hit och dit

gammal bild, men nog årets

Nyårsaftonens första läsningen-text, en av dem: 

Pred. 3:1-8

Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen: en tid för födelse, en tid för död, en tid att plantera, en tid att rycka upp, en tid att dräpa, en tid att läka, en tid att riva ner, en tid att bygga upp, en tid att gråta, en tid att le, en tid att sörja, en tid att dansa, en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar, en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag, en tid att skaffa, en tid att mista, en tid att spara, en tid att kasta, en tid att riva sönder, en tid att sy ihop, en tid att tiga, en tid att tala, en tid att älska, en tid att hata, en tid för krig, en tid för fred.

För någon dag sedan blev det först begravning och sen till kvällen barnbarn på besök. Det blir ibland nästan svårt att hänga med i de tvära kasten. Men båda hör till livet. 

Gott nytt år!

stort

svårt att gå i för stora skor - men med hjälp går även det

Fanns en första läsningen-text också för idag (fast då borde det ha varit söndag idag!?)

Jes. 49:13–16

Jubla, himmel, och gläd dig, jord, brist ut i jubel, alla berg! Ty Herren tröstar sitt folk, han förbarmar sig över de plågade.

Sion sade: ”Herren har övergett mig, Gud har glömt mig.

” Glömmer en kvinna sitt lilla barn, bryr hon sig inte om den hon själv har fött? Och även om hon skulle glömma, glömmer jag aldrig dig. Nej, ditt namn är skrivet i mina händer,  jag tänker ständigt på dina murar.

Hela Jesaja-kapitlet är värt att läsas. Det börjar med "Herren kallade mig redan i moderlivet, han nämnde mitt namn redan i min mors sköte....(Folkbibeln)"

Vi får gå med Gud.

kallt

Vi kom oss till skärihuset. Där var det kallt. Både inne och ute. Isrosorna är på insidan av fönstret.

Tacksam att vi inte behövde stanna så länge.

Menlösa barns dags först läsningen-text:

2 Mos. 1:22-2:10

Farao gav denna befallning till hela sitt folk: ”Kasta alla nyfödda pojkar i Nilen och låt bara flickorna leva.”
En man av Levis släkt gifte sig med Levis dotter, och hon blev havande och födde en son. Hon såg vilken fin pojke det var och höll honom gömd i tre månader. Sedan kunde hon inte gömma honom längre utan tog en korg av papyrusgräs och tätade den med beck och tjära, lade barnet i den och satte ut den i vassen vid Nilstranden. Pojkens syster ställde sig ett stycke därifrån för att se hur det skulle gå med honom.
Då kom faraos dotter ner till floden för att bada, och hennes hovdamer gick fram och tillbaka utmed stranden. Hon fick syn på korgen i vassen och skickade en slavinna att hämta den. När hon öppnade den såg hon att där låg en pojke och grät. Hon tyckte synd om honom och sade: ”Det är nog ett av de hebreiska barnen.”
Då sade pojkens syster till faraos dotter: ”Skall jag skaffa en hebreisk kvinna som kan amma barnet åt dig?” – ”Ja, gör det”, svarade faraos dotter. Då gick flickan och hämtade pojkens mor, och faraos dotter sade till henne: ”Ta med dig det här barnet och amma det åt mig. Jag skall betala dig för det.” Kvinnan tog då pojken och ammade honom. När pojken blev större förde hon honom till faraos dotter, som adopterade honom och gav honom namnet Mose. ”Jag har ju dragit upp honom ur vattnet”, sade hon.

De levde nog också i en kall värld, med sådan ledare. Men Gud vakade över sitt folk och över Mose. Då hjälpte inte sanktionerna.

På fb har jag följt med en grupp, vars inlägg (klick) kanske passar in här - om jag får det att funka.

rop och lek

Första läsningen-text för 27.12.:

Ordspr. 8:1, 22-30

Hör, visheten ropar, insikten låter höra sin röst.

Herren skapade mig som det första, som begynnelsen av sitt verk, för länge sedan. I urtiden
formades jag, i begynnelsen, innan jorden fanns. Innan djupen blev till föddes jag, när det ännu inte fanns källor med vatten, innan bergen fått sin grund, innan höjderna fanns föddes jag, när han ännu inte gjort land och fält eller mullen som täcker jorden. 

När han spände upp himlen var jag där, när han välvde dess kupa över djupet, när han fyllde molnen däruppe med kraft och lät djupets källor bryta fram, när han satte en gräns för havet och vattnet stannade där han befallt, när han lade jordens grundvalar, då var jag som ett barn hos honom. Jag var hans glädje dag efter dag och lekte ständigt inför honom.

trångt i fönstret i juletid

 Det är tydligen aposteln Johannes dag idag. Han som skrev i sitt evangelium: 

I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. (Joh. 1)

Hos oss var det igår också mycket lek och stoj, men plötsligt när de åkt hem blir det väldigt tyst.  Det gäller att hänga med, klara av både stoj och sen tystnad. 

*tacksam för både stoj och tystnad*

kärl

Julannandagens första läsningen-text: 

Jer. 20:7-11, 13

När prästen Pashur, Immers son, som var överuppsyningsman i Herrens hus, hörde Jeremia profetera dessa ord, lät han misshandla profeten Jeremia och satte honom i stocken i Övre Benjaminsporten till Herrens hus. Men när Pashur dagen därpå släppte Jeremia ur stocken, sade Jeremia till honom: ”Herren kallar dig inte Pashur utan Magor-Missabib, för så säger Herren: Jag ska göra dig till en skräck för både dig själv och alla dina vänner. De ska falla för sina fienders svärd och dina ögon ska se det. Hela Juda ska jag ge i den babyloniske kungens hand, och han ska föra bort dem till Babel och döda dem med svärd. Alla rikedomar, ägodelar och dyrbarheter i denna stad och Juda kungars alla skatter ska jag ge i deras fienders hand. De ska ta det som byte och föra det till Babel. Och du själv, Pashur, ska gå i fångenskap med alla som bor i ditt hus. Du ska komma till Babel, där ska du dö, och där ska du begravas med alla dina vänner som du har profeterat lögn för.” 

 

Profetens klagan inför Herren:

Du, Herre, övertalade mig, och jag lät mig övertalas. Du grep mig och besegrade mig. Jag har blivit till ständigt åtlöje, alla hånar mig. Så ofta jag talar måste jag klaga, ropa över våld och förtryck, för Herrens ord drar spott och spe över mig dagen lång. 

Men jag tänkte: Jag vill glömma honom och inte mer tala i hans namn. Då blev det som en brinnande eld i mitt hjärta, instängd i mitt inre. Jag ansträngde mig att hålla den inne men lyckades inte. 

Jag hör många förtala mig, det är skräck från alla håll: ”Ange honom!” ”Ja, vi ska ange honom!” Alla som stått mig nära väntar på att jag ska falla. ”Kanske låter han lura sig, så kan vi besegra honom och ta hämnd på honom.” 

Men Herren är med mig som en mäktig hjälte. Därför ska mina förföljare falla och inte besegra mig. De ska stå där med stor skam, för de har handlat utan förstånd. De ska drabbas av evig vanära som inte ska glömmas. 

Herre Sebaot, du prövar den rättfärdige, du ser hjärtan och njurar. Låt mig se din hämnd på dem, för jag har överlämnat min sak till dig. Sjung till Herren, lova Herren, för han räddar den fattiges själ ur de ondas hand. (Folkbibeln) 

Tyckte hela texten behövdes för att förstå Jeremias klagan. Den svärtade texten är första läsningen-texten.

Blir lite intressant när man tänker på rådande coronapandemi och vaccinmotståndare vs -förspråkare. Den som lever får se.....

-

Juldagens uppgift var att försöka få in servisen från julaftonen tillbaks i sitt krypin. Skåpet de förvaras i är inte så stort, så det ska pusslas för att få alla att rymmas. Jag frågade ett av barnbarnen om det vet hur gammal tallriken är, som han skulle sätta på diskbänken. Han visste inte så jag sa som det var, 64 år gammal. Jag tror inte att han förstod hur gammalt det är. Den andra servisen är 40 år gammal.

till glädje

 

Julafton förflöt livat, som det brukar vara. Julklappsutdelningen var efterlängtad av barnen.

Tomte brukar vi inte ha, men vi hade en utanför dörren som jag i tidigt skede fotograferade och undrade hur han skulle hitta in, då snön täckt för både öron och päronnäsa. Men det var bara början på snöandet. Det kom mycket mer....

Hoppas de som måste ut på vägen kom sig lyckligt hem. 

Juldagens första läsningen-text:

Jes 52:7-10

Hur ljuvliga är inte glädjebudbärarens steg när han kommer över bergen och förkunnar frid, bär fram goda nyheter och förkunnar frälsning och säger till Sion: "Din Gud är kung!" 

Hör, dina väktare ropar med hög röst, de jublar tillsammans, för de ska med egna ögon få se Herren vända tillbaka till Sion. Brist ut i jubel tillsammans, ni Jerusalems ruiner, för Herren tröstar sitt folk, han återlöser Jerusalem. Herren visar sin heliga arm inför alla folkens ögon, alla jordens ändar ska se vår Guds frälsning. (Folkbibeln)

Det är inte tomten de här väntar på, utan något mycket bättre.

varde ljus

inte så stort ljus - men ljus

Julnattens (!) första läsningen-text: 

Jes. 9:2-7

Det folk som vandrar i mörkret ska se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land ska ljuset stråla fram. 

 

Du förökar det folk som du inte gett stor glädje. De ska glädjas inför dig som man gläds under skördetiden, som man jublar när man delar byte. 

 

För du ska bryta deras bördors ok, deras skuldrors käpp och deras plågares stav, som på Midjans tid. Ja, varje stövel buren i stridslarm och varje mantel vältrad i blod ska brännas upp och förtäras av eld. 

 

För ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Far, Fridsfurste. Så ska herradömet bli stort och friden utan slut över Davids tron och hans rike. Det ska befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet från nu och till evig tid.

 

Herren Sebaots lidelse ska göra detta. (Folkbibeln)

gott

Julaftonens första läsningen-text: 

Jes. 11:1-5

Men ett skott ska skjuta upp ur Ishais avhuggna stam, en telning från hans rötter ska bära frukt.

Över honom ska Herrens Ande vila, Anden med vishet och förstånd, Anden med råd och styrka, Anden med kunskap och vördnad för Herren. Han ska ha sin glädje i vördnad för Herren. Han ska inte döma efter vad ögonen ser eller avgöra efter vad öronen hör, utan han ska döma de fattiga med rättfärdighet och med rättvisa skaffa rätt åt de ödmjuka på jorden.

Han ska slå jorden med sin muns stav, döda de ogudaktiga med sina läppars ande. Rättfärdighet ska vara bältet runt hans midja, trofasthet bältet om hans höfter. (Folkbibeln)

Sen fortsätter texten med berättelsen om fridsriket: 

Vargar ska bo tillsammans med lamm, leoparder ligga bland killingar. Kalvar och unga lejon och gödboskap ska vara tillsammans, och en liten pojke ska valla dem.

Kor och björnar ska gå och beta, deras ungar ska ligga tillsammans, och lejon ska äta halm som oxar. Ett spädbarn ska leka vid huggormens håla, ett avvant barn räcka ut handen mot giftormens öga.

Ingenstans på mitt heliga berg ska man göra något ont eller förstöra något, för landet ska vara fullt av Herrens kunskap, liksom vattnet täcker havet. (Folkbibeln)

 Han kom, han såg, han segrade - och skall komma igen! Vi har något att se fram emot....

Gud rår

Det blev töväder, så jag försökte göra en snölykta i tanken att det skulle frysa på igen och den skulle bestå kanske t.o.m. över jul. 

Förritiden då man gjorde snölyktor så lade man vanliga ljus inuti. Då skulle lyktorna vara ganska så täta för att inte luftdraget skulle blåsa ut ljuset. Nu lade jag ett engångsgravljus i, så den brann fast det inte var så tätt. 

Den brann faktiskt fast det töade så att lyktan rasade, men där inuti hopen brann ljuset. 

-

Jag har också läst en bok: Annakarin Svedbergs Indira Gandhi - en bok om kärlek. En vacker beskrivning nog, inte så mycket om Indira Gandhi som känslorna runtomkring. - Tack för boken!

-

Morgondagens första läsningen-text: 

Sef. 3:14-17 

Jubla, dotter Sion, ropa av glädje, Israel! Var glad och fröjda dig av hela ditt hjärta, dotter Jerusalem! Herren har tagit bort straffdomarna från dig och röjt bort din fiende. Herren, Israels Kung, bor i dig. Du ska aldrig mer frukta något ont. På den dagen ska det sägas till Jerusalem: ”Var inte rädd, Sion, låt inte dina händer sjunka! Herren din Gud bor i dig, en hjälte som frälser. Han gläder sig över dig med lust, han tiger stilla i sin kärlek, han fröjdas över dig med jubel.” (Folkbibeln)

Människan spår men Gud rår. - "....Han gläder sig över dig med lust...."

den tredje

Bilden är kanske ingen speciell tredje advents-bild, men det syns ju tre uddar av gardinen. 

Pelargonorna blev hastigt inplockade i höstas när det började bli fara för frost. Då märkte jag inte att det fanns annat i krukan än pelargonen, men utifrån nu ser jag ju en maskros också. 

Jag tror ju inte att jag har sått den dit, men någon....

Morgondagens första läsningen-text: 

Jer. 3:21-25

Det hörs rop på de kala höjderna, gråt och böner från Israels folk. De har slagit in på villovägar och glömt Herren, sin Gud.

Vänd tillbaka, ni trolösa barn, jag skall bota er från er trolöshet.

”Nu kommer vi till dig, ty du, Herre, är vår Gud. Fåfäng var vår dyrkan på kullarna, fåfängt vårt larm på bergen. Endast hos Herren, vår Gud, finns räddning för Israel. Sedan vår ungdom har skamguden slukat allt vad våra fäders arbete gav, deras fårflockar och boskapshjordar, deras söner och döttrar. Låt skammen bli vår bädd och vanäran vårt täcke, ty mot Herren, vår Gud, har vi syndat, vi och våra fäder, från vår ungdom till denna dag, och vi har inte lyssnat till Herren, vår Gud.”

(Jag läste fel först, jag läste: Sedan vår ungdom har skärmguden slukat ....!?)

Det är så lätt att det smyger in sånt som vi inte vill ha (också i våra krukor). Är månne skammen som säng bekväm eller vanäran ett varmt täcke?

Men ännu är nådens tid, vi kan för Jesu död på korset, komma till Gud med vår skam och vanära och få bli av med dem. 

                                                            Här (klick) finns mera på samma tema.

rik

vi är för tillfället rik på ved

Självständighetsdagens första läsningen-text: 

5 Mos. 8:10–17

Mose sade till Israel: Då du äter dig mätt, skall du prisa Herren, din Gud, för det rika land han har gett dig. Akta dig för att glömma Herren, din Gud, och försumma inte att hålla hans bud, föreskrifter och stadgar, som jag i dag ger dig. När du äter dig mätt och bygger fina hus att bo i, när dina kor och får förökar sig, när du får mer av silver och guld och allt vad du äger förmeras, akta dig då för att i högmod glömma Herren, din Gud, som förde dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret, som ledde dig genom den stora och fruktansvärda öknen med giftormar och skorpioner, ett förbränt land utan vatten, som lät vatten flöda ur den flinthårda klippan och lät dig äta manna i öknen, något som dina fäder inte kände till, allt för att tukta dig och sätta dig på prov och för att till slut visa dig sin godhet. Tro inte att du av egen kraft och förmåga har skaffat dig denna rikedom.

Ofta får jag tacka då kvällen kommer och man har en säng att lägga sig i till natten. Jag kom igenom/klarade av den här dagen också, tack! Små och större underverk är det...

yeah

vår gröna tall (vilken sort det nu är?) har vit klädsel nu

Morgondagens första läsningen-text: 

Hos. 2:18-20

För mitt folk skall jag den dagen sluta ett förbund med de vilda djuren, med himlens fåglar och  markens kräldjur, och båge och svärd och krig skall jag utplåna i landet, så att de får bo i trygghet.

Jag skall äkta dig för evigt, jag skall äkta dig i rättfärdighet och rätt, i kärlek och förbarmande. Jag skall äkta dig i trofasthet, och du skall lära känna Herren.

Igår var det julfest för oss på jobbet. Alltid intressant att lära känna sina jobbarkompisar utanför arbetet, med privata kläder och inte sjukhuskläder.  

Eller som Ingemar Olsson yttrycker det i sin sång: 

Det finns så många sköna människor
Som liksom aldrig kommer fram
Precis som böcker i ett bibliotek
Som bara står och samlar damm
Och om man bara tittar utanpå
Då missar man en värld
Som man aldrig får en enda aning om
Fast hela tiden finns den där

En del är långa, andra korta
En del är hemma, andra borta
En del är tunna, andra tjocka
Men alla har dom nå’t att ge
Yeah yeah yeah, nå’t att ge.....

På samma sätt finns det enligt Hoseatexten en chans att lära känna Herren!

syns det?

Tittade igenom vad jag hade för fotografier i kameran och hittade denna. 

Där fanns många bilder av barn och barnbarn, men den här funderade jag ett tag: Varför har jag knäppt det här fotot, vad är det jag har försökt fånga? Det var alltså inte solen i sig, om än det nog var trevligt när den tittade fram. 

Det fanns ännu en gammaltestamentlig text för veckan: 

Hab. 2:1-4

Jag skall ställa mig på vakt,gå till min post och spana. Jag vill se vad han skall säga till mig, vilket svar jag får på min klagan.

Herren svarade mig: Skriv ner det du får se med tydlig skrift på tavlor, så att det blir lätt att läsa, ty synen vittnar om den bestämda tiden, den talar om slutet, den slår inte fel.

Om uppfyllelsen dröjer, så vänta tåligt, den kommer förvisso, den uteblir inte. Se, den falske far bort med vinden, men troheten räddar den  rättfärdiges liv.

Ja, det är inte lätt att förstå ändå....

Det jag försökta fånga, om det skulle fastna i kameran, var det som jag som första ord skulle kalla flister, vet inte varför. Men småsmå snöpartiklar som flyger i luften och glittrar mot solen. Måste nog förstora bilden om det ska synas.

är det dags?

Ett husdjur jag hittade på klockan. Numera finns den inte där, så var finns den då...?

Såna små spindlar tycker jag nog får finnas i vårt hus, helst på såna ställen där de inte trillar i vägen för mig, så alltså i taknivå. 

Större spindlar åker obevekligen ut trots minusgrader. 

Borde kanske sopa i taket också till jul, jag antar den har byggt ett antal nät här och där....

Det fanns ju en gammaltestamentlig text till för veckan: 

Mika 2:12-13

Jag skall samla er alla, hela Jakob, återstoden av Israel skall jag förena som man samlar fåren i fållan och hjorden på betesplatsen – en sorlande människoskara. Den mäktige har ställt sig i spetsen för dem, med makt drar de ut genom porten. Deras konung går i spetsen för dem, Herren går framför dem.

 Är det snart dags?

tänt var det här

Det första ljuset är tänt i adventsstaken. 

Lilla jul firades med alla barn närvarande och  några av barnbarnen. Men efteråt kom jag ihåg att vi brukade ju klä lillajulgranen ifall barnbarnen kommer på besök. Det kom jag inte ihåg då, så det blev ingen lillajulgran i år. Men det var ju roligt bara att vara ute och leka i nysnön också.

Det finns en text också för hela den här veckan i Kyrkoårskalendern, där jag kollar upp texter. 

En gammaltestamentlig text/läsning är från Jes. 63:15-16 (med fet stil), enligt Folkbibeln (v. 7-17):

Jag vill förkunna Herrens nådegärningar, Herrens lov, efter allt som Herren har gjort för oss, allt det goda som han gjort för Israels hus efter sin barmhärtighet och stora nåd. 

Han sade: "De är ju mitt folk, barn som inte ska svika." Och han blev deras frälsare. I all deras nöd var ingen verklig nöd, hans ansiktes ängel frälste dem. I sin kärlek och medömkan återlöste han dem, han lyfte upp dem och bar dem ständigt i forna dagar.

Men de var upproriska och bedrövade hans helige Ande. Därför blev han deras fiende, han stred själv mot dem.

Då tänkte hans folk på gångna tider, de tänkte på Mose: Var är nu han som förde dem upp ur havet, tillsammans med herden för hans hjord? Var är han som lade sin helige Ande i deras bröst, han som lät sin härliga arm gå fram vid Moses högra sida, han som klöv vattnet framför dem och gjorde sig ett evigt namn, han som förde dem genom djupen så att de likt springare i öknen inte stapplade? Som när boskap går ner i dalen fördes de av Herrens Ande till ro. Så ledde du ditt folk och gjorde dig ett härligt namn.

Blicka ner från himlen, se till oss från din heliga och härliga boning! Var är nu din lidelse och din kraft? Ditt hjärtas ömhet och din barmhärtighet har dragit sig tillbaka från mig. Du är ju vår Far! Abraham vet inte om oss, Israel känner oss inte. Men du, Herre, är vår Far. Vår Återlösare av evighet är ditt namn.

Varför, o Herre, låter du oss gå vilse från dina vägar, och varför förhärdar du våra hjärtan så att vi inte fruktar dig? Vänd tillbaka, för dina tjänares skull, för din arvedels stammars skull.

Ja varför....?
:

ha en bra adventstid!

Det första ljuset ska tändas. 

Det kom snö, mycket på en gång, ja, det kom ju nog överallt, inte bara på gången. Men på gången måste det skottas. Det är det jag håller på med, då jag fotograferar - det är en lagom paus i skottandet. 

Det första ljuset i advent är utelampan hos grannen. 

Söndagens första läsningen-text: 

Jes. 62:10-12

Fram, fram genom portarna! Bana väg för folket! Bryt väg, bryt väg, röj undan alla stenar! Höj ett fälttecken för folken! Herren förkunnar över hela jorden: Säg till dotter Sion: Se, din räddare kommer. Sin segerlön har han med sig, de han vunnit går framför honom. De skall kallas ”det heliga folket”, ”de som Herren befriat”. och du skall heta ”den man söker sig till”, ”staden som aldrig blir övergiven”.

På morgonen då jag skulle till arbetet hade inga vägröjare ännu farit fram på vår väg, det blev att ta det försiktigt på vägen. Stora vägen hade nog plogats, men ställvis väldigt skrovlig var den, men inte andra stenar än asfalten...

dags

spadarna strålar då det blir kallt....

Det är dags nu....

för första läsningen-texten för söndagen (domsöndagen): 

Dan. 12:1-3

Då träder Mikael fram, den store änglafursten, han som beskyddar ditt folk. Det blir en tid av betryck som aldrig förr, från det att folket föddes och intill den tiden. Men nu skall ditt folk bli räddat, alla som är skrivna i boken. Många av dem som sover i mullen skall vakna, några till evigt liv, andra till skam och evig fasa. De som nått insikt skall lysa som det ljusa himlavalvet, de som fört många till rättfärdighet skall stråla som stjärnorna, alltid och evigt.

Är det dags nu....? 

-------------------------

En bok har också kommit till sitt slut till slut, jag har läst den. Henry Cloud & John Townsends Det finns gränser!. Och den var tröttsam att läsa, men jo - det finns gränser.

vem har...?

Jag tog inga bilder från revningen, den sker på hemmagjord ställning bestående av spikar på en vägg i garaget. Fungerar inte bra, men fungerade så här långt åtminstone. Spikarna nöter nog för mycket på garnet egentligen.

Spännande om man har kommit så långt att man "virkat ner" varpen från ställningen, får man någon ordning på den sen i väven? En tråd märkte jag att hade nog gått fel redan vid nervirkningen, men det gick nog att rätta till vid pådragning. 

Några trådar hade av någon anledning inte hittat skälet. Hoppas jag fick dem ungefär på rätt plats bland alla trådar.

Nu är det så här långt, bara resten kvar.....

Söndagens första läsningen text enligt Folkbibeln: 

Ps. 94:8-15

Bön om Herrens hjälp mot fienden

Hämndens Gud, Herre, hämndens Gud, visa dig! Res dig, du jordens domare, ge de stolta vad de förtjänar! Hur länge ska de gudlösa, Herre, hur länge ska de gudlösa triumfera? Deras tal flödar av fräckhet, alla förbrytare förhäver sig. Herre, de krossar ditt folk, de förtrycker din arvedel, de dödar änkor och främlingar och mördar de faderlösa, och de säger: Herren ser det inte, Jakobs Gud märker det inte.

Fatta, ni oförnuftiga bland folket! Dårar, när ska ni bli kloka? Han som har planterat örat, skulle han inte höra? Han som format ögat, skulle han inte se? Han som fostrar folken, skulle han inte straffa, han som lär människan förstånd?

Herren känner människornas tankar, han vet att de är tomhet. Salig är den som du, Herre, fostrar och lär från din lag för att ge honom ro från onda dagar tills graven är grävd för de gudlösa. Herren förskjuter inte sitt folk, han överger inte sin arvedel. Rättvisa ska åter gälla i rätten, och alla som har ärliga hjärtan ska följa den.

Vem står upp för mig mot de onda? Vem hjälper mig mot förbrytarna? Om inte Herren var min hjälp skulle min själ snart bo i det tysta. När jag säger: "Min fot vacklar", då är din nåd mitt stöd, Herre. När mitt inre är fullt av bekymmer, då gläder din tröst min själ. Kan en orättfärdig domstol ha gemenskap med dig, en som gör orätt i lagens namn, som angriper en rättfärdig själ och fördömer oskyldigt blod? Men Herren har blivit min borg, min Gud är min tillflykts klippa. Han låter deras brott drabba dem själva, han förgör dem för deras ondska. Herren vår Gud ska förgöra dem.

(Jag kopierade hela kapitlet, de svärtade orden är det avsnitt som var texten.) Enligt Folkbibeln är det här en psalm som sjöngs varje vecka i templet.

Frågan är vem som är fienden sen....? Ibland är det jag själv....

lutande tornet

Fredag eftermiddag var jag och tände ljus på släktens gravar på gravgården, allhelgonadagen till ära. Det brukar lysa så fint på gravgården den kvällen, men det var bara eftermiddag än, så strömningen av mänskor var konstant. 

Konstaterade liksom förr att alla hälsar på alla på gravgården. Jag såg ingen jag kände, men alla sa hej. Vissa släktdrag kände jag nog igen.

Bra att påminna sig om dem som gått före och sända en tacksamhetens tanke - jag finns till. Trevligt att andra också tänt ljus före mig.

På väg därifrån hördes plötsligt svirr, svirr uppe i luften. Björken, på bilden, var alldeles full av sidensvansar som tydligen hittat någon bärbuske i närheten. 

(Jag tror inte att kyrkstapeln lutar, det bara ser ut så och jag vet inte om jag ska redigera så den står rakt och träden lutar eller hur det ska vara, så det får vara.)

Dagens första läsningen-text: 

Dan. 2:31-41, 44

Profeten Daniel sade:
Konung, du såg i din syn en väldig staty. Den stod där framför dig, mäktig och starkt glänsande, en förfärande anblick. Huvudet på statyn var av rent guld, bröstet och armarna av silver, buken och höfterna av koppar, benen av järn, fötterna delvis av järn, delvis av lera.
Medan du såg på den rycktes en sten loss, utan att någon hand rörde vid den, och träffade statyns fötter av järn och lera och krossade dem. Då krossades alltsammans, järn, lera, koppar, silver och guld. Det spreds som agnar från tröskplatserna om sommaren, fördes bort av vinden och stod ingenstans att finna. Men stenen som hade träffat statyn blev till ett stort berg, som uppfyllde hela jorden. Detta var drömmen. Nu vill vi tyda den för konungen.
Du, konung, konungarnas konung, åt vilken himlens Gud har givit riket och makten, styrkan och äran och i vars hand han har lagt alla varelser: människorna, djuren på marken och fåglarna under himlen, var de än vistas, och som han har satt till herre över dem alla – du är det gyllene huvudet. Efter dig uppstår ett annat rike, ringare än ditt, och sedan ett tredje rike av koppar, vars makt omfattar hela jorden. Det fjärde riket skall vara starkt som järn: liksom järnet krossar och slår sönder allt skall det riket krossa och bryta sönder alla de andra. Fötterna som du såg, delvis av krukmakarlera, delvis av järn, betecknar ett söndrat rike, med bara något av järnets fasthet; du såg ju att järnet var blandat med lera.
Under dessa kungars tid skall himlens Gud låta ett rike uppstå som aldrig någonsin skall gå under. Inget annat folk skall få makten över detta rike. Det skall krossa och tillintetgöra alla de andra rikena, men självt skall det bestå för evigt.

 Märklig dröm och märklig uttydning, för att få hela historien bör man nog läsa hela kapitlet.  

Då uppenbarades hemligheten för Daniel i en syn om natten, och Daniel prisade himlens Gud och sade: 

”Lovat är Guds namn från evighet till evighet, för vishet och makt tillhör honom. Han låter tider och stunder skifta, han avsätter kungar och tillsätter kungar, han ger de visa deras vishet och de förståndiga deras förstånd. Han uppenbarar det som är djupt och fördolt, han vet vad som finns i mörkret och ljuset bor hos honom. Dig, mina fäders Gud, tackar och prisar jag för att du gett mig vishet och förmåga och uppenbarat för mig det vi bad dig om. Du har visat oss vad kungen ville veta.” (Dan.2 19-23, Folkbibeln)

                                                                                         Klippa du som brast för mig

då - nu - sen

Förödelsens styggelse talas om i bibeln, jag läste om den i min egen bibelläsning. Vad är det idag? Förr talades om avgudabilder i tempel...

Via fb kom jag att se en filmsnutt från Aftonbladet angående  ett chip som finns enl. filmsnutten att fås under huden på handen, där man kan ladda ner sitt coronaintyg - och bankkoder eller i alla fall något som gör att man kan betala med att hålla handen under en läsare. Börjar likna vilddjurets tecken, 666, det som man måste ha för att kunna köpa och sälja. Står att läsas om i Uppenbarelseboken i bibeln. (Upp 13:11-16)

Vilddjuret på bilden hittade jag utanför ett köpenskapens tempel. 

Minns att förr i tiden var det tanken att EAN-koden, streckkoden som finns på varorna nuförtiden, skulle skrivas på pannan eller handleden, så man kunde köpa med den, men av det blev det inget. 

För ca 30-40 år sedan, då var det också på tapeten. Chip fanns väl inte då än, men bankkorten var på kommande och bankautomater. Jag jobbade på bank den tiden. För att få en bankautomat till banken i fråga måste tillräckligt många bankkort ha getts ut, alltså gav ledningen besked att alla anställda måste ta bankkort, så att antalet fort skulle uppfyllas. 

Ere måst får e va, tänkte jag. Jag gick till en chef, förklarade mig varför jag inte kan ta bankkort, hänvisade till bibelordet och det var okej med det. Jag tog inget bankkort den gången.  

Nuförtiden finns det många ställen där man endast kan betala med bankkort, t.ex. kan vi inte tanka vår bil på närmaste mack utan. Så jo, nuförtiden har vi bankkort - men det är möjligt att kasta bort det, det är inte fast i handen. Räcker det så, eller är det själva köpenskapen som borde undvikas...?

Lördagens (alla helgons dag) första läsningen-text: 

Jes. 65:23–25 

De ska inte arbeta förgäves och inte föda barn till plötslig död, för de är ett släkte välsignat av Herren, de och deras efterkommande tillsammans. Och det ska ske att innan de ropar ska jag svara, medan de ännu talar ska jag höra. Vargar ska beta med lamm, lejon ska äta halm som oxar, och stoft ska vara ormens föda. Ingenstans på mitt heliga berg ska de göra något ont eller skadligt, säger Herren. (enl. Folkbibeln)

Vers 17 i samma kapitel:

Se, jag skapar nya himlar och en ny jord, och man ska inte mer minnas det förgångna eller tänka på det. (hela Jesaja-kaptilet tåls att läsas)

Texten handlar alltså om tiden efter vedermödan, det vi har att se fram emot, då vi går med Jesus. Han som kan rädda oss. 

 

 

fallet

Ett klätterträd har fallit. Det såg i somras inte så grönskande ut, och vi fick ögonen på det och bestämde att ta ner det innan det själv trillar. Och jo, det syntes nog att det var dags. 

Men stammarna var vackra med all lav som växte på dem....

Söndagens först läsningen-text: 

Jes. 64:4-8 

O, att du rev isär himlen och kom ner så att bergen bävade inför dig, som när eld antänder ris och elden får vattnet att koka, så att ditt namn blir känt för dina fiender och hednafolken darrar för dig. När du gjorde förunderliga gärningar som vi inte väntade oss, då kom du ner och bergen bävade inför dig. 

Aldrig har någon hört, inget öra har uppfattat, inget öga har sett en annan Gud än dig, som gör sådant för dem som väntar på honom. Du kom för att hjälpa dem som gjorde det rätta med fröjd, som tänkte på dig på dina vägar. Men se, du blev vred när vi syndade. Det har vi gjort länge – ska vi någonsin bli frälsta? 

Vi är alla orena, alla våra rättfärdiga gärningar är som en fläckad dräkt. Vi vissnar alla som löv, och som en vind sveper våra missgärningar bort oss. Ingen åkallar ditt namn, ingen vaknar för att hålla sig till dig, för du har dolt ditt ansikte för oss, överlämnat oss åt vår missgärning. 

Men Herre, du är vår Far. Vi är leran, och du är den som format oss, vi är alla verk av din hand. Var då inte så oerhört vred, Herre, tänk inte för alltid på vår missgärning. Tänk på att vi alla är ditt folk. Dina heliga städer är en öken. Sion är en öken, Jerusalem en ödemark. Vårt heliga och härliga hus, där våra fäder lovade dig, är eldens byte. Allt som är dyrbart för oss har lämnats åt förödelsen. Kan du trots detta hålla dig tillbaka, Herre? Kan du tiga och låta oss lida så mycket?

(Den här texten enligt Folkbibeln och jag tog med hela kapitlet, det fetstilta är texten som gällde för dagen. Rubriken på kapiltet enligt Folkbibeln: Bön om att Gud griper in.)

Det behövs bara att man läser tidningarna, så ser man att det finns mycket ruttet i vår värld. Men det finns ännu hopp genom Jesu försoningsverk på korset för vår skull. Åtminstone för nästa värld.....

varum

Jag städade lite i vävkammaren. Tappade en knappnål, hörde att den föll på golvet. 

Varför är det så nuförtiden att alla små saker man tappar, faller genom golvet och går inte att hitta?

Hittade den nog småningom, men tappade den igen och nu är den borta. 

Jag kom att tänka på uttrycket "nål i en höstack".  Men så var det ju inte, för jag hade just innan sopat golvet någorlunda.

Men kom att minnas den tiden, när jag var liten, då man skulle trampa höet i ladan. Då skulle det inte ha varit kul att ha tappat en nål där innan.....!

Bilden är en lampskärm som blev till häromdagen. Vi behövde en ny och jag visste att det fanns en skärm utan tyg på som jag lagt undan någonstans. Letade där jag trodde den skulle finnas, men nej. Sökte på andra möjliga ställen, nej den fanns ingenstans. Skulle just fundera med gubben om han hade någon aning var den kunde vara, då jag igen tittade till där jag först sökte, men där fanns den ju, alldeles framför ögonen - varför såg jag den inte förra gången?

I alla fall hade jag ett litet garnnystan, som inte var något man kunde använda till annat, har nog stickat av det tidigare, men det blev inte riktigt lyckat. Det hade jag tänkt till lampskärmen och det hittade jag nog. 

Började linda, men halvvägs kom jag på att jag börjat nerifrån, då det absolut borde börjas uppifrån  för att det ska bli någorlunda bra. Borde jag komma ihåg om det blir fler......

Halvvägs märkte jag också att nystanet var inte så stort som jag trodde. "Någon" hade nystat det röda/gula garnet ovanpå ett annat nystan med brunt garn.... Så jag fick tänka om och hittade ett annat garn att fortsätta med. Sen efter en stund råkade jag titta från ett annat håll och hittade ett likadant nystan som det första under soffan. Den där någon....? 😀 Därav randningen, men bra så, det röda/gula-garnet skulle i alla fall inte ha räckt hela vägen.

Prövade på olika lamphållare, men kom på att det nog behöver vara lampor som inte blir så heta innanför den lampskärmen. Men såna finns ju idag!

Lär inte finnas någon som har en likadan lampskärm!

paavo

Dagens värv blev att göra gravgårdens blombänkar vinterbonade med granris och lyktsatta. 

En kall, vacker dag för det ändamålet. Katten satte sig på den varma bilen då vi kom hem. 

Morgondagens text första läsningentext (reformationsdagen): 

Jer. 17:5-8

Så säger Herren: Förbannad den man som sätter sin lit till människor, som stöder sig på mänsklig kraft och vänder sig bort från Herren. Han blir som en buske i ödemarken och får aldrig se det goda komma. Han skall leva i förbrända trakter, på saltjord där ingen kan bo. 

Välsignad den man som sätter sin lit till Herren, som litar helt till Herren. Han blir som ett träd planterat nära vatten. Det sträcker sina rötter mot bäcken. Det har inget att frukta av hettan, bladen är alltid gröna. Det ängslas inte under torra år, upphör inte att bära frukt.

Den fick mig att tänka på Paavo: Högt bland Saarijärvis moar bodde bonden Paavo.....

Det finns också en böndagstext: 

Hes 11:19–20

Jag skall ge dem ett nytt hjärta och fylla dem med en ny ande. Jag skall ta bort stenhjärtat ur kroppen på dem och ge dem ett hjärta av kött, så att de följer mina bud och håller sig till mina stadgar och lever efter dem. Så skall de vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud.

surt sa räven

Anmödrars uppgift är väl att föra vidare lekar som man själv lekt som liten. Lek och lek? Men halsband av rönnbär gjorde jag nog som liten. 

Men det var lite sent nu, bären var lite för mogna och hölls inte länge i halsbandet. 

Jag kom ihåg det då jag sett videor på då man gett färg åt annars gröna kransar med just rönnbärsband. 

Morgondagens första läsningen-text: 

Amos 7:10-15

Amasja, översteprästen i Betel, sände bud till kung Jerobeam av Israel: ”Amos uppviglar folket mot dig; riket tål inte hans profeterande. Han säger: Jerobeam skall dö för svärd, och Israel skall föras bort från sitt land.”
Till Amos sade Amasja: ”Gå din väg, siare, försvinn till Juda – där kan du tjäna ditt bröd med att vara profet! Men här i Betel får du inte längre uppträda som profet, ty detta är konungens tempel, en rikshelgedom.” Amos svarade Amasja: ”Jag är inte profet. Jag tillhör inte det skrået, jag håller boskap och odlar fikon. Men Herren tog mig från min hjord och sade till mig: Träd fram som profet inför mitt folk Israel.”

När jag öppnade Vasabladet idag, så såg nog många varningens ord, men skribenterna kallar sig inte heller de för profeter.

Coronan är ju en farsot, och farsoter är nog förutsagda i Bibeln innan sista tiderna. 

Klimathotet som omtalas titt och tätt i tidningarna vet man inte heller om det kanske redan är försent att göra något åt. Svårt är det att göra något åt det och samtidigt hålla köpenskapen och konsumtionen igång. 

Vaccinpasset upplevs som ett hot mot jämställdheten och jag förstår nog inte vitsen med det - annat än att hålla konsumtionen igång.

Visst kan man tysta profeterna, men om det är förutsagt av Gud, Gud som har sänt profeter, så har jag en känsla av att det nog händer förr eller senare det som profeterats.

Liksom i Nineve, de omvände sig då Jona, han som spottades ut av valfisken, kom med profetian att Nineve skulle gå under, både folk och fä omvände sig, och då sköts det opp till senare, de fick en frist, tills folket igen hade glömt vad/vem de hade omvänt sig till.

utgiven

Jag har läst en bok: 

Nils Bolanders Nya ögon, utgiven 1944. 

Intressanta ordvändningar där, men mycket läsvärd nog. 

"Prästen på predikstolen skall inte hålla kulturella föredrag eller bygga en barockkyrka av snirklade fraser. Han skall heller inte föredraga ett stämningsstycke. Han skall bära fram budskapet om Kristus, den gode Herden, som känns vid oss, fast han känner till oss, ja, som älskar oss med en förföljande kärlek, som gav sitt liv för oss och vann en evig seger åt oss genom sitt offer. 

Det är tryggheten i liv och död."

Fick tanke att googla fram en youtube-sång: Med Jesus fram i de bästa åren.  Bra text!

----

Dessutom kom jag med sällskap till Kuntsis utställning med bl.a. Erik Johanssons fotografier. 

Bilderna fick hjärnan att kämpa lite extra - vad är det jag ser? Kolla gärna via länken!

Mina bilder är mera naturtrogna, inte mycket redigerade - bara lite.

klagan

vårt fälts tecken, fast numera mindre färg då alla bladen fallit

Via ett inlägg på fb kom jag att titta på Vörå kommuns IKT-strategi. 

Och där fanns det mycket data. 

Men inte vad IKT är förkortning av (kan ju finnas ändå fast jag inte i hastigheten hittade). Alltså vill jag klaga på detta: En text som innehåller en förkortning, borde åtminstone en gång förklara vad förkortningen är en förkortning av, helst första gången förkortningen används. Jag måste nu alltså googla skilt för att hitta: Information och KommunikationsTeknik betyder den.

Läste vidare i samma sammanhang på Vörå kommuns IKT-strategi en lista på vad familjerna kan göra för att få barnen att förstå, bl.a. 

• Planera barnets skärmtid., • Ta en liten stund varje dag och prata om internet.,  • Bekanta er med internet och de sociala mediernas värld tillsammans. osv. Bra saker  nog, men....

"Ta en liten stund varje dag och prata om internet", vet inte varför men jag kopplade genast till familjeandakt? Har datatekniken/digitaliseringen blivit religion?

Barnen måste ju lära sig hantera datorer, paddor, "smartfånar" osv. i dagens läge, men av någon anledning tycker jag också att barnen borde lära sig hur man gör utan dem. Går det mera?

Söndagens första läsningen-text: 

4 Mos. 21:4–9

De bröt upp från berget Hor i riktning mot Sävhavet för att gå vägen runt Edom. Under vandringen blev folket otåligt och klandrade både Gud och Mose: ”Varför har ni fört oss ut ur Egypten för att dö i öknen? Här finns inget att äta och dricka. Vi är utleda på den usla maten.”
Då skickade Herren ormar mot folket, giftormar som bet israeliterna så att många av dem dog. Folket kom till Mose och sade: ”Vi syndade när vi klandrade Herren och dig. Be till Herren att han tar bort ormarna från oss.”
Mose bad för folket, och Herren sade till Mose: ”Gör en orm och sätt upp den som ett fälttecken. Var och en som blir biten skall se på den, så får han leva.” Och Mose gjorde en orm av koppar och satte upp den som ett fälttecken. Den som blev biten av en orm såg på kopparormen, och då fick han leva.

Är vaccinet i dessa coronatider dagens försök till fälttecken? 

Kopparormen var en förebild för Jesus på korset. Se på Jesus, hur otroligt det än låter, så får du leva! (Därmed inte sagt att Jesus inte kan använda också vaccin för att skydda oss från virus.)

basta

Vi kom oss på en liten utflykt i vackert väder. 

Ett ärende till stan var det som startade det hela, sen efter kaffe och bulle på Pharmacy House (det finns ju nästan bara kafeer och matställen mera i centrum av Vasa!) åkte vi med husbilen till Öjbergert och trappan i Sundom. Den hade jag inte upplevt tidigare. 

Världen ser vackrare ut oppifrån, t.o.m. stan såg vacker ut på avstånd. Replot bron syntes också.

Jag kom mig upp för trappan och ner igen. Men orken är nog inte som förr.

Sen körde vi ut till Björkö Fiskehamn och sov natten där. 

Vaknade, som vanligt, tidigt, så vi kom oss på vandringsleden, inte särskilt utmärkt, men stigen syntes ändå, ut till bastun på bastuholmen, eller hette det bastuskatan?

Hade nog inte gått att gå där efter alla stormar om inte stigen sågats fram. 

Jag funderade mycket på varför man bygger en bastu så långt från boendet.

Sen på plats trillade ju polletten ner, det var en fiskarbastu inte badbastu. Och jo, jag kan tänka mig att fiskarna (alltså de som fångar fisk, inte fiskarna själva) behövde få torkat kläder och få en varm brasa efter nätläggning.  På den tiden den byggdes, byggdes den väl nog på en ö. 

- - - 

Av någon orsak  finns det en första läsningen-text också för idag (en annan än i går): 

2 Mos. 20:1-17

Detta är vad Gud sade: Jag är Herren, din Gud, som förde dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. Du skall inte göra dig någon bildstod eller avbild av någonting uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag är Herren, din Gud, en svartsjuk Gud, som låter straffet för fädernas skuld drabba barnen intill tredje och fjärde led när man försmår mig men visar godhet mot tusenden när man älskar mig och håller mina bud.

Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad som missbrukar hans namn.

Tänk på att hålla sabbatsdagen helig. Sex dagar skall du arbeta och sköta alla dina sysslor, men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, varken du eller din son eller din dotter, din slav eller din slavinna, din boskap eller invandraren i dina städer. Ty på sex dagar gjorde Herren himlen och jorden och havet och allt vad de rymmer, men på den sjunde dagen vilade han. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och gjort den till en helig dag.

Visa aktning för din far och din mor, så att du får leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig. Du skall inte dräpa. Du skall inte begå äktenskapsbrott. Du skall inte stjäla. Du skall inte vittna falskt mot din nästa. Du skall inte ha begär till din nästas hus. Du skall inte ha begär till din nästas hustru eller hans slav eller hans slavinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa.

Det var den sabbatsdagen - fast det var det ju inte alls. Sabbaten var på en lördag och och var vilodag för judarna, liksom vi nuförtiden har söndagen som vilodag. Åtminstone borde de flesta av oss ha det, en del jobbar ju på söndag och bör då ha en annan dag som vilodag - veckovila. 

september out

September månad har gått hädan. Bilden är från almanackan, där denna bild fanns för september. Jag har blivit glad många gånger åt bilden. Tanter har kul. 

Men vad kännetecknar en tant?

I mitt huvud är det bl.a. kjolarna. Ett tag nyligen var de moderna och syntes på många unga flickor (typ 30-årsåldern!) och jag kunde inte begripa varför de tar på sig sådana. 

Mitt epitet för tantskapet är väl nog "marthaslungan"/handväskan. Det som finns i handväskan är sånt som kan tänkas behövas plötsligt och det vill jag ha till hands. Helt vanlig handväska är det ju inte jag har då jag handarbetat den själv av mattväft och mattvarp.

Kvinnor/flickors klädedräkt har ju annars också varit på tapeten i Vasabladet. Och det är nästan så att vad man än säger om det så är det någon som "moittar". 

Men kanske det gäller än uttrycket: "Som man är klädd blir man hädd." 

Söndagens första läsningen-text: 

Jos. 5:13-15

En gång vid Jeriko fick Josua se en man som stod framför honom med draget svärd. Josua gick fram till honom och frågade: ”Hör du till oss eller till våra fiender?” Han svarade: ”Nej, jag är anförare för Herrens här. Nu har jag kommit.” Då föll Josua ner med ansiktet mot marken och hälsade underdånigt. Han frågade: ”Herre, vad har du att säga till din tjänare?” Anföraren för Herrens här svarade: ”Ta av dig dina skor, du står på helig mark.” Josua gjorde så.

På röda mattan i Hollywood (där väl mycket av klädmodet skapas) lär man inte få gå med lågklackade skor. Men här skulle skorna av....

allting har en ände...

Jag har avslutat en varp. Den sista matt-duken (trasmattinslag, men smal, som är tänkt att passa till en bänk man sitter på), alltså den första som kom ur väven. 

Jag hade mycket väft i bruna färgnyanser, de flesta av mina gamla collegetröjor, trikåtröjor osv. Bl.a. klädedräkten jag hade i jobbet för > 38 år sedan (den undre bilden). 

Då jag tittade lite slarvigt på den bilden (ögonen är inte vad de har varit och fotot av fotot blev visst inte så bra), så såg jag kofärger, min  hjärna fick det till kossor 🐮👵 innan jag kände igen mig.

Minns inte att någon egentligen skulle ha tyckt om färgen, men det bara beslutades att vi skulle ha en sådan dress på jobbet. Nuförtiden bär jag blått i jobbet, men den dräkten blir nog inte till mattväft någongång, åtminstone inte hos mej. 

Men tyget från den gamla jobbdressen kom till användning igen i ett annat sammanhang....

Söndagens första läsningen-text:  

Jes. 1:10-17

Lyssna till Herrens ord, sodomfurstar! Hör vad vår Gud har att säga, gomorrafolk! Vad skall jag med alla era slaktoffer? säger Herren. Jag är mätt på brännofferbaggar och gödkalvars fett, jag vill inte ha blodet från tjurar och lamm och bockar. Vem har begärt detta av er när ni träder fram inför mig, ni som trängs på mina förgårdar? Kom inte med era meningslösa gåvor, jag avskyr offerröken. Nymånad, sabbat, högtidssamling – jag tål inte falskhet och fest. Jag hatar era högtider och nymånadsfester, de har blivit en börda för mig, som jag inte orkar bära. När ni lyfter era händer i bön vänder jag bort blicken. Hur mycket ni än ber lyssnar jag inte. Ni har blod på händerna. Tvätta er, rena er! Låt mig slippa se era illdåd. Sluta göra det onda och lär er göra det goda. Sträva efter rättvisa, stöd den förtryckte. För den faderlöses talan, skaffa änkan rätt.

Ord och inga visor! Det räcker inte med ceremonier.

Jesus kom och med hans hjälp kan vi sluta göra det onda och lära oss göra det goda. Och om/när det ändå blir fel, så finns det förlåtelse och nåd.

Kanske den nog blir använd duken, bara jag får knutit och bundit fransarna.

det behövde sotas

Jag brukar vara på jobb vanligen när sotaren kommer på besök. Men nu har jag rester av sommarsemestern. 

Men jag tog ändå till harvärjan (?) innan han kom och började på en ny mattduk i vävkammaren. 

Pelargonorna är tacksamma för att ha kommit sig innanför glasrutan. 

Söndagens första läsningen-text, en av dem: 

Jes. 26:12-14, 19

Herre, du ska ge oss frid, för allt som vi har uträttat har du utfört åt oss. Herre vår Gud, andra herrar än du har härskat över oss, men bara genom dig prisar vi ditt namn. De är döda, de får inte liv igen, deras andar kan inte uppstå. Därför har du gripit in och förgjort dem, du har utplånat minnet av dem.

 

Dina döda ska bli levande, mina dödas kroppar ska uppstå. Vakna upp och jubla, ni som bor i stoftet, för din dagg är ljusets dagg, och jorden ska ge igen de avsomnade. (Folkbibeln)

Jag behövde nog läsa mer än detta i kapitlet och kapitlet innan, för att få något sammanhang. 

Folkbibeln och Bibel 2000 är också ganska så olika i översättningarna. "Vakna och jubla, ni som vilar i mullen!" hade Bibel 2000 som översättning på andra styckets första mening. Det ska komma en dag då alla ska vakna.....

Vers 20 och 21 i samma kapitel lyder i Folkbibeln:

Kom, mitt folk, och gå in i dina kamrar, stäng igen dörrarna efter dig. Göm dig ett litet ögonblick tills vreden har gått förbi. För se, Herren kommer ut ur sin boning för att straffa jordens invånare för deras missgärning. Jorden ska blotta sina blodskulder och inte längre dölja sina dräpta.

Minns inte att jag skulle ha hört någon predika om den texten? 

Men ännu finns tid att sota de andliga rören...

 

 

 

en en

Det börjar bli sådana morgnar. 

Vackert, men man blir våt om fötterna om man går ut med crocs....

Svampar ploppar upp över hela gräsmattan. Flugsvampen borde ju plockas bort, men jag tycker den är fin, pryder sin plats. Det måste ju vara hennes (?) plats, då den kommer upp varje höst på ungef. samma ställe. 

Men varför ser spindelnäten så råddiga ut i blomampeln (wok-pannan)? Är de sönderblåsta och påbyggda/lappade?

Söndagens första läsningen-text: 

2 Mos. 16:11-19, 31, 35

Herren talade till Mose: ”Jag har hört israeliternas knot. Säg till dem: Mellan skymning och mörker skall ni få kött att äta, och i morgon bitti skall ni få så mycket bröd ni behöver. Då skall ni inse att jag är Herren, er Gud.”
Den kvällen kom det vaktlar i sådan mängd att de täckte hela lägret, och på morgonen låg det dagg runt omkring lägret. När daggen hade torkat låg det ute i öknen något tunt och frasigt, tunt som rimfrost på marken. Och när israeliterna såg det frågade de varandra: ”Vad är det här?” eftersom de inte visste vad det var. Mose sade till dem: ”Det är den mat som Herren ger er att äta. Och Herren har gett denna befallning: Samla så mycket av det som var och en behöver, ett omermått per person för samtliga. Varje husfar skall hämta till dem han har i sitt tält.” Israeliterna gjorde så, och några samlade mer, andra mindre. När de sedan mätte upp hade de som samlat mer inte fått för mycket och de som samlat mindre inte för litet, alla hade fått vad de behövde. Mose sade till dem: ”Ingen får lämna kvar något av detta till i morgon.”
Israeliterna kallade brödet för manna. Det liknade korianderfrö; det var vitt och smakade som honungskaka. Israeliterna åt manna i fyrtio år tills de kom till bebott land; de åt manna tills de nådde gränsen till Kanaan.

Vad månne det var, mannat som kom varje morgon, så de fick äta varje dag, men inte gick att spara till följande dag? Ja, de fick enl. fortsättningen av berättelsen spara på sjätte dagen, så att de hade också att äta på sabbaten, då de inte skulle arbeta. Och då blev det inte dåligt följande dag. 

I dag skulle väl nog forskarna ha kommit på något sätt så att det skulle kunna sparas och säljas? Men frågan är ju om det sättet/medlet sedan skulle vara så bra....? Israeliterna levde ganska länge på manna.

--------

Mannakorn finns nog ännu, i alla fall kallas de så de små lappar med bibelord, som man kan ta och få ett bibelord för dagen/stunden. Numera finns de också på datorn, här (mannakorn.se). Där brukar jag kolla nog emellanåt, då jag vill ha "mat" för själen.

inte utan men med

Det kom en cyklamen till vårt hus. Tack för den! Den lyser upp. Passar bra ihop med det röda i jeans-lakan-mattduken, tycker jag. 

Jag har läst en bok: Betty Mahmoodys Inte utan min dotter. 

En skrämmande berättelse, särskilt som den är verklighetsbaserad. 

Det blev streckläsning i natt då det var så spännande på slutet. Och sen låg jag länge vaken. Så nu behövs det kaffe!

till glädje

Första satsen lingonsaft har satts i källaren. Det är den tiden nu. (Ifjol var det 26. september.) Lingonsylt har jag också kokat en sats. 

Ifall någon funderar så är det inte lingon på bilden. Såna lingon finns inte. 

Det är aronia, som jag plockade så mycket som rymdes i frysen, resten lämnade på busken åt fåglarna. De ska ju ha något att äta de också. Mera lättplockade bär än aronia finns knappast. 

Om någon undrar vad jag gör med aronia, så äter jag dem som vitaminpiller på morgonyoghurten, med havtornsbär om det finns eller rönnbär om det finns. Så jo, jag har också plockat rönnbär.

Söndagens första läsningen-text: 

Neh. 8:5-10

Esra öppnade bokrullen i hela folkets åsyn – han stod ju högre än de – och när han öppnade den reste sig hela folket upp. Esra prisade Herren, den store Guden, och med lyfta händer ropade hela folket: ”Amen, amen.” De böjde knä och föll ner och tillbad Herren med ansiktet mot marken. Leviterna Jeshua, Bani, Sherevja, Jamin, Ackuv, Shabbetaj, Hodia, Maaseja, Kelita, Asarja, Josavad, Hanan och Pelaja förklarade lagen för folket, som stod kvar på sina platser. De läste ur Guds lagbok, tolkade den och utlade den, så att folket förstod vad som lästes.
Provinsguvernören Nehemja, prästen Esra, den skriftlärde, och leviterna, som undervisade folket, sade till de församlade: ”Denna dag är helgad åt Herren, er Gud. Ni skall inte sörja och gråta.” Ty hela folket grät när de hörde vad som stod i lagen. Och Esra fortsatte: ”Gå nu hem och njut av god mat och sött vin och dela med er åt dem som inte har kunnat förbereda någonting. Ty denna dag är helgad åt vår Herre. Var inte bedrövade. Den glädje Herren ger är er styrka.”

Det är nog en glädje att få höra Guds ord och få det förklarat för sig så att man förstår vad det säger. "Den glädje Herren ger är er styrka."