Gott Nytt år! - ett nådens år.

solen skiner nog - någonstans

Det var inte så enkelt att få fram dagens text idag. Jag brukar ju söka via www.evl.fi och välja Kyrkoåret för att få fram texterna för söndagen.

Den här gången kom det ibland texten för första söndagen efter jul: Luk 2:33-40, som handlar om då de förde Jesusbarnet för att omskäras och Symeon och Hanna kom och profeterade över barnet. Jesus skulle bli ett tecken, sa Symeon bland annat.

Men ibland fick jag texten för nyårsaftonen: Luk. 13:6-9, liknelsen om trädgårdsmästaren som ville hugga ner fikonträdet då det inte gett någon frukt på flera år, men trädgårdsmästaren bad om ett nådeår till då han skulle gräva runt det och sköta väl om det, och Matt. 16:1-4, då fariseerna och sadukeerna ville sätta Jesus på prov, men han svarade: ”På kvällen säger ni: Det blir vackert väder, himlen är röd, och på morgonen: I dag blir det oväder, himlen är röd och dyster. Himlens utseende kan ni tyda men inte tecknen för tiderna. Detta onda och trolösa släkte begär ett tecken, men det skall inte få något annat tecken än Jona-tecknet.”

Jesus är tecknet och ännu lever vi i nådens tid.

Det är inte alltid lätt att förstå sig, då det säger än det ena, än det andra. Tydligen finns det flera möjligheter för den här dagen i textväg eller så råkade jag vara inne just när de bytte texter, då det finns två möjligheter för den här dagen. *känner mig lite insnöad*

Men texten om Jesus slutade med: "Pojken växte och fylldes av styrka och vishet, och Guds välbehag var med honom."

Guds välbehag är något att önska sig själv och andra. Det önskar jag er för det nya året. 

ett steg

Fotot är några dagar gammalt. Då ännu klibbade, kämpade snön för att hålla sig kvar på grenar på träden. Idag efter några dagars blidväder finns det inte så mycket på träden kvar.

Jag fick en Tomas Sjödin-bok i present i jul: Reservkraft. Den har jag nu läst. Där fanns bl.a. en fascination för bilder. Han hade lagt märke till skyltar.

(Började fundera om vägskylten som enligt fb ska finnas i Nykarleby med texten: Allt kommer att bli bra. Kaikki järjestyy, om den faktiskt finns där, eller om det är påhitt?)

Boken är nog värd att läsas och den är ganska lättläst.

Jag fastnade för framsidans bild av kugghjulen, kraften förs vidare från kugghjul till kugghjul.

Man orkar mer än man tror, var det visst någon som sa då vi kämpade med baby som inte sov så bra om nätterna. Och jag orkade igår med snöskottningen också fast den var tung. Bara jag fick ta pauser emellanåt, kortare och längre, så blev det färdigt till sist. Så det var i stället för den här veckans fredagssimning. Bra med motion.

Via fb fick jag också veta att Tomas Sjödin har varit vinterpratare i radion 28.12.2017. Här (klick) kan man lyssna på den, 90 minuter, om man vill. Han talade om vemod, fåglar och skog som recept.

funkar det?

Kom att tänka på ett blogginlägg jag läst,då jag såg/fotade denna bild. Funkar det?

Men elektriciteten fanns nog, ljuset är nog bara tänt för mysfaktorns skull/för att det hör till den här tiden på året?

Det tåls nog att funderas på, vi lever i en tid då inget fungerar om elektriciteten inte flödar i trådarna.

Det behövdes bara lite, ca 15-20 cm, snö på vägen så gick det inte så bra, då det dessutom var is under snön och en kärra efter bilen. Men hjälpen var redan på kommande också innan vi ringde, med traktor modell större, så det var bara att vänta.

Och det är ju nog där hjälpen finns om något fallerar. Om vi hjälps åt så går det lättare....

Jag vaknade med denna psalm:

Bereden väg för Herran! Berg, sjunken, djup, stån opp.
Han kommer, han som fjärran var sedd av fädrens hopp.
Rättfärdighetens förste, av Davids hus den störste.
Välsignad vare han som kom i Herrens namn.

Guds folk, för dig han träder, en evig konung opp.
Strö palmer, bred ut kläder, sjung ditt uppfyllda hopp.
Guds löften äro sanna, nu ropa: Hosianna!
Välsignad vare han som kom i Herrens namn.

Gör dina portar vida för Herrens härlighet.
Se, folken kring dig bida att nå din salighet.
Kring jordens länder alla skall denna lovsång skalla:
Välsignad vare han som kom i Herrens namn.

Ej kommer han med härar och ej med ståt och prakt;
Dock ondskan han förfärar i all dess stolta makt.
Med Andens svärd han strider och segrar, när han lider.
Välsignad vare han som kom i Herrens namn.

O folk, från Herren viket i syndig lust och flärd,
Giv akt, det helga riket ej är av denna värld,
Ej av dess vise funnet, ej av dess hjältar vunnet.
Välsignad vare han som kom i Herrens namn.

Den tron, som han bestiger, är i hans Faders hus.
Det välde han inviger är kärlek blott och ljus.
Hans lov av späda munnar blott nåd och frid förkunnar.
Välsignad vare han som kom i Herrens namn.

Jerusalem är öde, dess tempel fallit ner.
Dess präster äro döde, dess spira är ej mer.
Men Kristi rike varar och sig alltmer förklarar.
Välsignad vare han som kom i Herrens namn.

Den här texten kopierade jag från en svensk sida på nätet.  Jag reagerade direkt på att i vår finlanssvenska psalmbok så sjunger vi nog: Välsignad vare han som kommer i Herrens namn. Annat är nog också olikt.

Han kom, men ska också komma igen....

(Dessutom är psalmen skriven av Frans Michael Franzén som var omtalad i dagen Vbl, som jag blev att fundera på då jag läste Kolumnen. Vem är det? Vem var det, skulle ha varit rättare.)

vad är det

Hörde just via Areenan på De vackraste julsångerna från Vörå kyrka. Det var nog en trevlig tittning, alltså det var TV-gudstjänsten för idag. Även om den nog var väldigt TV-tillvänd - kändes det som.

Vår julgran, eller -gren, är väggtillvänd - eller kanske väggfrånvänd är bättre ord. I alla fall ganska platt mot väggen och tar inte mycket rum. Det blev alltså så att jag klädde av lillajulgrenen och klädde på den mera "riktigt" pynt.

Det börjar bli ganska mycket sådana där obligatoriska pynt, såna som jag inte så hastigt gallrar bort. Ängeln med glorian på sned, som jag fick av en vän, som kanske ställvis också hade glorian på sned. "God Jul" som lillebror sydde en gång för rätt så länge sen. En julkrubba i ett nötskal. Överlag är det småsaker jag tycker om att ha i min gran.

Hoppas granen håller till tjugondedag knut, då skulle den ha varit inne nästan en och en halv månad.....

Dagens text (Matt 23:34-39):
Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som blir sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte. Nu får ni själva ta hand om ert övergivna hus. Ty jag säger er: ni ser mig inte mera förrän den dag då ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn.”

Ja, vad är det? ...som Luther lärt oss fråga.

julens budskap

1. He va han tiin, tå e kååm åådäs fråån tjeisan, Agósstos,
   att allihåop i heila väädin sko måsst läta skriiv åpp se po in lissto
   såm e sko gáas ett tå e sko krävas inn skattin.
2. He dee va fössta skattskriivninjin å hon joudist po han tiin,
   tå Kviriinios va stååthalldar i Syyrien.
3. Tå fåor allihåop ti han staan, såm vart holldi såm teiras,
   åssta leta skattskriiv se.
4. Å Joosef, såm höört ti Daaviidas slekkti,
   han fåo ti Naasaret i Galileéen åpp ti Jodeéen,
   ti Daaviidas staan, såm heitä Bettlehem,
5. åssta leta skriiv opp se, å me sse hadd an Mariia
   såm an va fylåva mää å som ventta lihlbååni.
6. Å jysst ttå di va tää, så hadd on gaai tiin uut,
7. å så fikk on in påik, å he va fössta bååni hennas.
   Hon linda an å laa an iij in jito iij i stall,
   fy he finndist it na ryym ot dem i jessjiväriiji.
8. Sama nattin så låå e na fååvaktara po uutmark
   it så langt ifråån å vakta fåårhåopin.
9. Mitt i ahltihåop så ståo in Härrans engäl räätt framfy dem,
   å Härrans hääliheit bara strååla åkring dem,
   å ti vart jåo så grömt rädd.
10. Men engäln saa ott dem: ”Iidasin it vara rädd.
    Fy, si ni, ja kombär me i glaadi bååd ot edär,
    å he e in to-kan gläädji så an räkkkär ot ahlt fålk.
11. I daa ha in frällsa vaari föödd ot edär i Daaviidas staan,
    å he e han såm e Mesiias, HÄRREN.
12. Å dähää ska ni haa ti märk: Ni kåmmbä ti hitt i båån
    som jysst ha vaari föödd å ä linda å ligger iij in jito.”
13. Å me ti sama så va in heilan himmelskan häär tää lame engäln,
    å allihåop så priisa di Guud å sjongd:
14. ”Ääron i himmeln ot Guud,
    å frääd po jåolin ot tem såm an a vääld uut.”
15. Tå englan hadd fari taan å åpp i sjyyjin, saa fååvak-taran ot varaadär:
    Vili gaa till Bettlehem åssta skåda va såm ha sjeedd täär,
    å såm Guud ha lätt åås fo veta.”
16. Ti jikk tiidååt så fåort di kona,
    å så hitta di Mariia å Joosef å bååni såm låå i jiton.
17. Tå di hadd siitt e,
    så tala di åmm va engäln hadd sakt ot dem åm he di bååni.
18. All såm höört e ondrast ååt va fååvaktaran saa.
19. Mariia laa e på järta å fonndäära mytji påå e.
20. Å fååvaktaran jikk tibaak ti sett
    å priisa å råosa Guud fy va di hadd fååi höör å sii;
    ahltihåop stemmd me he såm hadd vaari sakt fy dem.

Översättning: Lars Huldén

in jito

 Julens budskap på mitt ursprungsspråk. Enligt Lars Huldén, hittat från fb. (Kan ju finnas felstavningar nog, det är inte så enkelt att skriva dialekt.) Allt känns inte riktigt igen, men ganska riktigt nog, det finns förmodligen lite skillnad mellan byarna i Munsala också. Dessutom har jag kanske glömt bort en del också. Det blandas ju lätt upp med andra dialekter.

seli seli

tummen är min i alla fall

"God Jul vänner! Ljuset kom till världen, så nu finns det ljus i världen och mörkret har inte övervunnit det. (Och jag talar inte om ljuset från datorn, det hänger på en tråd, elkabeln.)"

Den här texten postade jag på fb tillsammans med bilden i sidhuvudet, den med de fyra brinnande ljusen som ritats dit och önskan om god jul. Bilden här bredvid är min profilbild, därför tyckte jag att jag måste sätta inom parentes att det inte gällde ljuset från datorn. 

Alltsomallt blev det mycket dunkelt sagt. "Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta."

Och det hände sig efter att jag varit på De vackraste julsångerna och eldat upp mig på några av de nya sångerna där. Texten är så ofta bara vacker poesi (om ens det) utan innehåll. 

I en del julsånger får man det intrycket att Jesus föds varje år i Betlehem, det är inte sant. Han föddes en dag för över 2000 år sedan. Sedan dess växte han upp, predikade evangelium för folket och gjorde mycket gott (botade sjuka, väckte upp döda osv.). Blev korsfäst, dog och begravdes, men uppstod på tredje dagen från de döda, uppfor till himlarna, sitter på Guds, den allsmäktige Faderns högra sida och skall därifrån komma för att döma levande och döda, såsom vi läser i trosbekännelsen. 

Jesus är världen ljus. Det var det jag menade om än det blev väldigt luddigt egentligen. 

Att fela är mänskligt, att förlåta är gudomligt, sägs det också....

1984

Årtalet var på tapeten i dagens Vbl. Storebror är en liten parvel löd rubriken på ledaren. Hänvisades då till boken av Orwell med titeln 1984.

en parvel som nog växt färdigt, men vem är det?

1984 var väl ett bra år. Ett antal år sedan nu redan. Parveln har nog vuxit upp.

På annan plats i Vbl tog Leif Westerlund upp hur vi ser på varandra med rubriken Ser du mig? Tanken förde vidare från #metoo-kampanjen som är på gång.

Bl.a. tog han upp det att vi klär upp oss till fest. Något som jag inte är särskilt bra på. Men i alla fall att det sker för att någon ska se oss, att vi ska bli sedda/bekräftade. Och det är ju viktigt. Men också där finns en gräns, det får inte bli för mycket tittande tydligen...?

Fick mig att minnas ett fotografi jag tog av pappa en gång för myyycket länge sen. Han såg på fotografiet och funderade: Vem är den där poligubben (=alkoholisten)?

Det är ungefär  därför jag "klär upp" mig, för att inte se ut som en slusk, kanske jag inte lyckas alltid, för det är tydligen väldigt lätt att se ut som en slusk (min egen dom).

Dagens text  (Joh. 1:19-27 och Joh. 3:26-30) handlar om Johannes Döparen. Han var inte välklädd, men tydligen ändå populär, folk undrade vem han var. Själv visste han vem han var.

vargen kommer

Det här med alla vargobservationer börjar ta mig på nerverna.

Jag har förundrats över att ingen kommit på - eller kanske jag bara inte har sett det - att årets julklapp ju borde bli ett viltstängsel. För den som har råd så det räcker runt hela tomten, så att åtminstone barnen kan leka i trädgården tryggt. För babysar skulle det räcka med en liten bur med tak, dit man kunde lägga vagnen då babyn ska sova ute.

Är det så framtiden ser ut?

För att få ihop det med bilden så kan man ju säga att vi (jag?)/samhället/de folkvalda tydligen väljer att dra för gardinerna och pynta på insidan.

Funderingarna brukar oftast dra iväg väldigt långt. En tanke är att kanske de som bestämmer vill att framtidens medborgare ska hålla sig i städerna och inte på landet. Allting ska ju dras till de större städerna. Barnen, som nu blir vana vid att det är farligt i skogen, blir så rädda att vara på landet, då de ju i alla fall måste ut ur husen ibland, alltså flyttar de till stan. (De vet ju kanske inte än att där finns vargarna på två ben....)

En annan tanke är att de (som bestämmer) vill ha Finland till ett naturområde med många vilda djur, så kan de sälja jakträtter till rika snubbar som betalar mycket för att få vara med och jaga varg och björn...

Då är ju jag ingen sådan som vill utrota vargen. Den får gärna finnas i skogarna, men de som stryker runt husknutarna ska jagas bort. Det borde finnas en handlingsplan, finns det någon sådan?

vissa dagar

hänger också ner, men i skydd från mej därute

Jag har ledig dag och hade tänkt att jag skulle få bytt till julgardiner då. Men jag tänkte att det skulle ju vara bra att sopa av taket först, man brukar få syn på så mycket som hänger från taket då man är uppe på den höjden.

Och visst hängde det saker från taket. Jag hade bl.a. en ballong i glas som jag någon gång köpt någonstans, ja egentligen så var de tre från början, men i ett tidigt skede kom den första ned. Och nu kom den andra. Glasskärvor - betyder något?

Men på något vis så hejdade det mig från att fortsätta med gardinerna, i alla fall måste ju glasskärvorna städas bort...

Hittade då i samma veva i min ficka knappen som hade fallit ur min skjorta då jag lekte med barnbarnen häromdagen. Den kan jag sy i så är det gjort....

Så tar jag av mig skjortan för att sy i knappen. Då brakar det till i ärmen och halva ärmen lossnade? Nåja visst hade den varit med en tid, så i stället för att sy i knappen klippte jag bort de övriga som fanns för att åtminstone ta vara på dem.....

Kanske jag inte ska göra något mer idag?

den som väntar på något gott...

Vaknade med "Gör portarna höga, gör dörrarna breda...". Kom jag ihåg då jag såg bilden bredvid, man vet inte riktigt hur stora/höga de blir amaryllisarna.

Men, vad betyder det egentligen? Portarna ska göras höga, för att Han som kan bo i mitt hjärta, ryms på en så liten plats, ska komma in? Han som blev en mänska, föddes som ett litet barn, som vi...

Texten för imorgon/andra söndagen i advent:

Luk. 17:20-24

Tillfrågad av fariseerna om när Guds rike skulle komma svarade Jesus: ”Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er.”
Till lärjungarna sade han: ”Det skall komma en tid då ni längtar efter att få uppleva en enda av Människosonens dagar men inte får det. Man skall säga till er: Där är han, eller: Här är han. Spring inte dit de pekar, rusa inte efter dem. Ty liksom blixten flammar till och lyser upp hela himlen från horisont till horisont, så skall Människosonen visa sig på sin dag.”

Grattis Finland!

den ljusnande framtid är vår? - och sen...?

Det är tydligen självständighetsdag. Det överflödar i fb-flödet av Hyvää itsenäisyyspäivä! Lite färre, men finns nog, Glad självständighetsdag och grattis till 100-åringen. Där kan jag instämma. Grattis till Finland och dess folk!

Givetvis går ju tankarna då till de som stred och också dog för att Finland skulle bli självständigt. Men många är de nog också som kämpat för att Finland skulle förbli självständigt och kämpar fortfarande.

En viktig kamp är den som sker i bön för landet. Fanns nog då för 100 år sedan och också under de övriga krigen i vår historia och behövs ännu. För någotsorts krig förekommer nog ännu mellan gott och ont, välsignelse och förbannelse.

Finns tydligen en dagens text för idag också:

Matt. 20:25–28:

Jesus kallade till sig lärjungarna och sade: ”Ni vet att härskarna är herrar över sina folk och att furstarna har makten över folken. Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara den förste bland er skall vara de andras slav. Inte heller Människosonen har kommit för att bli tjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.”

Glad adventstid!

Det blev en lillajulgran i år.

Annars brukar det inte bli, annat än med barn i huset. Av någon orsak tycker jag att lillajulgranen ska vara pyntat med hemmagjort pynt - inget köpis. Vet inte varför, jag har ingen tradition att falla tillbaka på där. Har själv bara tyckt så.

Jag minns inte att vi skulle ha haft lillajulgran då jag var liten, det kan vi ju nog ha haft ändå, jag bara inte minns det. Det jag minns är att på lillajul ibland var det små julkort som skulle kastas in i farstun utan att hemfolket såg vem det var som kastade.

Denna granen på bilden är ju ingen gran utan en gren, eftersom vi inte hade så små granar på gården. Pyntet är tre tomma kaffepaket. Juhla-Mokka.

Undrar hur det skulle vara att sticka eller virka av sådana remsor...? Gott doftar det i alla fall!

Dagens text i kyrkoåret (Luk. 19:28-40) handlar om då Jesus red in i Jerusalem på åsnefölet.

Lärjungarna uppfylldes av något, så de började högljutt prisa Gud, t.o.m. så att fariseerna tog illa vid sig. Länge sen jag varit på något sånt andligt upplyftande möte... Men ännu har inte stenarna börjat ropa. Hur låter der, hör vi den frekvensen?

I Jesaja 55:12 talas om att träden ska klappa i händerna. Har vi ögon att se sånt?

i kors

Miike förstår sig...

Tassarna i kors så man har något att luta huvudet mot och ryggen mot vedspisens mur som är varm.

Julen står för dörren, har jag förstått. Julöppningen i staden kom vi oss inte på, men jag har förstått att fyrverkeriet var fint. Själv blev jag faktiskt besviken i morse, då det inte var på någon julbelysning just alls i stan på väg till jobbet. Granen var svart (har nog lyst tidigare), några små stjärnor fanns på ena esplanaden - inget annat. Det brukar nog synas mera än så när det blir jul.

Men kanske det är okej att de sparar på elen. Det blev ju ingen besparing med ledlamporna, då det användes desto flera i stället.

Det brukar nog bli ändå för mycket av det goda för min smak innan jul.

Jag tycker om när det är lite skumt och mysigt och inte sååå ljust, då ser man inte hur mycket det borde städas, så kan man sitta - inte med händerna i kors, men tydligen på tangentbordet.... hmmm?

är en sko utan sula fortfarande en sko?

*himlar med ögonen* och ser en vacker himmel

Tyckte plötsligt en dag att skon/vinterstöveln kändes konstig på foten, men fortsatte i alla fall och tänkte inte mer på det. Följande morgon märkte jag att halva sulan var lös, det var stor risk att den skulle tappas under dagen, så det blev att kvickt hitta något annat att ta på.

Men det gick så väl att det fanns nya som passade på mina fötter till ett överkomligt pris i butiken. Jag brukar inte hitta stövlar som passar så lätt, men nu fanns det, tack för det.

Det kom jag att tänka på då jag via fb, förstås, såg detta inlägg (klick) om att Sveriges kyrka planerar att få Gud genusfri i sina texter. Eller här (klick) såg jag det först, på engelska. 'Jesus is Lord' skulle då inte få användas, eller 'Jesus är Herre'.

I mitt huvud så betyder 'Jesus är Herre' inte att han är man, vilket han förvisso var då han gick här på jorden, utan uttrycket betyder att han är herre=den som bestämmer, allmakts Gud. Att samma ord har flera betydelser är då en annan femma.

Eller om man går till söndagens text (Matt. 25:31-46) Människosonen(!) som ska komma i härlighet och sätta sig på sin tron och döma levande och döda. Och då var frågan inte om man använt han eller hon då man talat om Gud utan om man gett de hungrande mat, törstande att dricka eller besökt de som var i fängelse.

(Gäller det månne vargarna också, de som hungrande snusar runt på gårdplanerna på vissa ställen...?)

Herre, du vandrar försoningens väg,
själv både flykting och fredlös.
Smärtornas gata med hetta och damm
drev dig din kärlek att gå.
Visa oss vägen, försoningens Herre.
Ge oss nu viljan att gå den.

Herre, du visar oss frihetens väg.
Fri är blott den som kan tjäna,
den som av kärlek kan glömma sig själv,
den som fått mycket förlåtet.
Visa oss vägen, du frihetens Herre.
Ge oss nu viljan att gå den.

Herre, du vandrar förbrödringens väg.
Lär oss att gå över gränser.
Kunskap och sanning och omsorg och rätt
får vi som syskon nu dela.
Visa oss vägen, förbrödringens Herre.
Ge oss nu viljan att gå den.

Herre, du visar oss himmelens väg,
den som oss leder till livet.
Målet är himlen, men jorden vår väg.
Själv går du här vid vår sida.
Visa oss vägen, du himmelens Herre.
Ge oss nu viljan att gå den. (Ps 433)

vart går du, vart går du, o, människa säg...?

dimmig promenad

Jag tog en promenad igår - måste jag lämna tillbaka den?

Idag försökte jag mig på någon sömnad med nya symaskinen. Har nog en gång försökt tidigare och det gick nog bra. Allt fungerade och det var ju det jag då ville ha kollat.

Men nu skulle jag ha sytt något, och fick ta till instruktionsboken igen. Hur skulle man nu göra på den här maskinen?

Tillverkaren tycker att man ska kunna ställa in så att nålen alltid stannar i antingen uppläge eller nedläge. Jag kan förstå tanken bakom, men.... Varför kan man inte ställa in att nålen stannar då och där, när man lyfter foten från pedalen? I praktiken betyder det att när jag ser att nu sys det fel/går det fel (läs: jag syr fel), så syr maskinen ännu ett stygn till fel. Why?

Småsaker, visst! Men förargligt...

Kom att tänka på serien i Vbl om framtiden: Hur ser Finland ut om 100 år? Robotar i vården är inte så långt borta heller...

Kom att tänka på ordet idiotsäker - används det mera?

på topp

herre på täppan?

Dagens tema är tydligen makt.

Läste i Domarboken 9:8-15 i min egen bibelläsning historien om då träden skulle smörja/välja en kung över sig. Olivträdet ville inte avstå sin olja och därigenom sin ära, fikonträdet ville inte avstå sin sötma osv. Törnbusken antog erbjudandet att bli kung över träden.

Intressant fundering, som ju sen visade sig vara en förbannelse/profetia som gick i uppfyllelse några år senare.

I Vbl handlade ledaren om Mugabe i Zimbabwe, som inte vill ge från sig sin makt.

På annat ställe i Vbl talades om användandet av kvinnokroppen som lockbete: "Kvinnor får klä av sig och känna egenmakt. Men det är skillnad på att göra det privat och som representant för en förening...." Jag måste medge, som kvinna, att jag inte fick tag i vad som menas med egenmakt i sammanhanget. Det var ju frågan om en reklamfilm för herrmiddag där kvinnoben, de var knappast nakna heller, hade förmodligen tunna sidenstrumpor på, var lockbetet. Det har väl inte att göra med egenmakt, utan ett försök att få makt över herrarna, så de kommer till middagen....? Det är väl det som reklam går ut på? - Eller kallas det produktinformation?

Dagens text då?

Mark 13:33-37:
Jesus säger:
”Se till att ni håller er vakna, ni vet inte när tiden är inne. Det blir som när en man har rest bort; han har lämnat sitt hus och låtit sina tjänare ta hand om det, var och en med sin uppgift, och han har befallt portvakten att vaka. Håll er alltså vakna, ni vet inte när husets herre kommer, om det blir på kvällen eller vid midnatt eller i gryningen eller på morgonen. Se upp, så att han inte plötsligt kommer och finner er sovande. Jag säger till er, och jag säger till alla: Håll er vakna!”

Vi är tydligen portvakter - åtminstone över eget hus, vår egen kropp och vårt sinne. Vad låter vi komma in? Ulv i fårakläder? Synd förklädd i vackra ord?

Ja, eller vems var huset?
                                                                       Dagens gudstjänst handlade också om någon som ville upp.

otäckt

redan ett tunt täcke gör det lite finare

Det har tydligen varit diskussion om klädsel i simhallen. Åtminstone såg jag ett inlägg på fb. Jag fegade ur att kommentera - och kanske bra så.
Det gällde då burkina, alltså heltäckande baddräkt.

Om jag minns rätt så från början då de öppnade nya/förnyade simhallen, så gällde regeln: simdräkt (inte bikini) och simbyxor (inte simshorts). Nuförtiden så finns det nog många med bikini i simhallen, shorts har jag inte sett annat än på de som tränar innan de byter om och simmar. Simdräkter med halvlånga ben och ärmar har jag sett och också simdräkter med kjolar.

Jag har inget problem med burkina - vad jag nu vet.

Det jag har problem med, oberoende om det gäller bikini eller burkina, är att det finns många/några som inte tvättar sig först nakna, utan de lägger på baddräkten redan i omklädningsrummet, ev. på WC i enrum, och duschar med baddräkten på. De är tydligen blyga att visa sig nakna för andra. Men rent hygieniskt är det inte så lyckat.

Jag tänker att det är lättare att få sig ren om man tar av kläderna före man duschar.

såsig

helgens Oscar-statyett

Efter helgens farsdagsfestande får jag vara tacksam att måndagen är ledig...

Hela veckan innan var en sån då det gick något galet mest hela tiden, men bara småsaker- vad jag nu minns/vet. Så nu minns jag inte mera vad det var, annat än presenten som tänkte bli en tom kartong. Apparaten som jag hade köpt fanns inte i lådan som jag trodde, utan där fanns bara elsladden. Alltså jag märkte det då jag skulle slå in den. Hups! Så jag fick åka och byta asken till en med innehåll också. Det gick bra och flinen som förekom bjuder jag på. ("Det var en dyr kartong!")

Sen fick jag ta till finservicen då den jag vanligen använder inte räcker till längre. I samma veva tyckte någon att det nästan var blasfemiskt att servera chips ur en såssnipa? Jag tyckte det var fint att den kom till användning. Det är så sällan jag serverar fina såser....

Men hur ska jag hitta flera kaffemuggar sådana som jag har? En modell som de sålde billigt på HobbyHall någon gång på 90-talet - eller 2000-talet? Det skulle ju varit mycket lättare - men säkert nog dyrare - om det hade varit Arabia - kanske. Men nu var det Made in China...

Och jag tycker om dem och inte om de nya som förekommer i butikerna ...

och så gick veckan och så kom lördagen....

kärleksörten blommar

och nu har lördagen också nästan gått åt. Ett och annat har nog blivit gjort ändå, t.ex. fick jag sova till kl. 10 idag och det behövdes tydligen.

Morgondagens text (Matt 18:15-22) talar också om talet sju (som i veckans dagar). Då om förlåtelse. Det finns förlåtelse för varje dag i veckan. Men det räckte inte med det då Petrus frågade utan Jesus sa 77 gånger.

Enligt Folkbibelns översättning dessutom: 70 gånger sju. I mitt huvud blir det 490 gånger.

Jag tror inte det är tänkt att man ska hålla räkning...

I gammaltestamentliga texten fick Abram svar av Gud: "Jag skall låta dina ättlingar bli som stoftkornen på jorden: kan någon räkna dem, skall också dina ättlingar kunna räknas.” Då hade han ännu inga barn, senare fick han ett.

vägen framåt - eller bakåt?

Helgen har ju varit mycket till minne av dem som levt, men som vi inte har hos oss längre.

Vi kom att fira den med närsläkt och t.o.m. ny släkt och med mycket och god mat, buffe, alltså så mycket man själv ville äta. Gott var det, tack!

Jag minns min far och vad han skulle ha sagt om maten. Han visste hur han ville det skulle smaka. Men om sanningen ska fram så vet jag ju inte vad han skulle ha sagt. Han ville att man skulle veta vad man äter, maten ska inte vara så kryddad att man inte känner igen ingredienserna, eller minns jag fel? Det kan hända att det var svärmor....! Buffe skulle nog ha passat bra i alla fall, för han ville själv välja hur mycket han skulle ta, och det var inte mycket. Jag tyckte i alla fall att maten var välkryddad, så man nog kände igen smaken, men inte för mycket av sånt man inte kände igen, det fanns förmodligen nog där ändå.

Av någon anledning kom jag att tänka på "Jag längtar till Italien...." och "Ajöss och tack för fisken".

Mamma skulle nog också ha tyckt om maten, särskilt vitlöken eller svamprisotton, tror jag...

I dagens text (Matt 16:1-4) talas om Jona tecken. Jonas bok är intressant i bibeln. Jag har alltid föreställt mig Jona som en ung man, men då jag lekte bibelmemory med barnbarnen så där hade de tecknat honom med skägg. Men det har ju unga män nuförtiden också....

Helomvändning blev det i alla fall för Jona på flera sätt. Det var inte han som åt fisken utan....
- Sen gjorde inte Gud som han sagt, eller....? Åtminstone inte just då.

(Det blev mycket länkar - alla blåa ord, som tydligen blir röda då man publicerar, går att klicka på.)

det känns

Igår avverkade vi hela livscykeln, fick jag för mig att skriva. Hmmm...?

Gammal bild på en gammal katt som gått över gränsen.

Var på jobb med den stress som där verkar bli stationär. Både glada och arga mänskor. Många viljor som ska synkas.

Sen lek med barnbarnen. De vet med sig att vara både glad och lessen så det hörs. :)

Efter det hem via gravgården och tända ljus, för de som levde här tidigare, men som ännu lever i mitt minne.

Sen läste jag i dagens Vbl Leif Westerlunds kolumn Älska eller äga om samlevnad. Där tog han upp föräldrarnas stora påverkan, hur de reagerar på barnens trots och vad det kan leda till osv. Undrar vad man ställt till med med sina barn...?

För att inte tala om notisen i samma tidning om att ett dagis i Helsingfors vill slopa farsdagsfirandet och hellre kalla det närståendedag. Jag antar att de i jämställdhetens namn då också slopar morsdagen på samma sätt. För att alla ska kunna vara med. Alla ska kunna vara både hon och han och glada tillsammans alltid.

Hur får jag ihop det här med dagens text Matt 5:1-12?

När Jesus såg folkskarorna gick han upp på berget. Han satte sig ner, och hans lärjungar kom fram till honom. Då började han tala och undervisa dem:

"Saliga är de som är fattiga i anden,
 för dem tillhör himmelriket.
  
Saliga är de som sörjer,
 för de ska bli tröstade.
  
Saliga är de ödmjuka,
 för de ska ärva jorden .
  
Saliga är de som hungrar 
 och törstar efter rättfärdighet,
 för de ska bli mättade.
  
Saliga är de barmhärtiga, 
 för de ska få barmhärtighet.
  
Saliga är de renhjärtade, 
 för de ska se Gud.
  
Saliga är de som skapar frid ,
 för de ska kallas Guds barn.
  
Saliga är de som blir förföljda
 för rättfärdighetens skull, 
 för dem tillhör himmelriket.

Saliga är ni när människor hånar och förföljer er och ljuger och säger allt möjligt ont om er för min skull. Gläd er och jubla, för er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeterna före er.


just å just

Nu måste jag ju erkänna att jag brukar inte egentligen lyssna på TV7, men då jag via fb såg att en bekant satt vid "Isännän pöydässä" så. Klicka om du vill se, fast det är ju förstås på finska.

Eftersom jag jobbar med lite kortare dagar hinner jag ännu hem medan det är lite ljust. Men det gäller att inte gå in då man kommer hem. Så idag hann jag ta några tag med krattan och få lite löv ovanpå en del lite känsligare växter.  Alltså jag flyttade löv från ett ställe till ett annat.

Miike höll utkik så att allt gick rätt till.

(Sällan sitter hon så här still och poserar då man tar fram kameran!)

Det gäller att ta vara på ljuset så länge ljuset finns i världen... eller hur det nu var?

dagens psalm

Känner rönnen sig tacksam för bördan, eller att den lättar?

Som sådden förnimmer Guds välbehag
i fattig och stenig mull,
så prisa din Gud, du min kropp, i dag
för vägens och bördornas skull.
För kraften och viljan, för stegets svikt,
för klara och stränga bud,
för jordisk gärning och jordisk plikt
jag tackar dig, himlarnas Gud.

Den kommer så stilla, din vilodag,
med frid och med helig ro.
Ditt krav är så stort och min kraft så svag,
så lär mig, o Herre, att tro,
att helga mitt verk, min kärleks sak
och glömma mitt eget liv.
Den bördas tyngd som gör ryggen rak,
du skördarnas Herre, mig giv.

....eller rönnbären, som kommer till nytta?

O, led mig med enkla och trygga ord

var dag i ditt rike in,

och lär mig att minnas att denna jord,

och icke blott himlen, är din,

att här skall det prövas, som värde fått,

allt efter din stränghets lag.

Men mät mig, Gud, med din mildhets mått

en gång på uppståndelsens dag.

 (Psalmboken 468)

guds rike

Jag har fallit. Butikerna har ju börjat på lite försiktigt med julsakerna, julljusen och jag föll för att försöka med sånadär som inte behöver ha stöpsel för att fungera. En liten slinga som går på batteri. Var ju inte så dyr, så.... Får se hur länge batterierna håller. Ska inte ha den i Aaltovasen, men testade och det ser ju nog fint ut.

Av någon orsak - slingan var ju inte så lång - kom jag i samma veva att tänka på texterna jag sett på hemvägen från jobbet på flera ställen målad på någon vägg eller något elskåp: The end is near. Är det modernt nu igen?

Kopplingen är kanske lite långsökt till dagens text, men....

I söndagens text (Luk. 10:1-12) skickar Jesus ut sina lärjungar. De utsända var 72 enligt texten i Bibel 2000 och 70 enligt Folkbibeln. Grundtexten är tydligen lite svårtolkad. De sändes ut två och två. Så till 35 eller 36 städer skulle de gå och Jesus skulle komma efter vartefter. (Enligt förpackningen skulle ljuspunkterna på slingan vara 40, jag har inte räknat.) De skulle berätta oberoende om någon ville höra eller inte att Guds rike är nära.

'Guds rike är nära' är inte detsamma som att 'slutet är nära', det är ganska viktigt att hålla dem isär. Guds rike är evigt. Jesus sa också på något ställe (Luk. 17:21) att Guds rike är mitt ibland er.

be-friad

Bilden är från en av våra senaste husbilsutflykter, vi sover ju ofta vid någon hamn.

Min tanke då jag fotograferade var att någonstans är det någon som är befriad från sina kedjor, som inte längre är bunden.

Då jag var till biblioteket lånade jag en bok till: Att möta Goliat av Max Lucado, en historia om David och Goliat för vanliga mänskor. Gav nog tankeställare. Rekommenderas.

"Första tanken på morgonen och det sista bekymret du har på natten - din Goliat dominerar din dag, förorenar ditt hopp, gör din själ rasande och tränger in i ditt lugn."

Vi har alla våra Goliatar. Hur gjorde egentligen David då han vann? Och hur gjorde han sedan då han fortsatte vinna t.ex. i striden mot Saul, då han var förföljd, tappade fotfästet osv.

"Fokusera på jättar - då snavar man. 

Fokusera på Gud - då faller ens jättar."

Mycket som tåls att funderas på....

vackert

Om man bortser från trafikläget vid så mycket snö som kom i går och gårdags natten, så är det mycket trevligt med snö tycker jag. Det var ju den första snön på rätt så länge.

Och bara man har tillräckligt med kläder på och varma vantar, då kan man skotta snö, det är ju kul i måttliga mängder. Det mesta var redan skottat då jag kom hem från jobbet, men stigen till fågelmatningsstället fick jag i alla fall uppskottat och framplockat mera fågelbräden och frön kom jag ihåg att handla på hemvägen. För nu behöver de nog något att äta.

Man skulle ju tro att det är maten de väntar på i träden. De röda prickarna, men de kom aldrig till fågelbrädet, sällan vågar de sig dit. De andra sorterna kom sig nog, talgoxar och några andra också som jag inte hann se vad de var för sort. Fast nu minns jag inte om jag ens kom ihåg att säga varsågod? Men då jag gick in tog jag i alla fall katten med mig ...

På hemvägen från jobbet tänkte jag att man ju borde stanna och fotografera. Det var så vackert med det vita och alla gråa nyanser, det blåfrusna vattnet och dessutom några björkar med gula blad ännu på som lysande facklor i det gråa. Men jag tänker mina medtrafikanter skulle inte gilla om jag mitt i allt stannade för att fotografera, då det annars också var nytt med hal, snöig väg och lite yrsnö än och vem vet om alla ännu fått på vinterdäcken...

kör försiktigt

Istappar tycker jag brukar vara vårtecken. Men istappen jag såg idag såg lite tveksam ut, visste inte riktigt hur han skulle vara, knölig och spretig hit och dit. Den hänger från takrännan.                                                                   Så kanske det inte är vår än ändå...? Blommorna, vad det nu är för blommor vet jag inte, men de blommar än på ängen.  Men det kan nog hända man skulle behöva leta fram vinterjackan för att inte frysa på väg till jobbet i morgon. (60+ år har jag bytt årstid från höst till vinter och varje år är det lika svårt/konstigt att behöva klä på sig mera för att tåla? Men nu är långkalsongerna på.)

(Mellanrummen är bara datorn som inte vill som jag vill, kan ju ta det som tankestreck/tankeställen/en paus eller något/eller inte alls?)

vad ser jag

Dagens text (Joh 9:24-38) handlar om en blind man som börjar se för första gången i sitt liv, efter att Jesus hade lagt en deg på hans ögon och beordrat honom att gå och tvätta sig i dammen Siloam.

Hela berättelsen (hela kapitlet) är lite konstigt, tycker jag.

Fariserna undersökte noga, frågade och funderade. Men fick det inte att passa in i sina förutfattade meningar hur det skulle vara.

Men mannen kunde se, som han inte hade kunnat tidigare... Fick också se Jesus.

Och sen avslutningen på kapitlet (v. 39-41):

Jesus sade: "Till en dom har jag kommit till denna värld, för att de som inte ser ska se och för att de som ser ska bli blinda." Några fariseer som var med honom hörde det och sade: "Men vi är väl inte blinda?" Jesus sade: "Om ni vore blinda skulle ni inte ha någon synd. Men nu säger ni att ni ser. Er synd står kvar.


Herre, förbarma dig!

det var det

Det blev en sista (?) husbilstripp för detta året. Morgonen var frusen och kall, men vacker då solen försökte få in lite värme igen.

Jag har alltså haft några dagar semester. Är nöjd så till vida att jag fått tvättat några - inte alla - fönster, de nödvändigaste. Och rena blev de ju inte utan lite randiga och flammiga, men de blev renare än de var och flugskiten mellan fönstren är tillfälligt borta.

Boken jag lånat från biblioteket är läst: Adran Plass, Jesus och jag.

Tidigare böcker jag läst av honom har varit av den humoristiska sorten. Så inte denna. Men det finns något lätt över boken ändå. Det är inget krystat, inte något tillrättalagt, som det verkar. Texter och situationer man känner igen. Lättläst och tänkvärd.

Originalet är på engelska med titeln: Jesus - safe, tender, extreme. Och på framsidan på den engelska var en teckning av en människa, men på svenska en bild på ett par sandaler och ett par andra skor. Talar bilderna också olika språk eftersom de inte kunde ha samma bild?

surt

surt sa räven om rönnbären och rätt hade han

Denna dagen också ett liv.

Livet började ganska tidigt, efter en natt med lätt sömn. Barnbarnen var på besök. De hade nog sovit gott.

Cykeltur till butiken, lövräfsande där ute - bara lite, lite fönstertvätt medan barnbarnen spelade på datorerna.

Ett av dem ville höra på Markus och Martinus. Pigga glada pojkar som sjunger glad pop, så jag sökte efter en video på youtube. Men efter en stund konstaterade jag att den musiken gör sig bättre utan video och släckte av skärmen.

Dessförinnan hade jag ju läst om #meetoo i någon tidning (minns inte vilken nu). Där menade de att rökningen och alkoholanvändningen bland ungdomarna ju hade gått att få på en nedåtgående trend genom information, förbud och svårigheter att få köpa. Kunde det inte gå att få de sexuella trakasserierna också att gå ned på samma vis?

Videon vi såg på var typ en fest med idel avklädda - inte helt, men nästan, flickor. Korta shorts, minikjolar, nakna magar, bikini, som flockade sig runt idolerna, som hade på sig oftast långärmade jeansjackor och långbenta byxor, såg nästan påbyltade ut bredvid flickorna. Det skulle föreställa poolparty...

Men jag antar att damerna bestämmer själva vad de sätter på sig - kanske inte till en videoinspelning, men annars...? Och det är ju sådana filmer, videon som man då inte borde mata i ungdomarna som söker sin plats i tillvaron, frågar sig hur man ska vara för att passa in?

- Och jo, förra veckan var det en kund som hade en kommentar som fick mig att se rött ...

denna dagen ett liv

...och den är inte slut än.

Jag började dagen med att observera att det gått hål på mina stickade sockor. Alltså stoppade jag hålet, eftersom jag vill fortsätta ha dem en tid till. Vanligen tar man ju ett garn i samma färg, så det inte syns så bra där man stoppar, men - ja - av någon orsak valde jag inte så idag.

Sockorna är annars också restgarnssockor, så de är stickade av vad jag hittat i garnlådan, garn av väldigt olika kvaliteter.

Undrar när det ska bli modernt med stoppat och lappat?

Då jag gick i småskolan (det är lågstadiet nuförtiden) så skulle vi lära oss att stoppa. Vi hade sockor hemifrån som skulle då stoppas. Jag stoppade, så som jag hade lärt mig därhemma och lärarinna gick genom klassen och kollade hur vi gjorde. Så stannade hon vid min pulpet och sa: Här syns det nog att du har stoppat strumpor förr! Jag antar hon menade det som en positiv sak, men jag tog det nog inte så. Jag skämdes. Lappade kläder och stoppade strumpor var inget man ville ha då.

Senare kom modet med sönderrivna/skurna byxor, men de skulle inte heller då vara lappade.

Men jag tycker faktiskt det är roligt att lappa/stoppa sockor någongång emellanåt! Och så går de att använda - åtminstone hemma - en liten stund till.

Dagens text (Mark 12:28-34) talar om det viktigaste budet: Du skall älska Herren dig Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ och av all din kraft. Det hjälper inte med fina offer eller eget gudstjänstfirande. Den som visste det fick betyget: ”Du har inte långt till Guds rike.” Men han var inte där än....

Ett lappverk är ett lappverk och det räcker inte annat än med Jesu försoningsdöd och uppståndelse och mitt behov av nåd.

den trettonde

Fredagskvällen efter simhallsbesöket tillbringades med den här utsikten. Egentligen var ju utsikten mycket finare i verkligheten än på stillbild. Maten var god liksom sällskapet.

Föredraget som föregick middagen var också gott, men fredagkväll efter en stressig jobbdag och simhallsbesök med dito bastu, så fastnade inte lärdomarna riktigt i huvudet mera. Men kanske det finns där någonstans om än jag inte nu får fram det. Kanske om det behövs så finns det där.

Kanske det egentligen handlade om att vara människa - i stället för robot, eller i stället för djur.

Robot blir man när det blir så stressigt att man inte hinner se att det är en mänska man arbetar med eller för. Djur, i den meningen att man bara följer sina kroppsliga instinkter utan tanke på takt och ton, utan hänsyn till andra, utan hämningar.

Vi är alla stöpta i samma form, men ändå så väldigt olika.

Ja, det var den fredagen.

bärår

Aroniabusken i höstskrud. De flesta bären är redan i frysen, då jag måste rädda de tunga kvistarna från att ligga längs marken. Resten får gärna fåglarna ta, de ska ju leva också. Undrar om det är Miikes förtjänst - eller skuld, att de har fått vara kvar så länge. Detsamma gäller rönnbären som rönnarna dignar under i år.

Bärår/sommar har det åtminstone varit. Det tackar vi för.

Igår kom veckans Året Runt. Bläddrade igenom som jag brukar göra innan jag börjar med korsordet med stort K. Men den här gången lämnade jag att läsa, då det fanns en artikel som handlade om boken Jag mötte Jesus och författaren Charlotte Rørth. Låter absolut som en bok som jag vill läsa.

Min koppling blev "Om dessa tiga skola stenarna ropa." (Luk 19:40)

På väg hem från jobbet satt jag i bilen och körde efter en bil som hade registernummer JOH-146 alltså Joh. 14:6

"Jesus sade till honom: "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig."

(Så här efteråt tänkt, kunde det ju också vara Joh. 1:46 (Jag kollade inte att det faktiskt fanns så många verser på det kapitlet):

Natanael sade till honom: "Från Nasaret? Kan det komma något gott därifrån?" Filippus svarade: "Kom och se!"
)

den gubben gick inte

om jag minns rätt: änglar som leker

Man kunde ju tro att rubriken handlar om en invalid - om man tar det bokstavligt. ...eller någon som inte hade förstånd att gå - i tid. Men egentligen så betyder det: Mig lurar du inte.

Jag skulle i alla fall inte tänka på könsdiskriminering direkt. Gubbe kan i mina öron vara både kvinna och man. Varför tänker jag först på spelpjäs - gubbe?

Så vill jag tyda det som Sipilä sa om att byta gubbe i dagens Vbl.  Varför göra ett så stort hallå om en sån sak? (hallået fanns i fb-flödet)

Dagens texter handlar lite också om hallå:
- Varför fastade inte Jesu lärjungar som andras lärjungar? (Mark. 2:18-22),

- "Låt er inte berövas segern av dem som hänger sig åt självförnekelse och ängladyrkan och som fördjupar sig i sina syner. De blåser upp sig med sina fåfänga människotankar och" (Kol. 2:16-23),

- "Jag avskyr era fester, jag hatar dem, jag står inte ut med era högtider. När ni offrar till mig och kommer med era gåvor vill jag inte veta av dem, jag vill inte se åt era offer av gödboskap. Låt mig slippa dina psalmer, jag vill inte höra ditt strängaspel! Men låt rätten välla fram som vatten och rättfärdigheten som en outsinlig ström! (Amos 5:21-24)

Rubrikens uttryck kunde ju nog granskas, det finns en hel del likadana kan jag tänka. Hur skulle det vara med ett nytt ord: Gumbe eller gumba (från gubbe + gumma)? Eller så inte....

tack för det

Pelargonen har fått komma in för en tid sedan och tackar för det med att blomma vackert innanför gardinen. (Det är fotat utifrån genom fönstret, därför speglingarna och "diset".)

Jag började fundera på pelargon - egentligen ett konstigt namn på en blomma. Tydligen har det fågelanknytning, både till stork och till trana. Många olika sorters pelargonor finns det och jag vet inte vad den på bilden heter mera än pelargon. Glad åt den är jag ändå!

Idag vill jag mest tacka för att det är fredag och ledig dag i morgon.

I morse tackade jag för att jag hade ett arbete att åka till, det är också bra så.

Det finns mycket man kan tacka för....

mina damer och herrar...

Jag hörde idag, så där bakom, en dam (jag såg henne inte så jag vet ju inte hur damig hon var/fast man måste väl inte vara damig för att vara dam?) som frågade på finska efter naistenhuone.

Jag reagerde direkt: Sånt har vi inte på jobbet mera. Vi har bara wc för både män och kvinnor. Alla där man får vara i enrum/ensam.

(Damrum låter nog mycket vackrare än wc.)

Det reagerade jag på också då vi var ute med husbilen och frekventerade wc:na i ABC-bensinstationerna (med kaffemöjligheter och mataffärer) på olika orter. De flesta hade fortfarande nog lite åtskilda wc:n för män och kvinnor. Men på ett ställe/ett cafe fanns en wc där både streckgubben och -gumman fanns på samma dörr - men fortfarande var det skillnad, det var för män och kvinnor, men de som inte känner sig som varken eller/eller inte visste, hade ingenstans att gå? Undrar hur den streckgubben (! - streckmänskan borde man ju säga, för mänskor är vi väl alla?) skulle se ut som passade åt alla?

"Mina damer och herrar, hingstar och märrar...." sa vi som små.

syns inte finns inte?

På fredagen skulle vi åka och se på tran-, inte dansen utan, avfärden till sovplatsen från Söderfjärden. På vägen dit märkte vi att det inte syntes alls av väderkvarnen - nej, vindmöllan på Sundomsidan. Har de tagit bort den?

Vi
Nej, vi måste åka och kolla, men dimman var precis i skogskanten, så att vi inte såg den. Skogen såg vi nog, men inte dimman, den såg bara ut som vanlig molnig sky, och den gömde vindmöllevingarna helt.

Att det var så dimmigt gjorde det ju lite svårt också att få se de stora tranhoparna som flög iväg, en bit opp syntes de nog men de som flög högre opp hörde vi bara.

Söndagens text (Matt. 18:1-6 (7-9) 10) handlar om änglarna som följer oss barn och som har direkt kontakt till Herren Gud däroppe, vår Far. De finns fast de inte alltid syns.

(Texten för söndagen kom in nu först för vi har varit avskärmade från internätet sedan fredagen. Vi/Jag finns nog också fast jag inte syns på nätet.)

spretigt

På väg upp från Norrskatalägret övernattade vi på parkeringen till Yyteri. Av någon orsak stod den stora parkeringen alldeles tom - kanske är det nog höst. Det här trädet på bilden hittade vi på morgonpromenaden då vi sökte efter själva stranden, den syntes inte från parkeringen och då vi på kvällen kom dit var det redan mörkt.

Verkar som om trädet tappar marken under fötterna - nej, rötterna.

Hittade en bok på biblioteket i veckan. Tomas Sjödins Eftervärme. Handlar om svåra saker, men han kan ta tag i dem också med särskild ömhet och förståelse, tycker jag. Skulle säkert tåla att läsas flera gånger...

En annan bok hittade jag på loppis för en euro: Siv Bergmans Tomat på nolltid. En bok om ungdom till ungdom kanske. Men den var ju lite kul. T.ex.:

Om man är en vinthund
varför ska man då
försöka likna en pekinges.

Visa ord - förr eller senare kommer sanningen/rötterna fram!

"Nej..., nu måste vi jobba!" slutade Sjödins bok med. Disken väntar...

Marta, Marta...

Jag är just hemkommen från en husbilsresa till Norrskata. Där förekom ett årligt höstligt vuxenläger, som vi nog varit på tidigare år också.

Lägret bestod av praktiskt arbete, utearbete vad som behövde göras på tomten och bibelstudium, bön och lovsång tillsammans med gamla bekanta och nya bekanta.

Gårdagens text (Luk 10:38-42) handlade ju om Marta och Maria, så lägret bestod ju då av bådas del. Lite av varje.

För min del blev det kärrning av ved som arbete och det trivdes jag bra med, särskilt efter att det pumpats mera luft i skottkärrshjulet så det gick lite lättare, och det blev också lagom mycket arbete, så det lite kändes i kroppen dagen efter och man blev varm och trött av det.

Andra sågade upp ved och där kommer bilden med i bilden. Jag undrade om den av björkarna adopterade tallplantan månne blev föskräckt då motorsågen kom så nära...?

Men kanske det var en "Maria"-typ som inte oroade sig och gjorde sig bekymmer utan bara trodde...?

En annan mycket viktig uppgift var att stanna upp sina arbetskamrater emellanåt, och byta några ord, så att det också blev lite vila, förhoppningsvis lite trevligheter och inte bara arbete. Allt går så mycket lättare bara man kan ha lite roligt också.

djurens gränser

Den här hittade jag på lampskärmen i vardagsrummet en dag. Vet inte vem det är/vad det är/gör den någon skada? Vacker är den, skulle bli ett fint mönster på något...

Men den är alltför lik en malfjäril och sådana vill jag inte ha inomhus - man vet inte vad det blir sen, vad de äter upp (alltså larverna då). Så då den flyttat på sig till väggen fick den åka glasraket (glas + styvt papper som lock) ut.

Samma gällde kinarosen, som ju fått komma in och varit inne redan en vecka eller så, minns inte riktigt när jag tog in den. Idag märkte jag att den hade löss, antagligen hade den haft med sig utifrån. Så nu åkte den ut (dock inte i glasraket) och har blivit behandlad med tallsåpvatten, men jag tror nog hon får stanna och bli behandlad fler gånger innan jag försöker ta in den igen.

I fb-flödet idag var det älgflugor i massor som var på tapeten. Det fanns ingen som tyckte om dom?

Och så var det vargarna, som rivit får i Markby. Jag tycker nog att det borde göras något nu. Då vargarna stryker så här nära bebyggelse och i flock, så borde de absolut jagas eller jagas bort från trakten.

Det finns en gräns och när det sker något gränsöverskridande så är det inte alltid positivt. Vargarna borde ställas till svars.