tacksam

ibland lite kallt och ibland lite varmare, förhoppningsvis någon "frukt"

Eftersom det är nyårsafton då jag skriver detta, så kom jag mig att tänka lite tillbaka. Jag behöver ofta nog hjälp för att minnas, mycket har ramlat ur mitt minne, eller det finns nog där, men är inte så lätt att få fram. Alltså tog jag till kameran och bläddrade igenom alla bilderna. Inte riktigt hela året, men nästan.

Där fanns förstås mest roliga, trevliga minnen, det är ju de man förevigar för det mesta, sällan tar man fram kameran då man är less.

Ibland hittade jag nog mig själv med knepiga miner. Ett barnbarn har börjat ta kort med min kamera då hon är på besök, så alltså fastnar jag själv också på foton. Det är inte alltid så glada miner....

Morgondagens, nyårsdagens text (Joh. 14:12-14):

Jesus sade:
”Sannerligen, jag säger er: den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större. Ty jag går till Fadern, och vad ni än ber om i mitt namn skall jag göra, så att Fadern blir förhärligad genom Sonen. Om ni ber om något i mitt namn, skall jag göra det.”

Där är väl ingen än? Jag har i alla fall inte förstått att be om allt som jag fått, har fått det ändå och det tackar jag Gud för.

                                                                     En annans nyårsaftontext.
                                                                     Och en till. 

trasor

Äntligen blev det vardag. Fast i morgon är det igen nyårsafton. Då man borde (eller borde man?) fundera på vad man fått till stånd under året som gått, vad blev det av det?                                                                                                      

(Här bestämde datorn/programmet att det skulle bli en tankepaus - det var inte jag!) 

Om det blev trasor, så kan man ju väva av dem. Jag började på en för mig ny sorts matta. Alla mattor, åtminstone som jag gör, är egna, jag kan inte göra två likadana. Få se vad det blir... (kanske någon sorts matta i alla fall? - om den blir färdig)

Fast enligt kyrkoåret så har vi haft nyåret redan, det nya kyrkoåret börjar ju första advent och före det är det domedagen, så egentligen så har vi varit igenom det en gång redan för inte så länge sen. 

För nyårsaftonen finns det två dagens texter (Luk. 13:6-9, Matt. 16:1-4), båda lika allvarliga: 

Jesus gav lärjungarna denna liknelse: ”En man hade ett fikonträd i sin vingård, och han kom för att se om det fanns någon frukt på det men hittade ingen. Då sade han till sin trädgårdsmästare: ’I tre år har jag kommit och letat efter frukt på det här trädet utan att hitta någon. Hugg bort det! Varför skall det ta upp mark till ingen nytta?’ Han svarade: ’Herre, låt det stå kvar ett år till, så skall jag gräva runt det och gödsla. Kanske bär det frukt nästa år. Om inte, kan du hugga bort det.’” (Luk. 13:6-9)

Det förväntas bli någon sorts frukt....                                         Behövs nåd.

Nina Åströms Gör porten hög

                                                                                                      Nina Åstrom: Ingen som Jesus 

vad ska det bli av detta barn?

Jag tror fotot behöver en förklaring.

Historien är den att barnet ville ha saft. Men samtidigt ville han gå med saftglaset in i vardagsrummet och jag ville inte ha utspillt saft i soffan, alltså bestämde jag att han måste dricka den i köket och sa det åt honom. Han fick alltså inte ta med sig saften till vardagsrummet.

Där stod han på tröskeln och visste inte riktigt skulle han försöka eller ej....

Morgondagens text (Luk. 2:33–40):

¨Jesu far och mor förundrade sig över vad som sades om honom. Och Symeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: ”Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid – ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd – för att mångas innersta tankar skall komma i dagen.”
Där fanns också en kvinna med profetisk gåva, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon var till åren kommen; som ung hade hon varit gift i sju år, sedan hade hon levt som änka och var nu åttiofyra år gammal. Hon vek aldrig från templet utan tjänade Gud dag och natt med fasta och bön. Just i den stunden kom hon fram, och hon tackade och prisade Gud och talade om barnet för alla som väntade på Jerusalems befrielse.
När de hade fullgjort allt som föreskrivs i Herrens lag återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen. Pojken växte och fylldes av styrka och vishet, och Guds välbehag var med honom.

Det var kanske inte så enkelt att se vem Jesus var där och då. Nu har vi ju hela berättelsen, hur det gick sen, hur alla profetior/förutsägelser om honom gick i uppfyllelse, hela bibeln att ta till, men det hade de inte då.

"...för att mångas innersta tankar ska komma i dagen"

men

gammal bild

Idag är det menlösa barns dag.

Menlös är ett lite svårfattligt ord nuförtiden. I Sverige lär dagen heta värnlösa barns dag i stället.

Menföre är ett annat ord som är lite svårförståeligt, om än det nog används, ordet men som i skada är inte så vanligt numera. I backen idag med barnbarnen var det inget menföre, annat är på sidorna av spåret, där kunde det bli en vurpa eller två.

Dagens text (Matt. 2:13-21):

När stjärntydarna hade gett sig av visade sig Herrens ängel i en dröm för Josef och sade: ”Stig upp och ta med dig barnet och hans mor och fly till Egypten och stanna där tills jag säger till dig, ty Herodes kommer att söka efter barnet för att döda det.” Josef steg upp och tog om natten med sig barnet och hans mor och begav sig till Egypten, och där stannade han tills Herodes hade dött, för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: Från Egypten har jag kallat min son.
När Herodes märkte att han hade blivit lurad av stjärntydarna blev han ursinnig, och han lät döda alla gossar i Betlehem och dess omnejd som var två år eller därunder; det var den tid han hade fått fram genom att fråga ut stjärntydarna. Då uppfylldes det som sagts genom profeten Jeremia: Rop hörs i Rama, gråt och högljudd klagan: Rakel begråter sina barn, hon låter inte trösta sig, ty de finns inte mer.
När Herodes hade dött visade sig Herrens ängel i en dröm för Josef i Egypten och sade: ”Stig upp och ta med dig barnet och hans mor och bege dig till Israels land. De som ville ta barnets liv är döda.” Josef steg upp och tog med sig barnet och hans mor och flyttade tillbaka till Israels land.

Maktmänskor som vill behålla den makt de tror sig ha, ställer till det för andra. Men Herodes hade inte makt att få livet av den nyfödda kungen. Hans räddning verkar ha varit planerad och förutsagd länge på förhand... - Andra blev nog lidande.

vad fick du?

en del lyser vitt, andra lyser rött....
en del får vara inne, andra ute....

Idag är den dag då man, som liten, alltså förrivääden, fick hälsa på hos sina kompisar och jämföra vilka julklappar man fått. Ännu på juldagen fick vi inte det.

Jämförelser är ju inte alltid av godo, vad jag minns...?

Igår lekte vi med vårt nya spel. Lite för tidigt var det nog för min del och allt klarade jag inte. Bamsespelet var rekommenderat från 64+, åtminstone innan plasten togs bort, och där är jag ju inte än. Men det gick nog ganska bra ändå.

Det finns tydligen en dagens text också för morgondagen, tredje dag jul (Joh. 21:19-24):

Jesus sade till Petrus: ”Följ mig!”
Petrus vände sig om och fick se att den lärjunge som Jesus älskade följde efter, han som under måltiden hade lutat sig bakåt mot Jesu bröst och frågat vem som skulle förråda honom. När Petrus såg honom, frågade han Jesus: ”Herre, hur blir det med honom?” Jesus svarade: ”Om jag vill att han skall bli kvar tills jag kommer, vad rör det dig? Du skall följa mig.” Därför spred sig ett rykte bland bröderna att den lärjungen inte skulle dö. Men Jesus hade inte sagt till Petrus att lärjungen inte skulle dö utan: ”Om jag vill att han skall bli kvar tills jag kommer, vad rör det dig?”
Det är den lärjungen som vittnar om allt detta och har skrivit ner det, och vi vet att hans vittnesbörd är sant.

Det intressanta är att texten börjar med Följ mig och innan det har Jesus beskrivit hur Petrus ska dö. Det blir på något sett 'Följ mig, in i döden.'?

Vi har väl alla vår egen väg att gå, men Jesus har lovat gå med, om vi vill. Och Han går med ända in i evigheten.

stefan

Till julen hör också enligt mina funderingar en visit till gravgården för att tända ljus. Det gick bra det också i år.

Många andra var också där i samma ärende, men ingen bekant. Annars hemmavid förritiden så träffade  föräldrarna  oftast någon släkting eller bekant där juletid. De berättade glada att han/hon var också där.

Julen gick bra med mycket liv och lust på liten yta. Det är kul att se hur småbarnen reagerar på julklappar, och "konstig" mat och bli lite mera bekant på så vis. Ha tid att umgåsa.

Morgondagens/annandagens text (Luk. 12:8-12):

Jesus sade till sina lärjungar:
”Jag säger er: var och en som känns vid mig inför människorna, honom skall också Människosonen kännas vid inför Guds änglar. Men den som förnekar mig inför människorna skall bli förnekad inför Guds änglar. Var och en som säger något mot Människosonen skall få förlåtelse, men den som hädar den heliga anden får inte förlåtelse. När ni ställs till svars i synagogorna och inför myndigheterna och makthavarna, bekymra er då inte för hur ni skall försvara er eller för vad ni skall säga. Ty när den stunden kommer skall den heliga anden låta er veta vad som behöver sägas.”

Att 'kännas vid' är lite annat än att känna, men ändå....

Man brukar ju säga: Man blir som man umgås...

spegling

man kunde tro att tallen utanför fönstret fått julljus, men...

Texten för juldagen är samma som för julaftonen (se förra inlägget), men några verser till (Luk. 2:1-20):

...
När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: ”Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta.” De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. När de hade sett det berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem.

Det var precis som det hade sagts dem....

...men jag antar att de nog behövde lite söka också, det fanns väl fler än ett stall i Betlehem?

Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt.

Julgrenen har kommit sig in. Vi har i år också slopat granen och bara tagit in en gren.

Det har absolut inget med klimatet att göra, men i alla fall så hugger vi inte ner någon hel gran utan granen grenen är tagen från fortsätter ju växa. Så positivt är det väl då?

Orsaken för oss är nog bara att den tar mindre plats, då vi inte har så stort utrymme från början.

Barnbarnen kom så passligt då grenen var intagen och skulle klädas. Så de skötte den saken.

Men fotot ger vid handen att allt nog är där, som ska vara där. Den lilla krubban som kom i ett paket någon gång, virkade julprydnaderna börjar bli ca 40 år gamla, Sydda God Jul är också av samma ålder. Trähjärtat som sonen täljde då för ett antal år sedan. Men något har nog också försvunnit med åren, så är det bara. Flaggirlanden som borde finnas någonstans är inte upplagd - den hittas väl till något annat år. (Allt ryms ju inte heller i en liten gren.) -  Vad måste rymmas med?

Julaftonens, morgondagens, text (Luk. 2:1-14) är ju julevangeliet: 

Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.
Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.
I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: ”Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.” Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:
”Ära i höjden åt Gud
och på jorden fred åt dem han
har utvalt.”

fjärde

Ibland händer det underverk.

En dag här i veckan kände jag på mig att jag bara måste gå ut och gå - så då gjorde jag det, en långsam försiktig promenad med stavar, kunde finnas is på sina ställen. Det gick bra.

Jag märkte då att byn fått en egen lucia. Lilla My som lucia är nog lite svårt att tänka sig.

Morgondagens text (Matt. 1:18-24):

Med Jesu Kristi födelse förhöll det sig så: hans mor, Maria, hade blivit trolovad med Josef, men innan de hade börjat leva tillsammans visade det sig att hon var havande genom helig ande. Hennes man Josef, som var rättfärdig och inte ville dra vanära över henne, tänkte då skilja sig från henne i tysthet. Men när han hade beslutat sig för det uppenbarade sig Herrens ängel för honom i en dröm och sade: ”Josef, Davids son, var inte rädd för att föra hem Maria som hustru, ty barnet i henne har blivit till genom helig ande. Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.” Allt detta skedde för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: Jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel (det betyder: Gud med oss). När Josef vaknade gjorde han som Herrens ängel hade befallt och förde hem sin trolovade.

 Också lite svårt att tänka sig: Gud med oss.
                                                                       - men tack och lov!

vishet

fotot hittat någonstans på nätet, vems vet jag ej

Det är julklappsuppköpstider (finns det ett sånt ord?). Vi gick genom det stora varuhuset. Då vi gick förbi hyllan med simdräkter kom jag plötsligt ihåg att jag borde ju hitta en ny baddräkt. De nöts faktiskt då man regelbundet simmar i simhallsvatten och den gamla började kännas tunn.

Tittade till och hittade två som jag kunde prova, den ena var faktiskt på 30% avdrag.

Men att prova simdräkter är ingen kul sak. Eller ja....

Konstaterade i provhytten att jag såg ut som en boll, med en mindre boll ovanpå och två pinnar underst. Den stora bollen var liksom inom parentes.

Tackar Gud för att priset var nedsatt och den gick på.

Dagens text (Matt. 11:11-19), den ena av två:

Jesus talade till folket om Johannes:
”Sannerligen, ingen av kvinna född har trätt fram som är större än Johannes döparen, men den minste i himmelriket är större än han. Sedan Johannes döparens dagar tränger himmelriket fram, och somliga söker rycka till sig det med våld. Ty ända till Johannes har allt vad profeterna och lagen sagt varit förutsägelser. Ni må tro det eller inte, han är Elia som skulle komma. Hör, du som har öron.
Vad skall jag jämföra detta släkte med? De liknar barn som sitter på torget och ropar åt andra barn: ’Vi spelade för er, men ni ville inte dansa. Vi sjöng sorgesånger, men ni ville inte klaga.’ Johannes kom, och han varken äter eller dricker, och då säger man: ’Han är besatt.’ Människosonen kom, och han äter och dricker, och då säger man: ’Se vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare.’ Men Vishetens gärningar har gett Visheten rätt.”

 Visheten med stor bokstav, är det ett namn?

hunger

kanske inte den jag tänkte skulle få mat, men den är väl hungrig...

Konstaterade att vi kommit så långt så julen prackar på. Jag har ändå inte hittat julstämningen än. Är det kanske bra så, att ingen stämning inkommit....?

Via fb kom en bild på en megachurch, som visade sig vara Lakewood Church Central Campus, som är byggd i en f.d. sportarena - kan väl kallas återbruk. Och en bild då kyrkan är full av folk, 16000 ryms in där.

Den här tiden på året är det mycket folk som går till kyrkan, men inte till gudstjänst för att höra Guds ord, utan mera för att hitta julstämning, höra konserter med julmusik av alla de slag. Eller är det så att konserter ger legitimitet att gå till kyrkan utan att stämplas som religiös?

Gud kan nog tala också genom konserter, han talade ju genom en åsna en gång. Det är väl kanske så att det är jag som har svårt att höra, då det är så mycket annat som hörs...?

Skulle nog vara kul om kyrkorna vi har skulle fyllas med mänskor som vill möta/höra om Gud.... Sen är ju frågan om jag skulle trivas att gå dit då....?

andra

Det börjar så småningom pracka på att man borde ju städa till jul, julgardiner, julpynt osv...

Ljusslingan ville jag prova eftersom den kommit till huset. Visst blir det fint, om man inte ser så noga så man ser vattenfläckarna på vasen...

En tanke flög genom mitt huvud igår då barnbarnen var på besök. Räcker det som städning om man leker kurragömma?

Katten lekte med legobitarna som inte plockats upp, hade riktigt roligt med dem...

Dagens text (Luk. 12:35-40) frågar också: Är du redo?:

Jesus sade till sina lärjungar: ”Fäst upp era kläder och håll lamporna brinnande. Var som tjänare som väntar på att deras herre skall komma hem från ett bröllop, så att de genast kan öppna när han kommer och bultar på porten. Saliga de tjänarna, eftersom deras herre finner dem vakna när han kommer. Sannerligen, han skall fästa upp sina kläder och låta dem lägga sig till bords och själv gå och passa upp dem. Om han så kommer vid midnatt eller ännu senare – saliga är de tjänarna, när han finner dem beredda. Ni förstår väl att om husägaren visste när tjuven kom, skulle han hindra honom från att bryta sig in i huset. Var beredda, också ni, ty när ni minst väntar det, då kommer Människosonen.”

 Men, det var inte frågan om vi hade städat och pyntat färdigt, utan om vi är vakna (efter allt städande?) och kan öppna dörren - Han kommer inte in med egen nyckel, vi ska öppna åt honom då han bultar.

Advent - att vänta.

glad (för) självständighet!

elden: en bra tjänare men en dålig härskare

Vi hade lillajulfest/pikkujoulujuhla igår. Åtminstone sades det så vid ett tillfälle. Men nu är det ju inte lillajul längre, det var ju förra helgen? Men finskatalande talar om lillajulfest då det är frågan om jobbjulfesten. Det blir lätt språkförbistring...

Jukka Lempilampi: Minun käteni soi. (youtube)

Som finländare är jag en del av båda språken, båda ska finnas, om än jag inte talar finska så bra. Men vill nog ha också finlandssvenskan kvar.

Självständighetsdagens kyrkliga bibeltext, en av många: (Matt. 20:25–28)

Jesus kallade till sig lärjungarna och sade: ”Ni vet att härskarna är herrar över sina folk och att furstarna har makten över folken. Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara den förste bland er skall vara de andras slav. Inte heller Människosonen har kommit för att bli tjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.”

Det blir mer välsignelse med att tjäna varandra än härska. 

det är första advent

ljus som är silverfärgat otänt, men när man tänder det blir det guldfärgat!

Tänt var det här! Nu är adventsljusstakarna på plats och lyser. (Vän av ordning säger att ljuset på bilden inte är något adventsljus och det är sant. Det är det ljus som för tillfället finns på köksbordet, enligt projektet 'använda de ljus som har kommit till gården'.)

För att lite fortsätta på föregående text. Så är ju advent väntan. (Det hörs ju när man säger det på dialekt! Vänt!)

Morgondagens text (Mark. 11:1-10):

När de närmade sig Jerusalem och var vid Betfage och Betania vid Olivberget skickade han i väg två av sina lärjungar och sade till dem: ”Gå bort till byn där framme. När ni kommer in i den hittar ni genast en ungåsna som står bunden där, en som ännu ingen har suttit på. Ta den och led hit den. Om någon frågar er vad ni gör, så svara: Herren behöver den, och han skall strax skicka tillbaka den.” De gav sig i väg och såg en ungåsna stå bunden ute på gatan vid en port, och de tog den. Några av dem som stod där frågade: ”Vad gör ni? Tar ni åsnan?” Lärjungarna svarade som Jesus hade sagt, och då lät man dem gå. De ledde åsnan till Jesus och lade sina mantlar på den, och han satte sig upp på den. Och många bredde ut sina mantlar på vägen, andra strödde ut löv som de tog från träden runt om. Och de som gick före och de som följde efter ropade: ”Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Välsignat vår fader Davids rike som nu kommer! Hosianna i höjden!”

Israels folk hade väntat länge på Messias. Profetian talade om att han skulle komma ridande på en åsna (Sak. 9:9). Och nu jublade de och hyllade honom.

Det märkliga är egentligen, som jag ser det, att inte åsnan protesterade, det var ett föl som ingen ridit på än och den borde egentligen ha sparkat bakut och skriat.

Vår åsna (läs: bil) blev lite platt i nosen, så vi måste byta till en ny, gammal dito. Nu är ju frågan då om jag kan förstå den nya åsnan, det finns så mycket elektroniska finesser nuförtiden på "åsnorna", klarar jag av att använda den, får jag den att göra som jag vill?

lite tungt emellanåt

snötyngda grenar

Fotot är taget ett par veckor sedan. Då hade det kommit så pass mycket snö, så jag fick skotta. Har redan skottat gården två gånger i år.

Om jag hade vetat, skulle jag ju ha kunnat lämna det oskottat. Idag fanns inte så mycket snö kvar, det regnade - åtminstone då vi kom hem. Nu är det så mörkt ute så jag vet ju inte.....

Jag hann tänka då jag skottade första gången: - Jag hann ju aldrig börja längta efter snö, det kom för fort.

Då det länge har varit grått, vått och slaskigt och mörkt är det fint när första snön kommer och det blir åtminstone lite ljusare, men i år kom det lite för fort - åtminstone för mig. Barnbarnen var nog glada...

Idag kom posten igen efter den långa strejken då ingen post delades ut.

Jag har länge haft en prenumeration på en veckotidning (jag vet: tantvarning! - men jag är ju tant!) och jag har glatts åt den då den kommer med sin korsordsbilaga.

Idag fick jag två på samma gång. Det blev för mycket... Inte alls samma glädje som då det kommer en efterlängtad.

Dessutom fanns det fler räkningar än vanligt på köksbordet också.

Glad adventstid!

Jag åkte på söndagen riksåttan en bit och konstaterade att adventsljusstakarna lyser i många fönster redan. Lite bråttom tycker jag nog de har, det var ju "bara" domsöndagen ännu då.

Jag brukar ta det ganska lugnt med städande och sånt, bara då det behövs.

Men i fönstret vi brukar ha adventsljusstake i, i hobbyrummet, hade perlargonorna som kommit in i höstas nog ställt till med mycket skräp, så städande behövdes nog, så då jag ändå var ledig, tog jag itu med det på måndagen. Åtminstone det värsta. (Det kan ju hända att jag inte orkar sen till helgen.)

Skulle just ut och damma mattan, då jag tittade ut genom fönstret innan - och tänkte det får vänta, de får äta färdigt först.

De lite suddiga fläckarna på fotot är fåglar i flykt. Det får mig att tro på änglarna runt oss, fast vi inte så ofta ser dem. Skyddsänglar är bra att ha...

(Det är en gammal lykta som mist två av sina glassidor som får fungera som fågelmatare i år.)

Men stöpseln till adventsljusstaken är inte ipluggad än, det får vänta.

domen

också ett skyddande kors?

Jag har läst - igen. Faktiskt en lånebok från biblioteket: Två kors och en fisk av Sofia Torvalds. 

Fastnade på utgångspunkten till titeln. Smycken som hon burit på. Hon delade in sitt liv utgående från dem.

Jag började också som kristen med det kors som jag fick då jag konfirmerades. Det försvann i något skede, tyvärr. Jag har inte sett något liknande sedan. Men den tiden i min ungdom var det viktigt för mig att ha det runt halsen och på så sätt visa vad jag trodde på.

Senare blev det ett uppståndelsekors. Det som visar att Jesus uppstod, att graven är tom - Han lever.

Numera är jag helst utan smycken. (Har nog ett kors som jag nångång ibland använder.) Då tänker jag som så, att jag förlitar mig på mitt kors. Det som prästen tecknade på min panna och mitt bröst den dagen jag döptes.

Morgondagens text (Matt. 25:31-46):

Jesus sade till lärjungarna:
”När Människosonen kommer i sin härlighet tillsammans med alla sina änglar, då skall han sätta sig på härlighetens tron. Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja människorna som herden skiljer fåren från getterna. Han skall ställa fåren till höger om sig och getterna till vänster. Sedan skall kungen säga till dem som står till höger: ’Kom, ni som har fått min faders välsignelse, och överta det rike som har väntat er sedan världens skapelse. Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.’ Då kommer de rättfärdiga att fråga: ’Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka? När såg vi dig hemlös och tog hand om dig eller naken och gav dig kläder? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?’ Kungen skall svara dem: ’Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.’
Sedan skall han säga till dem som står till vänster: ’Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga eld som väntar djävulen och hans änglar. Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta, jag var törstig och ni gav mig inget att dricka, jag var hemlös och ni tog inte hand om mig, jag var naken och ni gav mig inga kläder, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.’ Då kommer också de att fråga: ’Herre, när skulle vi ha sett dig hungrig eller törstig eller hemlös eller naken eller sjuk eller i fängelse och lämnat dig utan hjälp?’ Då skall han svara dem: ’Sannerligen, vad ni inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.’ Dessa skall gå bort till evigt straff men de rättfärdiga till evigt liv.”

Det är alltså domsöndagen. Då också får jag nog förlita mig på mitt kors/Jesu kors och att ett liv med Honom formar mig. (Jag tror inte det räcker att jag tog en paus just och fyllde på matförråden åt fåglarna där ute.) 

brinner det?

ingen rök utan eld, elden finns nog där fast den inte syns - än...

Jag kom mig på en liten promenad i skogen i går, kollade in där vindfällen hade tagits vara på. Lite korvgrillning innan jag var klar att gå tillbaka till huset, medan sällskapet fortsatte jobba.

Dagens text (Matt. 25:1-13):

Jesus sade:
”Då blir det med himmelriket som när tio unga flickor gick ut med sina facklor för att möta brudgummen. Fem av dem var oförståndiga och fem var kloka. De oförståndiga hade tagit med sig facklorna men inte någon olja till dem. De kloka hade med sig både oljekrukor och facklor. När brudgummen dröjde blev alla dåsiga och föll i sömn. Vid midnatt hördes ett rop: ’Brudgummen är här, kom ut och möt honom!’ Då vaknade alla flickorna och gjorde i ordning sina facklor. De oförståndiga sade till de kloka: ’Ge oss av er olja, våra facklor slocknar.’ De kloka svarade: ’Den kan aldrig räcka både till oss och till er. Gå i stället och köp hos dem som säljer olja.’ Men medan de var borta och köpte kom brudgummen. De som stod färdiga följde med honom in till bröllopsfesten, och porten stängdes. Efter en stund kom de andra flickorna och ropade: ’Herre, herre, öppna för oss!’ Men han svarade: ’Sannerligen, jag känner er inte.’ Håll er därför vakna. Ni vet inte när dagen och timmen är inne.”

Knepig text. Här (klick) har någon annan lagt ut texten.  Det behövs påfyllnad av ved - eller olja - för att hålla elden vid liv.

tungan på vågen?

ibland behövs inte mycket för att bli för mycket...

Det blev en snabbutryckning då en av mina tänder hade lite smulat sönder och bildat en vass kant, som gnagde på tungan.

Men nej, det blev ingen utryckning, det blev bara en nedslipning av den vassa kanten.

Inte trevligt att bli gammal varken för tänder, lappningar eller mänskor...

Men, jo, om man betänker alternativet att inte bli gammal så...?

Jag har läst en bok: Edin Lövås' Nära Mästaren. Av någon orsak föreställer jag mig att någon som heter Edin Lövås är ung, men i boken märker man nog att det är en mänska som mognat, levt länge Nära Mästaren. Mycket bra bok, har läst den förr, den kan nog läsas igen.

Dagens bibelord i Vbl: Den talträngde undgår inte synd, klok den som tyglar sin tunga.(Ords. 10:19) (Fast i  Folkbibeln låter det så här: Där orden är många uteblir inte synd, klok är den som styr sina läppar.)

Det är lättare nog att tygla sin tunga när man har ett sår/en blemma på densamma.

Det andra bibelordet i Vbl: Med den (tungan) välsignar vi Herren och Fadern, och med den förbannar vi människor som är skapade till Guds avbild. Från samma mun kommer välsignelse och förbannelse. Så får det inte vara, mina bröder. (Jak. 3:9-10)


Det var dagens reflektion, som jag kunde göra utan att destu mera röra på tungan....

företagsamhet

företagarstatyn mitt inne i ett företag i Vasa

TANSTAAFL kom jag att tänka på häromdagen. (Låter ju nog som att det har slått slint, när man skriver det så där.) Det är ju mycket tal om köttätande, är det bra eller dåligt för klimatet osv. Och just kossorna har tydligen skulden till mycket nu.

Dessutom när jag har haft tid, så har jag kollat på programmet "Gud så gott" på SVTPlay. Intressant fundering kring mat och religion. (Om än inte uttrycket som sådant är något jag gillar. Fel användning av Gudsnamnet enl. min mening, om det inte direkt är en bön...)

Vi är vad vi äter, brukar det ibland heta. Rovdjur skulle väl någon säga, som menar att mänskan är ett djur bland andra.

Morgondagens text (Joh. 4:46-53):

Jesus kom tillbaka till Kana i Galileen, där han hade gjort vattnet till vin. En man i kunglig tjänst hade en son som låg sjuk i Kafarnaum. När han fick höra att Jesus hade lämnat Judeen och var i Galileen, sökte han upp honom och bad honom komma ner till Kafarnaum och bota hans son, som låg för döden. Jesus sade till honom: ”Om ni inte får se tecken och under, så tror ni inte.” Ämbetsmannen sade: ”Herre, kom innan mitt barn dör.” Jesus svarade: ”Gå hem, din son lever. ” Mannen trodde på vad Jesus sade och gick. När han ännu var på väg hem möttes han av sina tjänare, som talade om för honom att pojken levde. Han frågade då vid vilken tid på dagen han hade blivit bättre, och de svarade: ”I går vid sjunde timmen lämnade febern honom.” Då förstod fadern att det hade hänt just när Jesus sade till honom: ”Din son lever”, och han kom till tro liksom alla i hans hus.

 Vattnet hade blivit gjord till vin, utan hela proceduren med vindruvor och sånt. Det är en annan form av produktion, än den vi är van vid....

Och sjukvården som bara behöver ett ord, för att bli överflödig, det vore ju fantastiskt, om .....

TANSTAAFL är alltså en förkortning av There ain't no such thing as a free lunch. Det är alltid någon som betalar för den.

Eller som det står: "Och Herren Gud gjorde kläder av skinn åt Adam och hans hustru och klädde dem."  (1 Mos. 3:21) Syndafallet gjorde att ett djur måste dö, för att Adam och Eva skulle få kläder.

Någon måste dö för att vi ska få leva. 

plump i protokollet

Det hade regnat hela dagen, men höll upp då när det blev dags för allhelgonadagsgudstjänst i kyrkan - med ljuständning för de som avlidit sedan senaste allhelgona. Så jag tänkte jag tar en promenad till kyrkan.

Lite började det regna igen innan jag var framme.

Prästen predikade bl.a. om Upp. 7:2–3, 9–17 (klick). Han beskrev det som en trailer, som vill locka till köp. Han läste faktiskt från Wikipedia. Med den skillnaden att texten är en trailer för något som ska ske och som vi själva får vara med om, inte bara se på.

I morgondagens text (Matt. 22:1-14) är det också fest på gång:

Än en gång talade Jesus till dem i liknelser: ”Med himmelriket är det som när en kung höll bröllop för sin son. Han skickade ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma. Då skickade han ut andra tjänare och lät dem säga till de inbjudna: ’Jag har ordnat för måltiden, mina oxar och gödkalvar är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet.’ Men de brydde sig inte om det. En gick bort till sina åkrar och en till sina affärer. De andra tog fast tjänarna, skymfade dem och slog ihjäl dem. Då greps kungen av vrede, skickade ut sina soldater och lät döda mördarna och bränna ner deras stad. Sedan sade han till sina tjänare: ’Allt är ordnat för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga. Gå ut och ställ er där vägarna skiljs och bjud alla ni ser till bröllopet.’ Och då gick tjänarna ut på vägarna och samlade ihop alla de träffade på, onda och goda, och bröllopssalen fylldes med gäster.
När kungen kom in för att se sina gäster upptäckte han en man som inte var klädd i bröllopskläder. Han sade: ’Min vän, hur kan du vara här utan att ha bröllopskläder på dig?’ Mannen kunde inte svara. Då sade kungen till tjänarna: ’Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret där ute. Där skall man gråta och skära tänder.’ Många är bjudna, men få är utvalda.”

En fest där alla ska ha bröllopskläder (enl. Uppenbarelsebokstexten de som tvättat sina kläder vita i Lammets blod - i sig en ganska knepig fundering...), den som inte hade blev utkastad.

Jag kände mig inte riktigt klädd i gudstjänsten. Det jag inte tänkt på var ju att jag fick upp värmen av promenaden, så jag satt och ångade på halva gudstjänsten, kände mig inte riktigt fräsch, men det syntes kanske/förhoppningsvis inte. (Och i kyrkan ser man ju bara ryggarna på folk.)

Trailern var ju för något som ska komma, vi är inte där än....

bus eller godis?

inte på graven, men på köksbordet

Morgondagens text (Matt. 5:1–12):

När Jesus såg folkskarorna gick han upp på berget. Han satte sig ner, och hans lärjungar kom fram till honom. Han började undervisa dem och sade:
”Saliga de som är fattiga i anden,
dem tillhör himmelriket.
Saliga de som sörjer,
de skall bli tröstade.
Saliga de ödmjuka,
de skall ärva landet.
Saliga de som hungrar och törstar
efter rättfärdigheten,
de skall bli mättade.
Saliga de barmhärtiga,
de skall möta barmhärtighet.
Saliga de renhjärtade,
de skall se Gud.
Saliga de som håller fred,
de skall kallas Guds söner.
Saliga de som förföljs för
rättfärdighetens skull,
dem tillhör himmelriket.
Saliga är ni när man skymfar och förföljer er och på allt sätt förtalar er för min skull. Gläd er och jubla, er lön blir stor i himlen. På samma sätt förföljdes ju profeterna före er tid.”

Hoppfull text - fast jag fastnade redan på det första Jesus sa. "Fattig i anden" är det samma som andefattig? Eller är det den Helige Ande versus onda andar?

Halloween är väl inte särskilt andefattig, eller är det? Zoombier, häxor, trolltyg, elakheter...

Men vi firar inte halloween. Till gravgården var jag och tände ljus - där fanns redan ganska många tända ljus på de andra gravarna.

                                                                                              Det lilla ljus jag har, det ska få lysa klart....

to be or not to be

blommade ända till igår, men i natt tog stormen den

Jag har återigen läst en bok: Gud hör dig /Ulla-Christina Sjöman och Kristina Fernström.

Fortfarande lika bra som förra gången jag läste den.

Och jag tror ju att Gud är densamme idag. Gud hör våra böner.

Såg på Vbl att biskopen varit och hälsat på i närheten. (Och måste ta av skorna, hoppas han hade hela sockor då, eller kanske han hade förvarnats.)

Minns att då jag gick i lågstadiet (eller var det i högstadiet, eller skriftskolan, minnet är inte vad det borde?) så var det biskop Karl-Erik Forssell som kom och hälsade på till skolan. Han såg ut som en biskop ska se ut, enligt mig. Faderligt lugn och trygg, men ändå med glimten i ögat.

Morgondagens text (Mark. 2:1–12):

Jesus kom tillbaka till Kafarnaum och det blev känt att han var hemma. Det samlades så mycket folk att inte ens platsen utanför dörren räckte till längre, och han förkunnade ordet för dem. Då kom de dit med en lam som bars av fyra män. Eftersom de inte kunde komma fram till Jesus i trängseln, bröt de upp taket ovanför honom och firade ner bädden med den lame genom öppningen. När Jesus såg deras tro, sade han till den lame: ”Mitt barn, dina synder är förlåtna.”
Nu satt där några skriftlärda, och de tänkte för sig själva: ”Hur kan han tala så? Han hädar ju. Vem kan förlåta synder utom Gud?” Jesus förstod i sin ande vad de tänkte och sade till dem: ”Hur kan ni tänka så i era hjärtan? Vilket är lättast, att säga till den lame: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp, ta din bädd och gå? Men för att ni skall veta att Människosonen har makt att förlåta synder här på jorden, säger jag dig” – och nu talade han till den lame – ”stig upp, ta din bädd och gå hem.” Och mannen steg upp, tog genast sin bädd och gick ut i allas åsyn, så att de häpnade och prisade Gud och sade: ”Aldrig har vi sett något sådant!”

Jesus samlade mycket folk runt sig, som också hade åsikter om vad han kunde göra eller inte göra. Men han gick sin egen väg. Försökte nog förklara för dem varför, undrar om de förstod?

lyx

fanns i bybutiken

Av förekommen anledning kom jag att börja fundera på lyx. Vad är lyx?

Minns att det var några som kallade mig för lyxhustru då jag var hemma med mina barn när de var små. Från en sida kan man säkert se det så. Det blev så helt enkelt för att jag inte skulle ha klarat av att lämna barnen på dagis/dagmamma och själv stressa i väg till ett jobb. Att lämna ett lesset barn för att arbetsgivaren ska få sitt och bli nöjd så han betalar min lön.

Visst blev det ibland lite knapert. Tygen var billigare då, så jag sydde ganska mycket av kläderna åt barnen av vad som fanns. Det blev ju inte märkeskläder, men gångbara så länge barnen var små och inte hade någon skillnad bara de hade det varmt. Det var enklare förr....

Att spara barnbidraget för barnen att själv använda var det inte tal om. Det gick åt sig för att få det att gå ihop.  Och de där utlandsresorna som är så populära nuförtiden, de behövde man inte ens tänka på - tackolov!

Men barnen är ju värdefulla, den där känslan då ett nytt liv har blivit till - som man inte vet vad det ska bli till sen - och sen plötsligt är de stora och sköter sig själv....

Prylar var ju hela stora butiken (på bilden) full av, sådana som man inte behöver.

Lyx är det då man inte har råd med det, men sedan man köpt prylen, så är det - bara en pryl...?

Lyx tycker jag nog det är, då man får gå till dukat bord/färdig mat, bara beställa vad man vill ha och inte behöver börja från rå potatis, morötter mm. (Fast bästa maten blir det ju nog hemma, då man vet vad som finns i den. - och rå potatis går inte att beställa på restaurang, vad jag vet - det tycker jag är gott, att äta som ett äpple.)

Rikast har jag nog känt mig de gånger då jag har gett pengar till något gott ändamål, utan att själv få något för det.

tantvarning

tantförståndet räcker inte alltid till

Vi kom oss på en tur till Tuuri. Har nog blivit ett par gånger vi varit dit.

Halvvägs konstaterade jag att jag nog inte skulle hitta dit, vet inte ens om jag skulle hitta hem, utan karta. Men jag satt ju bredvid chauffören så jag behövde inte hitta heller.

Plötsligt då jag inte riktigt känner igen mig, tycker allt ser så främmande ut, kör vi förbi en av de där större matbutikerna som finns utanför varje stad nuförtiden och det klickar till i min hjärna: Här borde det finnas grisar. Och ja, där står de ju betonggrisarna, som jag blev så glad åt en gång då vi körde här tidigare. Nånstans i min hjärna fanns bilden....?

I Tuuributiken höll julen på att smyga sig in, julgranar fanns redan klädda, men ljusen var ännu inte tända.

Bland godiset hittade jag ett hjärta, alltså inte ett sådant där vackert hjärta som man formar med händerna nuförtiden (jo, det fanns nog också på bilder i butiken), men faktiskt ett chokladhjärta, som var format som ett riktigt hjärta med blodbanor hit och dit. Vem vill äta ett sådant? Det blev nog kvar i butiken.

Dagens text (Matt. 22:34-40):

När fariseerna fick höra hur Jesus hade gjort saddukeerna svarslösa samlades de, och för att sätta honom på prov frågade en av dem, en laglärd: ”Mästare, vilket är det största budet i lagen?” Han svarade honom: ”Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Detta är det största och första budet. Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv. På dessa båda bud vilar hela lagen och profeterna.”

Här fanns också hjärna och hjärta och dessutom själ... Att älska med hjärtat känns bekant, men att älska med sin själ, hmm?, och med hela sitt förstånd?

                                                             det här hittade jag på fb (om det funkar att klistra in), fordrar också lite tänkande

andas in - håll andan - andas ut

Jag har läst en bok - eller kan jag säga att jag har det?

Boken, Dean Koontz' Breathless, är alltså skriven på engelska och jag förstod nog inte varje ord jag läste. Många olika personporträtt igen och ett porträtt av en varelse som jag inte vet vad det var.

Morgondagens text (Luk. 14:1-6):

En sabbat var Jesus bjuden på måltid hos en farisé som var med i rådet, och man iakttog honom noga. Då stod det framför honom en man som led av vatten i kroppen. Jesus vände sig till de laglärda och fariseerna och sade: ”Är det tillåtet att bota sjuka på sabbaten eller inte?” Men de teg. Då rörde han vid mannen och gjorde honom frisk och lät honom sedan gå. Och han sade till dem: ”Om någon av er har en son eller en oxe som faller ner i en brunn, drar han då inte genast upp dem, även om det är sabbat?” Det kunde de inte svara på.

utsikt från ett rödljus

Lite märkliga verkar de nog vara fariseerna också: Varför kunde de inte svara? Skulle de inte ha dragit upp sin son om han fallit i brunnen? (Eller skulle de ha behövt göra det i smyg, så att de andra inte skulle se?)

I dagens Vbl fanns en artikel om flickan som kastade zero waste-burken. Den tyckte jag bra beskriver tiden vi lever i, allting dras till sin spets, som kan bli lite fel.

Det finns ofta tre vägar att välja, tänker jag: Rätt väg, fel väg och Jesu väg. Och Jesu väg är ännu mer rätt än rätt väg. Men Jesu väg hittar vi inte själva, för att hitta den behöver vi Jesu hjälp.

Tänkte lite på detsamma då jag i veckan såg på Himlaliv.
                                                                                           Genomskådad.

någon?

höst i rätt tid

Dagens text (Luk. 7:11-16):

Jesus begav sig till en stad som heter Nain, och hans lärjungar och mycket folk följde med honom. Just som han närmade sig stadsporten bars det ut en död. Han var ende sonen, och hans mor var änka. En stor skara människor från staden gick med henne. När Herren såg henne fylldes han av medlidande med henne och sade: ”Gråt inte.” Sedan gick han fram och rörde vid båren. Bärarna stannade, och han sade: ”Unge man, jag säger dig: Stig upp!” Då satte sig den döde upp och började tala, och Jesus överlämnade honom åt hans mor. De fylldes alla av fruktan och prisade Gud och sade: ”En stor profet har uppstått bland oss”, och: ”Gud har besökt sitt folk.”

Det står inte något om hur gammal den unge mannen var. Jag tänker att det inte var ett barn i alla fall, då han benämns "unge man". Men ändå dött före sin mor, alltså en för tidig död.

Jesus gav honom liv igen.

Kom mig att läsa i en blogg om en medelålders man (klick - om man vill läsa lååång text), nåja, jag ögnade mig igenom texten.  Jag kände lite igen funderingarna och undringarna: hur blev det så här?

Finns det liv att fås än?

stopp

Det blev rött på hemväg från jobbet i veckan, alltså stopp, så jag tog en bild - återigen genom filter/vindrutan. Ännu då var det vackert i träden, snart är det på gatan...

Jag vaknade med en sång i morse:

Jeg har en venn, som har gitt sitt lev for att jeg skal få leve.
Det finnes intet alternativ, det nytter ikke å streve,
fordi jeg lever så milividt ifra Guds vilje med livet mittt
fikk jeg domen, slik löd den: Du skal dömmes till döden.

Sen mindes jag inte mera. Och det är kanske inte så trevligt att stanna där.

Men med lite hjälp fick jag minnas att den fanns i ett sånghäfte vi hade gjort då för ca 40 år sedan till en ungdomsgrupp vi var med i.

Följande verser fanns där också:

Denne dommen är absolutt
og jeg kan ikke anke.
Men når jeg insett att alt er slutt,
har Gud en frelsende tanke:
Til jorden sender han Jesus som
tar på seg både min skyld och dom,
og når han drepes uskyldig,
blir min dödsdom ugyldig.

Tenk jeg skal ikke dö fordi
Jesus döde i stedet!
All min dödsangst er nå forbi,
den er byttet med glede,
ja, Jesus, hjelp meg å klart forstå
att det livet jeg lever nå,
det är ditt liv alene,
det er deg jeg skal tjene.                                       eller som i denna youtube (klick)

Så nu minns bloggen orden åt mig?

fattig

Fotot till höger är taget genom ett repigt smutsigt husbilsfönster - alltså inte så tydligt.

Vi kom oss ännu på en kort tripp, jag har ju semester. Fågeln, som någon menar att är en häger, kom flygande just ovanför vattenytan och satte sig på bryggan en bit bort. Jag kände inte igen den. Men då jag googlade, så fick jag se att den förväxlas ofta med trana och det var vad jag också gjorde.

En annan fågel kom också senare och landade på bryggan (inte samtidigt med den förra). Men det är nästan så man inte vågar publicera bilder på sådana. De uppväcker av någon anledning sådana negativa känslor hos vissa. Hen solade helt klart vingarna. (Ordet hen har också en likadan funktion visavi känslorna.) Skarven var också fin på sitt sätt. (Det oklara fotot är helt fotografens fel, zoomat och förstorat en hel del, eftersom jag var ganska långt ifrån.)

Morgondagens text (Matt. 18:1-6 (7-9) 10):

Vid samma tillfälle kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: ”Vem är störst i himmelriket?” Han kallade till sig ett barn och ställde det framför dem och sade: ”Sannerligen, om ni inte omvänder er och blir som barnen, kommer ni aldrig in i himmelriket. De som gör sig själva små som det här barnet är störst i himmelriket. Och den som i mitt namn tar emot ett sådant barn tar emot mig.
Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bäst om han fick en kvarnsten hängd om halsen och sänktes i havets djup.
(Ve dig värld med dina förförelser. Förförelserna måste ju komma, men ve den människa genom vilken de kommer.
Om din hand eller din fot förleder dig, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad eller ofärdig än att kastas i den eviga elden med händer och fötter i behåll. Om ditt öga förleder dig, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet enögd än att kastas i helvetets eld med båda ögonen i behåll.)
Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske faders ansikte.

Det har jag skrivit om i fjol här (klick).  Och eftersom det är samma tidpunkt, så kan jag säga grattis i år också! Ugglit blir man ju glad åt än!

Via fb påminde någon om att Finland är världens lyckligaste land. Och det är ju bra! Men fattig är vi, då maten inte räcker för både folk och fä och fåglar - och främlingen/flyktingen - men nog till mycket annat.

ut

Så har vi kommit hem igen från vår utfärd till den lilla (nåja, inte är den ju så liten, finns nog mindre) ön i Åbolands skärgård. Kanske sista husbilsresan för i sommar?

Husbilen är ju som hemma, så då vi tog en kaffepaus i en ABC nånstans, så hade jag crocs på fötterna och förstås mina yllesockor/tossor. Får man göra så?

Det var ju i alla fall inte Reino eller Aino.... som jag minns någon annan alltid hade.

Sen åkte vi hem via en butik. Utanför fanns en reklamskylt: Om du har en dröm, så kanske vi har ....

Och det hade jag ju haft.

Jag hade en dröm, lite mardrömsaktig nog, om att jag befann mig i ett hus med många rum. Jag var helt fri att gå. Men hur skulle jag hitta ut. Huset var byggt så man gick från rum till rum, det fanns inte några korridorer. Rummen var nog intressanta, men jag skulle ju ut. Hur kommer jag ut? Och så kommer man tillbaka till samma rum igen...

Tack och lov fanns ju i butiken vi åkte till pilar på golvet. Och de var ju inte flyttade som i fakenews. Så vi kom ut därifrån. Lite mindre pengar i plånboken, men inte mycket.

Dröm i korsord blir ofta kaka, men jag minns en som skulle baka drömmar, men hon sa det blev mardrömmar, goda nog, men hårda.

Alla drömmar ska inte uppfyllas, tack och lov.

semester är också nåd

Lite höstfärger, trots sommarsemestervecka - och trots att fotot är taget i augusti...

Dagens text (Luk. 17:11-19): 

Under sin vandring mot Jerusalem följde Jesus gränsen mellan Samarien och Galileen. När han var på väg in i en by kom tio spetälska emot honom. De stannade på avstånd och ropade: ”Jesus, mästare, förbarma dig över oss!” Då sade han till dem: ”Gå och visa upp er för prästerna!” Och medan de var på väg dit blev de rena. En av dem vände tillbaka när han såg att han hade blivit frisk. Med hög röst prisade han Gud och kastade sig till marken vid Jesu fötter och tackade honom. Han var samarier. Jesus frågade: ”Blev inte alla tio rena? Var är de nio andra? Är det bara den här främlingen som har vänt tillbaka för att ge Gud ära?” Och han sade till mannen: ”Stig upp och gå. Din tro har hjälpt dig.”

Nåden räckte också åt 'främlingen'.....
                       "Herre förbarma dig!"

reflektioner

Vi tog en tur till vår strandplats. Den är ju inte vår, men vi brukar ställa oss där ibland med husbilen och sova en natt. För att höra vågskvalp och se vatten utanför fönstret.

Det var mera skvalp än vanligt märkte vi då vi kom dit. Blåste rejält. Man kände sin litenhet i den kraft som fanns runtom.

Plötsligt har det blivit mörkt igen i vår värld - efter sommarens ljusa nätter. Men månen var full, så då den syntes och inte var dold  av moln så var ju inte världen så mörk ändå. Dessutom fanns det ju s.k. gatulampor på platsen också, men det kändes mörkt.

Dagens text (Luk. 10:25-37) handlar om den barmhärtige samariten - en välbekant text - eller är den det mera:

En laglärd som ville sätta Jesus på prov reste sig och sade: ”Mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?” Jesus sade: ”Vad står det i lagen? Hur lyder orden?” Han svarade: ”Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.” Jesus sade: ”Det är rätt. Gör det, så får du leva.” För att visa att han var rättfärdig sade mannen till Jesus: ”Och vem är min nästa?” På den frågan svarade Jesus: ”En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och blev överfallen av rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom, och sedan försvann de och lät honom ligga där halvdöd. En präst råkade komma samma väg, och när han såg mannen vek han åt sidan och gick förbi. På samma sätt med en levit som kom till platsen; när han såg honom vek han åt sidan och gick förbi. Men en samarier som var på resa kom och fick se honom ligga där, och han fylldes av medlidande. Han gick fram och hällde olja och vin på såren och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, förde honom till ett värdshus och skötte om honom. Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värden och sade: ’Sköt om honom, och kostar det mer skall jag betala dig på återvägen.’ Vilken av dessa tre tycker du var den överfallne mannens nästa?” Han svarade: ”Den som visade honom barmhärtighet.” Då sade Jesus: ”Gå du och gör som han!”

Fast egentligen handlar det ju också om den laglärde mannen, som ville sätta Jesus på prov, och ville verka rättfärdigare än han var....?  "Gå du och gör som han! (alltså som samariern - var barnhärtig) sa Jesus.

Den sista bilden är från samma ställe där vi övernattade, lite bakom ett buskage fanns några kärror med gamla fisknät. Kom att se via fb ett citat av Hjalmar Söderberg: Tidens tand som läkt så många sår, skall säkert en gång låta mossa växa över detta.  - Det försvinner ju inte, men blir eventuellt lite vackrare.

Behövs nåd...

i blomman av sin ålder

kinarosen börjar bli till åren....

på gångjärn

Bilden kom sig av att jag skulle ta foto då barnbarnen var ute och lekte, men det är inte alltid så lätt att hinna med...

Dagens text (Mark. 7:31-37):

Jesus lämnade trakten kring Tyros och gick över Sidon till Galileiska sjön, i Dekapolisområdet. Där kom de till honom med en man som var döv och knappt kunde tala, och de bad Jesus lägga sin hand på honom. Han tog honom avsides från folket och stack fingrarna i hans öron och spottade och rörde vid hans tunga. Sedan såg han upp mot himlen, andades djupt och sade till honom: ”Effata!” (det betyder: öppna dig!). Med ens öppnades mannens öron och hans tunga löstes och han talade riktigt. Jesus förbjöd dem att berätta det för någon. Men ju mer han förbjöd dem, desto ivrigare spred de ut det. Och alla blev överväldigade och sade: ”Allt han har gjort är bra: de döva får han att höra och de stumma att tala.”

Den handlar tydligen om en dörr som behövde öppnas.

Mina öron är mycket nöjda just nu med att det är ganska så tyst runtomkring. Vi var gäster på ett bröllop med mycket musik och prat och skratt igår och det känns som att öronen gärna vill vila idag. Vackert bröllop, god mat och trevligt folk. Brudparet önskas all lycka!

                                                            You raise me up hade de som ingångsmarsch.

Varför tänker man alltid på öppnade dörrar som mer positiva än stängda? Dörrar är ju tack och lov sådana att man kan öppna om det blir för varmt och stänga då man inte vill ha korsdrag eller kyla in.

paus?

Först av allt: Bilden är absolut inte reklam för någonting! Varken det ena eller det andra.

Det var slut på körsbärssäsongen och jag plockade ner de blåa banden, eller skulle plocka ner. Jag hade satt några på plommonträdet också. Jag vet inte om fåglar el.dyl. alls bryr sig om plommon, det är första året vi fått något på dem, men för säkerhets skull tänkte jag.

Den här remsan lämnade lite längre då nyckelpigan hade satt sig så tryggt på den.

Vän av miljön skulle kanske tänka att det skulle ha varit en välgärning att flytta på nyckelpigan bort från plasten, miljöbov av stor rang idag. Men vem är jag att säga vad som är bra för nyckelpigan eller inte, hon hade själv valt att placera sig där.

Få se hur länge bandet hänger i trädet....?

Annars börjar det vara dags för höstgöromålen. Plocka in allt som har flyttat ut. Försökte mig på att frisera kinarosen så hon skulle rymmas in igen. Många knoppar som jag ju inte nänns ta bort, få se hur det går.

Men på min lediga dag pockar soffan också på min uppmärksamhet....

Läste någonstans frågeställningen: Ska man alltid göra sitt bästa? Nästa fråga blir då: Vad är mitt bästa? Jag tänker att det viktiga skulle vara att lära sig lyssna till sin egen kropp, vad behöver den just nu. Just pauser är viktiga - också pauser från pauser.

Följande fråga blir ju då: Får man vara så egoistisk så man bara tänker på sig själv?

boll som boll?

Det växer golfbollar i vår gräsmatta.

En del golfbollar blir upphöjda som skydd ifall någon skulle snubbla och ramla på en annars vass kant.

Skyddet visades sig vara alltför enkelt att ta bort...

Det blev en lång paus, då det skulle firas villa-avslutning. Vi har ingen villa men man kan väl fira ändå. De kinesiska lyktorna (faktiskt äkta, komna via en auktion efter en kinamissionär) överlevde ännu denna gång. De är med riktiga levande, smala ljus inuti, så det gäller att inte glömma bort dem och kolla upp hur ljusen brinner, om de rinner brinner de ju snabbare.

Dagens text: (Luk. 18:9-14):

Till några som litade på att de själva var rättfärdiga och som såg ner på alla andra riktade han denna liknelse: ”Två män gick upp till templet för att be, den ene var farisé, den andre tullindrivare. Farisén ställde sig och bad för sig själv: ’Jag tackar dig, Gud, för att jag inte är som andra människor, tjuvar och bedragare och horkarlar, eller som tullindrivaren där. Jag fastar två gånger i veckan, jag lämnar tionde av allt jag köper.’ Men tullindrivaren stod avsides och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog med händerna mot bröstet och sade: ’Gud, var nådig mot mig syndare.’ Jag säger er: det var han som gick hem rättfärdig, snarare än den andre. Ty den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.”

Tacksamhet är nog bra. Men för att bli rättfärdig behövs syndanöd...