varit fram åt tidigare. S.m.s. var en sådan. Jag kunde inte av sammanhanget alls gissa mig till vad det kunde betyda. Men efter idoget googlande vid ett senare tillfälle hittade jag förkortningarna å samma sida om GV (klick). Därav fick jag då veta att s.m.s. betyder "som man säger" - alltså har ingenting med nutida elektroniska meddelanden att göra, vilket hrr Google ville föreslå.

Ps.
Boken heter Rena rama Grönköping, Grönköpings Veckoblads ÅRSBOK 1988 utgiven av G:nn-r Lj:st-rd:l. (Gunnar Ljusterdal står det på annat ställe i boken.)

Exempel på skriveri: 

Hela Grönköings kommun kommer att försäljas till det nybildade privata företaget Grönköping AB, som därefter ut-leasar (hyr ut) kommunen till sig själv. Se där den epokgörande nydaning av det kommunala livet, som hr stadsrådet Joel Eriksson (s) avslöjade vid en välbesökt presskonferens å kommunalhuset!

(Jag tycker det kunde vara en nyhet från dagens Vbl - liknar dagens politik. )

det fortsätter

Körde förbi, så vi passade på att vattna på gravgården. Där blommade vackert och allt var städat till midsommar.

Blommorna som speglade sig i stenen fick mig att komma ihåg konfirmandprästen, (konfirmationen skedde ju för det mesta på midsommar förr i tiden) som berättade att altarrundeln som vi skulle få nattvarden vid, fortsätter på andra sidan - i det eviga, på så vis blir det en hel rundel. Nattvarden fick vi fira tillsammans med de som gått bort före oss.

Läste i senaste Vbl om rävflickan. Hon hade som motto: "Jag ger aldrig upp. Det kommer förmodligen att stå "Nog ska jag resa mig ur det här också!" på min gravsten."

Och jag tänkte: Det ska vi alla. Frågan är: Till vad? Dom eller nåd?

Tack vare Jesus, kan det bli till nåd för den som så vill.

rik

I dagens allvarliga text, skulle det finnas mycket att fundera på. 

"Någon i hopen sade till Jesus: ”Mästare, säg åt min bror att dela arvet med mig.” Han svarade: ”Vem har satt mig till att döma eller skifta mellan er?” Och han sade till dem: ”Akta er för allt habegär. En människas liv beror inte av överflöd på ägodelar.” Sedan gav han dem en liknelse: ”En rik man hade fått god skörd på sina jordar. Han tänkte för sig själv: ’Vad skall jag göra? Jag har inte plats för hela skörden.’ Han sade: ’Så här skall jag göra. Jag river mina lador och bygger större så att jag får rum med säden och allt annat jag äger. Sedan kan jag säga till mig själv: Nu min vän är du väl försörjd för många år framåt. Du kan vila ut. Ät, drick och roa dig.’ Men Gud sade till honom: ’Din dåre, i natt skall ditt liv tas ifrån dig, och allt du har lagt på hög, vem skall få det?’ Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud.”" (Luk. 12:13-21)

Första delens huvudord är väl: Akta er för allt habegär. Och nej, det blev ingen lottovinst hos oss denna vecka heller.

Så illa är det i alla fall inte att jag inte skulle ha råd med ett par nya shorts, förresten så tror jag nog att jag borde ha ett par nyare också, men de här var de som först föll i min hand då jag hastigt ville ha fram lite svalare kläder. Shortsen, de avklippta gamla jeansen, var moderna såtillvida att de hade ett stort hål på ett ben. Men eftersom jag inte tyckte om det så tog jag nål och tråd och sydde ihop hålet. Och jag tyckte det var roligt att lappa och sy ihop. Glädjen är en stor rikedom.

Den viktiga frågan i andra delen av texten är: Hur blir man rik inför Gud?

meningar

det tog en stund innan jag observerade det lilla svarta fåret i nedre kanten.

En snabbläst bok, som kommit någonstansifrån, kanske från något loppis, är Mål och mening av Maija P (översatt till svenska av Kristina Fernström). Trevlig tankeväckande bok. Fina enkla talande bilder.

Exempel på tankegångarna i boken: 
"Ejderungarnas säkerhetspolitik består i att hållas nära intill dem som är rädda för samma sak."

Eller:

"Vi är alla i samma båt.", som illustrerades med en båt full med folk. Det har nuförtiden en annan allvarligare betydelse, med bilderna med flyktingbåtarna i Medelhavet i minnet, än tidigare, eller är det samma bild?

Eller: "Kärleken börjar hemma." med en bild av diskborste och disk.

Fotots aforism: "Det handlar inte om att identifiera sig med fåren utan om att följa den gode Herden."

gammal i gården

...men gamla Kinarosen blommar vackert i år också då hon fått komma ut

Det känns som om det börjar gå trögt...

Lyssnade på snacket i kafferummet och hörde något som fick mig att tänka till: Har jag hört något om det förut? Borde jag ha gjort något åt det? Gjorde jag något åt det? Det var något som hade försiggått, ett samtal på facebook.

Borde kanske berätta lite hur det går till då jag är på facebook.

Jag har alltså ingen modern telefon och håller mig ajour med vad som händer hela tiden. (Tack och lov behöver jag inte det, eftersom jag inte kan, med min gamla telefon.)

Utan då jag kommer från jobbet brukar jag först få någon mat i mig. Sen när jag ätit, kollat den "riktiga" posten så sätter jag mig vid laptopen i soffhörnet.

Och klickar och scrollar och skrattar lite tyst inombords åt något roligt och ...

Plötsligt märker jag att jag sitter och scrollar och klickar (?) fast jag blundar och egentligen sover....

Så till kännedom: Fast jag har tittat så betyder det inte att jag har sett. Sorry, men så är det. Så vill ni ha ett svar eller en reaktion så ring, det kan man göra till min gamla telefon så länge den är laddad.

Meddelande kan man ju också skicka på telefon, men säkert är det inte att jag kan läsa dem. Meddelanden från de nya telefonerna blir ibland konstiga då de kommer till min gamla. En massa rutor efter varandra som inte jag kan se någon skillnad på eller förstå vad de betyder.

Så söis.

bli

Dagens text, allvarliga ord: 

blommor är inte detsamma som frukt... - men vackert!

Jesus säger:
”Jag är den sanna vinstocken, och min fader är vinodlaren. Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt ansar han, så att den bär mer frukt. Ni är redan ansade genom ordet som jag har förkunnat för er. Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte sitter kvar på vinstocken, kan inte heller ni göra det om ni inte är kvar i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom bär han rik frukt: utan mig kan ni ingenting göra. Den som inte är kvar i mig blir som grenarna som kastas bort och vissnar; de samlas ihop och läggs på elden och bränns upp. Om ni blir kvar i mig och mina ord blir kvar i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. Min fader förhärligas när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar. Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, så som jag har hållit min faders bud och är kvar i hans kärlek.” (Joh. 15:1-10)

på tal om

här syns himlen

I Max Lucados bok Alla dagar nära kom jag att läsa om den alltsomoftast kommande funderingen om helvetet:

"Hur kan en kärleksfull Gud sända folk till helvetet?

Det är en vanlig fråga man hör. Den ger uttryck för ett par missförstånd.

För det första sänder Gud inte folk till helvetet. Han respekterar bara deras val. Helvetet är det yttersta uttrycket för att Gud har respekt för människans integritet. Han har aldrig tvingat oss att välja honom, inte ens när detta inneburit att vi väljer helvetet.

Nej, Gud sänder inte folk till helvetet. Inte heller sänder han folk till helvetet. Det är den andra missuppfattningen.

Ordet "folk" är neutralt och antyder oskuld. Ingenstans lär Bibeln att oskyldiga människor blir fördömda. Folk går inte till helvetet. Det gör syndare. Det gör de upproriska. Det gör de självcentrerade. Hur skulle då en kärleksfull Gud kunna sända folk till helvetet? Det gör han inte. Han bara respekterar syndarnas val."

Jag tyckte det var ganska klart sagt och lägger det därför hit, så har jag det här.

blomredovisning - en del

De kommer nog i sinom tid. Jag hade redan tittat och tänkt att kattfoten har nog dött ut nu, då jag inte hittade den någonstans i förrgår. Idag hittade jag den, den hade flyttat sig någon meter från det förra stället och börjat blomma. Dessutom hittade jag några på andra sidan huset, men de verkar nog vara av olika sorter. Trevligt i alla fall att de finns kvar. 

Samma sak var det med gullvivan. Jag trodde inte den blommade än, då jag inte såg någon, men jag tittade väl slarvigt, för jag hittade nog sedan, men hade inte kameran med då.

Förgätmigej ska man inte glömma, nej. Den blir jag också glad åt.

Liljekonvaljerna blommar också - redan. Plötsligt är det tidigt för dem att blomma. Många år hann de inte med att börja blomma då jag som liten skulle plocka åt mamma till hennes födelsedag den 16:e juni.

Att de trivs på vår sandiga jord är nog ett under i sig. Eller om de trivs vet jag ju inte, men de har förstorat sin växtplats i alla fall och försöker bjuda till.

Och visst vill jag att de ryms med...

hemma på våran gård...

håller gården på att bli en sandlåda.

Eller den är kanske en sandlåda som gräset växt över då det inte grävts i den tillräckligt?

Men då det hämtades sprängmattor så blev jag lite fundersam. Sånt brukar man väl inte använda i en sandlåda?

Somt ska grävas upp och annat ska grävas ner. Intressant att se vad som finns där under ytan....

hänförelsens tid

Det var någon som talade om pingsten som hänförelsens tid.

Hänförelse är ett lite konstigt ord i sammanhanget. Direkt översatt borde det ju vara att något förs bort - hän. Enligt kristendomen ska det ske en gång - bortryckandet på skyarna. Men det hänför (!) sig ju inte speciellt till pingsten.

Eller är det så att man förs bort från den gråa vardagen och förs in i ett rike av glädje och fröjd i den Helige Ande i och med andens utgjutande? Det låter väl bra!

Jag föll nästan i fröjd då jag fick smaka på harsyran igen i vår. De har nog en speciell smak. (=åsnebrygga till bilden)

I dagens text beskylldes lärjungarna för att vara fulla av halvjäst vin. Helt klart i alla fall att de var annorlunda än de brukade vara.

Jesus sade:
”Om ni älskar mig kommer ni att hålla mina bud. Jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan hjälpare, som skall vara hos er för alltid: sanningens ande. Världen kan inte ta emot den, eftersom världen inte ser den och inte känner den. Men ni känner den, eftersom den är kvar hos er och kommer att vara i er. Jag skall inte lämna er ensamma, jag skall komma till er. Ännu en kort tid, sedan ser världen mig inte längre, men ni skall se mig, eftersom jag lever och ni kommer att leva. Den dagen skall ni förstå att jag är i min fader och ni i mig och jag i er. Den som har mina bud och håller dem, han älskar mig, och den som älskar mig skall bli älskad av min fader, och jag skall älska honom och visa mig för honom.” (Joh. 14:15-21)

Låter ju helt bra!

pingstafton

 Plockade ner i höstas olika sorters knölar.

Det är en plats där det senare i sommar borde/torde komma upp en stor buske med vita blommor. Jag har ingen aning om vad den heter, den har funnits här från början.

Sen kom jag på att där borde det ju passa bra med knölar och blommor som blommar tidigt på våren, sen när de vissnar bort göms de under buskens hängande kvistar.

Nu har där blommat tazetter från någon gammal jul- eller påskblomgrupp, pärlhyacinter kommer och något som blommar vitt, samt dessa som jag fotograferat.

Ska de verkligen se så skraja ut? Eller är det den kalla våren och det kalla vädret som får dem att se så förskräckta ut? De ser ut att darra i hela bladverket. "Ska vi faktiskt klara av att leva här?"

Eller är det pingstliljor (google säger nog nej till det)? Eldtungor på skrajsna lärjungar...?

Dagens text.