huvudlöst

Barnbarnet är i blomplockaråldern, så det kommer in blommor från trädgården, som ska sättas i vas. Men stjälkar behövs väl inte, det är ju blommorna som är vackra, eller....?

Söndagens första läsningen-text, den andra:

5 Mos. 9:1-6

Mose sade:
Hör, Israel! Du går nu över Jordan för att besegra folk som är större och mäktigare än du, besegra stora städer med skyhöga murar och besegra anakiterna, detta stora och högväxta folk som du känner till och om vilket det sägs: ”Vem kan hålla stånd mot anakiterna?” Var nu förvissad om att Herren, din Gud, själv går före dig som en förtärande eld. Han skall förgöra dem, han skall låta dem kuvas av dig. Du skall fördriva dem och genast göra slut på dem, så som Herren har lovat dig.

När Herren, din Gud, jagar undan dem för dig får du inte tro att det är på grund av din rättfärdighet som Herren låter dig komma till detta land och ta det i besittning. Nej, det är de andra folkens ondska som gör att Herren driver undan dem för dig. Det är inte därför att du är rättfärdig och redlig som du får komma till deras land och ta det i besittning, utan det är på grund av deras ondska som Herren, din Gud, driver undan dessa folk för dig och därför att han vill hålla sin ed till dina fäder Abraham, Isak och Jakob. Du skall veta att det inte är på grund av din rättfärdighet som Herren, din Gud, ger dig detta rika land att ta i besittning, ty du är ett styvnackat folk.

Allvarliga ord. Mycket krig har Israels folk varit och är fortfarande involverade i. Och krig är sällan vackert, mycket ont sker och har skett i krig. Men också i fredstid tydligen. De folk som fördrevs hade bedrivit  alltför mycket ondska, det var därför de blev bortdrivna.

Men också Israels folk är ett styvnackat folk. Än vi då?

Är det månne förklaring till denna text det som Jesus säger i Luk. 13:1-5?

Vid samma tid kom några och berättade för Jesus om galileerna vilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer. Han svarade: "Tror ni att de galileerna var större syndare än alla andra galileer, eftersom de fick lida så? Nej, säger jag er. Men om ni inte omvänder er, går ni alla under som de.

Eller de arton som dog när tornet i Siloam föll över dem, tror ni att de var mer skyldiga än alla andra som bor i Jerusalem? Nej, säger jag er. Men om ni inte omvänder er, går ni alla under på samma sätt."

Barnbarnet har just lärt sig göra kullerbyttor (på tal om omvändelse). Den tiden när jag gjorde sådana är långt borta. Hör det månne till åldern att man blir mer styvnackad, både fysiskt och psykiskt?

 

oönskad bubbla

I min barndom fick man höra sagan om mannen som skulle ha sig en ny kostym och gick till skräddaren med en bit tyg. Goddag mäster skräddare (texten i länken lite annorlunda än jag minns den)....

Vad var poängen med sagan? 

Det blev till ingenting till slut. Ibland blir det så. 

Bilden visar en matta jag virkade, alltså virkade med fiskargarn (?) runt mattväft, tänkte mig en rund matta, men....

Den blev bucklig, jag fick inte till det. Så då skulle den rivas upp och fås bort ur gömmorna. Men när jag kom så där långt så tyckte jag att åtminstone kan det bli en grytlapp. De behövs ju alltid.

Söndagens första läsningen-text handlar om keramik: 

Jer. 18:1-10

Detta ord kom till Jeremia från Herren: Gå ner till krukmakarens hus. Där skall jag låta dig höra mina ord. 

Då gick jag ner till krukmakarens hus och fann honom i arbete vid drejskivan. Ibland misslyckades lerkärlet som krukmakaren formade med sina händer, och då gjorde han om det till ett nytt kärl, så som han ville ha det. 

Herrens ord kom till mig: Skulle jag inte kunna göra med er, Israels folk, så som denne krukmakare gör, säger Herren. Som leran i krukmakarens händer, så är ni i mina händer, Israels folk. Ena gången hotar jag att rycka upp, vräka omkull och förstöra ett folk och ett rike. Men om det folk jag hotat vänder om från sin ondska, ångrar jag mig och gör inte det onda jag tänkt tillfoga dem. En annan gång lovar jag att bygga upp och plantera ett folk och ett rike. Men om de gör det som är ont i mina ögon och inte lyder mig, ångrar jag mig och gör inte det goda jag lovat dem.

Den nya abortlagen var på tapeten förra söndagen, den tycktes tydligen behöva ett ansiktslyft enligt Vbl? Betyder det att den borde se bättre ut än den i verkligheten är?

Det kom jag att tänka på, då en oönskad graviditet mycket möjligt kunde vara den knuff som leder livet in på en hälsosammare (i Guds perspektiv) riktning. Det händer mycket under graviditeten, man måste nästan alltid börja tänka i nya banor.

(Minns hur det var då mina barn var små, då man skulle förklara varje gång vi var till butiken varför tanterna på tidningarna inte hade några kläder på sig. Något har blivit bättre då de inte är så synligt placerade längre. Men jag satte nästan i halsen då jag läste lördagens Vbl. Behöver inte det vara barnvänligt? Hur skulle man förklara bilderna för små barn?)

..............................

En konstig bok hamnade i mina händer då biblioteket sålde ut böcker, nu är den läst: Karin Thunbergs En dag ska jag berätta om mamma. Som jag sa redan i förra inlägget: Det behövs mycken förlåtelse. Allt vi gör eller inte gör formar oss. 

                                                                    Här (klick) talades också om leret och krukmakaren (om länken fungerar, det har varit något strul).

passligt julig

Visst är det den här tiden man ska börja tänka på jul? Snart är vi där.  

Jag fick en målning av ena barnbarnet i julas. Den saknade ram, men jag gillade den, så sedan har jag lite varit på jakt efter någon ram som passar. Jag hade skrivit upp måtten på den för att hitta en ram som passar. (Finns inte lika mycket ramaffärer i stan mera som förritiden.)

Förra veckan var vi på en resa till grannstaden, det som var stan då jag var liten. På loppiset där hittade jag en liten ram som visade sig passa riktigt bra. Så nu har jag att ta fram till julpyntningen. 

Den som söker....

Söndagens första läsningen-text, den ena: 

Ordspr. 3:3-8

Låt godhet och sanning förbli hos dig.
Bind dem kring din hals,
skriv dem på ditt hjärtas tavla.
Då blir du uppskattad för din klokhet
av både Gud och människor.
Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta
och lita inte till ditt eget förstånd.
Tänk på honom var du än går,
så skall han jämna vägen för dig.
Tyck inte att du själv är vis,
frukta Herren och fly det onda.
Det ger hälsa åt din kropp,
kraft åt alla dess ben.

Den andra texten är då Salomo bad om vishet då han skulle bli kung över Israels folk. 

Godhet och sanning, är det eftertraktat idag? Hjärtat är tydligen också prytt med tavlor - åtminstone en. 

-------------------

Läste en Bill och Ben-bok emellan all ledsam litteratur med krig och våld. I Bill och Ben-böckerna vet man ju att det blir bra till slut. Och godhet och sanning hör väl till deras etik? Fast de flyr ju inte de onda utan jagar dem, så de blir fasttagna och fängslade....

Följande bok blev Felicia Feldts Felicia försvann. Inte mycket godhet och sanning där heller, eller vad är sanning kan man väl fråga. Men däremot mycket sprit/dryckenskap och otukt/skörlevnad och vad det för med sig.

Däremot behövs mycket förlåtelse - alla felar - även mammor.....

får får får

Fårhagar har det dykt upp flera i vår by. Den här cyklade jag förbi häromdagen. Alla fåren låg och dåsade i värmen, de flesta inne under tak, men två utanför. Den ena hann stiga upp medan jag sökte efter kameran. 

Är det det fåret som har ansvaret i flocken, eller bara är mer misstänksam än andra. "Vad vill hon där egentligen?"

Söndagens första läsningen-text den ena: 

5 Mos. 12:32-13:4

Allt som jag befaller er ska ni vara noga med att följa. Du ska inte lägga något till det och inte ta något därifrån.

Om en profet eller drömmare träder fram hos dig och han ger dig ett tecken eller under, och sedan det tecknet eller undret inträffar och han då säger till dig: ”Låt oss följa andra gudar, gudar som du inte känner, och låt oss tjäna dem”, då ska du inte lyssna till den profetens ord eller den drömmaren. Det är Herren er Gud som prövar er, för att se om ni älskar Herren er Gud av hela ert hjärta och hela er själ. Herren er Gud ska ni följa, honom ska ni frukta, hans bud ska ni hålla, hans röst ska ni lyssna till, honom ska ni tjäna och honom ska ni hålla er till. (enl. Folkbibeln)

Förr i tiden så skulle man gärna ha haft något gott att bjuda på, men jag tror att de som bor nära inte vill att man matar fåren. Vad skulle det egentligen vara som fåren vill ha, knäckebröd, äppel....? Jag tänker de har tillräckligt att äta ändå i hagen.

Om man börjar mata dem så kanske de börjar bräka varje gång någon går förbi, alltså be om godis. 

Och det skulle ju bli som en del hundar, skäller varje gång någon går förbi på gatan/vägen. 

Men får lär ju veta vem de ska följa. Herden. 

-----------------------

En bok från biblioteket har blivit läst: Kjell Westös Där vi en gång gått. Den följer en del ungdomar i Helsingfors tidigt 1900-tal. Ingen trevlig läsning  Man kan undra vem/vad de följde - eller var det bara spriten, för den användes flitigt?

                                                                                        Här (klick) talas också om spritanvändning.

mose brinnande buske

 

 

Söndagens första läsningen text: 

2 Mos.3: 1-6 

En gång när Mose vaktade fåren åt sin svärfar Jetro, prästen i Midjan, drev han dem till andra sidan öknen och kom till Guds berg, Horeb. Där visade sig Herrens ängel för honom i en eldslåga, som slog upp ur en törnbuske. När Mose såg att busken stod i låga utan att brinna upp tänkte han: ”Vilken märklig syn! Jag måste gå dit och se varför busken inte brinner upp.” Då Herren såg att han gick för att se efter ropade Gud till honom ur törnbusken: ”Mose! Mose!” Han svarade: ”Ja, här är jag.” Herren sade: ”Kom inte närmare! Ta av dig dina skor, du står på helig mark.” Och han fortsatte: ”Jag är din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud.” Då skylde Mose sitt ansikte. Han vågade inte se på Gud.

Texten fick mig att tänka på alla mina "brinnande buskar" som jag gläds/glatts åt i sommar, så därför blev det lite mera foton nu. 

Den översta gula är en vild blomma. Tageteserna har jag sått av egna frön från i fjol. Rallarrosorna/duntraven börjar snart ha blommat ut. Brinnande kärlek har också snart blommat klart. 

Mose fick order att ta av sig sina skor, då platsen är helig (helig då Gud var där?).

flox?

Barfota har jag också gått i år än, inte hela tiden men så ofta jag tålt. Inte ofta på offentliga platser, där jag inte vet vad jag stiger i eller på. Man ska vara "rädd om sina fötter, fötter ska man hålla högt" var det någon som sjöng förritiden. (Hittade inte så där hastigt på youtube.)

Tydligen var Mose reaktion också att skyla ansiktet, han vågade inte se på Gud.  

Det är som då jag besökte en handarbetsbod i en liten stocklada i  veckan, man måste vara ödmjuk för att komma in, sa hon som satt och sålde stickade saker. Till himmelen kommer man på knä?

(Mose brinnande buske - växten - har jag hört talas om, men inte sett vad jag vet.)

Mose fick vid det här tillfället sin kallelse att befria Israels folk från slaveriet i Egypten. 

Vi har inget slaveri i den meningen. Men i veckan har telefonbolaget kört med sin traktor och tagit ner alla telefontrådar, härefter kör vi trådlöst. Stolparna tar de också bort. Elektriska trådarna och stolparna finns nog kvar. Märkligt hur det känns befriande att telefontrådarna inte syns där längre, fast de ju inte har hindrat vår färd desto mer. Vissa buskar får nu växa fritt och behöver inte klippas för trådarnas skull.

insektshotell

Bilden kanske tarvar en förklaring.

Det börjar bli ganska många år sedan vi tog ner en björk bredvid lekstugan. Den var grov vid roten så jag tyckte vi kunde lämna stubben ganska hög, som ett bord. Sen satte vi andra kubbar, tjocka avsågade delar av björken som pallar runt. Pallarna har ruttnat bort och bytts ut till nya, men bordet står ännu kvar och ser ut som på bilden. Under blomfatet (stekpannan) växer svamp och likaså tickor på sidorna. Myrorna har levt om, gjort "grus" vid sidorna och under barken. Det är mycket liv i den. 

Det verkar vara skillnad i liv på stubben som har rötterna kvar och de andra som är avsågade, de bara ruttnade bort.. 

Söndagens första läsningen-text: 

3 Mos. 19:1-4, 11-18

Herren talade till Mose:
Säg till Israels hela menighet: Ni skall vara heliga, ty jag, Herren, er Gud, är helig. Var och en av er skall vörda sin mor och sin far och hålla mina sabbater. Jag är Herren, er Gud. Vänd er inte till avgudarna. Gjut inga gudabilder åt er. Jag är Herren, er Gud.
Ni skall inte stjäla och inte bedra eller lura varandra. Svär inte falskt vid mitt namn, då vanhelgar du din Guds namn. Jag är Herren. Du skall inte tilltvinga dig något av din nästa eller beröva honom något. Du skall inte hålla inne arbetarens lön över natten. Du skall inte förbanna en döv och inte lägga något i vägen för en blind så att han faller; du skall frukta din Gud. Jag är Herren.
Ni skall inte handla orätt när ni dömer. Du skall varken gynna den fattige eller ta parti för den rike. Rättvist skall du döma din landsman. Du skall inte gå med förtal bland dina bröder, och du skall inte stå din nästa efter livet. Jag är Herren. Du skall inte bära agg mot din landsman utan tillrättavisa honom, så att du inte för hans skull drar skuld över dig. Du skall inte ta hämnd och inte hysa vrede mot någon i ditt folk, utan du skall älska din nästa som dig själv. Jag är Herren.

Jag kollade verserna som hade lämnats bort emellan, t.ex. verserna 5-10. Alltid intressant att se vad som lämnas bort. Det var vers 9-10 (När ni bärgar skörden i ert land, ska du inte skörda till den yttersta kanten av åkern och inte plocka upp ströaxen efter din skörd. Inte heller i din vingård ska du göra någon efterskörd, och de druvor som fallit av i din vingård ska du inte plocka upp. Du ska lämna kvar det åt den fattige och åt främlingen. Jag är Herren er Gud. ) , som fick mig att tänka på bilden. Härikring nuförtiden när det blir skördetid så lämnas inget kvar, men å andra sidan skulle fattiga inte heller få skörda resterna.....

-----------------------------

Har läst en bok från biblioteket: Karen Kingsbury På den här sidan himlen. En bok om kristna. Lite förvånad blev jag då huvudpersonen plötsligt dog mitt i boken, men han var kristen så han dog bara på den här sidan himlen. Läsvärd nog, är det så man lever i Amerika?

önskad välsignelse

Det är jordgubbssäsong. Och jordgubbarna är bäst färska. 

Så då kan väl jordgubbe i mjölk vara en lätt/rätt lunch ute.

Jordgubbslandet sköter gubben om och jag tar hand om de bär som kommer in. Frostade av frysen för någon tid sedan och fann att där finns redan jordgubbar från förr.   

Söndagens första läsningen-text: 

1 Mos. 12:1-4

Herren sade till Abram: ”Lämna ditt land, din släkt och ditt hem, och gå till det land som jag skall visa dig. Jag skall göra dig till ett stort folk, jag skall välsigna dig och göra ditt namn så stort att det skall brukas när man välsignar. Jag skall välsigna dem som välsignar dig, och den som smädar dig skall jag förbanna. Och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som du har fått.”

Abram bröt upp, som Herren hade befallt, och Lot följde med honom.

Välsignat vare landet och folket!

--------------

En biblioteksbok har blivit läst: Malin Kiveläs Annanstans. En inte helt lätt bok att läsa, mycket känslor. Annanstans är inte alltid bättre, åtminstone inte för alla. Och ibland kan man behöva ett helt liv innan man förstår vad saker och ting som skett egentligen var....?

Att lämna släkt och hem är avsked och avsked har jag aldrig varit bra på. Sen ska det ju i så fall byggas ett nytt hem.....

PS Tydligen heter "och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som du fått" enligt Folkbibeln: "I dig ska jordens alla släkten bli välsignade". DS

en chans - till

resultat av barnbarnens besök

Söndagens första läsningen-text - den ena:

Jona 3:1-5, 10, 4:1-11

För andra gången kom Herrens ord till Jona:
”Bege dig till Nineve, den stora staden, och förkunna vad jag befaller.” Och Jona gav sig i väg till Nineve, så som Herren hade sagt. 

Nineve var en oerhört stor stad: det tog tre dagar att färdas genom den. Jona började gå genom staden. Han gick en dag, och han förkunnade: ”Om fyrtio dagar skall Nineve förstöras.” 

Folket trodde på vad Gud hade sagt. De utlyste en fasta, och alla, stora som små, klädde sig i säcktyg. 

När Gud såg vad de gjorde, att de upphörde med sin ondska, avstod han från det onda han hotat dem med; han lät det inte ske. Då blev Jona mycket missnöjd. I vredesmod bad han till Herren: ”Herre, var det inte det jag trodde redan där hemma? Det var därför jag ville fly till Tarshish förra gången. Jag visste ju att du är en nådig och barmhärtig Gud, sen till vrede och rik på kärlek, beredd att ångra det onda du hotat med. Så ta mitt liv, Herre, det är bättre för mig att dö än att leva.” Herren sade: ”Har du skäl att vara vred?” 

Jona lämnade staden och slog sig ner öster om den. Där byggde han sig en hydda, så att han satt i skugga medan han väntade på att få se hur det skulle gå med staden.
Herren Gud lät nu ett kurbitsträd växa upp över Jona; det skulle skugga hans huvud och befria honom från hans missnöje. Jona blev mycket glad över kurbitsen. Men i gryningen nästa dag lät Gud en mask angripa trädet, och det vissnade ner. Och i soluppgången lät Gud en glödhet östanvind blåsa. Solen brände Jonas huvud, han var nära att svimma och önskade sig döden. ”Det är bättre för mig att dö än att leva”, sade han. Då frågade Gud honom: ”Har du skäl att vara vred för kurbitsens skull?” Jona svarade: ”Jag har alla skäl i världen att vara vred.” Herren sade: ”Du bekymrar dig för ett träd som du inte har lagt ner något arbete på och som du inte själv fått att växa, som kom till på en natt och försvann på en natt. Skulle då inte jag bekymra mig om Nineve, den stora staden, där det bor över 120 000 människor, som inte ens kan skilja på höger och vänster – och dessutom många djur.”

Jona fick en chans till.  Nineve också, men det hjälpte inte mer än 200 år enl. Wikipedia. Hur många generationer blir det?

......................

Jag har återigen läst en bok: Rafael och Jörn Donners Innan du försvinner/brev mellan son och far. Inga spontana brev utan planerad på förhand att bli bok. Men visar på svårigheter att förstå varandra över generationsgränsen.

Dessutom Lars Huldens bok Jag blir gammal, kära du. Utgiven 1981, då var Lars Hulden 55 år och levde till 2016, 35 år till. Där fanns bl.a. en dikt om farfarsfar som gav över jordbruket till sonen mot att få bo på kammaren med mat till dödsdagar. Det blev 30 år på kammaren. Fast mycket vackrare skrivet, för det kan han.

Varför växer gräset? - andra sådden av Klas Hallberg och Magnus Kull kom till vårt hus då bibioteket hade utförsäljning av böcker. Tänkvärda tankar också i andra boken.

till glädje....

Jag gläds nog åt blommorna i krukor, bänkar och planteringar, men speciellt dessa (på bilden) små som sått sig själva och växer och blommar lite här och där. Och nej, jag har inte använt krattan till att rensa runt dem, de växer bredvid vår lilla sandlåda och krattan hade tydligen rymt från den.

Söndagens första läsningen-text:

Jes. 57:15-19 (20-21)

För så säger den höge och upphöjde, han som tronar för evigt och heter "den Helige": Jag bor i det höga och heliga men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande, för att ge liv åt de ödmjukas ande, för att ge liv åt de förkrossades hjärtan.

Jag ska inte gå till rätta för evigt, inte ständigt vredgas, för då skulle deras ande försmäkta inför mig, de själar som jag själv har skapat. 

Jag var vred över hans girighetssynd, jag slog honom och dolde mig i min vrede. Men han vände sig bort och gick den väg han själv ville. Jag har sett hans vägar, men jag vill bota honom och leda honom. Jag vill ge tröst åt honom och hans sörjande, skapa lovsång på deras läppar, frid för den som är fjärran och frid för den som är nära, säger Herren. Jag ska bota honom. 

Men de gudlösa är som ett upprört hav som inte kan vara stilla, vars vågor rör upp dy och smuts. Det finns ingen frid för de ogudaktiga, säger min Gud. (enl. Folkbibeln)

 

----------------

Jag har läst Christa Mickelssons Ett blodkärl som brast. Och den var bra skriven. Berörande. Svårt att i sjukhusmiljö inte veta, ännu värre att inte kunna fråga. 

Att kunna glädja sig åt de små sakerna man ännu kan. 

Härefter kan jag titulera mig pensionär. Vad är det? som Luther frågade. Helpension eller halvpension kan man fråga angående hotell, hur mycket uppassning man har betalt för. Men girighet är en synd....

Tid har jag gott om, alltså nutid, hur länge vet ingen. Ännu har jag kunnat glädja mig åt t.ex. kvällsdopp i hettan. Och barfota kan jag ännu gå och  dessutom utan att någon gnäller, ha en bunk med kallt vatten på gården, så jag emellanåt då jag sitter i gungan (jag tänkte skriva då jag tar en paus - paus från att vara pensionär?)  kan doppa fötterna i det och få lite svalka.

(Konstaterade att "till glädje" har jag använt ofta på bloggen, men det är väl positivt, förutom i laboratoriesammanhang är ordet positiv oftast positivt.)

oväder eller väder

Fotot är från halvannan vecka sedan, solnedgång vid lotsstationen. Fin solnedgång för en oinvigd. 

Fast någon påpekade att det var tecken på kommande oväder. Och ja, det var det ju nog.

Läste på torsdagens Vbl (så länge på förhand börjar jag skriva inläggen, alltså jag läste idag då jag skriver, funderar och ändrar och publicerar sedan):

Under ett fotografi: Allt fler unga saknar framtidshopp....

Och om David Isaksson, 87 år, som sålt skor på torget i 60 år: - Min framtid är väldigt ljus. Jag är en kristen person och vet att det bara blir bättre.... (mycket positiv video i länken!)

Söndagens första läsningen-text: 

Hos. 11:1-4

När Israel var ung fick jag honom kär, och ut ur Egypten kallade jag min son.

Men ju mer man kallar dem, desto mer drar de sig undan. De offrar åt baalerna och tänder rökelse åt avgudabilderna. Ändå var det jag som lärde Efraim att gå och som tog dem i mina armar. Men de förstod inte att jag ville hela dem. Med lena band drog jag dem, med kärlekens band. Jag var för dem lik den som lättar oket över deras nackar, jag böjde mig ner till dem och gav dem mat. (enl. Folkbibeln)

Texten fortsätter förstås, t.ex. vers 9 enl. Folkbibeln: 

Jag vill inte utföra min brinnande vrede, jag vill inte ödelägga Efraim igen, för jag är Gud
och inte en människa.

Fick mej att tänka på KAJ:s låt Kom ti byin: "Du kan ta poitjin ur byin men it byin ur poitjin!” Alltså angående synden som inte släpper sitt tag.

Men långt efter Hosea kom Jesus och hans försoningsverk, så nu borde det gå....?

------------------

Dessutom har jag läst Axel Åhmans bok Klein, det exemplar som fanns på biblioteket. En bok med flera olika berättelser om situationer som fick någon att känna sig "klein", berättelser nästan från födseln till graven - nej arvsskiftet. En vanlig känsla nog för var man och kvinna tänker jag. Man kan känna sig påtrampad/bestulen på något eller så tänker man "Det har jag råd med". Också för påtramparen/tjuven/mobbaren finns förlåtelse om hen vill erkänna sin klenhet ...

                                                                                    Kanske det här blogginlägget (klick) har något att säga i ämnet också.