tecken

Solen gick upp röd och vacker i morse. Därav visste jag ju inte hurudant vädret skulle bli till kvällen, men jag hade ju hört på nyhetsvädret att det skulle bli snöstorm.

Dagens text (det har blivit många dagens texter nu på ett tag...) (Matt. 16:1-4, en av dagens):

Fariseerna och saddukeerna kom fram till honom, och för att sätta honom på prov bad de att han skulle låta dem se ett tecken från himlen. Han svarade dem: ”På kvällen säger ni: Det blir vackert väder, himlen är röd, och på morgonen: I dag blir det oväder, himlen är röd och dyster. Himlens utseende kan ni tyda men inte tecknen för tiderna. Detta onda och trolösa släkte begär ett tecken, men det skall inte få något annat tecken än Jona-tecknet.” Sedan lämnade han dem och gick sin väg.

Men vi hann med de färder vi behövde innan det riktigt började snöa och storma. På ett ställe där vi köade för vår tur, var det en som ropade upp ett namn: Johansson. Och det knäppte till i mitt huvud med denna:

...
Johansson, hör du gökarna?
Johansson, häng med i krökarna!
Johansson, ser du lökarna?
...
Johansson, ser du båkarna?
Johansson, kom rör på påkarna!
Johansson, hör du stråkarna?
Kort är våren, snart så är den slut!

Men jag hann hejda mig, så jag inte började sjunga ut.....

Inte så lätt att förstå sig på sig själv ens. Jona-tecknet har jag i alla fall förstått att det är Jesu död och nedstigande till graven och uppståndelse som det är.

glitter

solen måste lysa för att glittret ska komma fram

Dagens text (Luk. 2:33-40):

Jesu far och mor förundrade sig över vad som sades om honom. Och Symeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: ”Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid – ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd – för att mångas innersta tankar skall komma i dagen.”

Där fanns också en kvinna med profetisk gåva, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon var till åren kommen; som ung hade hon varit gift i sju år, sedan hade hon levt som änka och var nu åttiofyra år gammal. Hon vek aldrig från templet utan tjänade Gud dag och natt med fasta och bön. Just i den stunden kom hon fram, och hon tackade och prisade Gud och talade om barnet för alla som väntade på Jerusalems befrielse.

När de hade fullgjort allt som föreskrivs i Herrens lag återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen. Pojken växte och fylldes av styrka och vishet, och Guds välbehag var med honom.

 Hanna, liksom Simeon hade ögon att se barnet för vad det var.

- "för att mångas innersta tankar ska komma i dagen."

Här (klick) talas också om glitter.

livet går vidare

En vacker julbukett kom till gården.

Den ser nog helt annorlunda ut nu, då den växt till sig några dagar. De konstgjorda blommorna av guld har förstås inte växt till sig, utan lämnat lite efter de levande tulpanerna.

Konstaterade att det fanns dagens texter för både tredje dag jul (Joh. 21:19-24, klicka för text) och fjärde dag jul (Matt. 2:13-21, klicka för text) också. Temat kan sägas vara 'Följ mig!' för båda dagarna.

Att gårdagen hette Menlösa barns dag, hade jag glömt bort, men så har det nog varit också förr. (Och Mårten Strengs insändare i dagens Vbl passade ju bra in på det. Mycket moderat insändare för att vara Mårtens, men nog klar och tydlig i sitt budskap.)

Jag har kommit till slutet på en bok: Sture Mas-Larssons Troshjältar och original. Den berättar om gemene man och kvinna som blir valda av Gud att föra budet om frälsning till folket. De har blivit själv frälsta och kan inte vara tysta med vad de varit med om. Original, så de talar så folket förstår. Och Gud är med och låter hjärtana röras.

Men världen har ändrat sedan tidigt 1900-tal....

en annan dag

Gårdagens, annandagens text  (Matt 10:16-22):

Jesus sade till sina lärjungar:
”Jag skickar er som får in bland vargar. Var därför kloka som ormar och oskyldiga som duvor. Akta er för människorna. De skall utlämna er åt domstolar, och de skall piska er i sina synagogor. Och ni kommer att ställas inför ståthållare och kungar för min skull och stå som vittnen inför dem och hedningarna. Men när man utlämnar er, bekymra er då inte för hur ni skall tala eller vad ni skall säga. Ty i det ögonblicket kommer det ni skall säga att läggas i er mun, och det är inte ni som talar, utan er faders ande talar genom er. Broder skall skicka broder i döden, och en far sitt barn. Barn skall göra uppror mot sina föräldrar och bringa dem om livet. Ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet skall bli räddad.”

Finns många frågetecken där: På vilket vis är ormar kloka? Får in bland vargar, ska väl inte gå ensamma, kan jag tänka....? Men den som håller ut ska bli räddad. ...men he jöutas nåo.

Det kom ett kort till vårt hus - alltså ett papperskort - det som är fotograferad. Fungerade ju bättre än samma spel, minesweeper, på datorn, man kunde skrapa fram en mina utan att de övriga smällde. Men sen var det ju jobbigt att räkna - själv - på slutet att man hittat alla minor - oskrapade också.

änglakören sjunger

En gång är ingen gång, två gånger en vana.

Sociala medier kryllar av bilder på julgranar, och här är vår - julgren. (Måste ta bilden från sidan, så det syns att det är
just en gren.)

Läste just i Vbl en kolumn. 

Och visst skramlar det - speciellt då man är gammal. En ung en (el. ungen?) som ser något intressant på golvet nära sig, kommer sig plötsligt på med att krypa för första gången. Knappt så någon märker det.

Dagens text (Luk. 2:1-20 =julevangeliet)

Det var kanske inte så många som såg hur stort det var där och då det som hände. Nog herdarna, de som hörde och såg änglakören, men...  Det var vanligare med barnafödslar den tiden, tror jag.

Men som kolumnskrivaren säger i slutet. Det är inte fel att....

Ett av barnbarnen glömde sin Kalle Anka-pocket efter sig så...

skyltat

Julstämningen börjar infinna sig. I första fotot var min tanke att fotografera de fina julljusen, men de var inte tända än, då jag slutade för dagen. Fast då såg jag skyltarna. Dom är ganska många, pilar hit och dit och parkeringsskyltar, vilket inte betyder att det ryms flera bilar dit.

Då vi senare handlade julmat, såg sällskapet också en skylt vid fruktdisken: 'Vaaka' hette det på finska, 'vågen' på svenska. Sällskapet försökte göra vågen, men det går ju inte ensam. Där måste man nog vara flera som nappar på för att det ska bli en 'våg'.

Men det är viktigt med information. Lapparna på ekopunkten konstaterade jag att jag aldrig behövt läsa, men när jag behöver dem är de ju där.

Tredje skyltbilden hittade jag nästan i skogen (bredvid tåvägen). Jag försökte hitta var någonstans elkabeln skulle finnas, men jag har svårt att tro att det där finns någon. Det är nog mera ett försök till återbruk - och det är ju också lovvärt. Skylten i sig säger det som ska sägas, inte det som står på skylten.

Den fjärde bilden talar om att här har någon någongång arbetat för sitt uppehälle, haft en lada att förvara insamlat hö i för att ha någon mat åt korna vintertid - helt utan skylt.

Dagens text (Matt. 1:18-24):

Med Jesu Kristi födelse förhöll det sig så: hans mor, Maria, hade blivit trolovad med Josef, men innan de hade börjat leva tillsammans visade det sig att hon var havande genom helig ande. Hennes man Josef, som var rättfärdig och inte ville dra vanära över henne, tänkte då skilja sig från henne i tysthet. Men när han hade beslutat sig för det uppenbarade sig Herrens ängel för honom i en dröm och sade: ”Josef, Davids son, var inte rädd för att föra hem Maria som hustru, ty barnet i henne har blivit till genom helig ande. Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.” Allt detta skedde för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: Jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel (det betyder: Gud med oss). När Josef vaknade gjorde han som Herrens ängel hade befallt och förde hem sin trolovade.

Gud talar genom sitt ord, men också genom änglar, som då ängeln kom till Maria, och också genom drömmar, som till Josef. Josef fick syn på en ny väg att gå, som han inte sett tidigare. 
 :

det bara bidde så

det blev ett julkort

Allt har sin tid.

Jag brukar ställa ut amaryllisknölarna till våren under någon buske. Har bara blivit så, vet inte om det är så mycket tanke med det.

När jag skulle plocka in/städa lite på gården för vintern hittade jag en kruka under en buske. Det hade nog redan varit minusgrader någon natt, så jag tänkte att nu var det nog kört.

Det blev så att krukan bara flyttade innanför dörren, sen kom den sig inte längre på några dagar. Sedan då jag såg den igen och skulle tömma krukan, så såg det lite misstänkt ut - kanske det fanns lite liv i knölen ändå?

Jag lyfte upp den på en bänk, vet inte varför men satte en strut på en liten tid och där var den. Efter någon tid lyfte jag på struten och då fanns där en knopp, så då fick den komma upp.

Alltså blommade amaryllisen med fyra blommor redan i slutet av november.

Av samma orsak - det bara blidde så - så har jag inte i år skrivit just alls julkort.

Men jag önskar i alla fall er alla en riktigt god jul och ett gott nytt år.

(Herrn på fotot vet jag inte vem det är, men han fanns på en marknad en gång för 40-50 år sedan och jag fotograferade. Sen målade dottern av bilden och nu finns han på vår vägg.)

det handlar om Johannes

Den blev färdig.

Började fundera på om det skulle gå att sticka flätor utan mönster, sådär bara på "talang", så flätorna skulle gå ut över hela tröjan lite här och lite där, så där oregelbundet. Hur skulle det se ut? Den här flätan går ju egentligen rakt fram, om än det går lite i kringelkrokar inom vissa gränser.

Jag har nog sett tröjor som har haft flätor över hela stycket, men nog som ett återkommande mönster.

Morgondagens text (Matt 11:2-10):

Johannes fick i sitt fängelse höra om Kristi gärningar, och han skickade några av sina lärjungar för att fråga honom: ”Är du den som skall komma, eller skall vi vänta på någon annan?” Jesus svarade dem: ”Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser: att blinda ser och lama går, spetälska blir rena och döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud. Salig är den som inte kommer på fall för min skull.”
När de hade gått, började Jesus tala till folket om Johannes: ”Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden? Nej. Vad gick ni då ut för att se? En man i fina kläder? Men de som bär fina kläder finns i kungapalatsen. Vad gick ni då ut för att se? En profet? Ja, och jag säger er: en som är mer än profet. Det är om honom det står skrivet: Se, jag sänder min budbärare före dig, han skall bereda vägen för dig.”

Det var kanske inte så lätt att då och där förstå sig på Johannes och hans utsagor var inte så "snälla" (=läs PK, politiskt korrekt). Det var ju därför han miste huvudet också. Men Jesus förstod vem han var. Han gjorde det han skulle.


Frågan som Jesus ställde är kanske väldigt viktig: "Vad gick ni då ut för att se?"

Vad var det som drog folk att höra på Johannes? Han gick ganska hårt ut, försökte inte förmildra sina ord, "ni huggormsyngel" (Luk. 3:7). (Idag skulle det väl inte gå...)

Ps.
En annan Johannes var häradsdomaren, som jag inte själv minns, men jag har hört om honom, han levde alltså för länge sen. Han sades ha varit väldigt frustrerad då han visste att någon var skyldig till något brott, men kunde inte med lagens hjälp bevisa det och få denne någon skyldigförklarad.

Men - vem är inte skyldig? Mors grisar är vi allihopa, allihopa.... Alla behöver nåd.

kungen kommer

Sent omsider kom jag mig på en promenad i dag också, eller egentligen i kväll. Det var i alla fall mörkt redan, men vi har ju gatulampor, så.....

Vissa hus vid vägen hade redan full julbelysning i husen och runt husen. Det syntes ju bra i mörkret.

Jag har inte hunnit så långt. Ett fönster är färdigt, men det kan knappast kallas julfönster med bara adventsljusstake, eller....? Resten av julljusen kommer fram i huset helgen före julafton. En gran finns nog på gården med ljus i redan.

Och alla väntar på julen?

Morgondagens text (Luk. 21:25-33 (34-36)):

Jesus sade: ”Tecken skall visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden skall hedningarna gripas av ångest och rådlöshet vid havets och vågornas dån. Människor skall förgås av skräck i väntan på vad som skall komma över världen, ty himlens makter skall skakas. Då skall man få se Människosonen komma på ett moln med makt och stor härlighet. När allt detta börjar, så räta på er och lyft era huvuden, ty er befrielse närmar sig.”
Han gav dem en liknelse: ”Se på fikonträdet och alla andra träd. När de börjar knoppas, då förstår ni av er själva att nu är sommaren nära. På samma sätt vet ni när ni ser detta hända att Guds rike är nära. Sannerligen, detta släkte skall inte förgå förrän allt detta händer. Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå.
(Var på er vakt så att inte era sinnen fördunklas av omåttlighet och dryckenskap och livets bekymmer, annars överraskas ni av den dagen som av en snara, för den skall komma över alla som bor på jorden. Håll er vakna hela tiden och be att ni får kraft att undfly det som väntar och kan stå upprätta inför Människosonen.”)

Låter kanske som en mindre trevlig väntan. Men Jesus kom en gång som ett barn, som oss, och det är det vi firar på jul. Han blev korsfäst, död och uppstånden och upplyft till himlen, men då sades det att han ska komma igen, likadant.

Det kom en bok till vårt hus. Tack för det. Det är Sven Reichmanns sista bok: Konungens Ankomst. 

Den går igenom alla/många profetior och texter om just Jesu andra tillkomst, då han kommer som kung. Men skriven på ett sådant sätt att man blir glad - åtminstone jag. Den är inte skrämmande alls.  Dessutom var boken ganska lättläst. Rekommenderas.

Här finns en youtube-kalender som tydligen handlar om samma sak. 

varde ljus

Det var länge sen jag skrev om vårt projekt att använda upp ljusen vi har i vårt hus - och inte köpa nya. (Kanske redan i någon tidigare blogg.)

Det har gått såtillvida bra att vi har fortfarande ljus i vårt hus, vi har inte fått slut på dem. Det har kanske kommit till mera i alla fall på något vis....

Så såg jag på fb en filmsnutt om att göra egna ljus. Av ett apelsinskal (de kommer ju varje gång man äter apelsin) och matolja (som också av någon anledning blir gammal/bästföredatumet går ut innan vi använt upp den). Behövs ingen veke, den är också en del av apelsinskalet.

Och ja - det funkar!

glad första advent

Gårdagen gick i julfests tecken, och jag fick vara med fast jag inte är någon festmänniska egentligen. Trevligt sällskap, trevligt att se sina jobbarkompisar i andra än vita sjukhuskläder, maten var god - åtminstone somt. Åt lite för mycket bara....

Läste på en blogg (klick) om manhaftiga kvinnor. Jag såg också programmet om 10-åringen som ville ha ett annat kön och jag förskräcktes. Jag är inte så säker på att en 10-åring kan veta vad som gäller i framtiden, vad hen vill vara för sort och att börja ändra på utvecklingen innan den är färdig är att tro sig förstå bättre än man gör. (Tycker jag minns något om någon som klandrar ofärdigt arbete, men jag minns inte riktigt hur ordspråket lyder?)

Manhaftiga kvinnor har det alltid funnits. Jag tror inte att de har mått dåligt av det heller - tidigare. Frågan blir:  Får det finnas manhaftiga kvinnor (utan att vi/andra tycker synd om dem för det)?

Samma gäller förstås för männen, får alla sorter finnas? Utan att behöva ändra på sig för grupptrycket?

Bilden, ja vad är det? Ett gorillahuvud, njaa, ser ut som ett sådant - jo. Jag hittade det i en skrubb och det är alltså en toffla, var den andra tofflan finns vet jag inte. Jag tyckte den kunde fungera som ytterblomkruka. Den måste väl inte se ut som en sån för det?

Morgondagens text (Matt. 21:1-9) handlar om Jesu intåg i Jerusalem. Han red på en åsna eller två. De fick vara åsnor, behövde inte likna hästar eller förändra sig.

Välsignad vare han som kommer i Herrens namn!

kommunikation

Helt olovandes tog jag mig en promenad. Men jag lovade lite och gick inte vägen fram utan vände av och kom på ett annat spår. 

Där mötte jag förbudsskyltar. Och den här uppsättningen förmedlar en icke-angenäm känsla hos mig.

Men förstås - skulle de ha satt dit en tillåtetskylt så skulle det ju ha sett ganska kul ut också - tillåtet att skida. Det är alltså ett skidspår där, bara det finns snö att göra det av. Hur spårkalle ska kunna köra där, vet jag inte, snöskoter är förbjuden och annan motorfordonstrafik.

Fick mig att minnas en bok jag just läst - men vilken? Det får jag nog återkomma till om jag kommer på det.

Där var det en predikant som påpekade att då Jesus uppväckte Lasarus, som det talas om i bibeln (Joh. 11). Vilken tur att han sa namnet - Lasarus, kom ut. Annars skulle där ju ha blivit en massa döda som uppstått och ett väldigt ståhej!

slut eller början

Är det soluppgång eller solnedgång?

Det beror kanske på var jag själv befinner mig. För någon annan är det soluppgång. Det här var ett snabbfoto vid bilen innan jag for hem efter arbetspasset.

(Ja fy på mig! Någon i Ikkuna hade klagat på att centralsjukhusets anställda använde strandgatans parkeringar. Enligt dagens Vbl blir det nog bara värre att hitta parkeringar åt alla....)

Dagens (domsöndagens) text, Matt. 25:31-46:

.... Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig....

Sjukhuset ser till de sjuka och jag får mitt levebröd än så länge därifrån, det vare välsignat!

black

saknas lite julpynt? (varför är ena skuggan halv?)

Det lär vara black friday idag.

Lite kändes det nog så när jag vaknade sent omsider (fick googla för att se att det skrivs ihop!) efter mycket förvirrande drömmar om dittan dattan.

Bl. a. fick drömmarna mig att komma ihåg den enda gången då jag var välmejkad. Vi hade någon sits från jobbet i någon lokal och en av jobbkompisarna var på fritiden representant för någon kosmetikfirma, så under kvällens lopp så lottades ut en sminkning - och jag vann. Naturligtvis fotograferades före och efter. Kan nog hända att jag köpte något av henne sedan, men jag lärde mig aldrig sminka mig. Jag kan inte lägga på masken.

Ibland skulle man behöva kunna det....

Det stundar julfesttider - men jag har aldrig lärt mig att klä på mig festkänslan...

Men varför fredagen är "black" vet jag inte, kanske är det härstamningen?

antingen eller

börjar bli solblek nog, har stått länge i morgonsolen.
Dessutom fått besök av en fluga som viskar något i örat?

Kan ju meddela att efter nattens vaka, så sov jag gott mot morgonsidan, ganska länge, så det ordnade sig, som vanligt. Det tackar jag Gud för.

Läste på Vbl om änglar och sådana som ber till änglar.

Jag minns prästen som radikalt nog förklarade för barnen och de vuxna i gudstjänsten på änglarnas dag, Mikaelidagen, att det finns både svarta och vita änglar.

Enligt Bibeln var det en del (vet inte varför jag tänker att det var en tredjedel?) av änglarna som gjorde uppror mot Gud och kastades ner (Upp. 12:9). Men redan då valde de vem de ville lyda, alltså de lyder inga mänskor, så att man kunde be till dem och att de skulle göra det man ber om, så som jag fick intrycket av Vbl-skriveriet.

De "vita" änglarna håller sig till Gud och det han säger.

De svarta änglarna gör förmodligen som sin herre, han som förklär sig till en ljusets ängel (2 Kor. 11:14).

Det finns en som har besegrat den onde och det är Jesus med sin död på korset, för vår skull. Det är enda vägen till Gud och hans rike.

Jag förstår inte att någon skulle önska sig till det andra riket...

(Annars (förkortas btw?): Gudstjänsten på Arenan (så länge den finns kvar där - klick) var en bra sådan!)

redo

Så vaknar man klockan två på natten och kan inte somna om.

Det är t.o.m. för tidigt för katten att vilja ut, men då jag började röra på mig så kom hon nog också och tog sig en bit mat innan hon jamade och ville ut.

Innan jag började rumstera, försökte jag att läsa, det brukar hjälpa. Men boken blev färdigläst: Det går an, en tavla ur livet av Carl Jonas Love Almqvist.

(Där fanns ett begrepp Noli-tangere som jag måste kolla upp vad det betydde. I samma veva talades om blomman Mimosa - rör mig ej-blomman som reagerar direkt om man rör vid bladen. Mamma hade en sån en gång i min ungdom. Och ja, det betydde just det: rör mig ej.) Jag uppfattade kanske boken nog annorlunda nu än den dåtida läsekretsen, världen har nog ändrat sedan dess.

I samma veva kom jag att tänka på Michelangelos verk Adams skapelse. Gud söker kontakt.

Vi påverkas av det som berör oss. 

Dagens text (Matt. 24:36-44):

.....Det förstår ni ju att om husägaren visste vid vilken tid på natten tjuven kom, skulle han hålla sig vaken och hindra honom från att bryta sig in i huset. Därför måste också ni vara beredda, ty när ni minst väntar det, då kommer Människosonen.”

Nåja, jag skulle ju nog gärna ha sovit hela natten, men....

(Beredd - är man det om man inte är rädd för att be?)

ryckas hän

Har också läst följande bok i Lewi Pethrus-serien: Hänryckningens tid.

(Hänryckning - ett ord att smaka på.)

Där hittade jag bl.a. denna:

Tro, när det mörknar på färden,
Solen ej slocknat har!
Blott några timmar, och sedan
Strålar en morgon klar.

Tro, när dig världen förföljer!
Med dig i ugnen het
Vandrar en "gudason" härlig,
Prövade själ, det vet!

Tro, när dig vännerna svika,
Tro, när blott en står kvar!
Jesus, din vän, skall dig följa
Alla, ja alla dar.                           (den här versen finns i min minnesversbok från lågstadiet!)

Tro under allt, som dig möter,
Snart du ju hemma är!
Då skall i åskådning bytas
Det, som du trodde här.

så länge det finns liv finns det hopp

kameran vill inte heller hinna med....

Gårdagen gick tillsammans med en del av barnbarnen. Mycket liv.

Man vet att man lever när man ska spela badminton och varje rörelse är lite för snabb och smärtar. En bysbo kom förbi och kommenterade att vi verkar ha sommar och visst kändes det lite sommaraktigt att spela badminton. (Så då behöver man ju inte resa till sommar och sol!) Kul var det i alla fall. Sånt kan man inte göra utan barn eller barnbarn - åtminstone inte utan att någon som går förbi tycker att man är konstig. (Idag känns det inte av, så det var nog bara nyttigt att röra på sig.)

Den yngre tyckte om att leka med ficklampa och hade den bredvid sängen färdigt till följande morgon.

Alltså vaknade jag till att en stor hand syntes på väggen, då han lyste på sin egen hand och gjorde skuggfigurer.(Mene, mene tekel...)

Dagens text (Luk. 20:27-40) handlar om uppståndelse och himmelriket. Och Jesus konstaterar att Gud är en gud för levande och inte för döda.

Se till att du lever! Man behöver inte alltid hänga med, men nog leva....

dimmigt

bild från parkeringsplatsen vid jobbet, Sundombron, ser du väl?

Jag kom mig för att förhandsrösta i församlingsvalet. Och det nog tack vare fb-flödet som påminde mig om att det fanns möjlighet.

Jag gick t.o.m. in på valkompassen och tittade på frågorna. Och började fundera på vad kyrkan är. Vad är kyrkan? Församlingen? Vad ska hon arbeta för? Finns många saker som är bra, men vilken är huvudsaken?

I veckan gick vi på vår vandringsled, men gick "fel" väg, inte den väg som kartan visade. Vi genade lite i början, så att vi inte behövde gå på asfalt så långt innan vi kom oss in på vandringsleden. Också i slutet genade vi av samma orsak. Eftersom vi kände till vägen och vart vi skulle. De som inte känner vägen behöver en karta och följa skyltningen.

Vi mötte en familj på vägen, men jag undvek att göra som förriga frälsningssoldaten utanför restaurangen (som predikade: Vänd om! då gästerna kom ut från restaurangen).

Då vi kom hem, dit vi var på väg efter vandringen, hade vi nyckeln så vi kom oss in.

Nyckeln till Gud/Guds rike är Jesus. - Nyckeln till församlingen/kyrkan är nog något annat...?

gammal är äldst?

borde man slå in spikarna innan någon fastnar/snubblar?

Jag har inte på länge redovisat vad jag läser. Det har sin förklaring i att jag håller på med Lewi Pethrus memoarer som består av fem böcker. 'Medan du stjärnorna räknar' har jag läst färdigt. Här emellan för att få lite omväxling så läste jag en bok av Anna Bondestam: Stadens bröd. Alla de här är gamla böcker. Handlar också om en svunnen tid.

Psalmen Löftena kunna ej svika, som Lewi Pethrus skrivit (där kommer "medan du stjärnorna räknar, växer din tro ditt hopp") inger hopp och det gör nog också de här memoarböckerna (så här långt som jag nu läst). Men där finns också mycket missförstånd, svårt att förstå sig på allt, bekymmer, sånt som han tycker han måste förklara varför han gjort som han gjort.

I Anna Bondestams bok finns mest slitet med att få ihop till födan. Fattigflickan som hade att välja mellan att bli piga eller fabriksflicka och valde cigarett(eller eg. papeross)fabriken. Men också där det medmänskliga, barmhärtighet. Och frågan vad ska man vara tacksam för?  Då det började pyra bland folket att de kunde kräva vissa saker, som kortare arbetstid, högre lön, strejka. Hon hade svårt att låta bli att niga för "herrarna", det som hon lärde sig som piga. (Tacksamhet är onekligen en trevligare känsla än missnöjet att inte ha fått det som jag tycker jag borde har rätt till.)

Dagens text (Matt. 17:24-27):

När de hade återvänt till Kafarnaum kom de som tog upp tempelskatten fram till Petrus och frågade: ”Betalar inte er mästare någon tempelskatt?” – ”Jo”, svarade han. När Petrus var hemma igen frågade Jesus innan han hunnit säga något: ”Vad tror du, Simon, av vilka kräver de jordiska kungarna tull och skatt, av sina söner eller av andra?” Då Petrus svarade: ”Av andra”, sade Jesus: ”Sönerna går alltså fria. Men för att ingen skall stöta sig på oss, så gå ner till sjön och kasta ut en krok och dra upp första fisk som nappar. Öppna gapet på den, så hittar du ett silvermynt. Ta det och lämna det för dig och mig.”

Det handlar om två olika riken. "Men för att ingen skall stöta sig på oss..."

mörker

Bland allhelgonadagens texter fastnade jag för denna:

Han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall, som rann från Guds och Lammets tron. Mitt på den stora gatan, med floden på ömse sidor, stod livets träd, som bär frukt tolv gånger om året och ger sin skörd varje månad, och trädets blad är läkemedel för folken. Och ingen förbannelse skall finnas mer. Guds och Lammets tron skall stå i staden, och hans tjänare skall tjäna honom. De skall se hans ansikte, och de skall bära hans namn på sin panna. Och det skall inte mer bli natt, och ingen behöver längre ljus från någon lampa eller solens ljus, ty Herren Gud skall lysa över dem. Och de skall vara kungar i evigheters evighet. (Upp. 22:1-5)

Vi var och tände ljus på gravgården och där fanns många ljus som brann. Men kvällen var otroligt mörk då det dessutom regnade smått hela vägen. Så det blev ingen stämningsfull bild av ljusen som var tända, jag hade bråttom att komma in i bilen under tak från regnet, utan det blev en bild av muren runt gravgården, upplyst av bilens strålkastare, och en gatlykta som syns ovanför muren, fotograferad genom våt vindruta.

"Och det skall inte mer bli natt, och ingen behöver längre ljus från någon lampa eller solens ljus, ty Herren Gud skall lysa över dem."

person

Det är min fredag idag och också första november.

Fredag, eftersom jag är ledig i morgon. Alltså tog jag fredagssimning. Det var länge sen sist då jag varit sjuk i en arm och inte kunnat riktigt simma. Det gick ganska bra idag, kändes nog av men....

Efteråt tog vi en tur på stan. Gick först på kaffe så vi skulle orka gå i någon butik sen.

Kom in på Rewell Center och styrde stegen mot kaffet. Oj, där var det folk - och väktare och poliser...? Sällskapet skojade att det är väl presidenten som är på besök, jag trodde i alla fall att han skojade. (Jag hade inte lagt det på minnet var och när presidenten skulle komma till Vasa.)

Jag fick mitt kaffe och en bulle (samtidigt frågade jag kassatanten i kafeet vad som var på gång - jo, presidentbesök!). Vi satte oss med kaffet och där kom visst Sauli Niinistö och Jenni Haukio in, som vem som helst annan. Efteråt kom en viktig en som hade lysande gula band på rocken och som man alltså lade mera märke till än presidenten. Vem han var vet jag inte.

(Vasabladet hade filmat hela tillställningen, men vi klarade oss från att fastna eftersom vi smög i utkanten av folksamlingen för att komma oss till kaffebordet.)

Bilden är från då två av barnbarnen var på besök. Då var Råttis huvudperson och skulle visas runt och så fick han gunga (där jag annars har en kattleksak att hänga). Katten höll sig på avstånd då där fanns så mycket folk (åtminstone verkade det så för henne tydligen).

Vad vi köpte? Bl.a. julklappspapper... Det var full julbelysning i affären vi besökte, 1. november.

orsak

Så började den se ut, årets fågelmatare. Ingen reklam, men vi äter tydligen av dem ganska ofta. Och glad är jag att fåglarna tycks gilla dem också, burkarna är så svåra att kasta bort, så bra burkar...

Jag vill ha fågelmatning på flera ställen på gården, så att fåglarna kan välja. Det är samma mat i dem alla, men ibland kan det finnas en katt på pass vid någon av matningspunkterna, så då är det bra att det finns flera. Katten kan bara vara på ett ställe i gången. (Jag tror inte katterna i byn samarbetar, går i flock?)

Morgondagens text (Matt 6:14-15):

Jesus sade:
”Om ni förlåter människorna deras överträdelser skall er himmelske fader också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna skall inte heller er fader förlåta er era överträdelser.”

Det är förklaring efter att han lärt ut hur vi ska be, Fader Vår. Allvarliga ord.

Av någon orsak (?, kanske katten som vaktar på fåglarna?) kom jag ihåg denna som jag läste då i första eller andra klass:

Det var en gång en pojke, som inte ville gå till skolan. Då gick hans mamma till riset och sa: Snälla ris, slå pojken, för han vill inte gå till skolan. Nej, sa riset. Då gick mamma till elden och sa: Snälla eld, bränn riset, för riset vill inte slå pojken och pojken vill inte gå till skolan. Nej, sa elden. Då gick mamma till vattnet och sa: Snälla vatten, släck elden. För elden vill inte bränna riset och riset vill inte slå pojken, och pojken vill inte gå till skolan. Nej, sa vattnet. Då gick mamma till oxen och sa: Snälla oxe, drick upp vattnet. För vattnet vill inte släcka elden och elden vill inte bränna riset och riset vill inte slå pojken och pojken vill inte gå till skolan. Nej, sa oxen. Då gick mamman till slaktarn och sa: Snälla slaktare, slakta oxen. För oxen vill inte dricka vattnet och vattnet vill inte släcka elden och elden vill inte bränna riset och riset vill inte slå pojken och pojken vill inte gå till skolan. Nej, sa slaktarn. Då gick mamma till repet och sa: Snälla rep, bind slaktaren. För slaktarn vill inte slakta oxen och oxen vill inte dricka vattnet och vattnet vill inte släcka elden och elden vill inte bränna riset och riset vill inte slå pojken och pojken vill inte gå till skolan. Nej, sa repet. Då gick mamman till råttan och sa: Snälla råtta, gnag av repet. För repet vill inte binda slaktarn och slaktarn vill inte slakta oxen och oxen vill inte dricka vattnet och vattnet vill inte släcka elden och elden vill inte bränna riset och riset vill inte slå pojken och pojken vill inte gå till skolan. Nej, sa råttan. Då gick mamma till katten och sa: Snälla katt, ät upp råttan. För råttan vill inte gnaga av repet och repet vill inte binda slaktarn och slaktarn vill inte slakta oxen och oxen vill inte dricka vattnet och vattnet vill inte släcka elden och elden vill inte bränna riset och riset vill inte slå pojken och pojken vill inte gå till skolan. JA!!! sa katten. Och katten på råttan och råttan på repet och repet på slaktarn och slaktarn på oxen och oxen på vattnet och vattnet på elden och elden på riset och riset på pojken och pojken till skolan!

(Jag erkänner, jag kopierade från en blogg via sökmotorn google, jag skrev inte själv!) Skulle ju inte fungera som läsning för barn idag väl? Olagligheter! Fast katten tar ju nog gladeligen både råttor och fåglar.

den första

lite puder på så blir det fint...

Inatt kom den första snön, inte mycket men lite. Och alldeles i rättan tid, samma tid på året kom den för något år sedan också.

Igår då jag kom hem från arbetet, det uteblev en promenad i stan, tänkte jag gå på promenad hemmavid i stället, men då jag kom ut såg jag blomlådan utanför dörren.

Den brukar jag nog "pynta" till vintern.

Men så hade jag fel skor att gå i skogen, det hade regnat, och leta fina kvistar och sånt. Alltså vandrade jag fram och tillbaka på gården. Plockade lite här och där. Rensade en gammal mossig krusbärsbuske på dess torra, mossiga kvistar. Tog några enkvistar från en enbuske. Kunde ju nog ha varit något mer färgrikt också, men sånt fanns inte. Vi har inga rönnbär på gården i år.

Samma skedde med en blomgryta också. Så liite promenad blev det i alla fall.

Men nu ska snart svängas till vintertid och dessutom hade Gripenbergkorsordet kommit i dagens, fredagens, tidning och inte som det brukar i lördagstidningen (fast det vet jag ju inte, den har inte kommit än). Man blir ju vikovill...!

Men nu borde jag hitta på något fågelmatningssätt (eller set?), då några av de gamla "sätten" gått sönder....

löv

Det är lövräfsningstider.

Så här långt kom jag i lördags, sen blev det paus av någon anledning och det lämnade så där.

Idag körde jag bort det och några hopar också som lämnat.

Konstaterade att det är nästan rönn som ger mest löv i kärran hos oss. Vi har också ett pilträd som ger arbete den här tiden på året, men den väntar länge med att släppa de sista löven. Aspen har också kvar löv om än den börjat lägga av dem. Så som jag såg igår, på granen bredvid. Såg ut som om den var klädd som julgran i gula bollar. Jag tog bort lite under hästkastanjen också fast den har kvar ännu, den har så stora väldiga blad, så man vill ha bort dem.

Jag minns en tid då vi jobbade med lövräfsning på presenningar, som vi drog iväg till komposten sen. Det var medan vi hade flera stora björkar på gården, då var det nog så mycket mer löv att räfsa.

Jag tycker ju att allt inte behöver tas bort heller. Det är fint med de gula löven på gräsmattan och jag tror ju att den mår bra av dem.

Fast jag minns ju han som kommenterade då någon hade skördat slarvigt och lämnat kvar strån oskördade t.ex. i ändan av åkern: Hur vet han vilka han ska lämna?

Man kan väl tänka på många sätt.....?

salt

Morgonen stora regnbåge över vår by. Stundtals dubbel sådan.

Regnbågen får mig fortfarande att tänka på förbundet mellan Gud och mänskor som det beskrivs i Bibeln. Guds löfte, inga fler syndafloder. (Tänker: Innesluten i Guds nåd.)

Men kameran ljuger. Husen på bilden står nog alla lodräta, inget av dem lutar....

Dagens text (Matt. 5:13-16):

Jesus sade:
”Ni är jordens salt. Men om saltet mister sin kraft, hur skall man få det salt igen? Det duger inte till annat än att kastas bort och trampas av människorna.
Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas, och när man tänder en lampa, sätter man den inte under sädesmåttet utan på hållaren, så att den lyser för alla i huset. På samma sätt skall ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er fader i himlen.”

Läkarvetenskapen menar för det mesta att vi får för mycket salt i oss, genom det vi äter och alltså ska vi inte salta maten så mycket. Men salt är nog bra. Tårarna är salta, så där kommer en del av saltet ut. Saltoljebad används ofta till fotbad.

En benägenhet med salt är ju att då man lägger det i varmt vatten så försvinner själva saltkornet, men sältan finns kvar i vattnet. Syns inte men finns ändå och smakar också.

Men frågan kvarstår: Om saltet inte är salt....?

grå

Plötsligt såg jag...

mycket grått.

Det känns som att det är en bild på mitt inre - ibland.

Men nej, det är vår rönn på gården, som har tappat alla sina röda/gröna blad, ja förutom någon enstaka gul fläck i det gråa.

Och himlen bakom ser ju väldigt blå och fin ut, det som syns av den och också något grönt skymtar där bakom....

Det gäller att ta vara på den färg som finns....? Fast grå är väl också en färg....?

bra bättre bäst

Hittade ännu en självsådd liten pensé som visar sig i gräs(moss)mattan. Som trotsar höst och ännu så länge nästan obefintlig kyla och jag blir ju så glad...

På ett annat sätt glad blev jag åt en artikel i Hbl (klick) som kom fram via fb (annars läser jag Hbl bara i arbetet ibland).

Anna-Lena Lauren har hittat mitt i prick angående nutidens funderingar (digitalisering, register hit och dit osv.). Glad blir jag inte åt att det är så nuförtiden utan för att hon så bra beskriver dagens situation.

Den kan vara intressant att läsa på nytt, så jag försöker lägga den här, men jag vet ju inte hur länge den får ligga på länken, ett tu tre så är den borta.

Bolsjeviker vet jag inte så mycket om, annat än att det använts ofta som ett skällsord av de som inte gillat deras politik.

en bild säger mer än tusen ord?

Hittade denna bild i kameran från då det var lingonsafttider. Jag kom att tänka på den då jag läste här (klick) om samlandet - inte USA som man ofta får som svar då ordet kommer upp i korsord - utan just att samla.

Jag samlar kanske mest på onödiga oviktiga bilder. (Kan man kalla det fotografier då man inte framkallar dem?)

Har nog också viktiga bilder och fotografier, som det som mottogs igår, som visade  för mig viktiga mänskor. Tack!

Dagens text (Joh. 13:16-20):

Jesus sade till sina lärjungar:
”Sannerligen, jag säger er: en tjänare är inte förmer än sin herre, och en budbärare inte förmer än den som har sänt honom. Vet ni detta är ni saliga om ni också handlar så.
Jag talar inte om er alla. Jag vet vilka jag har utvalt, men skriftens ord måste uppfyllas: Den som äter mitt bröd har lyft sin häl mot mig. Jag säger det redan nu, innan det sker, för att ni, när det har skett, skall tro att jag är den jag är. Sannerligen, jag säger er: den som tar emot någon som jag sänder, han tar emot mig, och den som tar emot mig, han tar emot den som har sänt mig.”

Jesus samlade/utvalde tolv lärjungar, varav en skulle förråda honom. Men han berättade det på förhand så att de skulle förstå det bättre när det hände - för att skriften skulle fullbordas. Det hade förutsagts i Ps. 41. Inte helt lätt att förstå sig på....

Första delen av dagens text är kanske lättare att förstå sig på om man tar med det som hände innan Jesus sade så till lärjungarna. Då hade han tvättat lärjungarnas fötter.

"Man måste vara om sig och kring sig om man ska få något i sig och på sig...."

Pelargonorna i vinterförvaringen blommar vackert som tack för att de fick komma in ur höststornarna. Nu är det ju nog vackert och varmt därute, men jag tror ju nog att de mår bra inomhus också.

Kom ihåg att det för 30 år sedan var sommar och sol den här samma tiden på året. Men sen var jag hemifrån några dagar och då jag kom hem var det snö och full vinter, och snön lämnade kvar för vintern.

Plockade lite till idag där ute, sånt som inte är så trevligt sen att plocka då det har snöat.

Men vävstolen som skymtar i hörnet är fortfarande tom....

Lyssnar på: Air/Bach/David Garrett 
Vi har samma frisyr...

varifrån - vart?

Jag lade opp bilden på fb som bakgrundsbild, då jag tyckte att det blev en häftig färg på vassen då kvällssolen sken på den. Och jag tyckte jag behövde en höstligare bild än den jag hade tidigare.

Sen började jag tänka att det nog kan leda till missförstånd.

Stranden jag fotograferade från är inte vår strand, utan vi var bara på besök. Huset på andra sidan har jag ingen aning om vems det är. Vi körde förbi där då vi for hem, men jag tog inte reda på det heller. Därför tog jag inte med så mycket av husen.

Dagens text (Joh. 7:40–52) handlar också om förvirring varifrån Jesus kom. Var han från Galileen, skulle inte Messias komma från Betlehem? Man tycker att den tiden kunde de ha tagit reda på om de hade velat. Jesu bröder fanns i närheten och Maria och de kunde ha upplyst om vad som hade timat innan. Att han var av Davids släkt tycker man att de skulle ha vetat, det var viktigt för judarna att veta till vilken stam de hörde. Jag har för mig att det fördes bok över det. Men nej, jo, Nikodemus hade ju besökt Jesus i smyg, han torde ha vetat vem Jesus var. Men då han försökte säga sin mening blev han anklagad (?) att vara från Galileen han också.

Hade det kommit någon profet från Galileen?

oktober

Så har vi återigen varit på vuxenläger på Norrskata. Jag tror ju nog att det alltid är höst där, jag har inte sett det i annan skrud än höstskrud.

Det var högt vatten redan då vi kom och det blev ännu högre medan vi var där. Bilden är utsikten från vår husbilsdörr.

Vägen var nyasfalterad, fin - men smal. Jag hade inte velat få något möte där med husbilen.

Men trafiken var lugn. På något vis har nog trafiken lugnat sig efter att man fått vänta på tre färjor, vänta på att de kommer och sen vänta medan de kör över. Jag tror ju nog att det är nyttigt...?

Blåste nog, men inte för mycket för färjorna.

Vi kom över på den tredje färjan också trots att vi inte beställt, den sista turen som inte går om ingen beställer. Någon annan hade beställt för att komma sig över, så vi fick åka snålskjuts. 

Så jobbade vi igen med ved och annat plock i trädgården, så man fick upp värmen ordentligt.

På tredje bilden syns hur vattnet har stigit. Men där syns också den lilla tallplantan som björkarna adopterat (?). Som jag skrev om tidigare, här.  Den har nog växt till sig på ett år. (Det är kameran och solen som bestämmer färgen i bilden.)

Och när man varit borta en liten tid hemifrån, så är det så roligt att komma hem igen....

Borta bra men hemma bäst.

på förhand grattis!

Ugglit fick komma och sova över hos oss en tid. Till glädje. För visst blir man glad då man ser honom? Men nu har han flugit, eller fick han kanske lifta hem igen.

Dagens text (Matt. 18:1-6 (7-9) 10):

"Vid samma tillfälle kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: ”Vem är störst i himmelriket?” Han kallade till sig ett barn och ställde det framför dem och sade: ”Sannerligen, om ni inte omvänder er och blir som barnen, kommer ni aldrig in i himmelriket. De som gör sig själva små som det här barnet är störst i himmelriket. Och den som i mitt namn tar emot ett sådant barn tar emot mig.

....

Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske faders ansikte."

Texten tåls nog att funderas på.... Bara den som vandrar nära marken kan se dina under Gud....

Ett av mina fadderbarn fyller fyrtio snart. Det kanske bara säger att åren har gått. Tänkte tillbaka och bläddrade i gamla foton och ja, åren har gått - vart?  (En annan har visst också födelsedag, grattis!)

Denna text skrevs lite på förhand, då jag inte vet om jag har tid på söndag, så då har återigen ett par dagar gått... Jag kommer lite att tänka på Viktor Rydbergs Tomten...

få se

Det blev en sån dag...

Det började med att jag åt frukost och läste på mjölkpaketet: Kaada Maitokolmion tuoretta... maitoa.

Vadå? Om jag har köpt mjölken så är den min, inte Maitokolmios!

Och andra visar upp fina tomater de odlat i sina växthus, så här ser min ut... (Finns nog andra sorters också förstås, mindre ätbara också.)

Tidningen under har ingenting med saken att göra (om än rubriken ju nog passar...).

Plockade i mina kläder och stickade saker och konstaterade att om jag river upp dem tillbaks, de som jag en gång stickat, så kunde jag sticka ganska många sockor för garnet... För sjalen jag använder mest är den som jag virkade åt mamma för 35-40 år sedan... I något skede gick den lite sönder, men inte mer än att det gick att stoppa/lappa.

Men för att riva upp, måste man vara på sådant humör (upprivande humör?).

infall

morsdagsros, som blommat färdigt, men planterades i blombänk,
ifall den skulle komma igen ett nytt år

Gårdagen blev lite i och ur.

Vi hade i alla fall ärende till stan, den som var stor stad då jag var liten och inte visste just om någon större stad. Då körde vi också förbi gravgården där föräldrarna begravts. Och eftersom jag visste att blommorna på deras grav hade blommat ut, så kunde jag på samma resa nu föra dit en höstblomma.

Samtidigt råkade jag ha en burk med kaffesump i bilen. (Använd till att försöka få bort inte dålig lukt, men onödigt stark lukt ur en lägenhet. Kanske den blev lite lindrigare, men tog inte bort den helt.)

Alltså strödde jag ut också den, som gödning, runt blommorna. Så alltså nu luktar det kaffe på gravgården....!? Hoppas det inte blev för mycket av det goda - kaffe är väl gott i måttliga mängder?

Dagens text (Mark. 7:5-13 eller Mark. 2:23-28) talar om korban. Fast den var väl nog tänkt medan föräldrarna levde.

Ett annat konstigt ord kom fram i Vbl i dag: Glitch. Någon gjorde konst på felaktigheter.

Allt möjligt....
....och lite till. Kollade in KAJ via Areenan och där sjöng de en sång: Nissan bromsa (ca 39:00). Och hur ska jag kunna lyssna på Nessun dorma mera efter det?

var sak på sin plats

Det var för flera dagar sedan redan som kinarosen kom sig in, då jag började frukta att frosten skulle komma oanandes. Vanligen skulle jag ha klippt ner den ganska kraftigt innan jag tog in den, men då den var full av knoppar ville jag inte klippa bort dem. Så nu är det tävlan.

Bladlössen som vanligen brukar följa med in söker sig till knopparna. Tydligen är de goda? Så då jag går förbi synar jag om det finns bladlöss på dem och då knipsar jag av dem och slänger ut. Där får bladlössen finnas, inte här inne.

De andra knopparna får blomma. (Det kan nog hända jag får ta till grövre artilleri senare...?)

I min sängläsning kom jag mig in på Lewi  Pethrus memoarer, en serie på fem böcker. Den första är läst: Den anständiga sanningen. Redan den rubriken ger lite funderingar, vad är anständig sanning?

Halva boken handlade om striden mellan honom och Sven Lidman. Jag har för mig, minns inte säkert, att jag har läst hans sida av striden i någon bok också?

Den delen av boken kändes inte särskilt uppbyggande, men sedan gick han över till sitt övriga liv.

Från försättsbladet:

Hemligheten till ett lyckligt liv är, att man i vilken ställning man än skall framleva det, likt vildmarkens blomma lever för Gud och för Honom allena. (Lewi Pethrus)

tider som flytt

på andra sidan

Gårdagen blev en dag då träningen bestod av inte så mycket hantlar som flyttlådor.

Jag försökte minnas våra egna flyttar, de är nog förträngda.

Mindes då vi två skulle packa ihop oss till bibelskola i Sverige för en termin. Allt vi tog med skulle rymmas i vår Ford Taunus personbil. Vi visste inte vad som fanns där vi skulle bo. Men det gick också bra. Minns att den hösten plockade jag fina höstlöv och limmade på en pappersbit till någonsorts pyntning av väggarna i rummet vi fick bo i. Borde förstås ha pressat dem först, men... I rummet fanns en säng och ett skrivbord färdigt.

Hoppas att min nästa flytt blir den då man inte behöver ta med sig något......

Dagens ord (Joh. 5:19-21):

Jesus sade till judarna:
”Sannerligen, jag säger er: Sonen kan inte göra något av sig själv, utan bara det han ser Fadern göra. Vad Fadern gör, det gör också Sonen. Fadern älskar Sonen och visar honom allt vad han själv gör, och ännu större gärningar skall han visa honom, så att ni kommer att häpna. Ty liksom Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger också Sonen liv åt vem han vill.”

...växer som svampar ur jorden...

Jag var egentligen på väg för att kolla in hur det ser ut i växthuset, om där fanns färdiga tomater. På vägen ser jag flugsvampen som tittat upp bredvid stigen, och jag blir glad (!?)...

Av någon anledning så blev jag inte lika glad då jag kom förbi stubben där björken tidigare stod (den andra bilden). Det kanske beror på att jag inte är någon svampplockare. Ett tu tre skulle det vara mat för flera dagar....? Flugsvampen vet jag ju att inte går att äta.

Men jag tror ju nog att de säkert gör nytta också där de växer, utan att jag behöver fundera på att ta bort dem. Under stubben finns mycket rötter som behöver brytas ner efter att trädet kapats. De verkar nog veta skillnad på stubben med rötter och de andra stubbarna som är ditsatta, inte har växt där.

Jag hittade några spruckna tomater som var färdiga...

släck på

Jag brukar inte fotografera mat, den ska man äta och njuta av.

Men solen sken så passligt då jag skulle ta ett mellanmål/eg. lätt lunch så det blev en riktigt vacker bild - ja enligt mig. Blåbären hade kommit hem då det fanns ännu så fina sådana i skogen.
Annars har det ju varit lingonsaftdags här hos oss.

Skulle ju ha kunnat fotografera igår, då vi var på bröllop och fick "fin" mat. Dessutom fantastiskt god mat. Men....

Brudparet blev gifta. Dessutom som grädde på moset (!?) såg de lyckliga ut.

Dagens text (Matt. 6:19–24):

Jesus sade: ”Samla inte skatter här på jorden, där mal och mask förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla skatter i himlen, där varken mal eller mask förstör och inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.

Kroppens lampa är ögat. Om ditt öga är ogrumlat får hela din kropp ljus, men om ditt öga är fördärvat blir det mörkt i hela din kropp.

Om nu ljuset inom dig är mörker, hur djupt blir då inte mörkret.

Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.

 Mycket allvarliga ord....

Om nu ljuset inom dig är mörker...  Kommer ihåg då jag var liten och behövde göra något nattetid, vi sov alla i samma rum och det fanns en liten lampa, förutom taklampan, ovanför föräldrarnas säng, då ropade jag: "Släck på lampon!" Sen blev det "tänd åv" då vi hade gjort vad vi skulle, för på natten skulle det vara mörkt.

flossa

grannens tall (cembra?)

Bilden har inget med ordet att göra, men jag hade ingen bild på flossa i mitt fotoalbum. Det var det närmaste jag kom.

Barnbarnet frågade för några dagar sedan om jag kunde flossa. Och visst kunde jag det. Vi flossade i lågstadiet, det blev en kudde, typ ryamatta, och det var roligt, så jag tror nog att jag flossade en kudde till hemmavid, men nu hittar jag ingen sådan hos oss. (Kan nog finnas i någon låda undanstoppad ändå.) Men hur man sydde vet jag inte om jag minns mera, runt linjalen virade man i alla fall tråden...

Nåja det var ju inte det hon menade. Då jag såg så frågande ut så visade hon mig hur man flossar. Och det hade jag ju sett på programmet Landet Runt, som jag brukar kolla ibland. Där visade de rörelserna till dansen. Jag tror nog att jag fick till det så att hon var nöjd.

Sedan är det ju också något som gjordes  och talades mera om förr (?), med tandtråd mellan tänderna. Men flossa hette det att rengöra tänderna på det viset.

Bäddat för lite missförstånd....

el

Igår hittade vi boet.

Vi har haft mycket getingar på våra äpplen i år, men inte vetat var de har bott tidigare. Men nu hittade vi det i skjulet på bra avstånd från där vi rört oss. Barnbarnet fotograferade.

Vackert marmorerat är det då huset är rödmålat utanpå.

Googlade på getingar och där kostateras att de behöver mycket energi/socker som förklaring varför de ätit så mycket på äpplen och bär på sensommaren, men varför behöver de energi då?

Dagens text (Matt 11:25-30):

Vid den tiden sade Jesus: ”Jag prisar dig, fader, himlens och jordens herre, för att du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn. Ja, fader, så har du bestämt. Allt har min fader anförtrott åt mig. Och ingen känner Sonen, utom Fadern, och ingen känner Fadern, utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för.
Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.”

 Jag skulle också behöva lite energi.... - eller tror jag det bara...?

vissa dagar

regniga dagar är inte tecken på misslyckade dagar, regn behövs ibland...

Igår vaknade jag ....
"... och så var den dagen förstörd", har jag läst någonstans.

Man kunde ju också tänka: Tack Gud, jag vaknade till en ny dag - ännu.

Jag skulle i alla fall till arbetet, så bara att stiga upp och börja på. Klädde på mig - och märkte att jag hade satt på nattlinnet igen i stället för T-skjortan...

När jag fått på mig rätt plagg pallade jag mig iväg ut efter tidningen. Och märkte att T-skjortan tydligen var avig.... (suck...)

(Sen kom inte all mat med som jag hade tänkt ha till lunch, men tillräckligt nog. Och schampoflaskan som jag skulle ha med till simhallen efter arbetet blev hemma, men det fick gå ändå....)

I Vbl var det en ungdom som i kolumnen skrev om identitet. Vem är jag? Är det mina prestationer (de ovan nämnda) som talar om vem jag är? Tåls nog att fundera på...

Med Guds hjälp gick dagen någorlunda ändå (bönesvar), vet inte än av att några större malörer har skett. Men de små kommer väl alltid att finnas då och då. (Så, då det går bra, så bestämmer inte heller det min identitet, annat än att Gud tar hand om mig. Han går med mig.)

Herren, Herren är Gud och han är mäktig att föra sitt folk in i det han har bestämt....

Och han har lovat att vara med i alla lägen, aldrig överge mig, vad än som händer.

Det var våra svagheter och smärtor Han bar....