rätt eller fel

Jag kom mig på en liten promenad, det har blivit mest cykling under sommaren. Den närbelägna älven hade mycket vatten i sig. 

Veckan har också en text för adertonde söndagen efter pingst:

Amos 5:21-24

Jag avskyr era fester, jag hatar dem, jag står inte ut med era högtider. När ni offrar till mig och kommer med era gåvor vill jag inte veta av dem, jag vill inte se åt era offer av gödboskap. Låt mig slippa dina psalmer, jag vill inte höra ditt strängaspel! Men låt rätten välla fram som vatten och rättfärdigheten som en outsinlig ström!

Flödar rätten i vårt land? (och det är inte maträtten det är frågan om, men kanske rätten till mat?) 

Rättfärdigheten, Jesu rättfärdighet finns för den som vill ta emot hela paketet.

...............

Hade lånat några böcker till från bibioteket, började läsa, men sen ville jag inte mera, så jag kollade här på bloggen via sökrutan. Jag har ju redan läst dem, så då behöver jag inte mera..... Det var inga feelgood-böcker.

med eller utan vingar

Amiralfjärilen fotades genom vårt köksfönster, då den solade sig. Det sägs att det är höstens sista fjäril man ser här hos oss. Den har nog synts tidigare också i sommar.

Av någon orsak kommer jag att tänka på vingförsedda varelser då det är frågan om änglar, det är ju barnens och änglarnas dag, mikaelidagen.

Mikaelidagens första läsningen-text:

2 Mos. 23:20-23

Herren sade:
”Se, jag sänder en ängel framför dig för att skydda dig på vägen och föra dig till den plats som jag har bestämt. Rätta dig efter honom och lyssna till honom! Sätt dig inte upp mot honom; han kommer inte att förlåta sådant trots, ty det är jag som handlar i honom. Men om du lyssnar till honom och gör allt vad jag säger, skall jag vara dina fienders fiende och dina motståndares motståndare. Min ängel skall gå framför dig och föra dig till amoreerna, hettiterna, perisseerna, kanaaneerna, hiveerna och jevuseerna, och jag skall utplåna dem.”

Det här är sagt till Israels folk, också vuxna, det är inte bara barn som behöver änglar.  

Änglar kan nog också se ut som mänskor eftersom man kan få änglar som gäster då man är gästvänlig, alltså änglar utan vingar och det finns stora och små änglar efter behov, tänker jag. Svarta änglar sägs det också finnas, fast dem ska man väl inte lyda. Ofta är fjärilar svarta om de lägger ihop vingarna. 

Men jo, hårda ord för de folkgrupper som skall utplånas..... - om jag förstod fortsättningen rätt så var det för avguderiets skull. Var står Finlands folk i det hänseendet...? - Herre, förbarma dig!

............

Lånade från biblioteket Ann-Helen Attianeses bok Innan vi blir fåglar. Talande poesi och ja, ibland är det svårt att vara människa och i slutändan behövs mycken förlåtelse. - Fåglar är också vingförsedda varelser. 

En annan bok, också från bibioteket: En gycklares årsberättelse av samma författare. Kåserier kallade författaren åtminstone en berättelse. Berättelser ur livet, som jag tyckte det var trevligt att känna igen sig i. T.ex. en berättelse om mamma som fortfarande är med i allt berättaren gör trots att mamman är död. 

Hon kallade inte sin mamma för ängel, men det är vanligt av somliga att säga om någon som dött att de blivit en ängel. I bibeln står det om de döda som uppstått att de är "som änglar" (min kursivering) (Luk 20:36).

den som lever får se

Hur det gick med vår björnbärsbuske skrev jag om i maj (klick). 

Nu i höst har den börjat blomma (bilden), finns nog ingen chans att den kan få bär ännu, tänker jag. 

Söndagens första läsningen-text: 

Job 19:25-27

Men jag vet att min återlösare lever, att han till sist ska träda fram över stoftet. 

 

När sedan min sargade hud är borta, ska jag i mitt kött skåda Gud. Jag själv ska få skåda honom, jag ska se honom med egna ögon, inte med någon annans. Därefter längtar jag i mitt innersta. (Folkbibeln)

Job hade väl nog gett opp om något gott liv under allt sitt lidande, om man läser hela Jobs bok. Han hade ändå det hoppet kvar av återlösning och att själv få skåda Gud med egna ögon, inte med någon annans. 

Sen i slutet av boken blev det ju ändå så att han fick igen dubbelt av allt han tidigare ägt, och en ny familj, hustru och barn och barnbarn. Han levde ännu 140 år till. Sen dog han mätt på att leva och fick väl då äntligen se Gud med egna ögon.  

Jag kom mig att se Fem biskopar från Arenan (klick), där berättade Erik Vikström om boken han skrev: Boken om Gurli, Uppenbarelser i sjukrummet. Jag har nog läst den länge sen, men mindes inte, så den plockades fram och är kvällsläsning just nu. Fantastiskt vad hon fick uppleva där hon låg på sjukbädden!

Omsorg - var inte rädd

Vi kom oss på en husbilsresa till Norrskata igen - blir det flera?. På vägen ner tog vi paus vid Lankoski (tydligen heter det Långfors på svenska!). Det fanns gott om vatten i forsen. Men klippan (?) under bron verkade nog klara av att dela på vattenmassorna till båda sidor.

 Söndagens första läsningen-text: 

1 Kung. 17:1, 8-16

Tishbiten Elia, som kom från Gilead, sade till Ahab: ”Så sant Herren Israels Gud lever, honom som jag tjänar: Under de här åren ska varken dagg eller regn falla, om inte jag säger det.”

  

Och Herrens ord kom till honom: ”Gå bort härifrån och bege dig österut och göm dig vid bäcken Kerit öster om Jordan. Du ska dricka ur bäcken, och jag har befallt korparna att ge dig att äta där. Då gick han bort och gjorde som Herren hade befallt. Han gick till bäcken Kerit öster om Jordan och stannade där.  Korparna kom till honom med bröd och kött på morgonen och med bröd och kött på kvällen, och han drack ur bäcken. Men efter en tid torkade bäcken ut, eftersom det inte regnade i landet.

Då kom Herrens ord till Elia. Han sade: ”Bryt upp och gå till Sarefat, som hör till Sidon, och stanna där. Se, jag har befallt en änka där att ge dig mat.” Han bröt upp och gick till Sarefat.

När han kom till stadsporten, fick han där se en änka som samlade ved. Då ropade han till henne: ”Hämta lite vatten åt mig i kärlet, så att jag får dricka.” När hon gick för att hämta det, ropade han efter henne: ”Ta också med en bit bröd åt mig.” Men hon svarade: ”Så sant Herren din Gud lever, jag har inte en kaka bröd, utan bara en näve mjöl i krukan och lite olja i kannan. Jag håller just på att samla ihop ett par vedpinnar och ska nu gå hem och laga till det åt mig och min son. Vi ska äta det och sedan dö.” 

 

Då sade Elia till henne: ”Var inte rädd. Gå och gör som du har sagt. Men laga först till en liten kaka åt mig och bär ut den till mig. Laga sedan till åt dig och din son. För så säger Herren, Israels Gud: Mjölet i krukan ska inte ta slut, och olja ska inte fattas i kannan fram till den dag då Herren låter det regna på jorden.” Då gick hon och gjorde som Elia hade sagt. Hon hade sedan att äta en lång tid, hon själv, sonen och hennes husfolk. Mjölet i krukan tog inte slut och olja fattades inte i kannan enligt det ord som Herren hade talat genom Elia. (Folkbibeln)

Då jag kollat de andra gångerna jag skrivit om vuxenlägret på Norrskata (klick) så måste jag ännu  kolla om jag hade fotograferat den lilla tallplantan för den fanns ju  nog där ännu, trots att det fällts träd nästan varje år. Just vid sidan av vår husbil finns den, mellan björkarna som också finns kvar än.

Husbilen bar oss också ända hem, om än det känns som att vägen har blivit längre med åren. Gud har omsorg om oss, det tackar vi för. 

Bilden "varthän" vid sidan av texten (sidebar) är också från Norrskata länge sen, båten fanns inte kvar på den platsen mera, kanske någon annanstans. 

en plats i solen

Vilding

Söndagens första läsningen-text: 

Jes. 24:14-16 (temat är tacksamhet)

De höjer sin röst och ropar av fröjd, de jublar högt från havet över Herrens höghet: "Ära därför Herren i öster, ära i havsländerna Herrens, Israels Guds, namn." Från jordens ände hör vi lovsånger: "Ära till den Rättfärdige!" (Folkbibeln)

Sen fortsätter texten: 

Inte Odradek men en oggligronk
och en spindel

Men jag sade: Jag förgås, jag förgås, ve mig! Förrädare förråder, förrädiskt förråder förrädarna. Fruktan, fallgrop och fälla väntar er, ni jordens invånare.

Rubriken över hela kapitlet är Den stora domen över hela jorden.

Verserna 14-16 verkar för mig som det lugna ögat mitt i stormen. 

Det fick mig att tänka på berättelsen från gammalt om tanten som var på ett kristligt möte och de andra mötesdeltagarna klagade på att det var ett så tråkigt möte, Hon sade: På min plats var det härligt.

....................

Har läst en roman från biblioteket: Blad ur höstens arkiv av Bo Carpelan. Och ja skriva kunde han, bra beskrivning av ålderdomen. Odradek, som han skrev om, fick jag aldrig klart för mig vad det är. Har via Google förstått att jag borde ha läst Kafka för att veta. Det fanns små ljusglimtar i boken, men den verkliga, uppståndelsen till en ny värld att hoppas på saknade jag.

allt har sin tid?

Vi kom oss med husbilen till Frank Mangs center på en bibel-, bön- och fastedag. 

De hade byggt om ett fähus till kapell med kök och samlingsrum, mycket fint gjort, blev snyggt, men ändå syntes det lite av ursprunget. Ingen dynga dock i dyngston. 

Kändes som att det var en avskild plats, avskild för Herren. 

Söndagens första läsningen-text:

1 Sam. 24:9-12, 17-21

David drog upp därifrån och höll till bland En-Gedis bergfästen.När Saul kom tillbaka från filisteerna berättade man för honom att David var i En-Gedis öken. Då tog Saul tretusen män, utvalda ur hela Israel, och gav sig av för att söka efter David och hans män på Stenbocksklipporna. När han kom till fårfållorna vid vägen fanns där en grotta. Dit gick han in för att uträtta sina behov.
Men David och hans män satt längst inne i grottan. Davids män sade till honom: ”Detta är nu dagen som Herren har talat till dig om: Se, jag ger din fiende i din hand, och du kan göra vad du vill med honom.” Då reste David sig och skar obemärkt av en flik på Sauls mantel. Men efteråt slog Davids samvete honom för att han hade skurit av fliken på Sauls mantel. Han sade till sina män: ”Aldrig inför Herren att jag skulle göra detta mot min herre, mot Herrens smorde, att räcka ut min hand mot honom! Han är ju Herrens smorde.” David höll tillbaka sina män med stränga ord och lät dem inte överfalla Saul.
Och Saul reste sig och gick ut ur grottan och fortsatte sin väg. 

Då reste sig också David och kom ut ur grottan och ropade efter Saul: ”Min herre och kung!” När Saul såg sig tillbaka, böjde David sig ner med ansiktet mot jorden och bugade sig. Han sade till Saul: ”Varför lyssnar du till sådana människor som säger att David vill din olycka? Nu har du sett med egna ögon hur Herren i dag gav dig i min hand i grottan, men jag skonade dig när man uppmanade mig att döda dig. Jag tänkte: Jag ska inte räcka ut handen mot min herre, för han är Herrens smorde. Se här, min fader, se här fliken av din mantel i min hand. Genom att jag skar av din mantelflik och inte dödade dig kan du se och förstå att jag inte har något ont eller brottsligt i sinnet och att jag inte har syndat mot dig. Men du jagar mig för att ta mitt liv. 

................

När David hade sagt detta sade Saul: ”Är det din röst, min son David?” Och Saul brast i gråt och sade till David: ”Du är mer rättfärdig än jag, för du har gjort gott mot mig trots att jag gjort ont mot dig. Du har i dag visat din godhet mot mig och inte dödat mig när Herren överlämnade mig i din hand. När man möter sin fiende, brukar man då låta honom gå sin väg i frid? Må Herren löna dig med gott för det du gjort mot mig i dag. Nu vet jag säkert att du ska bli kung och att Israels kungadöme ska förbli i din hand.

David lyssnade till sitt samvete, om än det såg ut som att Gud hade gett Saul i hans hand. David visade barmhärtighet, ville ge Saul en chans, men tog Saul den...?

...................

Läst Jaga vatten av Ellen Strömberg. Det finns kiss- och bajsålder, kanske också en sån här "ålder"...?

tungans frukt

Fick äntligen tagit upp löken, tänkte glömma bort den. Men det blev ingen stor skörd. Fick ungefär tillbaka det som sattes dit. 

Men krusbär och hallon (trädgårdstypen) har jag fått äta så mycket jag vill. 

Fågeln på bilden, en nötskrika om jag sett rätt, uppenbarade sig på granngården och katterna var förstås intresserade. Han hade hittat ett nedfallet äpple och hackade frenetiskt i det. Annars har jag förstått att de äter cembratallfrön och cembratallar har grannarna på gården.

 Söndagens första läsningen-text: 

Ordspr. 18:4-8, 21

Människors ord är som djupt vatten
men vishetens källa en strömmande bäck.

Illa är att ta parti för en skyldig
och vägra en oskyldig hans rätt.

Dårens ord leder till strid,
hans mun tigger stryk.

Dårens mun blir hans fördärv,
hans ord en fälla för honom själv.

Baktalarens ord är som läckerheter,
de slinker ner i människans inre.

Tungan har makt över liv och död,
de som kan tygla den får njuta dess frukt.

Tröjan på bilden hittade jag i en mattväftlåda inne i en plastpåse. Har nog några förslag vem och vad den varit till för, men hur den i så fall hade hamnat i lådan har jag ingen aning om. Det har förblivit ett frågetecken, de blir fler och fler för mig verkar det som....

Funderar att den där sista versen i söndagens text gäller också bloggen och övrig social media...., borde jag vara tyst?

Det här (klick) blogginlägget har också med ämnet att göra. 

"Tigga stryk" som uttryck har jag inte märkt att används så ofta numera (och bra så!), men kanske med andra ord?

faller-alla

Det blåste ordentligt för en vecka sen. Då jag kom ut såg jag det som syns på bilden. De fick ligga så tills stormen/ovädret dragit förbi. Jag tänkte: "När andens vind blåser...." (åtminstone för någon tid sedan var fallandet vid bön lite ett tecken på att den Helige Ande var närvarande, finns ju nog också bibelställen där folk faller inför Gud)

Den ena första läsningen-texten för söndagen: 

1 Sam. 17:37-45, 48-50

David sade: ”Herren som har räddat mig från både lejon och björn, han skall rädda mig från den där filistén.”

Då sade Saul till honom: ”Gå. Herren är med dig.”

Så klädde han David i sina egna kläder och satte på honom en hjälm av brons och ett harnesk. Sedan spände David fast svärdet utanpå kläderna och försökte gå i rustningen – det hade han aldrig tidigare prövat. ”Nej, med allt det här kan jag inte gå”, sade han till Saul, ”jag har aldrig gjort det förr.” Och så lade han av sig rustningen. Han tog sin käpp, valde ut fem släta stenar i bäcken och stoppade dem i sin herdeväska, sin ränsel.

Med slungan i handen gick han emot filistén. Filistén kom allt närmare med sköldbäraren framför sig. När filistén fick syn på David fnös han föraktfullt åt honom – det var ju bara en ung pojke, ljushyllt och vacker. ”Tror du jag är en hund, eftersom du kommer emot mig med käppar?” frågade han. Så nedkallade filistén sina gudars förbannelse över David. ”Kom hit”, ropade han, ”så skall jag ge din kropp åt himlens fåglar och markens djur.” David svarade: ”Du kommer emot mig med svärd och spjut och sabel. Jag går emot dig i Herren Sebaots namn, hans som är Israels härars Gud och som du har smädat.

När nu filistén fortsatte framåt och kom allt närmare, sprang David med snabba steg fram mot hären för att möta honom. Han stack handen i väskan och tog upp en sten, sköt i väg den med slungan och träffade filistén så att stenen trängde in i pannan och han föll framstupa på marken. Så besegrade David filistén med slunga och sten. Han dräpte filistén utan svärd.

Krukorna har nog fallit också för mindre vindar, men då har det varit för torrt i krukan, så då har det hjälpt med mera vatten.  

När det gäller krukorna där inne (förra inlägget om kissekatterna) så kan man använda talesättet: Den som sig i leken ger får leken tåla. 

................

Har läst Magnus Malms Kännetecken, att söka Guds närvaro i en kaotisk tid, en bok från biblioteket. En bön han återkom till gång på gång var: 

Herre,
gå mitt ibland oss,
förlåt oss vår synd och skuld,
och gör oss till Din egendom. (2 Mos. 34:9)

Läste också snabbt igenom Khaled Hosseinis bok Tusen strålande solar om människor i krigets Afghanistan. Texten gillade jag, alltså välskriven bok, om än lidandet i krigets följd inte är något positivt. Men boken själv luktade illa, hade nog blivit vattnad någon gång och inte mått så bra av det. 

Vatten ska vara på rätt plats i rätt tid.....

 

lyssna

Ett halvt år har vi varit utan katt. Jag hade lärt mig att dammet lägger sig så jämnt överallt att man inte märker det (borde jag skaffa nya glasögon?) förrän man rör i det. Saker har legat kvar där någon lämnat dem.

Men nu är vi med katter igen. Hilding och Vilding (inte fastställt än, bara möjliga namnförslag), två kattungar har kommit till oss. Bakom kaminen och skåpen plockade de fram stora dammtussar, dammtussarna får inte sova i ro längre.

Söndagens första läsningen-text: 

Jer. 6:16-19

Så säger Herren: Ställ er vid vägarna och spana, fråga efter de urgamla stigarna. Fråga efter den goda vägen och vandra på den, så ska ni finna ro för era själar. Men de svarade: ”Vi vill inte vandra på den.” När jag satte väktare över er och sade: ”Lyssna till basunens ljud”, svarade de: ”Vi vill inte lyssna.”

Hör därför, ni hednafolk, och lägg märke till, du församling, vad som sker bland dem. Hör du jord: Se, jag ska låta olycka drabba detta folk, frukten av deras tankar, eftersom de inte har lyssnat på mina ord utan förkastat min lag.

Lite fundersamma var kattungarna nog första dagen. Reagerade på varje stolskrap eller annat ljud. Tills de lär sig vad som är varningsljud och vad som är vanligt ljud här, är det väl bra att reagera och ta reda på vad det betyder.

Jag lyssnar på "kurr, kurr" och hoppas på att inte höra en blomkruka åka i golvet....

en dag i taget

 

Då vi flyttade till vårt nuvarande hem, tyckte jag att alla här på orten hade ett lärkträd på gården (lite överdrivet nog), så jag tänkte att vi också borde ha det och uttalade det också. Så då fick vi fem lärkträdsplantor. Tack för dem. De har vuxit.

Söndagens första läsningen-text:

Ordspr. 14:21-22, 25, 31

Den som föraktar sin nästa syndar, lycklig är den som förbarmar sig över de betryckta.
 

De som tänker ut ont far vilse, de som tänker ut gott får nåd och sanning.
 

Av all möda kommer någon vinst, tomt prat leder till fattigdom.
 

De visas krona är deras rikedom, dårarnas dumhet är dumhet.

Ett sant vittne räddar liv, den som främjar lögn bedrar.
 

Den som vördar Herren har ett tryggt fäste, hans barn får där en tillflykt.
 

Vördnad för Herren är en källa till liv, en hjälp att undgå dödens snaror.
 

Talrik skara är kungens ära, brist på folk blir furstens fördärv.
 

Den som är tålmodig har gott förstånd, den som är otålig går långt i dårskap.
 

Sinnesro ger kroppen liv, avund är röta i benen.

Den som förtrycker den fattige smädar hans Skapare, den som förbarmar sig över de behövande ärar honom. (Folkbibeln)

"De som tänker ut ont" heter i Bibel2000 "ränksmidare". Känner vanligt/ungt folk till vad det betyder?

Jag tänkte först på ränker för hästar och började fundera om det fanns en yrkesgrupp förr som smidde ränkerna, som väl var gjorda i trä?

 

Strecket på andra bilden hittade jag på gården och började undra  vem som har släpat vad just där. Sen satte jag foten mitt på och då märkte jag nog vad det var. En myrväg. De har varit och är flitiga.

Myrsteg på dagis är väldigt små och korta steg, men går nog också framåt.