grannen har

Inte helt enkelt att se, kanske lättare om man klickar på bilden.

...men under grannens fågelbord finns det ju mat!

räcker det åt alla?

Mat på bordet idag igen,
tack, vår Herre, som gett oss den
Dej vill vi älska så mycket vi kan,
äta oss mätta och hjälpa varann.

...men var är småfåglarna?

vila då man är trött

Bilden föreställer två av de julänglar som är viktiga för att det ska bli jul i vårt hus. Änglar förekommer i många varianter, särskilt på julen.

Kom mig att läsa ett blogginlägg, som indirekt också handlade om änglar. Jag tyckte det var läsvärt.

Jag har själv funderat lite i de banorna på senaste tiden. Men mera i imperfekt och minns de gånger då det bar sig att man var på sådana kristliga möten där det ofta under bön förekom fallande.

Då också funderades det mycket kring vad fallandet var för något.

Själv har jag kommit på mig själv att längta till den vila och den sköna känsla som fanns, då man/jag hade fallit.

En sång också från den tiden tror jag:

Vila i mig, du ska se att allt ska bli
stilla i dig, genom mig kan du bli fri.
Jag finns här hos dig. Fast vågorna går höga
kan du vila, vila, vila i mig.

Lita på mig, om du bara tar min hand
leder jag dig till en lugn och skyddad strand.
Jag finns här hos dig. Fast vågorna går höga
kan du lita, lita på mig.

god jul alla!

Det börjar närma sig...

Julen alltså och dagarna är tänkta att bli längre nu framöver.

Barnbarnen kom och klädde granen i förrgår, den blev precis så fin som den brukar bli - i mitt tycke. Det hängdes mycket på de lägre grenarna, om än den minsta nog tog stolen till hjälp för att nå. Dessutom kom de på att det gick att hänga julpynt annanstans också, inte behöver det hänga i granen.

Träden på bilden har alltså absolut ingenting att göra med vår julgran. Kunde kanske nog också bli fin med mycket glitter och bollar och ljus. Jag klarar bara inte av att få en bra bild av vår julgran, bra alltså i den bemärkelsen att jag skulle vara nöjd med den.

Det börjar bli tradition att barnbarnen kommer och klär julgranen tillsammans med oss. Bra så!

förakta inte den ringa begynnelsen

Jag skulle ju ta vara på regnvatten åt blommorna, det berättade jag ju om för länge sen. När regntunnorna blev tömda så satte jag ut små ämbar, tieliters, för att få något regnvatten i alla fall. Men ett lämnade ute lite för länge och frös fast. Är det därför det är så blått?

Det fick komma in och smälte så småningom. En lite hjärtlig hälsning fanns i isen. (Egentligen något litet svart ludd.)

Dagens text:

Med Jesu Kristi födelse förhöll det sig så: hans mor, Maria, hade blivit trolovad med Josef, men innan de hade börjat leva tillsammans visade det sig att hon var havande genom helig ande. Hennes man Josef, som var rättfärdig och inte ville dra vanära över henne, tänkte då skilja sig från henne i tysthet. Men när han hade beslutat sig för det uppenbarade sig Herrens ängel för honom i en dröm och sade: ”Josef, Davids son, var inte rädd för att föra hem Maria som hustru, ty barnet i henne har blivit till genom helig ande. Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.” Allt detta skedde för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: Jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel (det betyder: Gud med oss). När Josef vaknade gjorde han som Herrens ängel hade befallt och förde hem sin trolovade. (Matt. 1:18-24)

Josef fick hjälp att se vad det var som fanns i Marias mage. (Det där som nuförtiden kallas barn om det är väntat/önskat, annars kallas det för embryo.)

rättvisa eller nåd?

Som ett led i ett sparprogram - eller försök till återbruk, det är förklaringen till fotot på förra årets julkort. Jag sparar dem alltid tills jag ska skriva nästa års julkort, för att lättare komma ihåg vem jag ska skicka åt. (Verkar alltid glömma någon ändå.) Sen hamnar de i spisen - tyvärr, de är ju fina!

Årets julkort är skickade, ännu i år, känns som om det kanske är något som så småningom lämnas bort...

Ni som skickade julkorten, kan ju ta åt er av julhälsningen tillbaka - ja, om ni läser alltså.

Själv tycker jag att det är roligt att få julkort. Så tack, ni som ännu skickar.

Som ett led i ett sparprogram blev jag själv också framplockad och fick veta att det blir mer ledighet efter nyår än jag trott. Fifty-fifty. Det låter väl rättvist. 😕(Andra blev helt utan.) Men rutinmänska som jag är, så blev det lite omtumlande i känslolivet.

Men Herren är densamme och han har tagit hand om oss förr, så ....

mörkt

Vaknade mitt i natten och kände mig olustig i kroppen. (Vilket bra ord! Man behöver inte förklara desto mer på vilket sätt.)

Trevade mig ner till vardagsrummet, förstås via wc:t, och satte mig i mörkret i soffan. Småningom kom katten och satte sig i famnen och spann.

Så småningom vande sig ögonen vid mörkret (efter wc-besöket då nog lampan var på). Det är inte helt mörkt. Grannens julgran lyste och andra grannens ljusslinga var inte heller släckt. Faktiskt syntes också stjärnorna (inte julstjärnorna utan de riktiga) genom fönstret.

Klockan tickade svagt. Timern vi har på adventsljusstaken knäppte till varje gång den gick förbi ett hack. Skarvsladdens brytare lyste svagt under soffan och med jämna mellanrum blinkade brandalarmlampan. Det händer mycket som man oftast inte märker.

En av texterna för tredje söndagen i advent handlar också om natten: 

Nu kan vi ännu mer lita på profetorden. Dem bör ni låta lysa för er som en lampa i ett mörkt rum, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan. Och framför allt skall ni tänka på att man aldrig kan tyda en profetia i skriften på egen hand. Ingen profetia har förmedlats genom mänsklig vilja, utan drivna av helig ande har människor talat ord från Gud. (2 Petr. 1:19-21)

Så småningom hann själen ikapp efter gårdagens jobb och efterföljande julfest, så då kunde jag sova igen.

för sent, för sent skall syndaren vakna

Bland dagens texter fanns bl.a. denna:

gammal bild, men ändå...

Ge styrka åt kraftlösa armar,
stadga åt skälvande knän!
Säg till de förskrämda:
”Fatta mod, var inte rädda!
Se, er Gud är här,
hämnden kommer,
Guds vedergällning.
Han kommer själv för att rädda er.”
Då skall de blindas ögon öppnas
och de dövas öron höra.
Då skall den lame hoppa som en hjort
och den stumme brista ut i jubel.
Vatten bryter fram i öknen,
bäckar i ödemarken. (Jes. 35:3-6)

Det stod ingenting om minnet där, men jag hoppas ändå...

Jag hade tänkt mig till De vackraste julsångerna idag här på orten, men det var på kvällen och då det skulle ha varit dags så var jag djupt inne i något helt annat. Halv nie kom jag på att jag skulle ju dit idag...

Den andra texten för dagen blev i det sammanhanget lite - eller mycket mer allvarsam.

Här fanns en annan utläggning på dagens text.

öppet hus

Inte helt vackert, men det verkar ju fungera.

Jag hittade en gammal undulatbur, som började murkna i plasten/bottnen i vårt förråd. Och jag tänkte att det måste ju gå att använda till nåt innan den helt slängs. (Den har förresten varit hamsterbur emellan.)

De andra fågelmatarställena på vår gård är så små att de borde fyllas på så ofta, annars står de tomma och fåglarna har ingen mat.

Jag placerade fågelburen i buskaget så att det inte är helt lätt för katten att komma åt. Dessutom har jag ställt opp dörrarna på buren, så fåglarna har tre olika ställen att komma sig ut på, ifall katten vaktar det ena eller försöker ta sig in. Taket har jag plastat och beklätt med mossa. En enriskvist också lite som hinder för katten och dessutom skymmer det lite den fula plastbottnen.

 Men det ryms mycket frö i bottnen på buren.

"När Gud stänger en dörr, så öppnar han ett fönster." brukar man säga...

adventskalender

Livet blir nog annorlunda då man växer upp.

Lite tråkigare är nog adventskalendrarna för vuxet folk, liksom den på bilden. Som alltså inte är någon reklam för något. (Undvik så länge det går att börja använda den kalendern.)

Kunde ju åtminstone vara lite glada bilder på. 

Mycket bra att ha nog när det behövs. Men det är ju inte bara i december, man får inte sluta till jul, utan då en är öppnad så fortsätter man bara med nästa. Och de har ingenting med choklad att göra. Dessutom är det lite återanvändning då man bara får en halv och den andra halvan är kvar till nästa gång man öppnar, och så öppnar man samma lucka. Men med lite god tur har man glömt vad där är då...

😏 Lite sånt idag...

Ps. Om jag minns rätt, så återanvände vi nog adventskalendrarna då vi var små. Man öppnade luckorna försiktigt. Det fanns inga chokladkalendrar på den tiden. Sedan då alla luckor var öppnade och julen kommen, så stängde man dem ordentligt och gömde undan kalendern underst i någon låda till nästa jul. 

första advent

För första gången i mitt liv skulle jag få smaka på indisk mat, på indisk restaurang. Alltid trevligt att pröva på något nytt och maten var nog starkare och annorlunda kryddad än jag är van vid, men mycket god och magen hade efteråt inget att klaga på.

Tack för det!

Jag tog hastigt ett foto av inredningen, ursäkta kvaliteten på fotot.

Min första tanke då jag såg inredningen var att det var en blandning av religioner och det kanske det är. Men någon symbol för kristendomen finns inte på bilden. Det närmaste är nog brandsläckaren i så fall (som jag inte såg tidigare). 😏

Elefanthuvudet på väggen är symbol för indiska guden Ganesha. På pelarna på de gyllene "ljusstakarna" framme fanns bilden på Brahma. Julgranen har också från början haft en uppgift att skydda från onda makter och väsen. Undrar om inte klockspelet ovanför också haft en dylik uppgift? Men vad har snögubben för symbolvärde?

I dagens text rider Jesus in på en ung åsna och folket jublade. Under i sig att en ungåsna som ingen ridit på förr låter sig ridas på utan besvär. Varför just en åsna? Kungarna rider ju på stora fina hästar. En orsak är nog att det flera hundra år tidigare profeterats att Davids son, kungen till det väntade Davids rike skulle komma ridande just på en åsna.

I samma text men en annan översättning står det: "ödmjuk, ridande på..." Jesus kom som en av oss. Till vår räddning. Hosianna.

mera död

Jag hade ju tidigare ett inlägg som kom att handla om eutanasi.

Hittade på Hbl ett inlägg av Gösta Ågren om samma ämne. Och som diktare kan han konsten att få det kort och kraftigt.

"Det kan ännu ske ett under", skulle han ha sagt.

Doktorn skakade på huvudet, när han talade med barnen:

"Han kan leva högst tre månader till."

När tre månader gått, var doktorn död, men far levde.

Han levde ännu i två år.

Inte ens doktorn i sin vishet och med allt han kan, kan säga när döden kommer. De här exemplen på att någon lever mycket längre än vad läkarna säger är ganska många egentligen.

Förmodligen nog lika många andra vägen, de som borde ha levat mycket längre har plötsligt färdigt med livet.

Jag tror att de där två åren, de som kanske inte skulle ha funnits om eutanasi var tillåtet, kan vara väldigt viktiga år i mänskans utveckling/växande och likaså anhörigas  mognande som människor.

Slutknorren, som Gösta Ågren kom med, borde ju nog också vara tungt vägande...
(Eftersom jag inte vet om ni kommer er in på Hbl, ibland måste man logga in, så var slutknorren denna:

"Jag kanske hinner vinna på tipset ännu", sade far.)

när såg vi dig...

Jag har nya glasögon. Dit for en stor del av månadens lön, men jag ser ju nog lite bättre än tidigare.

Inte mitt hår, men nog hår....

Vet inte ändå om det hjälper. Ibland ser jag, men innan informationen går fram i hjärnan till det rätta stället, så jag skulle hinna reagera, så har tillfället gått mig ur händerna. Till dem det drabbar får jag bara säga förlåt, jag hann inte... Eller som jag hört någon ofta säga då de går: Tack och förlåt!

På jobbet verkar nog tankeverksamheten fungera bra, som jag ser det, men då jag är så att säga ledig... Ibland har jag funderat om det beror på att jag har håret i strama tyglar på jobbet. Håret fortsätter väl in i huvudet som tankebanor och det är säkert bra då de är spända där. Då jag byter bort jobbkläderna släpper jag håret också lite lösare, inte mycket bara litet, så då kanske inte tankarna löper lika friktionsfritt som förr? Det kan ta en halv dag eller så innan jag reagerar: Ja, men han sa ju så!

I dagens text (Matt. 25:31-46) frågades det så: När såg vi dig....?

Jag får bara konstatera att det behövs mycket nåd.

Den här bloggtexten om domsöndagen kom visst fram till något liknande, det finns nåd.

postsanning

Tänkte jag skulle försöka få en post inlagd på bloggen. Men det saknades inspiration.

Jag kollade i  stället här och där. Bl.a. Yle.fi. Där hittade jag att Bob Dylan inte kommer till Nobelfesten. Och där bredvid fanns en artikel om att posten från staten ska vara digital år 2018. Hoppas de ordnar med datorer/paddor/smartfånar åt alla då också och dessutom folk som kommer och startar om hela apparaten då den gått i baklås och man inte kan läsa sin elektroniska post. Som ju nog kan hända även den bästa, som inte är så slängd just på datorer.

Men kanske det inte är så viktigt längre att man får sina brev och kan läsa sina brev. Det är ju lite si och så med posten nu också, har jag hört att många klagat. Jag tror nog att jag har fått mina brev, så jag kan inte klaga. Och t.o.m. Postinen kom idag och faktiskt hittade jag några ord på svenska där också. Om allt blir digitalt blir posten då postposten?

På Yle såg jag att postsanning är årets engelska ord - fast det är ju nog på svenska. Så alltså inte helt sant det heller. Fast kanske rubriker inte behöver vara sanna?

Det fick mig i alla fall att tänka på vitsen i Ikkuna idag: Se bilden. (Borde gå att klicka på bilden för att få den mer läsbar.)

Inte för att jag tror att den företräder någon sanning heller.

Sanningen sitter ganska trångt just nu verkar det som...

....men det var väl då dagens länk(ning).

gammal, äldre, äldst

Äldst på bilden är väl nog ladan i mitten, kanske...? Snön bara någon dag gammal.

Läste dagens text:
En sak får ni inte glömma, mina kära: för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag. Det är inte så som många menar, att Herren är sen att uppfylla sitt löfte. Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig. (2 Petr. 3:8-14)

Familjen var samlad idag, eftersom det ju är farsdag. Vi rymdes ännu runt köksbordet. Tacksam för alla!

Min egen far uppvaktade jag på gravgården med ett ljus, tacksam också för honom och vad han gett.

En del faller bort, andra nya kommer till. Alla behöver få tid att omvända sig.

päärona å korvsåsin

finns det mat därinne?

Nu ser vi en gåtfull spegelbild ,
 men då ska vi se
 ansikte mot ansikte.
 Nu förstår jag bara till en del,
 men då ska jag 
 känna fullkomligt,
 så som jag själv blivit
 fullkomligt känd. 
(1 Kor. 13:12)

Det lästes på den begravning jag bevistade idag. 

Hittade via fb sedan låten: Suppertime, som också beskriver lite hoppet som ändå finns på begravning då en kristen broder gått hem. Någon har ropat: Kom hem, maten är klar!

Jag minns inte att mamma skulle ha ropat så ofta just det. Men säkert hände det nog. För det mesta var det jag eller någon av mina syskon som fick gå ut på trappan och ropa: Maten är färdig! eller KahVILLE, då det var kaffedags! På finska tog vi det ibland för att en av våra grannar kallades Ville.

allt hör ihop

Citat:
"Det allra svåraste är kanske att tro att Gud också kan använda och förvandla vår inre fattigdom. Ändå är det just den som kan bli Guds trognaste tjänare. 'Hästen producerar gödsel i stallet', skriver Tauler (1300-1361). "I sig själv är gödseln vidrig och förpestar luften. Emellertid släpar samma häst den med mycket möda till åkrarna, där den får en dyrbar skörd av fint vete eller utsökt vin att växa, en skörd som inte skulle blivit så god om den inte fått någon gödsel. Dina egna fel som du för ögonblicket inte får bukt med och som du aldrig lyckas bemästra, de är din gödsel. Ta dig an att flitigt bära dem till Guds mycket älskvärda viljas åker i sann överlåtelse. Sprid din gödsel över denna goda jord och utan minsta tvivel skall ädla och ljuvliga frukter växa fram ur den med ödmjuk överlåtelse."

I fb skulle de ha sagt att detta är ett utdrag ur en bok, sid 216, den råkade finnas på en plats nära mig.
(Ansikte mot ansikte, samtal om kristen tro /Göran Skytte, Wilfrid Stinissen)

då smälter det frusna

Jag kom mig för att titta på ett tv-program från SVTPlay som skulle handla om döden - det har ju varit allhelgona tid, så....

Men det handlade nog mest om eutanasi.

För kristna är nog döden mer hoppfull än för ateister.

Känns viktigt att någon följer med en döende till porten, att han inte behöver dö ensam. Det finns en port, en dörr, som inte jag kan gå igenom när jag vill, men min tid kommer nog också. För en kristen tänker jag att det är någon annan som kommer emot i porten och går med vidare.

Här (klick) finns också allahelgonsdagsfunderingar.

Han sänder sitt budskap till jorden,
hans ord går ut med hast.

Han låter snö falla som ull,
 sprider rimfrost som aska.

Han kastar sitt hagel som smulor.

Vem kan bestå inför hans köld?

Han sänder sitt ord
 och det frusna smälter,

han låter sin vind blåsa
 och vattnet strömmar.
(Ps 147:15-18)

hänger man med sin tid?

hänger inte mera

Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen:
en tid för födelse, en tid för död,
en tid att plantera, en tid att rycka upp,
en tid att dräpa, en tid att läka,
en tid att riva ner, en tid att bygga upp,
en tid att gråta, en tid att le,
en tid att sörja, en tid att dansa,
en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar,
en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag,
en tid att skaffa, en tid att mista,
en tid att spara, en tid att kasta,
en tid att riva sönder, en tid att sy ihop,
en tid att tiga, en tid att tala,
en tid att älska, en tid att hata,
en tid för krig, en tid för fred.
Vad får då den strävsamme ut av all sin möda? Jag har sett vilket arbete Gud har lagt på människan. Allt vad Gud har gjort är skönt i rätta stunden. Han låter människor urskilja ett sammanhang, men aldrig kan de fatta Guds verk från början till slut. (Pred. 3:1-11)

salig och helig

Det är inte ännu tillräckligt mörkt. En månad till - eller en och en halv - ska det bli mörkare innan ljuset börjar återvända. Ännu har jag inte börjat längta efter snön och den önskan brukar nog infinna sig innan det vänder.

Kollade in dagens text, då det ju är helgdag. Det handlade om mycken salighet.

Jag kan tänka mig att ordet salig är lite svårförståelig nuförtiden. Googlade och då kom utrycket "en salig blandning" fram. Säger ju en hel del. En salig blandning är en blandning av många olika sorter.

De skall inte längre hungra och inte längre törsta, varken solen eller någon annan hetta skall träffa dem. Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem fram till livets vattenkällor, och Gud skall torka alla tårar från deras ögon.” (Upp. 7:16-17)

 Svårt att föreställa sig....

lös

Jag tänkte visa det lilla vita som finns på marken...

Konstaterade att den lösa skruven inte behöver vara så stor för att orsaka besvär...

mångfaldigt tacksam

Det är den tiden nu.

Körde som hastigast igenom fb-flödet. Där fanns något som gjorde att jag kom ihåg: Man borde ju vara tacksam.

Av någon orsak glömmer man bort det ibland.

Blev hiskeligt dyra glasögon idag då jag kom mig till glasögonbutiken för att prova. Jag skulle ändå dit för att reparera de gamla som plötsligt gick i olika bitar och jag hade ju recept på nya glasögon redan. Men med glasögon kan jag se och klara mig, utan skulle det nog bli svårt att t.ex. köra bil,

Jag kan stiga upp ur soffan och gå från hela fb-flödet om jag vill. Inte alltid som jag kommer ihåg det, men jag kan om jag vill.

Helgen då man ska vara - och är - tacksam för den tid man fick med sina numera hädangångna föräldrar kommer emot. Var en sväng redan till graven med granris. Blev glad då där fanns redan. Och det blev ett mångfald av grönska, med både tall, gran, enris, rosenblad, ericaljung och granna lönnlöv. Lite av varje. Tacksam.

löv ju

Dessa blad på fotot verkar inte ha bråttom att dimpa ner ur trädet.

Vasabladet hade nog kommit i postlådan sin vana trogen.

Där skrevs om eutanasi idag.

Lite konstigt egentligen då jag vaknade med ordet barmhärtighetsmord i morse - av någon anledning - eller nuförtiden talas det ju mera om eutanasi.

(Undrar om det har någonting att göra med alla Halloween-bilder som flödar i fb för tillfället?)

Dagens text (Matt 22:15-22) handlar också om det här:
...

Jesus märkte deras onda avsikt och sade: ”Hycklare, varför vill ni sätta mig på prov? Visa mig ett mynt som man betalar skatt med.” De räckte honom en denar, och han frågade: ”Vems bild och namn är det här?” – ”Kejsarens”, svarade de. Då sade han till dem: ”Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud.”

Vi tillhör Gud, vi kan inte göra vad vi vill med våra liv, egentligen. Vi har en plats och en uppgift. Det som gäller är att få reda på vilken uppgiften är och leva i den. Och också där hjälper Gud, Han som verkar både vilja och gärning för att hans goda vilja ska ske

Hittade i googlandet för inlägget att det kommit en ny bok av Sjödin: Den som hittar sin plats tar ingen annans. Den kunde det ju nog vara intressant att läsa, han brukar skriva lättläst men insiktsfullt.

slingrar sig

Han sade också till dem: "Ett ljus bärs väl inte in för att sättas under skäppan eller under bänken ? Sätter man det inte på hållaren? Det finns inget dolt som inte ska uppenbaras, och inget gömt som inte ska bli synligt. Hör, du som har öron att höra med!"
 (Mark. 4:21-23)

Fotograferade genom fönstret motorhuven i morse. Vad är det som blir synligt då det blir kallt? I alla fall ingenting att skämmas för, tror jag, det är ju vackert! Eller?

Jag sökte uppgifter om nya företeelser på jobbet i veckan och hamnade på en instruktionsvideo (klick, videon längst ner på sidan). Uppgifterna jag ville veta fanns nog där, men....

Vilka saker i videon kan man tro är sanna och vilka falska. Det började ju med en lögn, Vesa-Matti Loiri var det inte frågan om. Den slutade också med en lögn. Det fanns inget kaffe i koppen - och det tycker jag är synd. 

Hur ska man veta vad man ska tro på och vad som inte stämmer då somt är lögn och bedrägeri?

imperfekt

Strävar tydligen också efter något, men vad, tror inte hon får det härinne...

Jag vaknade ur en dröm så råddig som bara drömmar kan vara.

Sen fortsatte dagen nästan i samma stil, tankarna hoppar hit och dit, från en sak till en annan - vilken tur att jag är ledig från jobbet.

Mindes från tiden då barnen var små. En grannfru kom in och fråga: Har du ståka färdigt? Och jag var som fallen från skyarna. Ståka (stökat undan kanske på skrivspråk) blir det ju aldrig klart, tycker jag, med småbarn. Jag minns inte ens att jag lärt mig det någongång, att man borde stöka undan tills det är färdigt.

Det var klart, hemma i barndomshemmet var vi så många så disken t.ex. kunde ju inte vänta, den måste diskas undan tills nästa omgång med mat skulle serveras och visst gjordes det alltid direkt efter maten. Men i eget bo, så blev det nog ofta så att disken lämnade till kvällen, eller när diskbänken blev för full. Det finns tydligen en gräns även där, då det måste tas itu med. Och då gör man det.

Samma sak med räfsandet där ute. Jag tycker att löven är fina också då de ligger på gräsmattan och på gångar. För mig behöver det inte alls vara så rent och fritt från löv. Men också där finns en gräns. Så lite krattade jag bort idag av dem som hade ramlat ner.

Men det är inte avslutat krattandet heller. Så denna länk (klick) kanske  passar in. :)

skyldig/icke skyldig

Dagens text (Matt 18:23-35) handlar om förlåtelse. Och är jag skyldig eller icke skyldig?

Vem kastar första stenen?

Som kristna ber vi i Fader Vår: Förlåt oss våra skulder, såsom och vi förlåta dem oss skyldiga äro.

Om vi dessutom för att få bilden klar för oss läser detta (klick), så blir det väldigt allvarligt. Gud är densamma idag.

På något vis ville jag ha in den här youtube-snutten (klick) också i sammanhanget.

Kan ju avsluta med en klick till (klick).

Undrar om någon orkat med så här långt? Lite kringelikrokar blir det ju nog i huvudet...

tiderna förändras och vi med dem

Gårdagens restaurang och middags-sällskap.

Jag har försökt några gånger fotografera mat, men det lyckas aldrig. Så nu, då jag hade sådant sällskap som inte förstod att undanbe sig att bli publicerade på blogg eller facebook, så blev det en del av sällskapet som fick posera. De var faktiskt två, som tydligen var vana att få sig något gott där.

Ibland är det gott med gammaldags, från den tiden jag var ung, hamburgare och franskisar. Men kiosken hade bytt ägare, så riktigt som förr var det nog inte mera.

Undrar om jag gjorde mig skyldig till något brott då jag matade dem med brödbitar? Men jag vill försvara mig med att jag inte kastade mera än de åt opp.

att vakna med en sång

"Faster Anna, moster Fia, jag slår vad om en tia att Jesus lever idag. Han gör likadana under som han gjorde då och han säger be så ska ni få."

Jag tänkte att jag skulle lägga opp versraden hit, så kanske den fastnar här. Det är ju inget fel med den, men på nåt vis skulle jag gärna vakna upp med en annan sång i huvudet åtmistone ibland.

Faster Anna hette Anna-faster hos oss, Fia var också Fia-faster inte moster. Jag påminns om henne varje gång jag lägger eld i vedspisen. Det kan man inte göra utan att bli svart om fingrarna - eller åtminstone inte jag, och inte hon heller då på den tiden, efter vad det verkade.  Släktfel?

Själv är jag också faster till ett antal brorsbarn. Vad betyder det egentligen? Borde jag vara på ett visst sätt? Vad är arbetsbeskrivningen för en faster - eller för den delen moster, det är jag också?

Sången finns på någon gammal kassett som finns i vår låda sedan gammalt.

om sanningen ska fram

Går det en stig där? Fast jag tror man borde kunna gå på vattnet i så fall...

Bland dagens ord fanns många texter att välja mellan. Jag fastnade på "sanningens bälte" idag. Ef. 6:10-18.

Kom mig via fb att läsa Anna-Lena Laurens krönika i Hbl. Kände lite igen mig där i början, världen börjar se konstig ut - åtminstone då man läser tidningarna. Och framtiden hon beskriver är inte så ljus... (Tydligen måste man vara inloggad på antingen google eller fb för att se den, sorry. Det märkte ju inte jag eftersom jag var inloggad. Konstig värld vi lever i, joo...)

Och ja, vad är sanning? Beror det bara på vem som talar/skriver?

Och vilken är sanningen sedan då man inte kan googla och kolla upp (andras åsikter), då/om internätet slocknar? Var står vi då?

"Hämta nu styrka hos Herren, av hans oerhörda kraft. Ta på er Guds rustning, så att ni kan hålla stånd mot djävulens lömska angrepp."

...och kampen är inte mot kött och blod...

Sen, också via fb, kom jag att läsa Tomas Sjödins krönika i GP. Ibland blir det mörkt, men det ljusnar så småningom. 

 Jesus sa: "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig."

på tal om

Gator av guld har jag aldrig gått på, men mossa tycker jag om.

Såg på nyheterna via fb/Vbl att Bob Dylan får nobelpriset i litteratur.

Ja, vad ska man säga? Det skulle man inte ha trott!

Försökte söka "Knockin' on heavens door" på youtube.

Litteratur? Nja, mera nog musik!

En gång ska vi alla stå där, knockin' on heavens door. Det är väl lite som den första snön som alltid kommer överraskande runt 20 oktober.

Är det någon jag känner som då öppnar dörren, kan det kanske vara som att komma hem.  Eller kanske dörren är öppen, inte låst alls, utan bara att öppna för den som kommer hem. Där ska också finnas musik, tror jag.

framåt eller bakåt

Idag blir det andras bilder (klick). Sådana bilder togs inte då det begav sig för oss, men visst ser det kul ut. Lite glad blir man ju nog.

Via fb såg jag att en adresspåskrivning är på gång. Här (klick) finns en länk. 

Och visst skrev jag på. Särskilt om man ser på vad texten på finska säger och vad texten på svenska säger på sidan. Så vitt jag förstår borde de säga samma sak, men....? Och det är väl resultatet sen då/om vi måste till Seinäjoki och förklara våra symtom på ett främmande språk, de är ju ibland svåra att förklara också på eget modersmål, för att överhuvudtaget bli förstådd. För att inte tala om vad man får för svar sen på finska, som givetvis då ska översättas - undrar hur länge det tar? Finns det tillräckligt med översättare?

Själv har jag i kväll grävt ner mitt pund. Kanske det blev ca 10€.

Jag hoppas att det till våren sen ska komma något gott eller åtminstone fint av det. Hoppas kan man ju alltid.

allvarliga saker

Gårdagen var det fest. 

Mera sällan får man arbeta i lera på bröllopsfester, men trevligt nog ingick det i gårdagens program. För bordsgrannen blev det en odil. 

Dagens gammaltestamentliga text: 

Herrens ord kom till mig:Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, innan du kom ut ur modersskötet gav jag dig ett heligt uppdrag: att vara profet för folken. 

Men jag svarade: ”Nej, Herre, min Gud, jag duger inte till att tala – jag är för ung!”

Då sade Herren till mig: Säg inte att du är för ung utan gå dit jag sänder dig och säg det jag befaller dig! Låt dem inte skrämma dig, ty jag är med dig och jag skall rädda dig, säger Herren. 

Och Herren sträckte ut handen, rörde vid min mun och sade: Jag lägger mina ord i din mun. I dag ger jag dig makt över folk och riken. Du skall rycka upp och vräka omkull, förstöra och bryta ner, bygga upp och plantera. (Jer. 1:4-10)

Någon annan hade format bröllopstårtan till tre buketter med solrosor. Hon kunde också sin sak, och god var den också.

Evangelietexten (Matt. 22:1-14) handlade också om bröllop - en liknelse.

av någon anledning

Gårdagseftermiddagens foto. Det togs med horisonten lite sned, men det finns ju program för det. Jag försökte först med allmänt "förbättra" bilden, men då rättades bara färgen lite, inte horisonten. Men jag kunde ju själv vrida bilden lite för att få den rak.

Undrar hur maskinen avgör när bilden ska rättas till eller ej? Då jag försökte rätta till den redan rättade bilden gjorde programmet horisonten sned igen, så som den varit förut.

Men i alla fall de långa skuggorna som kommer vid kvällssol borde ju vara raka. Men också de ser krokiga ut då de faller på ojämnt underlag.

Ja, så vad är rakt och vad är krokigt?

varthän?

..och bilderna vill inte alls som jag vill...

Husbilen tog oss igen på en resa, denna gång till Norrskata över en weekend/ett veckoslut på ett vuxenläger. Vädret var fantastiskt. Men det är lång väg dit från Österbotten. Vi anlände fredag kväll halv elva-tiden, efter att ha haft väldig tur med färjorna och den sista färjan hade någon beställt, så vi fick bara hänga på och behövde inte vänta på morgonturen. 

Varje by har sitt berg ...?

På söndagen var det dags att ställa sig på hemväg. Det var många andra som också hade samma tanke. Så där stod vi i kön, men när man kom närmare färjan, blev ju vyerna finare.  Att vara tvungen att sitta och vänta har på ett sätt en terapeutisk verkan också. Man kan inget annat.  Man är tvungen att sitta  - och vänta in sin själ...?

Här (yle.fi) finns mera bilder, också gamla bilder av vår resväg. Skulle ha varit en färja till att vänta på om inte bron på Nagu fanns.

Sista bilden är från nattkvarteret i Sideby fiskehamn. Det sägs att jag nog besökt stället tidigare också, men det har jag inget minne av. Vackrare i morgonens timmar än i mörkret på kvällen då vi kom dit.

*

Gårdagens, Mikaelidagens texter är allvarliga. Den gammaltestamentliga texten (1 Mos. 28:10-17) talar om ett Gudsmöte. Det har det säkert varit många just på Norrskata, det verkar vara ett ställe där Gud talar. Men jag tror ju nog att om man stannar upp och lyssnar in, så talar han nog också annanstans. Han är med oss alla dagar intill tidens slut.

kontakt

en morgon någon tid sedan

Kom på häromdagen att jag har blivit med fast telefon. Mobiltelefonen jag använder, av mycket gammal modell, vill inte mera orka hålla kontakt, då batteriet laddar ur så snabbt. Alltså då någon ringer, eller jag själv, är det säkrast att jag snabbt får laddaren ipluggad så den laddar vartefter.

Men den behöver ju bara el-ledning, inte telefonledning, för att fungera. El-ledningar finns det ju nog fler av att ta till bara laddaren är med. Och sms brukar batteriet ändå nog orka ta mot, om inget annat går, som ett litet tips. 

Undrar hur länge telefonfolket underhåller trådledningarna, så de är i skick, då de egentligen inte används så mycket mera? Fast datoruppgifterna går ju också den vägen, så kanske nog ändå....

Förritiden använde elgubbarna stolpskor och klättrade opp i stolparna. Nu kommer de nog sig upp på annat vis tror jag. Åtminstone i den här stolpen är det nog säkrast så, den är inte så stadig som den kanske ser ut.

i dörren

vår dörrpost

Mose sade:
Hör, Israel! Herren är vår Gud, Herren är en. Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, med hela din själ och med all din kraft. Dessa ord som jag i dag ger dig skall du lägga på hjärtat. Du skall inpränta dem i dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du är ute och går, när du lägger dig och när du stiger upp. Du skall binda dem som ett tecken kring din arm, och de skall vara ett kännemärke på din panna. Du skall skriva dem på dina dörrposter och i dina stadsportar. (5 Mos. 6:4-9)

Det är alltså dagens text i våra evangelisk lutherska kyrkor.

Översatt till nutid så borde man nog sätta opp dem också på fb.

Enligt evangelietexten (Matt. 22:34-40) skulle man också älska sin nästa som sig själv. I gudstjänsten idag fick vi höra att det klarar vi inte av till 100%. Det finns bara en som gjorde det, Jesus.

Men enligt prästen så om vi är kopplade till Jesus, liksom kristallkronan i kyrkan är kopplad till elen i taket, så får vi därifrån allt vad vi behöver av kärlek för att ge vidare. (Lite komprimerat, men...)

vatten, vatten, bara vanligt vatten

Kinarosen kom sig in. Lite glad blir man ju nog!

Sägas bör (brukar de diktera i läkartexterna), att jag plockade bort de flesta gula blad innan jag fotograferade igår. Hon tycker inte om att måsta komma in och har redan varit inne 10 dagar.

Jag läste i min bok om kinesisk visdom ett avsnitt om vatten och växter. Där sades bland mycket annat att regnvatten och källvatten var bäst för växter (något jag nog vetat från tidigare, men saligen glömt). Brunnsvatten finns det för mycket mineral i. Så nu tänkte jag att jag kan ju ta blomvattnet utifrån tunnorna - det är alltså då ifall jag orkar - då de ska vattnas. Lite (med betoning på lite) längre väg är det ju att hämta vattnet utifrån regntunnan än från kranen. Dessutom en annan sak är ju då att man inte får vattna med kallt vatten, det ska vara rumstempererat, och till alla mina blommor räcker inte en kanna långt...

var glad

Steg ut på trappan i morse och blev stående. Det var svirr, svisch och ett ständigt flygande hit och dit. Trastarna som jag inte sett särskilt mycket av i sommar hade återvänt för att försöka ta tillvara rönnbären. Också många andra för mig okända fåglar svischade förbi från träd till träd. Två svanar flög också förbi, så det lät om vingarna. Det var en vacker morgon efter en kall natt.

I dagens text (Luk 14:1-6) frågar Jesus om inte fariseerna också drar upp en son eller oxe, om han/den fallit i brunnen, trots att det är sabbat. Jag kan inte förstå att de inte kunde svara på det? Jag var i alla fall glad då jag såg via fb att sonen med familj nog hade kommit välbehållna hem från sin båtresa.

Nu gläd dig, min Ande, i Herran,
upp, jubla, min själ, i din Gud.
Låt ängslan och sorg vika fjärran
på Guds, den allsvåldiges, bud.
Väl andra må sucka och kvida,
men dig som har Gud vid din sida,
dig höves blott lovsångens ljud. (Psb 373)

tänd ett ljus

Olaf fick nästan för varmt. (Inte jag som har gjort den!)

Det börjar vara dags att tända brasan - åtminstone vissa morgnar.

Så många morgnar har vi redan eldat att papperskartongerna/ toapappershylsorna/ alla förpackningar som kommit och sparats under sommaren har eldats upp. De är bra att ha när man ska starta eldandet och försiktigt ska få röken att gå ut genom skorstenen och inte komma in. Sen när skorstenen drar ut ordentligt kan man sätta i en ordentlig vedbrasa.

Det kom jag att tänka på då jag läste Vasabladet idag, inlägget om zero waste/inget skräp. Det var ett inlägg värt att fundera på. Det slösas nog mycket nuförtiden. Jag också.

Det kom inte fram där om hon snyter sig i tygnäsdukar då och tvättar sen, eller? Av någon orsak är jag nog glad åt pappersnäsdukar/hushållspapper, även om man inte ska slösa med det heller. Då jag var liten var det nog ännu tygnäsdukar som gällde, fina sådana kunde man få som present. Finns det någon som skulle uppskatta en sådan present nuförtiden?

Jag minns henne som hade slutat förvärvsarbetet och någon frågade i butiken: Vad lever du då på? Hon svarade: Det som lämnar när jag kokar åt mannen.

Det kan också gå, tills man får pensionen.

som förr

Kinarosen, som jag skrev om i ett annat inlägg, har nog fått komma in. Men jag kunde inte klippa ner den, som jag tänkte, för att den skulle rymmas där den tidigare stått. Den hade så mycket knoppar, så jag ställde den på ett ställe där en annan stått och den andra klipptes ner för att se om den kan ta sig igen och bli fin. Men Kinarosen kan inte stå där hela vintern, för då vi börjar elda för värmen slutar hon nog trivas där, men kanske knopparna hinner blomma ut innan dess...

Den andra trivs fortfarande på Kinarosens plats.

Men pelargonorna är ännu ute och blommar vackert på bänken och en del andra blommor också som borde planteras om, kanske och tas in, hittas någon plats där de får plats.

Stickningen som jag skrev om i ett annat inlägg är också på gång, faktiskt två stycken, så nu är allt som det ska, och min semester är slut, så i morgon är det jobb igen.

min stil?

På fb har en vän till mig lagt opp sina (?), och andras också, kaffekoppar fotograferade vackert en om dan. Det har varit trevligt att se. Det finns fortfarande vackra kaffekoppar (fast de flesta är av gammal årgång).

Jag skulle ha gäster, som jag då ville servera kaffet åt i riktiga kaffekoppar och inte muggliknande saker, som jag vanligen dricker kaffe ur. Det finns, har jag förstått, folk som inte vill dricka kaffe ur muggar.

Problemet är ju då att det skär sig med den övriga stilen. Vaxduk hör absolut till min stil, det har bara blivit så. Kanske inte nödvändigtvis i det här mönstret, men ändå. Kaffekoppen är den som finns, och som jag nog tycker är fin i sig. Så fastnade jag för en servett som är randig och prickig i alla de färger.

Jag tycker det skär sig på alla sätt, men ändå....

Dagens text (Luk 7:11-16) slutar med orden: "Gud har besökt sitt folk." Folket förstod det då Jesus hade väckt den döde sonen till liv i Nain och gett honom åt hans mor. (Han räddade modern från armod och svält, barnen var där och då föräldrarnas sociala trygghet på ålderdomen.)

Frågan gäller fortfarande: Hur tar vi emot honom?

vad näst?

Man skulle nästan tro, av fotografiet, att den ljusnande framtid är vår. Och det är ju helt rätt, trots att det är aftonsolen som lyser på trädtopparna.

Det har varit mycket på en gång nu.

Idag är det taken som gäller hos oss, unga gossar, jag rättar det var en pojke och en flicka, klättrar upp och ner, så få se vad det blir.

I förrgår var det städning och bakning och sen då man börjar ta kväll så tittar man ut och då har husbilen lagt på belysningen alldeles själv. Så går man ut och försöker släcka, men se det går inte. Då den kördes lite längre bort från husen, då man ju inte vet vad den tänker göra, så stannade den inte förrän man släckte lyktorna? Bilarnas uppror?

Den andra bilen vill inte visa hastigheten när man kör. Hur ska man då veta hur fort man kört då polisen kommer och frågar? Kan man svara: Lagom?

Igår var det gäster och i morgon är det någons kalas.

Nästan så att taket kommer emot - men det är bra med ett tak, som håller regn och rusk borta. Jag borde bara hitta en stickning att lugna mig med, men vad?

koppling

Undrar om rosen klarade nattens frost - åtminstone här var det fruset på bilfönstret i morse. Jag har inte ännu varit ut och kollat hur blommorna här klarade av det.

Rosen fotade jag får några dagar sedan. Det är en morsdagsros som tagit sig på gravgården.

Läste i Vbl om 'herrarna' med Jaguar och lustjakter som Soini talat om. Tydligen är det ganska vanligt att skälla på 'herrarna'.

Som jag minns det hemma hos oss så var det 'herrarna i Helsingfors' man hade att klaga på. Och dit hör ju nog också Soini?

Det är inte lätt när det är svårt - att få pengarna att räcka till allt.

Finns det något motsvarande uttryck för fruarna?

kamp

Lördagens högklackade byttes på söndagen till gummistövlar. Mina fötter tycker inte heller om gummistövlar, men jag försöker lura dem med ett par med mycket korta skaft.

Det gick helt bra, den tid det tog att gå ner till stranden/strandboden för att se hur det såg ut där nuförtiden. Gammalt blir som nytt då det blir målat.

Jag förundras över det arbete som ligger bakom att t.ex. få ner järnstänger i berget för att få förtöjt båtar, byggt bryggor osv. På den tiden fanns det inte så mycket maskiner att ta till utan jag kan tänka mig det gick med handkraft och mycket arbete lite åt gången. Mycket arbete för att is och högvatten inte ska förstöra det som fanns.

Resultatet av trampandet på stigen i våt skog blev fotot, fyra älgflugor och en kantarellsmörgås. Det tackar vi för (för älgflugorna, att de inte var flera).

spännande

Ifjol syntes inte dessa 'skvätt iväg'-blommor alls på vår gård, fast de funnits tidigare år. Heter väl nog något annat, men...

I år hittas de igen. Jag tycker de är trevliga. Fast det finns de som säger att de inte hör hemma i vår natur här. De verkar trivas bra i hörn av trädgården där gräsklipparen inte går.

Dagens text (Matt 6:25-34) handlar lite om detta, bl.a. "Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem." 'Skvätt-ivägen' behöver inte mycket till omvårdnad.

Texten slutar med orden: "Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.”

Gårdagens plåga (att gå i högklackade - inte så väldigt, men för mig ovant - skor) är förbi. Nu går vi vidare med dagens...

När fröna är färdiga i blommans fröhus så behöver man bara klämma till lite, så får man en reaktion...