Herren vår rättfärdighet

Det är Böndagen för fred, mänskliga rättigheter och internationellt ansvar, med gammaltestamentlig text: 

Jer. 23:1–6

Ve de herdar som fördärvar och skingrar fåren i min hjord! säger Herren. Därför säger Herren, Israels Gud, så om de herdar som vallar mitt folk: Det är ni som har skingrat mina får och drivit bort dem och inte sett till deras bästa. Men se, jag ska straffa er för era onda gärningar, säger Herren. 

Jag ska själv samla dem som finns kvar av mina får ur alla de länder dit jag fördrivit dem, och jag ska föra dem tillbaka till deras betesmarker. Där ska de bli fruktsamma och föröka sig. Jag ska sätta herdar över dem som ska valla dem, och de ska aldrig mer behöva vara rädda eller modlösa, och ingen av dem ska saknas, säger Herren.

Se, dagar ska komma, säger Herren, då jag låter en rättfärdig telning växa upp åt David. Han ska regera som kung och handla med vishet, han ska utöva rätt och rättfärdighet i landet. I hans dagar ska Juda bli frälst och Israel bo i trygghet, och detta är det namn man ska ge honom: Herren vår rättfärdighet. (Folkbibeln)

Telningen växte upp, verkade, blev dödad, begravd och uppstod igen, uppfor till himlarna. Så då är det Hans dagar fortfarande. Han är vår rättfärdighet. 

Och det gäller fast hur datorn bråkar, så nu undrar jag om jag kommer mig in hit på sidan mera, försökte mycket/tryckte på många knappar innan jag hittade en omväg in. Hann bli lite irriterad....

staket

Kom oss med barnbarnen på en stadsresa, nästan, vi höll oss i utkanten av stan.  Men där träffade vi denna figur, som gillades av barnbarnen. Jag började fundera varför de hade staket runt draken. Vem ska skyddas han eller vi? Men barnbarnet plockade lite gräs åt honom.

I alla fall struntade barnen i staketet. Visste förmodligen inte de heller varför det fanns där. 

I vilken ålder lär sig barnen att staket ofta betyder att de inte får gå dit? Hos oss har grannens staket mest lockat till klättring, vilket absolut är förbjudet - åtminstone då jag ser det (hjälper ju inte alltid att säga till heller). 

De enda staket vi har är vintertid gallren runt vissa buskar som hjortarna/hararna tycker om att beta av. Ja, och så finns det en början till stenmurshinder på en gammal väg som inte får användas som väg mera eftersom det tydligen bara får finnas en väg till varje tomt här och det gjordes en annan infart. En färdig stenmursstump finns också där det tidigare fanns ett stenröse. Den tappade sin poäng när den nya infarten gjordes, men är kvar ändå

Söndagens första läsningen-text: 

5 Mos. 31:6-8

Mose sade till folket:
”Var tappra och starka! Var inte rädda och låt er inte skrämmas av dem, ty Herren, din Gud, går själv med dig. Han skall inte svika dig, inte överge dig.”

Så kallade Mose till sig Josua och sade till honom inför alla israeliterna: ”Var tapper och stark! Ty du skall föra folket in i det land som Herren med ed lovade deras fäder att ge dem, och du skall göra det till deras egendom. Herren skall själv gå före dig. Han skall vara med dig. Han sviker dig inte och överger dig inte. Var inte rädd, tappa inte modet!”

 Rädsla är nog också ett staket. (Tacksam att draken inte var levande!)

------------------

Har läst en bok: Hila Blums Att älska sin dotter. Märklig roman om gränser mellan förälder och barn. (Påminde mig om ett urklipp jag haft någongång någonstans, men tydligen städat bort i någon drive. Nu minns jag inte helt hur det gick.)

Sen kom vi oss att se filmen Jesus Revolution. Där överskreds också många mänskliga staket, men Jesus var med. Dörrar stängdes och andra öppnades.

(Datorn har bråkat så det kan se annorlunda ut nu på sidan, men hoppas det inte blir något oöverkomligt hinder.)

fin, eller stämplad?

En stor björk har återigen tagits ned med hjälp av granne med traktor. 

När man ser innandömet inser man att det nog var nödvändigt eftersom både elledningar och hus fanns inom räckhåll vid eventuellt fall i storm.

Söndagens första läsningen-text:

Jes. 8:11–15

Detta är vad Herren sade till mig när han grep tag i mig och varnade mig för att följa samma väg som detta folk: ”Kalla inte allt för stämpling som detta folk kallar stämpling. Frukta inte det som de fruktar, bäva inte för det. Inse att det är Herren Sebaot som stämplar mot er – honom skall ni frukta, honom skall ni bäva för. Ja, han stämplar mot Israels båda folk, han skall bli en sten som de snavar på och en klippa som de stöter emot, och för Jerusalems invånare skall han bli en snara och en fälla. Många skall snava på den, falla och krossas, snärjas och fångas.”

1 Petr. 2:7-8 talar också om denna klippa.

-------------------

Har läst en roman av Lotta Frantz: Uppgörelser. Bra bok nog, om att allt inte alltid är som det ser ut att vara och om mobbning.

 

därför

Bilden är från samma tillfälle/promenad som förra inlägget, åt andra hållet.

Söndagens första läsningen-text:

5 Mos. 10:12-13

Och nu Israel, vad begär Herren din Gud av dig? Bara att du fruktar Herren din Gud, att du vandrar på alla hans vägar, att du älskar honom och att du tjänar Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ, så att du håller Herrens bud och hans stadgar som jag i dag ger dig för att det ska gå dig väl. (Folkbibeln)

Bibeln begär inte att vi ska kunna gå på vatten, om än det berättas om en gång då Petrus gick, åtminstone  en bit. - Jag är tacksam att jag inte behöver gå på vatten.

Herrens bud och stadgar är till för att det ska gå mig/dig väl.  

                                                - Herre, förbarma dig över Israel och palestinierna!

En stor glädje är det att träffa en del av sina syskon och konstatera att alla jag träffade ännu stod på egna ben och verkade må bra, även om de flesta har mesta livet bakom sig. Livet har nog ändrat en hel del sedan vi var unga.

rätt eller fel

Jag kom mig på en liten promenad, det har blivit mest cykling under sommaren. Den närbelägna älven hade mycket vatten i sig. 

Veckan har också en text för adertonde söndagen efter pingst:

Amos 5:21-24

Jag avskyr era fester, jag hatar dem, jag står inte ut med era högtider. När ni offrar till mig och kommer med era gåvor vill jag inte veta av dem, jag vill inte se åt era offer av gödboskap. Låt mig slippa dina psalmer, jag vill inte höra ditt strängaspel! Men låt rätten välla fram som vatten och rättfärdigheten som en outsinlig ström!

Flödar rätten i vårt land? (och det är inte maträtten det är frågan om, men kanske rätten till mat?) 

Rättfärdigheten, Jesu rättfärdighet finns för den som vill ta emot hela paketet.

...............

Hade lånat några böcker till från bibioteket, började läsa, men sen ville jag inte mera, så jag kollade här på bloggen via sökrutan. Jag har ju redan läst dem, så då behöver jag inte mera..... Det var inga feelgood-böcker.

med eller utan vingar

Amiralfjärilen fotades genom vårt köksfönster, då den solade sig. Det sägs att det är höstens sista fjäril man ser här hos oss. Den har nog synts tidigare också i sommar.

Av någon orsak kommer jag att tänka på vingförsedda varelser då det är frågan om änglar, det är ju barnens och änglarnas dag, mikaelidagen.

Mikaelidagens första läsningen-text:

2 Mos. 23:20-23

Herren sade:
”Se, jag sänder en ängel framför dig för att skydda dig på vägen och föra dig till den plats som jag har bestämt. Rätta dig efter honom och lyssna till honom! Sätt dig inte upp mot honom; han kommer inte att förlåta sådant trots, ty det är jag som handlar i honom. Men om du lyssnar till honom och gör allt vad jag säger, skall jag vara dina fienders fiende och dina motståndares motståndare. Min ängel skall gå framför dig och föra dig till amoreerna, hettiterna, perisseerna, kanaaneerna, hiveerna och jevuseerna, och jag skall utplåna dem.”

Det här är sagt till Israels folk, också vuxna, det är inte bara barn som behöver änglar.  

Änglar kan nog också se ut som mänskor eftersom man kan få änglar som gäster då man är gästvänlig, alltså änglar utan vingar och det finns stora och små änglar efter behov, tänker jag. Svarta änglar sägs det också finnas, fast dem ska man väl inte lyda. Ofta är fjärilar svarta om de lägger ihop vingarna. 

Men jo, hårda ord för de folkgrupper som skall utplånas..... - om jag förstod fortsättningen rätt så var det för avguderiets skull. Var står Finlands folk i det hänseendet...? - Herre, förbarma dig!

............

Lånade från biblioteket Ann-Helen Attianeses bok Innan vi blir fåglar. Talande poesi och ja, ibland är det svårt att vara människa och i slutändan behövs mycken förlåtelse. - Fåglar är också vingförsedda varelser. 

En annan bok, också från bibioteket: En gycklares årsberättelse av samma författare. Kåserier kallade författaren åtminstone en berättelse. Berättelser ur livet, som jag tyckte det var trevligt att känna igen sig i. T.ex. en berättelse om mamma som fortfarande är med i allt berättaren gör trots att mamman är död. 

Hon kallade inte sin mamma för ängel, men det är vanligt av somliga att säga om någon som dött att de blivit en ängel. I bibeln står det om de döda som uppstått att de är "som änglar" (min kursivering) (Luk 20:36).

den som lever får se

Hur det gick med vår björnbärsbuske skrev jag om i maj (klick). 

Nu i höst har den börjat blomma (bilden), finns nog ingen chans att den kan få bär ännu, tänker jag. 

Söndagens första läsningen-text: 

Job 19:25-27

Men jag vet att min återlösare lever, att han till sist ska träda fram över stoftet. 

 

När sedan min sargade hud är borta, ska jag i mitt kött skåda Gud. Jag själv ska få skåda honom, jag ska se honom med egna ögon, inte med någon annans. Därefter längtar jag i mitt innersta. (Folkbibeln)

Job hade väl nog gett opp om något gott liv under allt sitt lidande, om man läser hela Jobs bok. Han hade ändå det hoppet kvar av återlösning och att själv få skåda Gud med egna ögon, inte med någon annans. 

Sen i slutet av boken blev det ju ändå så att han fick igen dubbelt av allt han tidigare ägt, och en ny familj, hustru och barn och barnbarn. Han levde ännu 140 år till. Sen dog han mätt på att leva och fick väl då äntligen se Gud med egna ögon.  

Jag kom mig att se Fem biskopar från Arenan (klick), där berättade Erik Vikström om boken han skrev: Boken om Gurli, Uppenbarelser i sjukrummet. Jag har nog läst den länge sen, men mindes inte, så den plockades fram och är kvällsläsning just nu. Fantastiskt vad hon fick uppleva där hon låg på sjukbädden!

Omsorg - var inte rädd

Vi kom oss på en husbilsresa till Norrskata igen - blir det flera?. På vägen ner tog vi paus vid Lankoski (tydligen heter det Långfors på svenska!). Det fanns gott om vatten i forsen. Men klippan (?) under bron verkade nog klara av att dela på vattenmassorna till båda sidor.

 Söndagens första läsningen-text: 

1 Kung. 17:1, 8-16

Tishbiten Elia, som kom från Gilead, sade till Ahab: ”Så sant Herren Israels Gud lever, honom som jag tjänar: Under de här åren ska varken dagg eller regn falla, om inte jag säger det.”

  

Och Herrens ord kom till honom: ”Gå bort härifrån och bege dig österut och göm dig vid bäcken Kerit öster om Jordan. Du ska dricka ur bäcken, och jag har befallt korparna att ge dig att äta där. Då gick han bort och gjorde som Herren hade befallt. Han gick till bäcken Kerit öster om Jordan och stannade där.  Korparna kom till honom med bröd och kött på morgonen och med bröd och kött på kvällen, och han drack ur bäcken. Men efter en tid torkade bäcken ut, eftersom det inte regnade i landet.

Då kom Herrens ord till Elia. Han sade: ”Bryt upp och gå till Sarefat, som hör till Sidon, och stanna där. Se, jag har befallt en änka där att ge dig mat.” Han bröt upp och gick till Sarefat.

När han kom till stadsporten, fick han där se en änka som samlade ved. Då ropade han till henne: ”Hämta lite vatten åt mig i kärlet, så att jag får dricka.” När hon gick för att hämta det, ropade han efter henne: ”Ta också med en bit bröd åt mig.” Men hon svarade: ”Så sant Herren din Gud lever, jag har inte en kaka bröd, utan bara en näve mjöl i krukan och lite olja i kannan. Jag håller just på att samla ihop ett par vedpinnar och ska nu gå hem och laga till det åt mig och min son. Vi ska äta det och sedan dö.” 

 

Då sade Elia till henne: ”Var inte rädd. Gå och gör som du har sagt. Men laga först till en liten kaka åt mig och bär ut den till mig. Laga sedan till åt dig och din son. För så säger Herren, Israels Gud: Mjölet i krukan ska inte ta slut, och olja ska inte fattas i kannan fram till den dag då Herren låter det regna på jorden.” Då gick hon och gjorde som Elia hade sagt. Hon hade sedan att äta en lång tid, hon själv, sonen och hennes husfolk. Mjölet i krukan tog inte slut och olja fattades inte i kannan enligt det ord som Herren hade talat genom Elia. (Folkbibeln)

Då jag kollat de andra gångerna jag skrivit om vuxenlägret på Norrskata (klick) så måste jag ännu  kolla om jag hade fotograferat den lilla tallplantan för den fanns ju  nog där ännu, trots att det fällts träd nästan varje år. Just vid sidan av vår husbil finns den, mellan björkarna som också finns kvar än.

Husbilen bar oss också ända hem, om än det känns som att vägen har blivit längre med åren. Gud har omsorg om oss, det tackar vi för. 

Bilden "varthän" vid sidan av texten (sidebar) är också från Norrskata länge sen, båten fanns inte kvar på den platsen mera, kanske någon annanstans. 

en plats i solen

Vilding

Söndagens första läsningen-text: 

Jes. 24:14-16 (temat är tacksamhet)

De höjer sin röst och ropar av fröjd, de jublar högt från havet över Herrens höghet: "Ära därför Herren i öster, ära i havsländerna Herrens, Israels Guds, namn." Från jordens ände hör vi lovsånger: "Ära till den Rättfärdige!" (Folkbibeln)

Sen fortsätter texten: 

Inte Odradek men en oggligronk
och en spindel

Men jag sade: Jag förgås, jag förgås, ve mig! Förrädare förråder, förrädiskt förråder förrädarna. Fruktan, fallgrop och fälla väntar er, ni jordens invånare.

Rubriken över hela kapitlet är Den stora domen över hela jorden.

Verserna 14-16 verkar för mig som det lugna ögat mitt i stormen. 

Det fick mig att tänka på berättelsen från gammalt om tanten som var på ett kristligt möte och de andra mötesdeltagarna klagade på att det var ett så tråkigt möte, Hon sade: På min plats var det härligt.

....................

Har läst en roman från biblioteket: Blad ur höstens arkiv av Bo Carpelan. Och ja skriva kunde han, bra beskrivning av ålderdomen. Odradek, som han skrev om, fick jag aldrig klart för mig vad det är. Har via Google förstått att jag borde ha läst Kafka för att veta. Det fanns små ljusglimtar i boken, men den verkliga, uppståndelsen till en ny värld att hoppas på saknade jag.

allt har sin tid?

Vi kom oss med husbilen till Frank Mangs center på en bibel-, bön- och fastedag. 

De hade byggt om ett fähus till kapell med kök och samlingsrum, mycket fint gjort, blev snyggt, men ändå syntes det lite av ursprunget. Ingen dynga dock i dyngston. 

Kändes som att det var en avskild plats, avskild för Herren. 

Söndagens första läsningen-text:

1 Sam. 24:9-12, 17-21

David drog upp därifrån och höll till bland En-Gedis bergfästen.När Saul kom tillbaka från filisteerna berättade man för honom att David var i En-Gedis öken. Då tog Saul tretusen män, utvalda ur hela Israel, och gav sig av för att söka efter David och hans män på Stenbocksklipporna. När han kom till fårfållorna vid vägen fanns där en grotta. Dit gick han in för att uträtta sina behov.
Men David och hans män satt längst inne i grottan. Davids män sade till honom: ”Detta är nu dagen som Herren har talat till dig om: Se, jag ger din fiende i din hand, och du kan göra vad du vill med honom.” Då reste David sig och skar obemärkt av en flik på Sauls mantel. Men efteråt slog Davids samvete honom för att han hade skurit av fliken på Sauls mantel. Han sade till sina män: ”Aldrig inför Herren att jag skulle göra detta mot min herre, mot Herrens smorde, att räcka ut min hand mot honom! Han är ju Herrens smorde.” David höll tillbaka sina män med stränga ord och lät dem inte överfalla Saul.
Och Saul reste sig och gick ut ur grottan och fortsatte sin väg. 

Då reste sig också David och kom ut ur grottan och ropade efter Saul: ”Min herre och kung!” När Saul såg sig tillbaka, böjde David sig ner med ansiktet mot jorden och bugade sig. Han sade till Saul: ”Varför lyssnar du till sådana människor som säger att David vill din olycka? Nu har du sett med egna ögon hur Herren i dag gav dig i min hand i grottan, men jag skonade dig när man uppmanade mig att döda dig. Jag tänkte: Jag ska inte räcka ut handen mot min herre, för han är Herrens smorde. Se här, min fader, se här fliken av din mantel i min hand. Genom att jag skar av din mantelflik och inte dödade dig kan du se och förstå att jag inte har något ont eller brottsligt i sinnet och att jag inte har syndat mot dig. Men du jagar mig för att ta mitt liv. 

................

När David hade sagt detta sade Saul: ”Är det din röst, min son David?” Och Saul brast i gråt och sade till David: ”Du är mer rättfärdig än jag, för du har gjort gott mot mig trots att jag gjort ont mot dig. Du har i dag visat din godhet mot mig och inte dödat mig när Herren överlämnade mig i din hand. När man möter sin fiende, brukar man då låta honom gå sin väg i frid? Må Herren löna dig med gott för det du gjort mot mig i dag. Nu vet jag säkert att du ska bli kung och att Israels kungadöme ska förbli i din hand.

David lyssnade till sitt samvete, om än det såg ut som att Gud hade gett Saul i hans hand. David visade barmhärtighet, ville ge Saul en chans, men tog Saul den...?

...................

Läst Jaga vatten av Ellen Strömberg. Det finns kiss- och bajsålder, kanske också en sån här "ålder"...?