gott slut och gott nytt år

Förritiden var det viktigt att få visa julgranen, så här är vår julgren. Nackdelen med julgren i stället för gran är att kvistarna på något sätt hänger neråt, det är svårt att hänga t.ex. kulor där, de rasar av. Men de går ju att lämna bort. Mycket annat har också lämnat bort.

Nyårsaftonens första läsningen-text, en av dem: 

Klag. 3:22-26 

Det är Herrens nåd att det inte är ute med oss, att det inte är slut med hans barmhärtighet. Den är ny varje morgon, stor är din trofasthet. Herren är min del, det säger min själ, därför hoppas jag på honom. 

 

Herren är god mot dem som väntar på honom, mot den själ som söker honom. Det är gott att i stillhet hoppas på hjälp från Herren. (Folkbibeln)

Den hade jag tydligen nyårsaftonen 2020, så vi tar väl nästa då: 

Pred. 3:1-8 

Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen: en tid att födas och en tid att dö, en tid att plantera och en tid att rycka upp det planterade, en tid att dräpa och en tid att hela, en tid att riva ner och en tid att bygga upp, en tid att gråta och en tid att skratta, en tid att sörja och en tid att dansa, en tid att kasta bort stenar och en tid att samla stenar, en tid att ta i famn och en tid att avstå från famntag, en tid att söka upp och en tid att tappa bort, en tid att förvara och en tid att kasta bort, en tid att riva sönder och en tid att sy ihop, en tid att tiga och en tid att tala, en tid att älska och en tid att hata en tid för krig och en tid för fred. (Folkbibeln)

Och den hade jag förstås ifjol, nästa då: 

1 Sam. 7:12  

Samuel lät resa en sten mellan Mispa och Shen och kallade den Even Haeser. Han sade: ”Ända hit hjälpte oss Herren.”

Och ja, hittills har han hjälpt. Julgrenen vår är full av minnen, prydnader som kommit till genom åren och påminner mig om givarna, som många inte mera finns bland oss. 

 

 

men

 

Barnbarnen ville att vi skulle leka kurragömma där ute efter att det hade blivit mörkt. Det gick jag inte med på. Hade något gammalt trauma som jag mindes alltför väl. 

Men det gick ju att klättra i träd och gunga på grenar också. Bra med reflexer så man ser var barnen är. 

Vi klarade oss alla utan men, vad jag vet.

Menlösa barns dag, fjärde dag jul, första läsningen-texten: 

2 Mos. 1:22-2:10

Farao gav denna befallning till hela sitt folk: ”Kasta alla nyfödda pojkar i Nilen och låt bara flickorna leva.”

En man av Levis släkt gifte sig med Levis dotter, och hon blev havande och födde en son. Hon såg vilken fin pojke det var och höll honom gömd i tre månader. Sedan kunde hon inte gömma honom längre utan tog en korg av papyrusgräs och tätade den med beck och tjära, lade barnet i den och satte ut den i vassen vid Nilstranden. Pojkens syster ställde sig ett stycke därifrån för att se hur det skulle gå med honom.

Då kom faraos dotter ner till floden för att bada, och hennes hovdamer gick fram och tillbaka utmed stranden. Hon fick syn på korgen i vassen och skickade en slavinna att hämta den. När hon öppnade den såg hon att där låg en pojke och grät. Hon tyckte synd om honom och sade: ”Det är nog ett av de hebreiska barnen.”

Då sade pojkens syster till faraos dotter: ”Skall jag skaffa en hebreisk kvinna som kan amma barnet åt dig?” – ”Ja, gör det”, svarade faraos dotter. Då gick flickan och hämtade pojkens mor, och faraos dotter sade till henne: ”Ta med dig det här barnet och amma det åt mig. Jag skall betala dig för det.” Kvinnan tog då pojken och ammade honom. När pojken blev större förde hon honom till faraos dotter, som adopterade honom och gav honom namnet Mose. ”Jag har ju dragit upp honom ur vattnet”, sade hon.

Ibland är de små liven inte mycket värt.....

vist

 

Tisdagens, tredje dag jul, första läsningen-text: 

Ordspr. 8:1, 22-30

Hör, visheten ropar och förståndet höjer sin röst!

Herren hade mig vid begynnelsen av sin väg, före sina gärningar i urtiden. Av evighet är jag insatt, från begynnelsen, innan jorden fanns. Innan djupen blev till föddes jag, innan källorna flödade av vatten.  Innan bergen grundades, innan höjderna fanns föddes jag, innan han gjort land och fält och jordens första stoft.

 När han beredde himlen var jag där, när han välvde ett valv över djupen, när han fäste skyarna där uppe och djupets källor bröt fram med kraft, när han satte en gräns för havet och vattnet stannade där han befallt, när han lade jordens grund, då var jag verksam vid hans sida. Jag var hans glädje dag efter dag, ständigt jublande inför honom. (Folkbibeln)

 Ja, vad är vishet? Eller vem?

Katten på bilden fick en leksak på julafton. Han var glad åt den. Gladde också andra med den.

kvitter eller skrän

Man kunde tänka sig att det är en fågel i bur, men nej, den är nog helt fri. Och hungriga är också de svarta/gråa fåglarna. 

Konstaterade tidigare då vi ju har haft julgrenen inne ända från lillajul, att det kan tydas så att vi har haft jul hela december. Det har vi ju inte haft, bara grenen.

Jag som alltid sagt att jul det pyntar man till först till julaftonen, möjligen dagen före.

Julannandagens första läsningen-text:

2 Krön. 24:18-21 

Och de övergav Herrens, sina fäders Guds, hus och tjänade asherapålarna och avgudarna.

Då kom Guds vrede över Juda och Jerusalem på grund av dessa synder. Och profeter blev sända till dem för att få dem att vända om till Herren, och dessa varnade dem, men de lyssnade inte till dem.

Men Sakarja, prästen Jojadas son, hade blivit beklädd med Guds Andes kraft. Han steg fram inför folket och sade till dem: ”Så säger Gud: Varför bryter ni mot Herrens bud? Det kan inte sluta lyckligt. Eftersom ni har övergett Herren, har han också övergett er.”

Då gaddade de ihop sig mot honom, och på kungens befallning stenade de honom på förgården till Herrens hus. (Folkbibeln)

Ställningen med kronan kom jag att tänka på då jag funderade vad asherapålarna är för något, hur såg de ut? Men någon avgud är väl inte fågelmatningen?

Och hur är det med alla julgranar. Som ska vara så jättestora på torg och i kyrkor och utanför....? 

Visselblåsare råkar ofta illa ut.

vem är Jesus

ljus i vårt hus i en mörk värld

Juldagen är julstressen förbi, åtminstone för oss. Det heter ju i julevangeliet på engelska: It came to pass.... En vän påpekade det i något sammanhang. Den kom för att gå vidare/passera, sen kommer något annat. Det är en lättnad att ha kommit så långt. 

Åtminstone hoppas jag att det blir så i år också.

 Juldagens första läsningen-text: 

Jes. 52:7-10 

Hur ljuvliga är inte glädjebudbärarens steg när han kommer över bergen och förkunnar frid, bär fram goda nyheter och förkunnar frälsning och säger till Sion: "Din Gud är kung!"

Hör, dina väktare ropar med hög röst, de jublar tillsammans, för de ska med egna ögon få se Herren vända tillbaka till Sion. Brist ut i jubel tillsammans, ni Jerusalems ruiner, för Herren tröstar sitt folk, han återlöser Jerusalem. Herren visar sin heliga arm inför alla folkens ögon, alla jordens ändar ska se vår Guds frälsning. (Folkbibeln)

Läste ledaren i julaftonens Vbl: Nu firar vi Jesus födelse.... Bra att det fortfarande är det vi firar. Men att det kom på ledarplats!? Det funderas om Jesus finns/fanns på riktigt. 

Jag håller på att läsa en bok från biblioteket: C.S. Lewis Världens sista kväll. Det är en samling av texter som varit publicerade annanstans tidigare. 

Läste kapitlet: Vad ska vi säga om Jesus? Texten börjar: "Vad ska vi säga om Jesus?" Det är på sitt sätt en hysteriskt komisk fråga. För egentligen är ju frågan inte vad vi ska säga om honom utan vad han ska säga om oss.

Sen kommer en längre fundering fram och tillbaka om det som folk ofta fastnar på i berättelsen om Jesus. 

Han slutar med: Det han säger är mycket annorlunda än vad någon annan andlig lärare sagt. De andra säger: "Här ska ni få höra sanningen om världen. Där ligger vägen ni har att vandra." Han säger: "Jag är Vägen , Sanningen och Livet." Han säger: "Ingen kan nå fram till den obetingade verkligheten annat än genom mig. Försök behålla livet - ditt eget liv - och du går oundvikligen under. Offra dig, och du blir räddad." Han säger: "Om du skäms för mig, om du tittar bort när du hör mig kalla, då tittar jag bort när jag kommer tillbaka fullt synligt som Gud. Om något, vad det vara månde, skiljer dig från Gud och från mig, så gör dig av med det. Är det ditt öga, så riv ut det. Är det din hand, så hugg av den. Sätter du dig själv först, kommer du sist. Kom till mig, alla som bär tunga lass, så ska jag lätta på dem: era synder är strukna, varenda en - det kan jag göra. Jag är pånyttfödelsen; jag är livet. Ät mig, drick mig - jag är er mat. Och sist men inte minst: var inte rädda, för jag  har hela världsalltet i min hand." Det är vad det handlar om.

Säga vad man vill om C.S.Lewis teologiska texter, men lätta är de inte att läsa och förstå, men på nåt vis uppfattar jag nog dem som sanna och viktiga.

ljus

 Julnattens första läsningen-text: 

Jes. 9:2-7 

Det folk som vandrar i mörkret ska se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land ska ljuset stråla fram. Du förökar det folk som du inte gett stor glädje. De ska glädjas inför dig som man gläds under skördetiden, som man jublar när man delar byte. För du ska bryta deras bördors ok, deras skuldrors käpp och deras plågares stav, som på Midjans tid. Ja, varje stövel buren i stridslarm och varje mantel vältrad i blod ska brännas upp och förtäras av eld.

 För ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Far, Fridsfurste. Så ska herradömet bli stort och friden utan slut över Davids tron och hans rike. Det ska befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet från nu och till evig tid. Herren Sebaots lidelse ska göra detta. (Folkbibeln)

 

av vikt

Vi tog ju in en julgren till lillajul. På fotot ses små bollar på grenen, den har börjat växa. Så den får fungera som ordinarie julgran/gren också. Nu syns det ju inte på bilden, men jo, jag har fått bytt till julgardiner.

Julaftonens första läsningen-text, en av dem: 

Jes. 11:1-5  

Men ett skott ska skjuta upp ur Ishais avhuggna stam, en telning från hans rötter ska bära frukt. 

Över honom ska Herrens Ande vila, Anden med vishet och förstånd, Anden med råd och styrka, Anden med kunskap och vördnad för Herren. Han ska ha sin glädje i vördnad för Herren. 

Han ska inte döma efter vad ögonen ser eller avgöra efter vad öronen hör, utan han ska döma de fattiga med rättfärdighet och med rättvisa skaffa rätt åt de ödmjuka på jorden. 

Han ska slå jorden med sin muns stav, döda de ogudaktiga med sina läppars ande. Rättfärdighet ska vara bältet runt hans midja, trofasthet bältet om hans höfter. (Folkbibeln)

Sen fortsätter texten: Vargar ska bo tillsammans med lamm....

Där är vi ju inte än. Om än lejon, giraff, elefant och en massa tomtar nog kom sams på Den sjungande julgranen i FKF:s tappning vi fick bevista, Handlade om aktuella teman, miljö, klimathot, men också Jesusbarnet i krubban som motvikt till all ytlighet. Då väger han mycket.

--------------------

Jag har läst Ann-Helen Attianeses bok Viva viva, Livet, döden och maten i mitt Italien. Lätt blandning av allt, rolig att läsa. Dessutom var det nog några recept som såg intressanta ut. 

Hela tiden jag läst den, läser ju bara till kvällen innan jag somnar, så börjar det sjunga i mig: Jag längtar till Italien. Inte för att jag längtar dit speciellt, utan för att pappa när jag var liten ofta sjöng på just den. 

God Jul på er och attjoo, som det varit nu flera dagar, gammaldags förkylning, få se hur länge den varar... Såna behövs för att kroppen ska orka motstå flera sen.

varde

han ler

Fjärde söndagen i advent har som första läsningen-text: 

1 Mos. 21:1-7

Herren glömde inte sitt löfte till Sara utan gjorde med henne så som han hade sagt. Hon blev havande och födde en son åt Abraham på hans ålderdom, vid den tid som Gud hade förutsagt. Abraham gav sin nyfödde son, den som Sara fött honom, namnet Isak. När Isak var åtta dagar omskar Abraham honom, så som Gud hade befallt.

Abraham var 100 år när hans son Isak föddes. Och Sara sade: ”Det Gud har gjort får mig att le, och alla som hör det måste le med mig.” Hon sade: ”Vem hade kunnat säga Abraham att Sara skulle ha barn att amma? Men nu har jag fött honom en son på hans ålderdom.”

Det ska nog till ett större underverk för sådant.  

Det kom en låda gamla ljus till vårt hus, så i år igen har vi ett ljushuvud på bordet. Den förra gången var tydligen 2018, var det såå länge sen?!

Det var ett lätt ljus för att vara så stort, så vi började fundera på vad de gjorde sådana ljus av förritiden? Men det har nog brunnit som ljus ska brinna. 

Jesus var väl inte heller så tung när han föddes, det som vi firar i jul, kanske något mellan två och fem kilo? Men han gjorde det han skulle i alla fall.

reflex av ljuset

Historien bakom det fotot är att jag satt i bilen medan chauffören tankade och hade tagit av mig min gamla mössa då det hade blivit varmt i bilen. Jag började fundera om reflexen i garnet ännu fungerar efter ett antal tvättar. Det brukar ju synas när man fotograferar. 

Det syntes inte på fotografiet. Men hemma testade jag med ficklampa och då syntes nog lite av reflexen än. 

Söndagens första läsningen-text: 

Mal. 4:5-6 (svärtade)

Se, dagen kommer, den brinner som en ugn. Då ska alla högmodiga och alla som gör det onda vara som halm. Dagen som kommer ska bränna upp dem, säger Herren Sebaot, den ska varken lämna rot eller kvist. 

 Men för er som vördar mitt namn ska rättfärdighetens sol gå upp med läkedom under sina vingar. Då ska ni komma ut och hoppa likt kalvar som släpps ur sitt bås. Ni ska trampa ner de gudlösa, för de ska bli stoft under era fötter den dag jag utför mitt verk, säger Herren Sebaot. 

Kom ihåg min tjänare Moses lag som jag gav honom på Horeb, stadgar och föreskrifter för hela Israel. 

Se, jag ska sända er profeten Elia innan Herrens dag kommer, den stora och fruktansvärda. Han ska vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till deras fäder, så att jag inte kommer och viger landet åt förintelse. (Folkbibeln)

Det är de sista orden i Gamla Testamentet. Johannes Döparen var den som kom före Jesus och som Jesus talade om som Elia.  

Ska det komma en Elia igen, innan Jesus kommer åter? Någon som reflekterar Jesu ankomst.

------------------

Tredje boken av Gund von Numers-Snellman har blivit läst: Legenden om Iserim. Det var en glimt av den tiden.

tack för vårt lands självständighet

Samtidigt som vi var till stan var vi också till ett gammalt fäderneshus. Bilden är av uthuset. Många bra ställen att leka kurragömma på tänkte jag.

Det var inte så enkelt att finna plats att bygga på i stenriket. Men uthuset har gjort tjänst i många år nu, och står sig än. 

Självständighetsdagens första läsningen-text, den andra: 

Pred. 9:13–18 

Också detta såg jag under solen, en visdom som syntes mig stor: Det fanns en liten stad med få invånare. Mot den kom en stor kung som belägrade den och byggde stora befästningsverk mot den. Därinne fanns en fattig men vis man som räddade staden genom sin vishet. Men ingen kom ihåg den fattige mannen.

Då sade jag: Vishet är bättre än styrka. Men den fattiges vishet blir föraktad, och ingen lyssnar till det han säger.  De visas ord som hörs i stillhet är bättre än rop från en härskare bland dårar. Vishet är bättre än vapen. Men en enda syndare fördärvar mycket gott. (Folkbibeln)

 Folkbibeln hänvisar till händelsen i 2 Sam. 20:15-22, förutom att mannen där var en kvinna.  

                                Glad självständighetsdag!

julkort

I år blev det en julgren som lillajulgran, kom sig in t.o.m. lite i förtid, då barnbarn var på besök. Vi har ju haft julgren tidigare också (klick). Om jag minns rätt så började åtminstone den ena växa så den fick bli omklädd till jul. Kolumnen jag länkade till i den tidigare nämnda  texten är nog väldigt aktuell idag än fast den är från 2018. Alltså allt är inte coronans fel.

Vi tog oss en dag i stan, skulle köpa lite av det som behövs till jul. Jag konstaterade att i vanliga butiker finns inte mera några tydligt kristna julkort, inga kort med bild på julkrubba, i alla fall såg jag inga sådana. Varför är det så? Går de inte att sälja? Eller är butiksfolk/inköpare rädda för de som inte vill se något kristet i julen?

Söndagens första läsningen-text:

Jes. 35:3-6

Ge styrka åt kraftlösa armar, stadga åt skälvande knän! Säg till de förskrämda: ”Fatta mod, var inte rädda! Se, er Gud är här, hämnden kommer, Guds vedergällning. Han kommer själv för att rädda er.”

Då skall de blindas ögon öppnas och de dövas öron höra. Då skall den lame hoppa som en hjort och den stumme brista ut i jubel. Vatten bryter fram i öknen, bäckar i ödemarken.

Julgran är väl inte egentligen någon kristen symbol, men en försmak kan det ju vara av ljuset som skulle komma, som Jesaja profeterar om i dagens text. Jesus själv hänvisar ju till den här texten (Matt. 11:5) då Johannes döparen var tveksam om Jesus var den som skulle komma, Messias.  

Då jag fotograferade granen/grenen utifrån kom jag på att jag ju nog borde ha bytt till julgardiner först. Får jag det gjort nu då granen redan är där....? Inte så bra planerat.

något rött

Bilden fordrar kanske en förklaring: 

Jag brukar fylla min blomlåda  där ute och en gryta, när blommorna har vissnat till vintern, med granris och enris, som finns att tas på gården. Sen brukar jag eventuellt få lite färg i lådan med rönnbär eller någon annan vacker kvist. I år fanns det inga rönnbär att ta, åtminstone inte på våran gård. Hittade ingen annan kvist heller.

Den tredje gammaltestamentliga texten efter första advent: 

Hab. 2:1-4

Jag skall ställa mig på vakt, gå till min post och spana. Jag vill se vad han skall säga till mig, vilket svar jag får på min klagan. 

Herren svarade mig: Skriv ner det du får se med tydlig skrift på tavlor, så att det blir lätt att läsa, ty synen vittnar om den bestämda tiden, den talar om slutet, den slår inte fel. Om uppfyllelsen dröjer, så vänta tåligt, den kommer förvisso, den uteblir inte. Se, den falske far bort med vinden, men troheten räddar den rättfärdiges liv.

För att veta vad han klagat måste man läsa första kapitlet och där finns också svar av Herren. Också i fortsättningen i andra och tredje kapitlet finns Herrens svar. Det är hela texten i Habackuk.

Tredje kapitlet slutar med: 

Men jag vill jubla i Herren och glädja mig i min frälsnings Gud. Herren Gud är min styrka. Han gör mina fötter som hjortens och låter mig gå fram över mina höjder.

Det röda som skymtar i granriset och under snön, den första snö som kom en dag och smälte bort följande, är en söndrig röd ytterkruka som jag hittade i skåpet.  Den fick verka som färgklick i år.

---------------------

Hittade i biblioteket boken Rågen En spretig historia av Annika Luther. Mycket läsvärd bok nog, men jag är glad att jag inte behöver kunna den. Det fanns minsann mycket faktauppgifter i den. 

Inte kristen bok, mera historisk, men den började med ett bibelord: 

En människas dagar äro såsom gräset, hon blomstrar såsom ett blomster på marken. När vinden går däröver, då är det icke mer, och dess plats vet icke mer därav. (Ps. 103:15)

Det var ju gräset/rågen hon skrev om.  

Men enligt dagens gammaltestamentliga text är det den falske som far bort med vinden, men troheten räddar den rättfärdiges liv.

pip

Det blev nog en mindre hotfull bild när man tar med lite större perspektiv.

Katten är en sån som hänger på en fjäder och gungar både opp och ner och i sidled och snurrar. Tillräcklig rörelse för en liten baby att se på. Har hängt med länge.

(Behövs ingen telefon med rörliga bilder då än.)

En annan gammaltestamentlig text för veckan efter första advent: 

Mika 2:12-13

Jag ska församla dig, Jakob, hela ditt folk. Jag ska samla dem som är kvar av Israel, jag ska föra dem tillsammans som fåren till fållan, som en hjord till dess betesmark, det ska bli ett sorl av människor. 

En som banar väg drar ut framför dem, de bryter fram och tågar i väg och vandrar ut genom porten. Deras kung tågar framför dem, Herren går i spetsen för dem. (Folkbibeln)

Nu när jag skriver det här, väntar jag på att tvättmaskinen ska bli klar. Jag har väntat ganska länge, men så kommer jag ihåg att vår nya tvättmaskin (den gamla gav upp) inte piper och säger till att den är färdig. Den nya bara tystnar. 

Fick också lära mig med barnbarnet idag att då man leker med en kortpacke, den här innehöll Muminvarelser, vi hade då jag var liten Pekkakort, så ska man ta kortet gå till en låtsasmaskin och visa kortet, då säger maskinen "pip".

Vad är tecknet/signalen som får folk att samlas och följa efter kungen/Herren?