varde

han ler

Fjärde söndagen i advent har som första läsningen-text: 

1 Mos. 21:1-7

Herren glömde inte sitt löfte till Sara utan gjorde med henne så som han hade sagt. Hon blev havande och födde en son åt Abraham på hans ålderdom, vid den tid som Gud hade förutsagt. Abraham gav sin nyfödde son, den som Sara fött honom, namnet Isak. När Isak var åtta dagar omskar Abraham honom, så som Gud hade befallt.

Abraham var 100 år när hans son Isak föddes. Och Sara sade: ”Det Gud har gjort får mig att le, och alla som hör det måste le med mig.” Hon sade: ”Vem hade kunnat säga Abraham att Sara skulle ha barn att amma? Men nu har jag fött honom en son på hans ålderdom.”

Det ska nog till ett större underverk för sådant.  

Det kom en låda gamla ljus till vårt hus, så i år igen har vi ett ljushuvud på bordet. Den förra gången var tydligen 2018, var det såå länge sen?!

Det var ett lätt ljus för att vara så stort, så vi började fundera på vad de gjorde sådana ljus av förritiden? Men det har nog brunnit som ljus ska brinna. 

Jesus var väl inte heller så tung när han föddes, det som vi firar i jul, kanske något mellan två och fem kilo? Men han gjorde det han skulle i alla fall.