gott slut och gott nytt år

Förritiden var det viktigt att få visa julgranen, så här är vår julgren. Nackdelen med julgren i stället för gran är att kvistarna på något sätt hänger neråt, det är svårt att hänga t.ex. kulor där, de rasar av. Men de går ju att lämna bort. Mycket annat har också lämnat bort.

Nyårsaftonens första läsningen-text, en av dem: 

Klag. 3:22-26 

Det är Herrens nåd att det inte är ute med oss, att det inte är slut med hans barmhärtighet. Den är ny varje morgon, stor är din trofasthet. Herren är min del, det säger min själ, därför hoppas jag på honom. 

 

Herren är god mot dem som väntar på honom, mot den själ som söker honom. Det är gott att i stillhet hoppas på hjälp från Herren. (Folkbibeln)

Den hade jag tydligen nyårsaftonen 2020, så vi tar väl nästa då: 

Pred. 3:1-8 

Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen: en tid att födas och en tid att dö, en tid att plantera och en tid att rycka upp det planterade, en tid att dräpa och en tid att hela, en tid att riva ner och en tid att bygga upp, en tid att gråta och en tid att skratta, en tid att sörja och en tid att dansa, en tid att kasta bort stenar och en tid att samla stenar, en tid att ta i famn och en tid att avstå från famntag, en tid att söka upp och en tid att tappa bort, en tid att förvara och en tid att kasta bort, en tid att riva sönder och en tid att sy ihop, en tid att tiga och en tid att tala, en tid att älska och en tid att hata en tid för krig och en tid för fred. (Folkbibeln)

Och den hade jag förstås ifjol, nästa då: 

1 Sam. 7:12  

Samuel lät resa en sten mellan Mispa och Shen och kallade den Even Haeser. Han sade: ”Ända hit hjälpte oss Herren.”

Och ja, hittills har han hjälpt. Julgrenen vår är full av minnen, prydnader som kommit till genom åren och påminner mig om givarna, som många inte mera finns bland oss. 

 

 

men

 

Barnbarnen ville att vi skulle leka kurragömma där ute efter att det hade blivit mörkt. Det gick jag inte med på. Hade något gammalt trauma som jag mindes alltför väl. 

Men det gick ju att klättra i träd och gunga på grenar också. Bra med reflexer så man ser var barnen är. 

Vi klarade oss alla utan men, vad jag vet.

Menlösa barns dag, fjärde dag jul, första läsningen-texten: 

2 Mos. 1:22-2:10

Farao gav denna befallning till hela sitt folk: ”Kasta alla nyfödda pojkar i Nilen och låt bara flickorna leva.”

En man av Levis släkt gifte sig med Levis dotter, och hon blev havande och födde en son. Hon såg vilken fin pojke det var och höll honom gömd i tre månader. Sedan kunde hon inte gömma honom längre utan tog en korg av papyrusgräs och tätade den med beck och tjära, lade barnet i den och satte ut den i vassen vid Nilstranden. Pojkens syster ställde sig ett stycke därifrån för att se hur det skulle gå med honom.

Då kom faraos dotter ner till floden för att bada, och hennes hovdamer gick fram och tillbaka utmed stranden. Hon fick syn på korgen i vassen och skickade en slavinna att hämta den. När hon öppnade den såg hon att där låg en pojke och grät. Hon tyckte synd om honom och sade: ”Det är nog ett av de hebreiska barnen.”

Då sade pojkens syster till faraos dotter: ”Skall jag skaffa en hebreisk kvinna som kan amma barnet åt dig?” – ”Ja, gör det”, svarade faraos dotter. Då gick flickan och hämtade pojkens mor, och faraos dotter sade till henne: ”Ta med dig det här barnet och amma det åt mig. Jag skall betala dig för det.” Kvinnan tog då pojken och ammade honom. När pojken blev större förde hon honom till faraos dotter, som adopterade honom och gav honom namnet Mose. ”Jag har ju dragit upp honom ur vattnet”, sade hon.

Ibland är de små liven inte mycket värt.....

vist

 

Tisdagens, tredje dag jul, första läsningen-text: 

Ordspr. 8:1, 22-30

Hör, visheten ropar och förståndet höjer sin röst!

Herren hade mig vid begynnelsen av sin väg, före sina gärningar i urtiden. Av evighet är jag insatt, från begynnelsen, innan jorden fanns. Innan djupen blev till föddes jag, innan källorna flödade av vatten.  Innan bergen grundades, innan höjderna fanns föddes jag, innan han gjort land och fält och jordens första stoft.

 När han beredde himlen var jag där, när han välvde ett valv över djupen, när han fäste skyarna där uppe och djupets källor bröt fram med kraft, när han satte en gräns för havet och vattnet stannade där han befallt, när han lade jordens grund, då var jag verksam vid hans sida. Jag var hans glädje dag efter dag, ständigt jublande inför honom. (Folkbibeln)

 Ja, vad är vishet? Eller vem?

Katten på bilden fick en leksak på julafton. Han var glad åt den. Gladde också andra med den.

kvitter eller skrän

Man kunde tänka sig att det är en fågel i bur, men nej, den är nog helt fri. Och hungriga är också de svarta/gråa fåglarna. 

Konstaterade tidigare då vi ju har haft julgrenen inne ända från lillajul, att det kan tydas så att vi har haft jul hela december. Det har vi ju inte haft, bara grenen.

Jag som alltid sagt att jul det pyntar man till först till julaftonen, möjligen dagen före.

Julannandagens första läsningen-text:

2 Krön. 24:18-21 

Och de övergav Herrens, sina fäders Guds, hus och tjänade asherapålarna och avgudarna.

Då kom Guds vrede över Juda och Jerusalem på grund av dessa synder. Och profeter blev sända till dem för att få dem att vända om till Herren, och dessa varnade dem, men de lyssnade inte till dem.

Men Sakarja, prästen Jojadas son, hade blivit beklädd med Guds Andes kraft. Han steg fram inför folket och sade till dem: ”Så säger Gud: Varför bryter ni mot Herrens bud? Det kan inte sluta lyckligt. Eftersom ni har övergett Herren, har han också övergett er.”

Då gaddade de ihop sig mot honom, och på kungens befallning stenade de honom på förgården till Herrens hus. (Folkbibeln)

Ställningen med kronan kom jag att tänka på då jag funderade vad asherapålarna är för något, hur såg de ut? Men någon avgud är väl inte fågelmatningen?

Och hur är det med alla julgranar. Som ska vara så jättestora på torg och i kyrkor och utanför....? 

Visselblåsare råkar ofta illa ut.

vem är Jesus

ljus i vårt hus i en mörk värld

Juldagen är julstressen förbi, åtminstone för oss. Det heter ju i julevangeliet på engelska: It came to pass.... En vän påpekade det i något sammanhang. Den kom för att gå vidare/passera, sen kommer något annat. Det är en lättnad att ha kommit så långt. 

Åtminstone hoppas jag att det blir så i år också.

 Juldagens första läsningen-text: 

Jes. 52:7-10 

Hur ljuvliga är inte glädjebudbärarens steg när han kommer över bergen och förkunnar frid, bär fram goda nyheter och förkunnar frälsning och säger till Sion: "Din Gud är kung!"

Hör, dina väktare ropar med hög röst, de jublar tillsammans, för de ska med egna ögon få se Herren vända tillbaka till Sion. Brist ut i jubel tillsammans, ni Jerusalems ruiner, för Herren tröstar sitt folk, han återlöser Jerusalem. Herren visar sin heliga arm inför alla folkens ögon, alla jordens ändar ska se vår Guds frälsning. (Folkbibeln)

Läste ledaren i julaftonens Vbl: Nu firar vi Jesus födelse.... Bra att det fortfarande är det vi firar. Men att det kom på ledarplats!? Det funderas om Jesus finns/fanns på riktigt. 

Jag håller på att läsa en bok från biblioteket: C.S. Lewis Världens sista kväll. Det är en samling av texter som varit publicerade annanstans tidigare. 

Läste kapitlet: Vad ska vi säga om Jesus? Texten börjar: "Vad ska vi säga om Jesus?" Det är på sitt sätt en hysteriskt komisk fråga. För egentligen är ju frågan inte vad vi ska säga om honom utan vad han ska säga om oss.

Sen kommer en längre fundering fram och tillbaka om det som folk ofta fastnar på i berättelsen om Jesus. 

Han slutar med: Det han säger är mycket annorlunda än vad någon annan andlig lärare sagt. De andra säger: "Här ska ni få höra sanningen om världen. Där ligger vägen ni har att vandra." Han säger: "Jag är Vägen , Sanningen och Livet." Han säger: "Ingen kan nå fram till den obetingade verkligheten annat än genom mig. Försök behålla livet - ditt eget liv - och du går oundvikligen under. Offra dig, och du blir räddad." Han säger: "Om du skäms för mig, om du tittar bort när du hör mig kalla, då tittar jag bort när jag kommer tillbaka fullt synligt som Gud. Om något, vad det vara månde, skiljer dig från Gud och från mig, så gör dig av med det. Är det ditt öga, så riv ut det. Är det din hand, så hugg av den. Sätter du dig själv först, kommer du sist. Kom till mig, alla som bär tunga lass, så ska jag lätta på dem: era synder är strukna, varenda en - det kan jag göra. Jag är pånyttfödelsen; jag är livet. Ät mig, drick mig - jag är er mat. Och sist men inte minst: var inte rädda, för jag  har hela världsalltet i min hand." Det är vad det handlar om.

Säga vad man vill om C.S.Lewis teologiska texter, men lätta är de inte att läsa och förstå, men på nåt vis uppfattar jag nog dem som sanna och viktiga.

ljus

 Julnattens första läsningen-text: 

Jes. 9:2-7 

Det folk som vandrar i mörkret ska se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land ska ljuset stråla fram. Du förökar det folk som du inte gett stor glädje. De ska glädjas inför dig som man gläds under skördetiden, som man jublar när man delar byte. För du ska bryta deras bördors ok, deras skuldrors käpp och deras plågares stav, som på Midjans tid. Ja, varje stövel buren i stridslarm och varje mantel vältrad i blod ska brännas upp och förtäras av eld.

 För ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Far, Fridsfurste. Så ska herradömet bli stort och friden utan slut över Davids tron och hans rike. Det ska befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet från nu och till evig tid. Herren Sebaots lidelse ska göra detta. (Folkbibeln)

 

av vikt

Vi tog ju in en julgren till lillajul. På fotot ses små bollar på grenen, den har börjat växa. Så den får fungera som ordinarie julgran/gren också. Nu syns det ju inte på bilden, men jo, jag har fått bytt till julgardiner.

Julaftonens första läsningen-text, en av dem: 

Jes. 11:1-5  

Men ett skott ska skjuta upp ur Ishais avhuggna stam, en telning från hans rötter ska bära frukt. 

Över honom ska Herrens Ande vila, Anden med vishet och förstånd, Anden med råd och styrka, Anden med kunskap och vördnad för Herren. Han ska ha sin glädje i vördnad för Herren. 

Han ska inte döma efter vad ögonen ser eller avgöra efter vad öronen hör, utan han ska döma de fattiga med rättfärdighet och med rättvisa skaffa rätt åt de ödmjuka på jorden. 

Han ska slå jorden med sin muns stav, döda de ogudaktiga med sina läppars ande. Rättfärdighet ska vara bältet runt hans midja, trofasthet bältet om hans höfter. (Folkbibeln)

Sen fortsätter texten: Vargar ska bo tillsammans med lamm....

Där är vi ju inte än. Om än lejon, giraff, elefant och en massa tomtar nog kom sams på Den sjungande julgranen i FKF:s tappning vi fick bevista, Handlade om aktuella teman, miljö, klimathot, men också Jesusbarnet i krubban som motvikt till all ytlighet. Då väger han mycket.

--------------------

Jag har läst Ann-Helen Attianeses bok Viva viva, Livet, döden och maten i mitt Italien. Lätt blandning av allt, rolig att läsa. Dessutom var det nog några recept som såg intressanta ut. 

Hela tiden jag läst den, läser ju bara till kvällen innan jag somnar, så börjar det sjunga i mig: Jag längtar till Italien. Inte för att jag längtar dit speciellt, utan för att pappa när jag var liten ofta sjöng på just den. 

God Jul på er och attjoo, som det varit nu flera dagar, gammaldags förkylning, få se hur länge den varar... Såna behövs för att kroppen ska orka motstå flera sen.

varde

han ler

Fjärde söndagen i advent har som första läsningen-text: 

1 Mos. 21:1-7

Herren glömde inte sitt löfte till Sara utan gjorde med henne så som han hade sagt. Hon blev havande och födde en son åt Abraham på hans ålderdom, vid den tid som Gud hade förutsagt. Abraham gav sin nyfödde son, den som Sara fött honom, namnet Isak. När Isak var åtta dagar omskar Abraham honom, så som Gud hade befallt.

Abraham var 100 år när hans son Isak föddes. Och Sara sade: ”Det Gud har gjort får mig att le, och alla som hör det måste le med mig.” Hon sade: ”Vem hade kunnat säga Abraham att Sara skulle ha barn att amma? Men nu har jag fött honom en son på hans ålderdom.”

Det ska nog till ett större underverk för sådant.  

Det kom en låda gamla ljus till vårt hus, så i år igen har vi ett ljushuvud på bordet. Den förra gången var tydligen 2018, var det såå länge sen?!

Det var ett lätt ljus för att vara så stort, så vi började fundera på vad de gjorde sådana ljus av förritiden? Men det har nog brunnit som ljus ska brinna. 

Jesus var väl inte heller så tung när han föddes, det som vi firar i jul, kanske något mellan två och fem kilo? Men han gjorde det han skulle i alla fall.

reflex av ljuset

Historien bakom det fotot är att jag satt i bilen medan chauffören tankade och hade tagit av mig min gamla mössa då det hade blivit varmt i bilen. Jag började fundera om reflexen i garnet ännu fungerar efter ett antal tvättar. Det brukar ju synas när man fotograferar. 

Det syntes inte på fotografiet. Men hemma testade jag med ficklampa och då syntes nog lite av reflexen än. 

Söndagens första läsningen-text: 

Mal. 4:5-6 (svärtade)

Se, dagen kommer, den brinner som en ugn. Då ska alla högmodiga och alla som gör det onda vara som halm. Dagen som kommer ska bränna upp dem, säger Herren Sebaot, den ska varken lämna rot eller kvist. 

 Men för er som vördar mitt namn ska rättfärdighetens sol gå upp med läkedom under sina vingar. Då ska ni komma ut och hoppa likt kalvar som släpps ur sitt bås. Ni ska trampa ner de gudlösa, för de ska bli stoft under era fötter den dag jag utför mitt verk, säger Herren Sebaot. 

Kom ihåg min tjänare Moses lag som jag gav honom på Horeb, stadgar och föreskrifter för hela Israel. 

Se, jag ska sända er profeten Elia innan Herrens dag kommer, den stora och fruktansvärda. Han ska vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till deras fäder, så att jag inte kommer och viger landet åt förintelse. (Folkbibeln)

Det är de sista orden i Gamla Testamentet. Johannes Döparen var den som kom före Jesus och som Jesus talade om som Elia.  

Ska det komma en Elia igen, innan Jesus kommer åter? Någon som reflekterar Jesu ankomst.

------------------

Tredje boken av Gund von Numers-Snellman har blivit läst: Legenden om Iserim. Det var en glimt av den tiden.

tack för vårt lands självständighet

Samtidigt som vi var till stan var vi också till ett gammalt fäderneshus. Bilden är av uthuset. Många bra ställen att leka kurragömma på tänkte jag.

Det var inte så enkelt att finna plats att bygga på i stenriket. Men uthuset har gjort tjänst i många år nu, och står sig än. 

Självständighetsdagens första läsningen-text, den andra: 

Pred. 9:13–18 

Också detta såg jag under solen, en visdom som syntes mig stor: Det fanns en liten stad med få invånare. Mot den kom en stor kung som belägrade den och byggde stora befästningsverk mot den. Därinne fanns en fattig men vis man som räddade staden genom sin vishet. Men ingen kom ihåg den fattige mannen.

Då sade jag: Vishet är bättre än styrka. Men den fattiges vishet blir föraktad, och ingen lyssnar till det han säger.  De visas ord som hörs i stillhet är bättre än rop från en härskare bland dårar. Vishet är bättre än vapen. Men en enda syndare fördärvar mycket gott. (Folkbibeln)

 Folkbibeln hänvisar till händelsen i 2 Sam. 20:15-22, förutom att mannen där var en kvinna.  

                                Glad självständighetsdag!

julkort

I år blev det en julgren som lillajulgran, kom sig in t.o.m. lite i förtid, då barnbarn var på besök. Vi har ju haft julgren tidigare också (klick). Om jag minns rätt så började åtminstone den ena växa så den fick bli omklädd till jul. Kolumnen jag länkade till i den tidigare nämnda  texten är nog väldigt aktuell idag än fast den är från 2018. Alltså allt är inte coronans fel.

Vi tog oss en dag i stan, skulle köpa lite av det som behövs till jul. Jag konstaterade att i vanliga butiker finns inte mera några tydligt kristna julkort, inga kort med bild på julkrubba, i alla fall såg jag inga sådana. Varför är det så? Går de inte att sälja? Eller är butiksfolk/inköpare rädda för de som inte vill se något kristet i julen?

Söndagens första läsningen-text:

Jes. 35:3-6

Ge styrka åt kraftlösa armar, stadga åt skälvande knän! Säg till de förskrämda: ”Fatta mod, var inte rädda! Se, er Gud är här, hämnden kommer, Guds vedergällning. Han kommer själv för att rädda er.”

Då skall de blindas ögon öppnas och de dövas öron höra. Då skall den lame hoppa som en hjort och den stumme brista ut i jubel. Vatten bryter fram i öknen, bäckar i ödemarken.

Julgran är väl inte egentligen någon kristen symbol, men en försmak kan det ju vara av ljuset som skulle komma, som Jesaja profeterar om i dagens text. Jesus själv hänvisar ju till den här texten (Matt. 11:5) då Johannes döparen var tveksam om Jesus var den som skulle komma, Messias.  

Då jag fotograferade granen/grenen utifrån kom jag på att jag ju nog borde ha bytt till julgardiner först. Får jag det gjort nu då granen redan är där....? Inte så bra planerat.

något rött

Bilden fordrar kanske en förklaring: 

Jag brukar fylla min blomlåda  där ute och en gryta, när blommorna har vissnat till vintern, med granris och enris, som finns att tas på gården. Sen brukar jag eventuellt få lite färg i lådan med rönnbär eller någon annan vacker kvist. I år fanns det inga rönnbär att ta, åtminstone inte på våran gård. Hittade ingen annan kvist heller.

Den tredje gammaltestamentliga texten efter första advent: 

Hab. 2:1-4

Jag skall ställa mig på vakt, gå till min post och spana. Jag vill se vad han skall säga till mig, vilket svar jag får på min klagan. 

Herren svarade mig: Skriv ner det du får se med tydlig skrift på tavlor, så att det blir lätt att läsa, ty synen vittnar om den bestämda tiden, den talar om slutet, den slår inte fel. Om uppfyllelsen dröjer, så vänta tåligt, den kommer förvisso, den uteblir inte. Se, den falske far bort med vinden, men troheten räddar den rättfärdiges liv.

För att veta vad han klagat måste man läsa första kapitlet och där finns också svar av Herren. Också i fortsättningen i andra och tredje kapitlet finns Herrens svar. Det är hela texten i Habackuk.

Tredje kapitlet slutar med: 

Men jag vill jubla i Herren och glädja mig i min frälsnings Gud. Herren Gud är min styrka. Han gör mina fötter som hjortens och låter mig gå fram över mina höjder.

Det röda som skymtar i granriset och under snön, den första snö som kom en dag och smälte bort följande, är en söndrig röd ytterkruka som jag hittade i skåpet.  Den fick verka som färgklick i år.

---------------------

Hittade i biblioteket boken Rågen En spretig historia av Annika Luther. Mycket läsvärd bok nog, men jag är glad att jag inte behöver kunna den. Det fanns minsann mycket faktauppgifter i den. 

Inte kristen bok, mera historisk, men den började med ett bibelord: 

En människas dagar äro såsom gräset, hon blomstrar såsom ett blomster på marken. När vinden går däröver, då är det icke mer, och dess plats vet icke mer därav. (Ps. 103:15)

Det var ju gräset/rågen hon skrev om.  

Men enligt dagens gammaltestamentliga text är det den falske som far bort med vinden, men troheten räddar den rättfärdiges liv.

pip

Det blev nog en mindre hotfull bild när man tar med lite större perspektiv.

Katten är en sån som hänger på en fjäder och gungar både opp och ner och i sidled och snurrar. Tillräcklig rörelse för en liten baby att se på. Har hängt med länge.

(Behövs ingen telefon med rörliga bilder då än.)

En annan gammaltestamentlig text för veckan efter första advent: 

Mika 2:12-13

Jag ska församla dig, Jakob, hela ditt folk. Jag ska samla dem som är kvar av Israel, jag ska föra dem tillsammans som fåren till fållan, som en hjord till dess betesmark, det ska bli ett sorl av människor. 

En som banar väg drar ut framför dem, de bryter fram och tågar i väg och vandrar ut genom porten. Deras kung tågar framför dem, Herren går i spetsen för dem. (Folkbibeln)

Nu när jag skriver det här, väntar jag på att tvättmaskinen ska bli klar. Jag har väntat ganska länge, men så kommer jag ihåg att vår nya tvättmaskin (den gamla gav upp) inte piper och säger till att den är färdig. Den nya bara tystnar. 

Fick också lära mig med barnbarnet idag att då man leker med en kortpacke, den här innehöll Muminvarelser, vi hade då jag var liten Pekkakort, så ska man ta kortet gå till en låtsasmaskin och visa kortet, då säger maskinen "pip".

Vad är tecknet/signalen som får folk att samlas och följa efter kungen/Herren?

ljus

Testade att nyfådda adventsljusstaken (pensionsgåva) lyser. Det gjorde den. 

Den passar bra vid vedspisen, kaklen är på skorstenen. 

Det mörka "molnet" ovanför är skuggan av en katt, som hänger där för att roa barnbarnen. Har nog hängt länge där.....

Det finns en gammaltestamentlig text för veckan efter första advent, eller egentligen tre, den ena: 

Jes. 63:15-16

Blicka ner från himlen, se till oss från din heliga och härliga boning! Var är nu din lidelse och din kraft? Ditt hjärtas ömhet och din barmhärtighet har dragit sig tillbaka från mig. 

 

Du är ju vår Far! Abraham vet inte om oss, Israel känner oss inte. Men du, Herre, är vår Far. Vår Återlösare av evighet är ditt namn. (Folkbibeln)

Mörka moln ser man dagligen nuförtiden när man läser Vbl. Krig, hot om krig, klimatförändringen osv. 

 

                                                                                    Han håller hela världen i sin hand (youtube)

första

Det är första advent, det första ljuset är tänt (eller borde vara?) ....

Söndagens första läsningen-text: 

Sak. 9:9-10

Ropa ut din glädje, dotter Sion, jubla, dotter Jerusalem! Se, din konung kommer till dig. Rättfärdig är han, seger är honom given. I ringhet kommer han, ridande på en åsna, på en ung åsnehingst.

Jag skall förinta alla stridsvagnar i Efraim, alla hästar i Jerusalem. Krigets vapen skall förintas. Han skall förkunna fred för folken, och hans välde skall nå från hav till hav, från floden till världens ände.

Den första versen har hänt, då Jesus red in i Jerusalem (evangelietexten), följande vers har vi ännu inte sett. Som Jesus sa: I'll be back!, eller hur det nu var.

-----------------

Har läst ännu en bok av Gund von Numers: Vinden kastar. Om en konstnärs liv och människorna runtom. 

                              Glad adventstid önskar jag er!

Ps. 

Här (klick) finns en text som tangerar.

ufo

Söndagens första läsningen-text: 

Dan. 7:1 - 9-10 - 13-14 (alltså verserna 9-10 och 13-14 är texten för dagen - de svärtade)

 I den babyloniske kungen Belshassars första regeringsår hade Daniel en dröm och såg en syn medan han låg på sin bädd. Sedan skrev han ner drömmen och återgav huvudinnehållet.

Daniel sade: Jag såg i en syn om natten hur himlens fyra vindar rörde upp det stora havet. Och fyra stora djur steg upp ur havet, det ena inte likt det andra. 

 

Det första liknade ett lejon men hade vingar som en örn. Medan jag betraktade det rycktes vingarna av från djuret, och det restes upp från jorden och stod på två fötter som en människa. Och det fick ett mänskligt hjärta. 

 

Sedan fick jag se ett annat djur, det andra i ordningen. Det liknade en björn, och det reste sig på sin ena sida, och det hade tre revben i gapet mellan tänderna. Det fick befallningen: Res dig och sluka mycket kött! 

 

Därefter fick jag se ännu ett djur. Det liknade en leopard men hade fyra fågelvingar på sidorna. Djuret hade fyra huvuden, och det fick stor makt.

 

Sedan fick jag i min syn om natten se ett fjärde djur, som var skrämmande, fruktansvärt och mycket starkt. Det hade stora tänder av järn, det slukade och krossade och trampade det som blev kvar under fötterna. Det var olikt alla de tidigare djuren och hade tio horn.  Men medan jag betraktade hornen fick jag se hur ett annat horn sköt upp mellan dem, ett litet horn som stötte bort tre av de tidigare hornen. Det hornet hade ögon som liknade människoögon och en mun som talade stora ord.

Medan jag såg på djuret sattes troner fram, och den Gamle av dagar satte sig ner. Hans kläder var vita som snö och håret på hans huvud var som ren ull. Hans tron var av eldslågor och dess hjul var av flammande eld. En ström av eld flödade och gick ut från honom. Tusen gånger tusen tjänade honom, och tiotusen gånger tiotusen stod inför honom. Han satte sig ner för att döma, och böcker öppnades. 

 

Jag fortsatte att se på, eftersom hornet talade så stora ord. Medan jag såg blev djuret dödat, och kroppen förstördes och kastades i den brinnande elden. De andra djuren miste också sin makt, och deras livstid var bestämd till tid och stund. 

 

I min syn om natten såg jag, och se, en som liknade en människoson kom med himlens skyar. Han närmade sig den Gamle och fördes fram inför honom. Åt honom gavs makt och ära och rike, och alla folk och stammar och språk ska tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde som inte ska ta slut, och hans rike ska inte förstöras. (Folkbibeln)

Jag har en tid haft som projekt - eller vad man nu ska kalla det - att få mina UFO:n antingen färdiga eller omgjorda eller ogjorda - alltså upprivna. UFO då i bemärkelsen UnFinished Objekts (=ofärdiga alster). Bildens gardiner är nog påbörjade för närmare 10 år sen? Vet inte än om de ska få förbli eller ej. Jag tänker det kan vara knepigt att få virkade gardiner att hänga bra som panelgardiner, de kan ha en tendens att töja sig och bli smalare i mitten. Det ska föreställa en nyckelpiga på ena blomstängeln - inget annat djur eller odjur.  

Det är alltså domsöndagen.

Odjuren som talade stora ord (varför tänkte jag genast på sociala medier?) är bestämda till tid och stund och sen mister de sin makt. Men människosonen (om jag förstått det rätt = Jesus), hans rike ska inte förstöras eller ta slut. 

                                                                                                            Ett annat UFO (Larry Norman, youtube)

ljus och lykta

Tyckte jag kände mig så frisk efter flunssan, som i alla fall visade sig vara positiv för Covid., så vi var till gravgården och tände ljus före alla helgona. Det blev nog nästan för mycket. Konstig flunssa då man inte har feber, men är så trött? Folk fanns nog på gravgården men ingen vi kände och behövde prata med. Så det blev inte smittorisk. Hoppas den ger med sig....

Söndagens första läsningen-text

"morgonsolen redan strålar högt på blåa himmelen"

Amos 4:(6-)12-13

Jag lät er gå med tomma magar i alla era städer och lät er sakna bröd på alla era orter. Ändå har ni inte vänt om till mig, säger Herren. 

Jag höll tillbaka regnet för er, när det ännu var tre månader kvar till skördetiden. Jag lät det regna över en stad men inte över en annan. En åker fick regn, den som inte fick regn torkade bort. 

Två, tre städer stapplade till samma stad för att få vatten att dricka, men kunde inte släcka sin törst. Och ändå har ni inte vänt om till mig, säger Herren.
 

Jag slog er med sot och rost Era många trädgårdar, vingårdar, fikonträd och olivträd åt gräshopporna upp. Och ändå har ni inte vänt om till mig, säger Herren.

Jag sände pest bland er som i Egypten. Jag dödade era unga män med svärd och lät era hästar tas som byte. Stanken av era fallna skaror lät jag stiga upp i er näsa. Och ändå har ni inte vänt om till mig, säger Herren.

Jag lät ödeläggelse drabba er, som när Gud ödelade Sodom och Gomorra. Ni var som en brand, ryckt ur elden. Och ändå har ni inte vänt om till mig, säger Herren.

Därför ska jag göra så med dig, Israel, och eftersom jag ska göra så med dig, så bered dig att möta din Gud, Israel. För se, han som formar bergen och skapar vinden och förkunnar sina tankar för människan, han som gör gryningen till mörker och går fram över jordens höjder – Herren Gud Sebaot är hans namn. (Folkbibeln)

Nå, coronan har nog småningom gett med sig, lite i taget. Något litet blir gjort, men med små steg. Men jag är ju pensionär så kanske det inte behövs några stora steg mera, eller....?

"Bered dig att möta din Gud" - ja, hjälp!

 

Därför, mina älskade, när ni nu väntar på detta, gör allt ni kan för att bli funna rena och fläckfria inför honom i frid. Och räkna med att vår Herres tålamod innebär frälsning.(2 Petr. 3:14-15, Folkbibeln)

 _________________ 

Har läst två böcker: David Åleskjaers Ennen sataa lunta helvetissä. På första sidan fortsätter meningen ...ennenkuin minusta tulee uskovainen! Men berättelsen gick vidare och han kom sig till att vandra med Gud, efter att ha gått genom mycken bedrövelse.

Den andra är Gund von Numers-Snellmans Kvinnorna på Larsvik. När jag närmade mig slutet började jag nog känna igen handlingen. Om jag kollade in de handskrivna siffrorna i biblioteksboken så hade jag läst den 1991, numret som stod som sista låntagare på papperslappen kändes välbekant på något vis. Kan man kolla sånt mera då det går via Fredrika.finna.fi?

------------------------.

Vi kom oss också att se film, då vi igen hade ärende till gravgården och staden: Klaus Härös Rakkaani merikapteeni som går på bio just nu. En film som tar fram många funderingar och känslor. Och för övrigt också är vacker att se.

pryttel

Återigen har jag läst en bok, som nog var tänkt att läsas med eftertanke en liten bit i taget, med diskussion/funderingar emellan, men..... Livet är inte spikrakt av Markus Leandersson. 

Sista stycket fick mig att komma ihåg bilden och prytteln, som jag skrivit om lääänge sen (klick). 

Det berättas om en dåtida lärare som har samlat sina elever och säger: "Innan ni går skulle jag vilja visa er något", sa hon. "Det här är en sak jag fick av en god vän för många år sedan, och den innehåller det bästa Gud har gjort. När jag känner mig nere, brukar jag titta på det. Egentligen är det min hemlighet vad som finns i lådan, men i morse kände jag att jag ville ta med den till er och visa. Jag skickar runt lådan och var och en får titta i lådan och sedan stänga den och skicka den vidare."

Prytteln kunde fungera på samma sätt som lådan.
 

Söndagens första läsningen-text, en av dem: 

Jes. 33:20-22 (fetstil)  (15-24)

Den som vandrar i rättfärdighet och talar vad rätt är, den som föraktar det som vinns genom förtryck och som avhåller sina händer från att ta mutor, den som stoppar till sina öron för att inte höra om blodsgärningar och sluter sina ögon för att inte se det onda, han ska bo på höjderna, klippfästen ska vara hans värn. Sitt bröd ska han få, vatten ska aldrig fattas honom.

En kung i sin skönhet ska dina ögon se, de ska blicka ut över ett vidsträckt land. Då ska ditt hjärta tänka tillbaka på skräckens tid: "Var är nu skrivarna, var är skatteindrivarna, var är de som räknade tornen?" Du slipper då se det vildsinta folket, folket med obegripligt språk som ingen kunde förstå, vars stammande tungomål ingen kunde tyda.

Se på Sion, våra högtiders stad! Dina ögon ska skåda Jerusalem, en säker boning, ett tält som inte flyttas bort. Dess tältpinnar ska aldrig ryckas upp, och av dess tältlinor ska ingen enda brista, för Herren ska vara där i sitt majestät. Han ska vara för oss som floder och breda strömmar. Inget skepp med åror ska där gå fram, inget mäktigt skepp färdas däröver, för Herren är vår domare, Herren är vår lagstiftare, Herren är vår kung. Han är den som frälser oss.

Dina tåg hänger slaka, de håller inte masten stadig, seglet är inte spänt. Då ska mycket rövat gods utskiftas, även de lama ska då ta byte. Och ingen av invånarna ska säga: "Jag är sjuk." Folket som bor där har fått sin synd förlåten. (Folkbibeln)

Fast om jag minns rätt så hette det i min barndom: Vill du se ett troll? 

nytt och gammalt

För någon tid sedan - dagarna går så fort nuförtiden - så tittade vi in på det nya Clas Ohlson för att se hur det ter sig. Det tedde sig nog helt bra, lite mindre än inne i stan, men ändå mycket utbud. Särskilt som vi inte skulle ha något särskilt. 

Fotot är därifrån. 

Allhelgonadagens första läsningentext: 

Jes. 65:17–19

Se, jag skapar nya himlar och en ny jord, och man ska inte mer minnas det förgångna eller tänka på det. Nej, fröjda er och jubla för evigt över det som jag skapar! För se, jag skapar Jerusalem till jubel och dess folk till fröjd. Jag ska jubla över Jerusalem, fröjda mig över mitt folk. Där ska inte mer höras gråt eller klagan. (Folkbibeln)

Och ja - det kan nog ligga något i det att måsten nuförtiden översätts till parhaat, eller är det parhaat som översatts till måsten? 

(Jag borde ju ha tittat efter och lagt på minnet vad som fanns i hyllorna, vad som är årstidens måsten, men  nu minns jag ju inte det. Det kan ju vara att det är något jag glömt.)

-------------------------

Har läst en bok från biblioteket: Gund von Numers-Snellmans Minns någon Annusjka? från 1945. Jag gillade den. Ibland kommer de där tankarna från förr i tiden, vad blev det av den och den personen?

Kollade igenom en bok, som jag hittade vid städning, om bysborna i min barndomsby. Mycket trevlig läsning, men jag konstaterade att en del namn fanns inte med, ett annat var fel. Att fela är mänskligt. De som plockat fram uppgifterna hade nog gjort ett stort arbete.

rigg

 

Vi kom oss på en liten utflykt till en hamn. 

På fotot ser det ju fint ut men det var kallt och blåsigt. Udden där längre bort tror jag är där vi brukar ibland sova över med husbilen. Eller så är den udden lite bakom. 

En båt skulle riggas ner för att plockas upp på land för vintern, därför for vi dit. Där fick jag tillbringa tid med barnbarn. (Konstigt när det finns så mycket "akta dig" i mina tankar i sammanhanget.) Det blev grillning. Ett barnbarn fick en gädda på sitt kastspö. De mindre fick "leka med elden"? I alla fall  gjorde de det. Eld är fascinerande. Allt gick bra.

Söndagens första läsningen-text: 

Jer. 1:4-10

Herrens ord kom till mig: 

Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, innan du kom ut ur modersskötet gav jag dig ett heligt uppdrag: att vara profet för folken. 

Men jag svarade: ”Nej, Herre, min Gud, jag duger inte till att tala – jag är för ung!” Då sade Herren till mig: Säg inte att du är för ung utan gå dit jag sänder dig och säg det jag befaller dig! Låt dem inte skrämma dig, ty jag är med dig och jag skall rädda dig, säger Herren. 

Och Herren sträckte ut handen, rörde vid min mun och sade: Jag lägger mina ord i din mun. I dag ger jag dig makt över folk och riken. Du skall rycka upp och vräka omkull, förstöra och bryta ner, bygga upp och plantera.

Rycka upp, vräka omkull, förstöra och bryta ner låter ju inte så kul, men kanske det behövs för att kunna bygga upp och plantera. 

Kommer ihåg då jag var liten skulle åkrarna ibland brännas på våren under övervakning, för att växten skulle bli bättre. Fast vi var små fick vi vara med där också, eller var vi det bara ändå?, minns att jag nog brände upp en vante i misstag en gång.

---------------------

Ljus framtid av David Klemetz har blivit läst. En kristlig bok jag höll med om nästan allt, en passus var nog något jag undrade på, men nu har jag glömt vad det handlade om. Och det är väl det man ska göra, ta vara på det goda och glömma det som kändes fel - och se framtiden an med glad förhoppning?

---------------------

...och så var det återigen dags för urvridningen...

omvändelse?

Med barnbarnet kom vi oss att gå på skogsvägar i grannskapet. Det kommer hela tiden nya, som jag inte haft orsak att kolla upp vart de leder. 

Där hittade vi skog, gammal skog, med diverse gamla jordbruksredskap som nästan var överväxta.

De behövdes tidigare för att få bröd på bordet. 

Nu kunde de nog säkert städas bort, - eller plockas fram som prydnad i någons trädgård, men....

Taggtråden på bilden är sådant som städats bort ur skogen då de hittats. Användes tidigare för att hålla korna inom hägnet. Ofta lämnade taggtrådarna kvar i skogarna då kohållningen tog slut.  

Det finns en gammaltestamentig text i Kyrkohandboken för böndagen för fred, mänskliga rättigheter och internationellt ansvar 2022 för 24.10.: 

Rut 1:6

Då bröt Noomi upp tillsammans med sina svärdöttrar för att vända hem från Moab. Där hade hon nämligen fått höra att Herren hade tagit sig an sitt folk och gett det bröd.

Viktig böndag i dagens läge!

Nu har det blivit modernt igen att bygga staket, murar, stängslen, men för olika länder, folk... 

                                               Här (klick) finns ett inlägg som också slutar med uppmaningen Omvänd er!

i Guds tankar

skog

Det blev en oplanerad utfärd till skogs. Fast det kan man kanske inte säga då man höll sig på vägen hela tiden? Plogkäppen på ena bilden avslöjar i alla fall att jag höll mig på vägen. 

Söndagens första läsningen-text: 

1 Mos. 15:1–6 

(baby)skog?

 

Därefter kom Herrens ord till Abram i en syn. Han sade: ”Var inte rädd, Abram. Jag är din sköld. Din lön ska bli mycket stor.” 

Men Abram sade: ”Herre Gud, vad ska du ge mig? Jag går ju bort barnlös, och arvinge till mitt hus är Elieser från Damaskus.” Och Abram fortsatte: ”Se, mig har du inte gett någon avkomling. Så det blir en av mitt husfolk som ärver mig.” 

Men Herrens ord kom till honom: ”Det är inte han som ska ärva dig. En som kommer från din egen kropp ska bli din arvinge.” Sedan förde han honom ut och sade: ”Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem.” Och han sade till honom: ”Så ska din avkomma bli.” Och Abram trodde på Herren, och han räknade honom det till rättfärdighet. (Folkbibeln)

Att stanna upp och se på stjärnorna kan nog få saker och ting i rätt proportion. 

Åtminstone förritiden talades mycket om att barn fanns i Guds tankar, innan de hamnade i mammas mage och föddes.

---------------------

Har läst en biblioteksbok Vibeke Olssons Änglar och sparbeting. Hennes tankar var intressanta att ta del av, korta funderingar som har funnits i olika tidningar förut. Börjar med: 

"Vi måste visa att vi inte är rasister." 

Måste vi inte först och främst se till att vi inte är rasister, så att vi också kan visa det?

 

medfaren

lite rött syns ju nog i toppen

Jag tog en tur med kameran runt gården för att föreviga (?) lite av höstens färger. Bl.a. den här bilden kom med. 

Den nuförtiden så omtalade dyrbara elen strömmar genom kablarna. Men den fångas inte så lätt med kamera.

Söndagens första läsningen-text: 

5 Mos. 6:4-9

Hör, Israel! Herren vår Gud, Herren är en. 

Och du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft. 

Dessa ord som jag i dag befaller dig ska du lägga på hjärtat. Du ska inskärpa dem hos dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp. Du ska binda dem som ett tecken på din hand, och de ska vara som en påminnelse på din panna. Och du ska skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar.

 

Jag har faktiskt på en dörrpost ett bibelord från Klagovisorna (Klag. 3:22-23: Herrens nåd är det att det inte är ute med oss...) på en tavla sen länge tillbaks. Fariséer avbildas ibland med en liten låda i pannan med en rem runt huvudet, i lådan har de bibelord. De tar det bokstavligt. 

Men jag tror det nog är bra att Guds-orden hänger med - åtminstone i tankarna.

Undrar om hackspetten har glömt kotten eller om den är där för att visa var det finns en passlig skåra att sätta nästa kotte i?

--------------------

Har återigen läst en bok: Erich Maria Remarque Tid att älska dags att dö. En bok om andra världskriget, men ändå mer om människorna som lever och dör i kriget. 

Mark 12:29-31

Jesus svarade: »Viktigast är detta: Hör, Israel, Herren, vår Gud, är den ende Herren, och du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. Sedan kommer detta: Du skall älska din nästa som dig själv. Något större bud än dessa finns inte.«

Dessutom har jag ögnat igenom, läst valda delar av en bok: Inte så illa, herr Engel! Upp och ner i Helsingfors under 450 år. Om de som var med då skulle se vad staden blivit nu, skulle de känna igen sig?

lymfa

 

Jag har läst en bok: Katarina Mazettis Mitt liv som pingvin. Välskriven bok om en kryssning till Antarktis. De olika deltagarnas syn på det de får se och det som sker. Läsvärd nog.

Samma författare har också skrivit Grabben i graven bredvid och Familjegraven. 

Förmodligen var det därför jag drömde så konstigt efteråt om en gruppresa till en kyrkogård där vi skulle ta hand om/plantera på gravarna? Jag vaknade med ett ord: lymfomani - sånt finns inte i Google. 

Om jag förstått det rätt rensar lymfan kroppen från bakterier och skadliga ämnen. Men kan det bli för mycket, för rent? (Är det det evangelietexten handlar om?)

 

Söndagens första läsningen-text: 

Jes. 44:21-23 

Tänk på detta, Jakob, du Israel, för du är min tjänare. Jag har format dig, du är min tjänare. Israel, du blir inte bortglömd av mig.

Jag har utplånat dina brott som ett moln, dina synder som en sky. Vänd om till mig, för jag har återlöst dig. Jubla, ni himlar, för Herren har gjort det! Höj glädjerop, ni jordens djup, brist ut i jubel, ni berg, du skog med alla dina träd, för Herren har återlöst Jakob, han visar sin härlighet i Israel. (Folkbibeln)

 

Då jag steg upp efter drömmen fick jag för mig att fotografera hösten, bara från trappan, eftersom allt bladverk ännu var kvar och meteorologerna förutspått starkare vindar..... Hur ser det ut då skogen med alla sina träd brister ut i jubel?

 

en tid

Konstaterade att det fanns en ny första läsningen-text för måndagen i kyrkokalendern: 

Job 14:1-6, 13-15

Människan, av kvinna född, lever en kort tid och mättas av oro. Hon växer som blomman och vissnar, en skugga som snart är borta.

Och en sådan skärskådar du och drar inför rätta! Som om en oren kunde bli ren!

Om nu människans dagar är fastställda och hennes tid är utmätt av dig, om du satt den gräns hon inte överskrider, vänd då blicken ifrån henne, låt henne vara, tills daglönarens dag är slut.

Om du ändå ville gömma mig i dödsriket, hålla mig dold tills din vrede lagt sig, glömma mig, men blott för en tid – kan en som har dött få liv igen? – då skulle jag hålla ut på min post tills min avlösning kom. Du skulle ropa på mig, och jag skulle svara, du skulle längta efter den du skapat.

Om jag förstått det rätt talar Job, han som fick lida så väldigt, till Gud här. 

Kan en som har dött få liv igen? Idag är svaret där ja, med tanke på Jesu död och uppståndelse. 

Bilden är pelargonerna som kommit in för vintern och blommar så väldigt, söker sig till ljuset. Hoppas de klarar sig till nästa vår, de har hängt med ganska länge nu. Själv har jag sysslat med att plocka frön av ettåriga uteblommor för att ha att så nästa vår. En del blommar ännu, så mera frön tas senare. 

Ps. 90:10-14 passar väl här också: 

Vårt liv varar sjuttio år, eller åttio om krafterna räcker. När det är som bäst är det möda och bekymmer. Snart är det slut och vi flyger bort.

Vem känner din vredes kraft och din harm så att han fruktar dig?  Lär oss att våra dagar är räknade, så att vi får visa hjärtan.

Kom tillbaka, Herre! Hur länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare! Mätta oss med din nåd när morgonen gryr, så att vi får jubla och glädjas i alla våra dagar. (Folkbibeln)

 

 

stenar på vägen

 

Vi åkte till Frank Mangs center för bön och fasta - bara ett dygn. Jag var lite fundersam om jag skulle klara av det med de mediciner jag tar, men det gick bra - och det var bra.

Stentaget (andra bilden) hittade vi på en morgonpromenad. 

Blommorna (tredje bilden) fick jag med mig då vi skulle hem. Jag hade lite tänkt att det var sista resan för husbilen, den börjar bli lite skranglig och skulle till besiktning följande dag. Men den gick igenom, så ännu ett år får den köra trots ålderstecknen.

Söndagens första läsningen-text: 

1 Mos. 28:10-17

inte himlens port, men speglar himlen

Jakob lämnade Beer Sheva och tog vägen mot Harran. Han kom fram till en plats där han stannade för natten, eftersom solen hade gått ner. Han tog en av stenarna på platsen för att ha den vid huvudgärden. Sedan lade han sig att sova där. 

I drömmen såg han en trappa som ledde från jorden ända upp till himlen, och Guds änglar gick upp och ner för den. Och Herren stod framför honom och sade: ”Jag är Herren, din fader Abrahams Gud och Isaks Gud. Marken som du ligger på skall jag ge åt dig och dina ättlingar. De skall bli som stoftkornen på jorden, och du skall utbreda dig åt väster och öster, åt norr och söder, och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som du och dina ättlingar har fått. Och jag skall vara med dig och skydda dig vart du än går; jag skall föra dig tillbaka till detta land. Jag kommer inte att överge dig, jag skall fullgöra det som jag har lovat dig.” 

Jakob vaknade upp ur sömnen. ”Sannerligen”, sade han, ”Herren är på denna plats, och jag visste det inte!” Och han greps av bävan och sade: ”Detta är en plats som väcker bävan, det måste vara Guds boning, här är himlens port.”

 "Alla dagar till tidens slut" är Jesus med.

-----------------

Så har jag läst en bok: Robin Jones Gunns Sisterchicks - i vått och torrt. Om två amerikadamers resa till Finland och England på jakt efter släktingar. Och allt vad det för med sig. Men det kan bli till välsignelse....

högt och lågt

Det blev en höstlig bild. Egentligen fotograferade jag barnbarnet som klättrat alldeles själv upp på en lite större sten. Bilden är en bit av fotot.

Jag brukar säga att barn måste själv klättra upp, jag hjälper dem inte upp. De måste vara så stora att de klarar av också att komma ner.  

Det jag oftast inte säger är att jag nog på så sätt kan hjälpa, om de inte kommer på något bra sätt att komma sig upp, så kan jag ge lite tips. Om du stiger på den och där, så....

Söndagens första läsningen-text: 

Ps. 127:1-2

Om inte Herren bygger huset bygger arbetarna förgäves. Om inte Herren vaktar staden vakar väktaren förgäves.  Förgäves går ni tidigt upp och sent till vila, ni som äter mödans bröd. Detsamma ger han sina vänner när de sover.

Se, barn är en Herrens gåva, livsfrukt är en lön. Som pilar i hjältens hand är barn man får vid unga år. Lycklig är den man vars koger är fyllt med dem. De behöver inte skämmas när de går till rätta med fiender i porten. (Folkbibeln, v.1-2 svärtade)

 Det tåls att tänka på i dessa tider. Vem bygger vårt land, är Herren med?

-------------------------

Jag har också läst en bok: Bibeln som roman - Guds bok av Walter Wangerin. En roman är en fiktiv berättelse, det gäller det att komma ihåg. Vissa ställen kände jag inte helt igen personerna, så som jag har föreställt dem utgående från min bibelläsning. Men ändå mycket tyckte jag nog var så som det står i Bibeln, men med tillägg för att få det till en roman/berättelse.

 

dödsdom

Innan frosten kom, tog jag nog också in min kinaros som får vara ute i det fria varje sommar, men sedan måste tuktas för att rymmas in igen. 

Det brukar vara spännande att se sedan vad allt som kommer med kinarosen in. 

Ofta har det varit löss. Då brukar jag plocka bort de blad/kvistar som det finns löss på och på det sättet få bort dem. Det har nog lyckats men man måste kolla ofta och noggrant. 

I år har jag ännu inte sett några löss, men barnbarnet hittade två nyckelpigor på väggen bredvid blomman. Kanske det är förklaringen?

Spindlar brukar jag plocka bort ur huset med glas och ett styvt papper/vykort. Så nu hämtade jag det för nyckelpigorna också och förde ut. Den större nyckelpigan hann flyga innan jag fick fram kameran. 

Söndagens första läsningen-text: 

Jes. 38:17–20 

Se, den bittra plågan blev till nytta för mig. I din kärlek räddade du min själ från förintelsens grop, för du har kastat alla mina synder bakom din rygg.

Dödsriket tackar dig inte, döden prisar dig inte. De som far ner i graven hoppas inte på din trofasthet. Den som lever, den som lever tackar dig, så som jag gör i dag.

En far gör din trofasthet känd för barnen. Herren ska frälsa mig, och vi ska spela mina sånger i alla våra livsdagar i Herrens hus. (Folkbibeln)

En sång som Hiskia sjöng då han blivit frisk, blev helad av Gud, efter att han hade fått sin dödsdom. Han fick lite förlängning.

Tänker att det skulle betyda dödsdom för nyckelpigor om de blev inomhus, trots att det inomhus är varmt och skönt....?

Ps. Idag efter publicering hittade jag lössen, de brukar samlas på knopparna, men nu plockar jag bort de kvistar där de hittas och ofta blir det att plocka bort alla knoppar en efter en. Det som jag plockar bort åker ut. Hoppas det räcker så i år också.

mognad

när är blommor mogna, fotograferar man dem då?

Bilden är från förr i sommar. Numera går jag inte barfota, stickasockorna har kommit på. Här i veckan fanns det risk för nattfrost, så plötsligt en kväll innan vi skulle lägga oss, så plockade vi in alla pelargonor från gården. Alla hade nog överlevt (se tidigare inlägg). 

Dessutom fick jag två stora till pensioneringen, de på trappan och bilden. De har blommat så fint hela sommaren. Hoppas de klarar av vintern inomhus också.  

Det blev ingen nattfrost då än. Nog sen, men nu är de inne.

Söndagens första läsningen-text: 

Mika 6:6-8

Med vad ska jag komma inför Herren och böja mig för Gud i höjden? Ska jag träda fram inför honom med brännoffer, med årsgamla kalvar?  Gläder sig Herren åt tusentals bockar, åt tiotusen floder av olja? Ska jag ge min förstfödde för min överträdelse, min livsfrukt som syndoffer för min själ?

Han har sagt dig, du människa, vad som är gott. Vad begär Herren av dig annat än att du gör det rätta, älskar barmhärtighet och vandrar i ödmjukhet med din Gud? (Folkbibeln)

Brännoffer fick Israels barn order om att göra i gamla testamentet. Som jag har förstått det för att förstå att en synd behöver ett offer. Liksom för att sona Adams och Evas synd måste ett djur offras/dödas, så de fick kläder att klä sig med. 

I och med Jesu död på korset, det ultimata offret, så behövs det inga fler djur- eller matoffer. Vi behöver bara ta emot hans offer som betalning för vår synd. 

-------------

Här (klick) finns en text som tangerar ämnet att mogna. Jag förstod nog inte allt, men tänkvärt.  

-------------

Har läst boken Om änglar kunde tala av Torgny Wirén. En fängslande berättelse om en människas liv ur änglasynpunkt beskrivs den som. Den var nog värd att läsas, väldigt spännande ibland. Jag bara fastnade på titeln. Änglar kan nog tala, det är ju bara det att vi inte hör dem alltid, tänker jag. Men det är alltid lättare att skylla på någon annan, än att erkänna att jag inte hör. 

Som jag uppfattade det talade boken om att offra det vi tror oss vilja ha (njutning, framgång, "det som alla andra har") för att i stället göra det rätta och gå med Gud.

men med Guds hjälp så....

Det har blivit blåst mycket såpbubblor i sommar. Tack och lov finns det påfyllnadsdunkar (refiller) nuförtiden. Ganska oskyldig sysselsättning och lite som Nalle Puh lär ha sagt "Man kan inte vara nere med en ballong." Helt oskyldigt är det väl inte, eftersom jag helst vill tvätta händerna efteråt, de blir ganska kladdiga. 

Sen har jag också suttit i lekparken och bl.a. räknat stenar. Stenar kan man ha till mycket - gott och ont. 

I veckan plockade jag aroniabusken nästan tom på bär. Bären lär vara mycket nyttiga. Dem tackar jag för. Det var lite tidigt, men tecken på altanen tydde på att fåglarna hittat busken.

Söndagens första läsningen-text: 

2 Mos. 4:10-12

Mose sade: ”Förlåt din tjänare, Herre, men jag har inte ordet i min makt. Det har jag aldrig haft, inte heller sedan du talat till mig. Orden kommer trögt och tveksamt.” Herren svarade: ”Vem har gett människan hennes mun? Vem är det som gör henne stum eller döv, seende eller blind? Är det inte jag, Herren? Gå nu, jag skall själv vara med dig när du talar och lära dig vad du skall säga.”

Mose skulle leda Israels folk ur slaveriet i Egypten. Med Herrens hjälp gick det, Gud gav honom Aron till hjälp.

Talets gåva har jag inte, men jag hoppas att det jag säger/skriver ska bli till glädje, välsignelse, kanske eftertanke, men inte till något ont. 

--------

Till eftertanke är också en del av de barnböcker jag nästan dagligen läst. Har läst en hel del sådana, men ids nu inte räkna upp dem.  Många har blivit läst många gånger. 

huvudlöst

Barnbarnet är i blomplockaråldern, så det kommer in blommor från trädgården, som ska sättas i vas. Men stjälkar behövs väl inte, det är ju blommorna som är vackra, eller....?

Söndagens första läsningen-text, den andra:

5 Mos. 9:1-6

Mose sade:
Hör, Israel! Du går nu över Jordan för att besegra folk som är större och mäktigare än du, besegra stora städer med skyhöga murar och besegra anakiterna, detta stora och högväxta folk som du känner till och om vilket det sägs: ”Vem kan hålla stånd mot anakiterna?” Var nu förvissad om att Herren, din Gud, själv går före dig som en förtärande eld. Han skall förgöra dem, han skall låta dem kuvas av dig. Du skall fördriva dem och genast göra slut på dem, så som Herren har lovat dig.

När Herren, din Gud, jagar undan dem för dig får du inte tro att det är på grund av din rättfärdighet som Herren låter dig komma till detta land och ta det i besittning. Nej, det är de andra folkens ondska som gör att Herren driver undan dem för dig. Det är inte därför att du är rättfärdig och redlig som du får komma till deras land och ta det i besittning, utan det är på grund av deras ondska som Herren, din Gud, driver undan dessa folk för dig och därför att han vill hålla sin ed till dina fäder Abraham, Isak och Jakob. Du skall veta att det inte är på grund av din rättfärdighet som Herren, din Gud, ger dig detta rika land att ta i besittning, ty du är ett styvnackat folk.

Allvarliga ord. Mycket krig har Israels folk varit och är fortfarande involverade i. Och krig är sällan vackert, mycket ont sker och har skett i krig. Men också i fredstid tydligen. De folk som fördrevs hade bedrivit  alltför mycket ondska, det var därför de blev bortdrivna.

Men också Israels folk är ett styvnackat folk. Än vi då?

Är det månne förklaring till denna text det som Jesus säger i Luk. 13:1-5?

Vid samma tid kom några och berättade för Jesus om galileerna vilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer. Han svarade: "Tror ni att de galileerna var större syndare än alla andra galileer, eftersom de fick lida så? Nej, säger jag er. Men om ni inte omvänder er, går ni alla under som de.

Eller de arton som dog när tornet i Siloam föll över dem, tror ni att de var mer skyldiga än alla andra som bor i Jerusalem? Nej, säger jag er. Men om ni inte omvänder er, går ni alla under på samma sätt."

Barnbarnet har just lärt sig göra kullerbyttor (på tal om omvändelse). Den tiden när jag gjorde sådana är långt borta. Hör det månne till åldern att man blir mer styvnackad, både fysiskt och psykiskt?