gott slut och gott nytt år

Förritiden var det viktigt att få visa julgranen, så här är vår julgren. Nackdelen med julgren i stället för gran är att kvistarna på något sätt hänger neråt, det är svårt att hänga t.ex. kulor där, de rasar av. Men de går ju att lämna bort. Mycket annat har också lämnat bort.

Nyårsaftonens första läsningen-text, en av dem: 

Klag. 3:22-26 

Det är Herrens nåd att det inte är ute med oss, att det inte är slut med hans barmhärtighet. Den är ny varje morgon, stor är din trofasthet. Herren är min del, det säger min själ, därför hoppas jag på honom. 

 

Herren är god mot dem som väntar på honom, mot den själ som söker honom. Det är gott att i stillhet hoppas på hjälp från Herren. (Folkbibeln)

Den hade jag tydligen nyårsaftonen 2020, så vi tar väl nästa då: 

Pred. 3:1-8 

Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen: en tid att födas och en tid att dö, en tid att plantera och en tid att rycka upp det planterade, en tid att dräpa och en tid att hela, en tid att riva ner och en tid att bygga upp, en tid att gråta och en tid att skratta, en tid att sörja och en tid att dansa, en tid att kasta bort stenar och en tid att samla stenar, en tid att ta i famn och en tid att avstå från famntag, en tid att söka upp och en tid att tappa bort, en tid att förvara och en tid att kasta bort, en tid att riva sönder och en tid att sy ihop, en tid att tiga och en tid att tala, en tid att älska och en tid att hata en tid för krig och en tid för fred. (Folkbibeln)

Och den hade jag förstås ifjol, nästa då: 

1 Sam. 7:12  

Samuel lät resa en sten mellan Mispa och Shen och kallade den Even Haeser. Han sade: ”Ända hit hjälpte oss Herren.”

Och ja, hittills har han hjälpt. Julgrenen vår är full av minnen, prydnader som kommit till genom åren och påminner mig om givarna, som många inte mera finns bland oss.